Hej!
Jag heter Anna och är 33 år. Jag är gift med min Christer, som är 36 år, sedan 1 april 2006.
Söndagen den 28.e maj 2006, på morsdag, kom vår älskade Carl WILHELM Viking. Världens gulligaste lilla "groda". Han var så liten och ämlig (51 lång och 3365 g). Det tog lång tid innan han vände och kom upp i födslovikten igen. Men vilken vacker unge. Det var någon som höll upp honom i den gröna sparkdräckten som fans på sjukhuset och han såg precis ut som en liten groda. Vi lekte med tanken på att döpa honom till Rana (det latinska ordet för groda), men vi trodde att han aldrig skulle förlåta oss om vi gjorde det.
Vi hade ett par bra år, Chrille och Wille och jag. Alla älskade honom, på dagis var han en "fantastisk" kopis, alla stannade och pratade med oss. Han var lite blyg men fanns mamma eller pappa runt honom tinade han snart upp, innför främlingar oxå. Han kom alltid springande med en bil i varje hand. Han var så nöjd med livet vår älskade son. Älskade motorcyklar, bilar ja faktiskt alla fordon.
10:e September förra året köpte vi vårt dröm hus!!! Ett gammalt, billigt, slitet hus från 1911. Läget var perfekt, väldigt centralt vid slutet av en återvändsgata. Vår son skulle kunna cykla ute på gatan utan att vi skulle behöva bli nojjiga av oro för bilar. Så började vi renovera.. Sa upp lägenheten och upptäckte att det tar mer än 3 månader att TOTAL renovera ett hus. Min snälla bror lånade ut sin lägenhet så att vi skulle slippa behöva flytta hem till våra föräldrar. Månaderna gick och lite strul här och mycket sena tröttsamma kvällar och helger. Så 22.a November 2008 fick vi äntligen flytta in. Nästan ett år senare än planerat.
Men sorgen var för stor för att överskuggas. Fredagen den 30.e oktober ringde de från förskolan vid lunch tid, Wille kräktes och var dålig. Chrille åkte och hämtade honom och han kräktes 7-8 gåger tills jag kom hem vid femtiden. Han kräktes en gång till efter att jag kom hem och jag tyckte han var varm så jag pillade i honom värktabletter.
Han hade så ont under natten, men man brukar ju vara mör i kroppen efter en maginfluensa så vi reagerade inte först. Vid fyra bytte jag blöja på honom och tyckte att han var svullen mellan blöjkanten och naveln..
Vid 12 på lördagen den 1.a nov kom vi i alla fall in till Akuten. Där fick vi vänta tills efter 17 då vi blev inskrivna på barn. De känndes nonchalanta och lyssnade inte på mig.. Men dum som jag är så trodde jag att vi var trygga -vi var ju på sjukhus, de vet vad de håller på med, trodde jag, men ack vad man kan bedra sig.
De trodde att han BARA var förstoppad. Så de gav honom laxermedel 2 gånger men det hände inte så mycket. Han hade så ont hela tiden på sjukhuset. Han flämtade hela tiden, vid halvåtta fick vi i alla fall åka på ultraljud, då uppläckte de att han hade en brusten blindtarm.
Halv tio togs han in på operation. Halv tolv fick jag komma till honom på IVA. Han vaknade och sa att det gjorde ont i handen. Men allt verkade bra, så vi fick åka upp till avdelningen. Sköterskan som hämtade oss tyckte att han behövde en nål till så hon emblade honom på fötterna, halv fem/ fem så börjde hon försöka sticka honom men det gick inte, kärlet bara gled undan. Då hade han börjat flämta igen så jag bad henne höja dosen på smärtstillandet, hon lovade att fixa så jag vände mig om och somnade.
15 min senare väckte hon mig och sa att det var brottom. Han hade slutat syresätta blodet. De gav mun mot mun metoden i hissen ner till IVA, men det behövdes inte, han andades fortfarande själv. Jag ringde min man som kom in.
Wille hade fått blodförgiftning (de kallar det en septisk chock). De sövde honom i resperator och gav massor med antibiotika och vätska. Vi vakade över honom hela söndag förmiddag. Och han red ut stormen. Värderna blev jätte fina och vi skulle bli skickade till Astrid Lindgrens barn sjukhus.
