Det gäller ett födelsedagsfirande. 40 år.
Är det ok att bara bjuda sin "egna" familj, alltså bara föräldrar och syskon?
Syskonen består av en frånskild bror med två barn och en gift syster med tre barn.
Vad tycker ni?
Familjen har utökats vare sig du är med på banan eller inte. Jag ser det som att det är inte bara DIN familj, Det är ER familj. Du är en del av DERAS familj också. Börjar du "choppa" upp på det här sättet räkna med att du kommer bli "bort-choppad" du med. Jag tror du tänker bara här och nu. Du förstår inte att både ditt syskon och ditt syskons partner kan bli sårade av det här?
Tillhör också den ena partners (din syskons) skyldighet att vilja att deras partner ska känna sig välkommen in i ursprungsfamiljen så du sabbar alltså inte bara för dig själv om du gör så här, utesluter, du kommer även sabba för ditt syskon om denne väljer att gå dvs.
Syskonets partner kommer också kunna hysa ett agg mot dig för detta. Det kommer spegla sig framöver.
Resultatet kommer kanske inte vara uppenbart för dig meddetsamma, men det kommer komma, tro mig. Du kommer få det här i nacken. Lika aningslös som jag sett andra vara, vad jag fått erfara/studerat, verkar du vara, no offense.
De jag har sett få betala konsekvenserna av detta senare har inte haft det för kul, om man säger så, i efterhand, och då är det tyvärr för sent för att fixa till.
Jag har tyvärr fått erfara, och barn också, hur det är att bli utesluten. Har aldrig hänt förr med andra familjer eller i andra sociala sammanhang, så oturligt nog första gången det hänt mig, eller oss, var med typiskt nog min mans familj. Inte drömläge precis.
Det ligger också tyvärr min man i fatet att han inte fått en ordentlig uppfostran, vett och etikett, speciellt ju äldre han blir då han inte längre kan komma undan med att det är ungdomens brist på det, inte kan charma sig ur det längre. Han har aldrig fått lära sig det hemifrån. Fått lära sig möjligtvis att fnysa åt det, strunta i det. Jag har sett hur det har påverkat honom, inte bara i arbetslivet utan privat också och tyvärr också mellan oss. Han har senare beklagat sig att han inte fått lära sig bättre och inte menat det (det som blev fel).
Hur som haver, det är ett handikapp som är osynligt för den som själv har det, konstigt nog, medan det pågår, men är synligt för alla andra, och de kommer ta avstånd, på ett eller annat sätt, på sätt du kanske inte kommer förstå förrän det är för sent, om ens då.
Väljer du, trots allt, att göra så här och ditt syskon kommer tacka nej kan du räkna med att du i framtiden inte kommer få umgås så mycket, och om det vill sig riktigt illa ens alls, som du innan tagit för givet, med vare sig ditt syskon eller dennes partner.
Det här uppdelningen kommer inte bara gälla din 40 års tillställning, den kommer sprida ut sig, som en infektion. Vet det låter dramatiskt, men så är det. Jag har sett det för många gånger nu, vet hur det går till. Trist nog.
Ser också att konstigt nog så lär sig inte min mans föräldrar sig heller, utan det här bara fortsätter. Slutar med isolation. Tills nästa misstag. Jag, vi, har blivit inbjudna till tillställningar och sedan när man väl kommer dit och börjar förstå hur fel de tänkt, känner man bara fan också, för det kommer smälla, och det har smällt. Jag har försökt hjälpa till ibland och bett dem berätta hur de har tänkt, om det går att rädda, för hur de har tänkt, och symboliken det har blivit av det kan mycket väl vara två olika saker, men för den eller dem som fått erfara detta (uteslutningen) är symbolen för det starkare. Man kan inte då hela tiden skylla på att andra är känsliga och tolkat det fel.
