Hej&Hå!
Jag är en 35-årig tjej som bor på värmdö. Har en 7-årig kille
och en kille på 5 och nu är man på gång igen och den här gången ska det bli tvillingar! Så "bara precis så därrr" ska
man bli 4 barns mamma. Är jätteglad för det chocken har börjat lägga sig. Det var något man aldrig kunde tänka sig när dom säger på ul 1 att det är ett barn,hon t.om kollade noga för hon hade stött på flera stycken tvillingar o även trillingar. Sen kom ul 2 och då säger dom -o det här ska bara vara 1? ... DÅ Börja jag ana ugglor... Både grät och skrattade.. o sambon klurade lite försiktigt på hur alla ska gå in i bilen..
Så nu blir det väl bygga ut och större bil..
Det är ett tag kvar iallafall ,ska inte ha förräns i maj,så man hinner väl(?) planera lite ... Mina killar smider planer
dom är lite oroliga att det ska bli tjejer , jag tycker iochförsig att det kunde vara kul för jämdställdhetens skull.
Sambon säger blir det killar ,så får jag fälla ner ringen på toa.. hahaha .Ärligt talat spelar det ingen roll.
Hu vad jag babblar!!
Det känns lite som det är dags att uppdatera vad som hänt...
Allt började den 18:e December vecka 19,skulle på det stora UL med pirr lycka i magen ,nu skulle vi få se dom igen.
På UL konstaterades det att vi hade drabbats av TTS!!(tvillingtransfusionssyndrom)
Sen följde en en lång och jobbig tid ,skickad från sös till
huddinge ,misslyckad laserkoagulering(vi trodde först att den lyckats)många ,många ultraljud med flödesmätningar och dåliga prognoser . Ena dagen tvilling 1 begynnande hjärtsvikt nästa dag tvilling 2 begynnande hjärtsvikt...
Fostervattentömmningar och absolut sängläge först hemma en månad,sen rasade hinnorna från livmoderväggen och då gick det ej att tömma vatten(hinnorna sögs in ) Sen sängläge 9dygn på Huddinge,2veckor på KS och efter det var flödena
så dåliga och vi hade (äntligen ) kommit till 25+0 (dom ville ej göra något innan ,kunde ej)
Jag förlöstes med akutsnitt 5februari (15 veckor förtidigt)
Först föddes Elin 561g sen kom Isabelle 266g .Två fina
tjejer.Tyvärr så levde Isabelle bara 8 timmar,stark var hon , hon ville leva men dom kunde inte intubera henne, fanns inte verktyg.. Hon är den minsta dom sett på KS som andats på egenhand. Nu är hon en ängel.
Vi kämpar med Elin som nu är 7veckor, det är en väldigt lång uppförsbacke eller 2steg frammåt ett bakåt osv
Elin väger nu 1212g och är en tjej med mycket temprament och
det kommer en dag när vi ska få hem henne!!
Efter 18 långa veckor på Neo med många komplikationer fick vi äntligen komma hem!
Det blev verkligen vändpunkten för hennes tillfrisknande!
vi hade hemsjukvård i ca en månad och sen rök alla mediciner
en efter en och syrgasen som vi knappt använt hemma kunde vi ta bort!
Vi går fortfarande på en del kontroller och kommer att fortsätta med det länge men nu är man lugnare efter besök hos kardiologen som ett tag tyckte det såg mörkt ut.
Elin var ju fruktansvärt sjuk,vi förstod nog inte riktigt hur sjuk hon var , vi var bara inställda på att hon måste klara detta, hon ska med oss hem,det fanns inget annat alternativ!!
Envis är hon våran fantastiska lilla tjej, kämpat har hon gjort för att få leva och läkarna tycker att hon är ett medicinskt mirakel! Det tycker vi oxså!
Idag är hon 9månader och börjar närma sig 6kg .Hon är en väldigt glad tjej ,skrattar mycket och har börjat "prata" mycket den här veckan!
Tänker på hennes syster ibland att hon gav nog all sin styrka till Elin när hon lämnde oss.Sen oxså hur Elins brorsor hanterar det som hänt och så.
Hur dom står på minneslunden och diskuterar vad dom ska säga till Isabell för det vill dom ; -Det var kul att du levde en liten stund fast det hade typ varit bättre om du blev 80 eller nåt.
Dom har så många härliga och sunda funderingar och teorier.
hej&hå så länge.