Kl 13 kraschade han plötsligt. Vi tror att trycket i magen blev för stort så att hjärtat inte orkade slå längre (de hade nog inte fått bort allt var i magen). Han hade fått ytterliggare en septisk chock. De gjorde en akut operation på IVA och hjärtmassage på honom i 3-4 timmar innan de kom från Astrid Lindgren, med en EKMO-maskin (hjärta och lunga på utsidan). Åh, vi andades ut. Nu var han äntligen utom fara.
Men det var redan försent. Han hade fått så stora hjärnskador under hjärtstilleståndet så vi fick stänga av maskinen måndag eftermiddag.
Vår älskade son fans inte hos oss mer.
Nu håller vi på att bråka med sjukvården. De har gjort en Lex Maria och vi har anmält till HSAN. Vi hoppas på att de kan erkänna att de gjort fel, men det lär de väl aldrig göra.
Tisdag den 12.e maj -09 fick vår familj utökning av Wilya, en 13 veckors blandras tik..
Vi är äntligen på rätt väg i livet igen. Det börjar bli ordning inne i huset och på gården. Det börjar bli lite lättare att andas! Men vad vi saknar dig Wille!!
Uppdatering! 090517...
Nu har vi äntligen fått tid till ett möte med sjukvården, då vi ska få läsa händelse analysen!! Det är över 6 månader sedan vår son gick bort och vi har fortfarande inte fått förklarat vad som hände. Det känns som allt som kan gå fel innom sjukvård och eftervård har hänt oss!! Höjden av otur!!
Uppdatering 090528..
Mötet med sjukhuset gick väldigt bra. Händelse analysen sa inte så mycket. Men jag hade laddat för att verkligen berätta allt som jag anser att de gjort fel i eftervården. Och de häpnade när jag berättade vad vi fått utstå. Kändes så skönt att bli tagen på allvar.
Uppdatering 100205..
Nu är det snart 15 månader sedan vi förlorade Wilhelm. I dagarna kom Socialstyrelsen med sitt belut. Vi hade rätt. Wille blev felbehandlad.
Sjukhuset i Eskilstuna får rejäl kritik av socialstyrelsen. "Handläggningen uppvisar allvarliga brister under i stort sett hela förloppet trots att ett flertal specialistkompetenta läkare varit inblandade" skriver socialstyrelsen i sitt beslut.Myndigheten kräver nu ett möte med landstingsledningen i Södermanland för att diskutera den bristfälliga vården.
Så till alla er där ute som blivit felbehandlade. Stå på er, har man bara tålamod kan man få upprättelse igen. Det här är bland det svåraste vi gjort. Det tar oerhört mycket energi att orka bråka med en myndighet för att få rätt. Men vad glad jag är att vi faktiskt orkat stå på oss.
Nu väntar vi på att HSAN och PSR ska besluta men hoppets har tänts att de kanske oxå står på vår sida.
Här är några av artiklarna om någon vill läsa:
7/wilhelm-2-dog-pa-sjukhuset
Här kan ni se nyheten från tv4:
Uppdatering 100219..
Nu har vi fått brev från PSR. Vi får ett skadestånd. Det är schablon summor vi pratat om, så vi behöver inte skicka in några kvitton eller redovisa något mer än sjukintyg... Vi får mycket mer är jag vågat hoppas på, men det är sjukt låga summor när man snackar om människoliv. För landstinget är vår son värd ca 100.000 kr...
Har jobbat lite med en minnes sida! Men det är fortfarande långt kvar...
Ni är välkomna in och kika om ni vill..
Vill passa på att tacka för att du har tittat in och orkat läsa min bedrövliga historia. Jag orkar oftast inte svara men jag läser och tar till mig alla komentarer. Tack alla för ert stöd och varma tankar, de värmer! Kram Anna
=...ekuriren.se/nyheter/sormland/1.610189www.tv4play.se/nyheter/nyhetskanalen?videoIdwww.expressen.se/Nyheter/1.185495www.gratisklader.se/Register.asp...
Ålder
48 år
Barn
18 år
Civilstatus
Gift
Föräldratyp
Änglaförälder
Personlighet
Ambitiös
Glad
Nyfiken
Omtänksam
Snäll
Social
Trygg
Tänkare
Intressen
Barn
Dator/Internet
Film/TV
Fotografi
Litteratur
Natur/Miljö
Resor
Shopping
Musik
Pop
Husdjur
Akvariefiskar
Hund