Den 12/9 12.29 kom äntligen världens finaste Erik ut ur magen.
Vilken tur jag har som fått så fina killar. (nåja, en av dem har jag faktiskt valt)
Snart i mål! och jag tror på Vispen och jag tror på mig. Vi kommer att fixa dethär. Kunde aldrig tänka mig att jag skulle kunna må såhär bra i slutet på graviditeten. Nu har vi bara slutspurten kvar (Vispen och jag) och vi kommer att fixa det. 17 dagar kvar till bf och det känns som om de sista bitarna börjar falla på plats.
Den väldiga oron har slagit till med förnyad kraft. Allt ser fortfrande ganska bra ut med vispen i magen. Har varit på extra tillväxtkontroller men det verkar som om de tillslut blev nöjda med vikten på vispen. Jag lever varje dag som om det är den sista. Växlar mellan att inte kännas vid att jag är gravid (vilket är ganska svårt i vecka 32) och att bara sitta paralyserad av skräck för att Grynet ska dö. Längtar bara efter att graviditeten ska ta slut. Orkar inte med dethär länge till.
Har sett ett lite hjärta slå den 2/2. Känns som jag sakta men säkert börjar ta in det faktum att jag faktiskt är gravid. Önskar mig en levande bebis så att det värker men vågar inte tro att graviditen kommer att sluta lyckligt. Vill bara sova fram till slutet av agusti.
Jag har äntligen ett litet Gryn växande i magen. Den 30/12 så fick jag ett kraftigt plus på stickan. Allting är bra jag har alla gravsymtom man kan tänka sig. Trots det så är jag orolig hela tiden. Vill att tiden ska gå fort så att jag slipper leva med denhär oron.
Älskade, älskade, älskade lilla Pyret! Jag saknar dig och har inte glömt dig!
Att jag inte alltid berättar att du finns betyder inte att jag inte tänker på dig jämt, dagligen och stundligen finns du i mina tankar.
Vilken tur jag har som fått så fina killar. (nåja, en av dem har jag faktiskt valt)
Snart i mål! och jag tror på Vispen och jag tror på mig. Vi kommer att fixa dethär. Kunde aldrig tänka mig att jag skulle kunna må såhär bra i slutet på graviditeten. Nu har vi bara slutspurten kvar (Vispen och jag) och vi kommer att fixa det. 17 dagar kvar till bf och det känns som om de sista bitarna börjar falla på plats.
Den väldiga oron har slagit till med förnyad kraft. Allt ser fortfrande ganska bra ut med vispen i magen. Har varit på extra tillväxtkontroller men det verkar som om de tillslut blev nöjda med vikten på vispen. Jag lever varje dag som om det är den sista. Växlar mellan att inte kännas vid att jag är gravid (vilket är ganska svårt i vecka 32) och att bara sitta paralyserad av skräck för att Grynet ska dö. Längtar bara efter att graviditeten ska ta slut. Orkar inte med dethär länge till.
Har sett ett lite hjärta slå den 2/2. Känns som jag sakta men säkert börjar ta in det faktum att jag faktiskt är gravid. Önskar mig en levande bebis så att det värker men vågar inte tro att graviditen kommer att sluta lyckligt. Vill bara sova fram till slutet av agusti.
Jag har äntligen ett litet Gryn växande i magen. Den 30/12 så fick jag ett kraftigt plus på stickan. Allting är bra jag har alla gravsymtom man kan tänka sig. Trots det så är jag orolig hela tiden. Vill att tiden ska gå fort så att jag slipper leva med denhär oron.
Älskade, älskade, älskade lilla Pyret! Jag saknar dig och har inte glömt dig!
Att jag inte alltid berättar att du finns betyder inte att jag inte tänker på dig jämt, dagligen och stundligen finns du i mina tankar.
Ålder
43 år
Barn
15 år
18 år
Civilstatus
Sambo
Föräldratyp
Good Enough
Änglaförälder
Intressen
Barn
Litteratur
Natur/Miljö
Scrapbooking
Sömnad
Träning