Jag är en 35-årig tjej som bor på värmdö. Har en 7-årig kille
och en kille på 5 och nu är man på gång igen och den här gången ska det bli tvillingar! Så "bara precis så därrr" ska
man bli 4 barns mamma. Är jätteglad för det chocken har börjat lägga sig. Det var något man aldrig kunde tänka sig när dom säger på ul 1 att det är ett barn,hon t.om kollade noga för hon hade stött på flera stycken tvillingar o även trillingar. Sen kom ul 2 och då säger dom -o det här ska bara vara 1? ... DÅ Börja jag ana ugglor... Både grät och skrattade.. o sambon klurade lite försiktigt på hur alla ska gå in i bilen..
Så nu blir det väl bygga ut och större bil..
Det är ett tag kvar iallafall ,ska inte ha förräns i maj,så man hinner väl(?) planera lite ... Mina killar smider planer
dom är lite oroliga att det ska bli tjejer , jag tycker iochförsig att det kunde vara kul för jämdställdhetens skull.
Sambon säger blir det killar ,så får jag fälla ner ringen på toa.. hahaha .Ärligt talat spelar det ingen roll.
Hu vad jag babblar!!
Det känns lite som det är dags att uppdatera vad som hänt...
Allt började den 18:e December vecka 19,skulle på det stora UL med pirr lycka i magen ,nu skulle vi få se dom igen.
På UL konstaterades det att vi hade drabbats av TTS!!(tvillingtransfusionssyndrom)
Sen följde en en lång och jobbig tid ,skickad från sös till
huddinge ,misslyckad laserkoagulering(vi trodde först att den lyckats)många ,många ultraljud med flödesmätningar och dåliga prognoser . Ena dagen tvilling 1 begynnande hjärtsvikt nästa dag tvilling 2 begynnande hjärtsvikt...
Fostervattentömmningar och absolut sängläge först hemma en månad,sen rasade hinnorna från livmoderväggen och då gick det ej att tömma vatten(hinnorna sögs in ) Sen sängläge 9dygn på Huddinge,2veckor på KS och efter det var flödena
så dåliga och vi hade (äntligen ) kommit till 25+0 (dom ville ej göra något innan ,kunde ej)
Jag förlöstes med akutsnitt 5februari (15 veckor förtidigt)
Först föddes Elin 561g sen kom Isabelle 266g .Två fina
tjejer.Tyvärr så levde Isabelle bara 8 timmar,stark var hon , hon ville leva men dom kunde inte intubera henne, fanns inte verktyg.. Hon är den minsta dom sett på KS som andats på egenhand. Nu är hon en ängel.
Vi kämpar med Elin som nu är 7veckor, det är en väldigt lång uppförsbacke eller 2steg frammåt ett bakåt osv
Elin väger nu 1212g och är en tjej med mycket temprament och
det kommer en dag när vi ska få hem henne!!
Efter 18 långa veckor på Neo med många komplikationer fick vi äntligen komma hem!
Det blev verkligen vändpunkten för hennes tillfrisknande!
vi hade hemsjukvård i ca en månad och sen rök alla mediciner
en efter en och syrgasen som vi knappt använt hemma kunde vi ta bort!
Vi går fortfarande på en del kontroller och kommer att fortsätta med det länge men nu är man lugnare efter besök hos kardiologen som ett tag tyckte det såg mörkt ut.
Elin var ju fruktansvärt sjuk,vi förstod nog inte riktigt hur sjuk hon var , vi var bara inställda på att hon måste klara detta, hon ska med oss hem,det fanns inget annat alternativ!!
Envis är hon våran fantastiska lilla tjej, kämpat har hon gjort för att få leva och läkarna tycker att hon är ett medicinskt mirakel! Det tycker vi oxså!
Idag är hon 9månader och börjar närma sig 6kg .Hon är en väldigt glad tjej ,skrattar mycket och har börjat "prata" mycket den här veckan!
Tänker på hennes syster ibland att hon gav nog all sin styrka till Elin när hon lämnde oss.Sen oxså hur Elins brorsor hanterar det som hänt och så.
Hur dom står på minneslunden och diskuterar vad dom ska säga till Isabell för det vill dom ; -Det var kul att du levde en liten stund fast det hade typ varit bättre om du blev 80 eller nåt.
Dom har så många härliga och sunda funderingar och teorier.
hej&hå så länge.
Den här medlemmen har inte fyllt i sin profil.