Är man själv den som inbjuder till ett kalas, ett event eller vad det nu rör sig om, har man också ett ansvar att tänka på dem man bjuder, och de man inte bjuder, från deras perspektiv. Man måste kunna relatera. Vad är annars vitsen att man umgås? Relatera = relation. Du ska inte bara kunna relatera till dig själv. Då kan du sitta där på festen och bara ha bjudit en person - dig själv ;)
För de som är osäkra hur man ska navigera rätt när man ska stå för en tillställning rekommenderar jag bara att låna, eller köpa en bok, eller läsa på nätet om vett och etikett. Det har jag gjort när jag varit osäker på något. Behöver inte vara när det är jag, eller vi själva som ska ordna något, utan ibland också när man blir bjuden på något. Svårare än så är det inte. Det är regler som nog haft sin smärtsamma födsel genom just alla misstag som begåtts innan när man tänkt annorlunda, för att undvika att det blir så/fel igen.
Du har alltså mer att förlora på detta, du riskerar mer, än om du bjuder alla. Det är bara en person till du ska bjuda. Bara en. Tänk på allt du har att vinna på det istället. Försök se det på det sättet istället, innan du gör fel val, och sedan inte vill betala konsekvenserna för det.
Du får också tänka att det är din syskon och dennes partner som tillsammans gör upp vilka regler som ska gälla i deras förhållande. Har de en regel att de ska båda gå på sådana här tillställningar tillsammans då kan inte du komma in där och bestämma annorlunda åt dem. Du blir då bara ett "stör-moment" i deras liv och du kommer bli "bortviftad".
De ska alltså vara en starkare enhet här och nu, än vad du och ditt syskon ska vara här och nu på din 40 års dag, ni är inte barn längre.
Hur tydligt var det att mannen och barnen inte var bjudna? I min familj hade en "inbjudan" sett ut såhär: syrran smsar i familjechatten att hon kommer att fira sin x dag på x ställe. Vi svarar om vi kommer eller inte. Våra barn eller sambos är inte med i familjechatten, men det är underförstått att de kan komma. Ibland vill de, ibland inte.
Dvs om min syster hade önskat att bara syskon och föräldrar skulle komma skulle hon uttryckligen behöva skriva typ "ta inte med era barn eller sambos", vilket ju skulle kännas lite märkligt.
Unless hon har t.ex. bokat bord för fem på x restaurang, men då är det ju en (rimlig!) ekonomisk fråga att bara vilja bjuda de närmaste.
Var det din syster som bjöd på maten?
Familjen har utökats vare sig du är med på banan eller inte. Jag ser det som att det är inte bara DIN familj, Det är ER familj. Du är en del av DERAS familj också. Börjar du "choppa" upp på det här sättet räkna med att du kommer bli "bort-choppad" du med. Jag tror du tänker bara här och nu. Du förstår inte att både ditt syskon och ditt syskons partner kan bli sårade av det här?
Tillhör också den ena partners (din syskons) skyldighet att vilja att deras partner ska känna sig välkommen in i ursprungsfamiljen så du sabbar alltså inte bara för dig själv om du gör så här, utesluter, du kommer även sabba för ditt syskon om denne väljer att gå dvs.
Syskonets partner kommer också kunna hysa ett agg mot dig för detta. Det kommer spegla sig framöver.
Resultatet kommer kanske inte vara uppenbart för dig meddetsamma, men det kommer komma, tro mig. Du kommer få det här i nacken. Lika aningslös som jag sett andra vara, vad jag fått erfara/studerat, verkar du vara, no offense.
De jag har sett få betala konsekvenserna av detta senare har inte haft det för kul, om man säger så, i efterhand, och då är det tyvärr för sent för att fixa till.
Jag har tyvärr fått erfara, och barn också, hur det är att bli utesluten. Har aldrig hänt förr med andra familjer eller i andra sociala sammanhang, så oturligt nog första gången det hänt mig, eller oss, var med typiskt nog min mans familj. Inte drömläge precis.
Det ligger också tyvärr min man i fatet att han inte fått en ordentlig uppfostran, vett och etikett, speciellt ju äldre han blir då han inte längre kan komma undan med att det är ungdomens brist på det, inte kan charma sig ur det längre. Han har aldrig fått lära sig det hemifrån. Fått lära sig möjligtvis att fnysa åt det, strunta i det. Jag har sett hur det har påverkat honom, inte bara i arbetslivet utan privat också och tyvärr också mellan oss. Han har senare beklagat sig att han inte fått lära sig bättre och inte menat det (det som blev fel).
Hur som haver, det är ett handikapp som är osynligt för den som själv har det, konstigt nog, medan det pågår, men är synligt för alla andra, och de kommer ta avstånd, på ett eller annat sätt, på sätt du kanske inte kommer förstå förrän det är för sent, om ens då.
Väljer du, trots allt, att göra så här och ditt syskon kommer tacka nej kan du räkna med att du i framtiden inte kommer få umgås så mycket, och om det vill sig riktigt illa ens alls, som du innan tagit för givet, med vare sig ditt syskon eller dennes partner.
Det här uppdelningen kommer inte bara gälla din 40 års tillställning, den kommer sprida ut sig, som en infektion. Vet det låter dramatiskt, men så är det. Jag har sett det för många gånger nu, vet hur det går till. Trist nog.
Ser också att konstigt nog så lär sig inte min mans föräldrar sig heller, utan det här bara fortsätter. Slutar med isolation. Tills nästa misstag. Jag, vi, har blivit inbjudna till tillställningar och sedan när man väl kommer dit och börjar förstå hur fel de tänkt, känner man bara fan också, för det kommer smälla, och det har smällt. Jag har försökt hjälpa till ibland och bett dem berätta hur de har tänkt, om det går att rädda, för hur de har tänkt, och symboliken det har blivit av det kan mycket väl vara två olika saker, men för den eller dem som fått erfara detta (uteslutningen) är symbolen för det starkare. Man kan inte då hela tiden skylla på att andra är känsliga och tolkat det fel.
Är man själv den som inbjuder till ett kalas, ett event eller vad det nu rör sig om, har man också ett ansvar att tänka på dem man bjuder, och de man inte bjuder, från deras perspektiv. Man måste kunna relatera. Vad är annars vitsen att man umgås? Relatera = relation. Du ska inte bara kunna relatera till dig själv. Då kan du sitta där på festen och bara ha bjudit en person - dig själv ;)
För de som är osäkra hur man ska navigera rätt när man ska stå för en tillställning rekommenderar jag bara att låna, eller köpa en bok, eller läsa på nätet om vett och etikett. Det har jag gjort när jag varit osäker på något. Behöver inte vara när det är jag, eller vi själva som ska ordna något, utan ibland också när man blir bjuden på något. Svårare än så är det inte. Det är regler som nog haft sin smärtsamma födsel genom just alla misstag som begåtts innan när man tänkt annorlunda, för att undvika att det blir så/fel igen.
Du har alltså mer att förlora på detta, du riskerar mer, än om du bjuder alla. Det är bara en person till du ska bjuda. Bara en. Tänk på allt du har att vinna på det istället. Försök se det på det sättet istället, innan du gör fel val, och sedan inte vill betala konsekvenserna för det.
Du får också tänka att det är din syskon och dennes partner som tillsammans gör upp vilka regler som ska gälla i deras förhållande. Har de en regel att de ska båda gå på sådana här tillställningar tillsammans då kan inte du komma in där och bestämma annorlunda åt dem. Du blir då bara ett "stör-moment" i deras liv och du kommer bli "bortviftad".
De ska alltså vara en starkare enhet här och nu, än vad du och ditt syskon ska vara här och nu på din 40 års dag, ni är inte barn längre.
För övrigt var det bra skrivet!
Min syster har aldrig haft en man/sambo, så hon har kanske svårt att föreställa sig.
Spelar ingen roll även om det vore sant, finns annat än etikett att prioritera här i livet
Ja då får du väl säga åt TS att det var dumt att hon gifte sig då