Jag är en ensamstående pappa till två döttrar. Jag har dem varannan vecka.
Här har jag fått mycket bra hjälp i mitt föräldraskap:
Svenska Föreningen för Psykisk Hälsa
De svarar: Vardagar 10-15
Telefonnumret är: 020-85 20 00
Pensionerade psykologer och kuratorer etc som jobbat i många år med barn och föräldrar. De har hört allt. De är helt klart de bästa att ringa till. De andra är inte så bra men funkar för att prata av sig ibland:
Rädda Barnens föräldratelefonen
De svarar:
Måndag: 12–20:00
Tisdag–fredag: 18–21
Lördag–söndag: 13–16
Telefonnumret är: 020-786 786
Frivilliga som gått en grundlig kurs hos Rädda Barnen.
BRIS Vuxentelefon om barn
De svarar: måndag – fredag 10-13
Telefonnumret är: 077-150 50 50
Frivilliga, utbildade av BRIS
Jag är en ensamstående pappa till två döttrar. Jag har dem varannan vecka. De senaste åren har det hänt mycket med mig och mina barn.
Här har jag fått mycket bra hjälp i mitt föräldraskap:
Svenska Föreningen för Psykisk Hälsa
De svarar: Vardagar 10-15
Telefonnumret är: 020-85 20 00
Pensionerade psykologer och kuratorer etc som jobbat i många år med barn och föräldrar. De har hört allt. De är helt klart de bästa att ringa till. De andra är inte så bra men funkar för att prata av sig ibland:
Rädda Barnens föräldratelefonen
De svarar:
Måndag: 12–20:00
Tisdag–fredag: 18–21
Lördag–söndag: 13–16
Telefonnumret är: 020-786 786
Frivilliga som gått en grundlig kurs hos Rädda Barnen.
BRIS Vuxentelefon om barn
De svarar: måndag – fredag 10-13
Telefonnumret är: 077-150 50 50
Frivilliga, utbildade av BRIS
Det värsta problemet hittills i mitt föräldraskap är Grooming. Därför har jag startat en tråd: "Grooming och pedofiler". Här är adressen till den:
www.familjeliv.se/Forum-4-288/m34134668.html
För några år sedan hade en vuxen man kontakt med min dotter genom Internet och mobil.
Jag har insett att i ett sådant här ärende så ingår det minst fyra olika delområden.
1. Kontakten med polisen.
Det första bemötandet jag fick var uruselt. Den polisen tyckte inte att det var någon mening att göra anmälan, det skulle inte gå att ta fast nån. Han sade till och med att det inte var kriminellt eftersom min dotter sagt att hon är 17 år.
Detta är fel. Det är den vuxnes ansvar att ta reda på åldern hos den som han/hon söker sexuell kontakt med. Det är sexuellt ofredande. Nästa polis sade att jag skulle avvakta tills det hände nåt mer. Mer? Menade han att jag skulle vänta till min dotter blev våldtagen? Eller? Den tredje polisen sade att jag kunde komma in och göra en anmälan.
Så jag tog mig till polisstationen, tog en nummerlapp och fick prata med en polisman. En som tar emot anmälningar om stulna cyklar, bortsprungna katter etc. Jag hade förväntat mig att få tala med en specialutbildad polis. Det vore ju rimligt eftersom det här är ju ett mycket allvarligt brott och man får som förälder många svårhanterliga känslor.
Jag hade foton han skickat på mms och jag hade en del sms sparade. Genom mina efterforskningar på Internet hade jag också fått fram mannens namn, adress, arbetsplats och hemtelefon nummer. Han hade 5 mobiler varav två går att spåra till honom.
För att få fram dessa upplysningar hade jag använt Eniro, nummerupplysningen, kollat på andra siter för exempelvis gamla skolkamrater och annat. Jag har också direkt sökt på hans namn, mailadress etc på google.
Då hade jag alltså alla dessa uppgifter jag fått fram men han ville ändå inte ta emot en anmälan för det skulle inte gå att fälla mannen sade han. Dessutom tyckte han att min dotter var medskyldig till brottet för hon hade sagt att hon var 17 år. Han sade en massa dumma saker också om föräldraansvar etc. Det kändes inte alltför kul att sitta där.
Jag visste att det inte skulle tjäna något till att tappa humöret. Så jag tog ett lugnt, långt samtal med honom och fick honom sakta att förstå att det är vi vuxna som har ansvaret när det gäller vilka vi har sexuella kontakter med. Det var också en stor hjälp när det kom in två kvinnliga poliser och hörde vad det var frågan om. "Tolv år? Det är ju förfärligt" och liknande kommentarer hade också en gynnsam effekt på polismannen.
Så skrev han en anmälan, tog emot min information och så gick jag. Jag kände mig inte särskilt säker på att något skulle hända. Hörde inget på en vecka så jag ringde upp och fick lyckligtvis tala med en kvinnlig polis. Hon kollade anmälan men den var helt felaktig. Mina egna telefonnummer var inte med, alla information jag hade lämnat om hebefilen var borta o.s.v. Hon skrev ett tillägg. Sedan fick jag på Internet tag på Mats Andersson på Netscan. De jobbar med "att sprida kunskap om vad som sker under ytan på alla de ungdomssajter som nästan dagligen växer fram."
De håller föreläsningar och utbildningar "för alla som är verksamma med barn eller unga på sin fritid eller genom yrkesmässigt utövande. Ämnen som de tar upp är bland annat svenska sajter som visar grovt våld och avrättningar, webcamsex, ungdomsprostitution, försäljning av droger samt mobbing över nätet.
Netscan samarbetar idag med Polisen, Rädda Barnen, Ecpat, IWF samt Scotland Yard i London, det gemensamma målet är att trygga vardagen för våra unga på nätet."
Citaten är från deras hemsida.
Det var verkligen skönt. Det tog honom två och en halv minut att säga att vi kan fälla den här mannen. Sedan tog han fram en av de poliser som Netscan utbildat, jag ringde den polisen som i sin tur letade fram min anmälan och ledsagade mig vidare till en polis på spaningsenheten som nu tagit tag i fallet.
Som jag upplever det så är detta den bästa och enda vägen att gå. Kontakta Netscan och prata med en polis de rekommenderar. Prata inte med vilken polis som helst. De vet ingenting för det mesta. Dessutom blir du illa bemött och oseriöst behandlad av dem.
2. Att säkra bevis.
Det var inte alltför lätt att få min dotter att acceptera att hon måste lämna ifrån sig sin mobil och att hon inte fick kontakta mannen på Internet eller annat sätt. Hon hann sudda ut en hel del sms och bilder men jag har lyckats säkra två foton på mannens erigerade penis(som han skickat ghenne kl 2.00 på natten) och ett antal sexsms. Slutligen gick hon med på att släppa mobilen och då fanns det några sms kvar.
3. Barnets reaktioner
Det här är det riktigt svåra. Det är ju en sak om ens barn är utsatt för ett sexuellt ofredande på Internet. Men min dotter har ju fått en slags relation med denna man som han mycket skickligt och manipulativt byggt upp.
När jag bytt nummer på hennes mobil och suddat ut hans nummer i kontaktlistan så har hon skickat det nya numret och tagit kontakt med honom igen. För henne är det förfärligt kränkande att jag blandar mig i hennes privatliv. Han har fått henne att tycka om honom. Jag kan ju stoppa deras kontakt i mitt hem, men datorer finns ju överallt. Bibliotek, hos klasskompisar, på skolan. Som de skriver på Netscans hemsida :
"Förbjud inte ditt barn att surfa på nätet. Det fungerar sällan. Då går ditt barn till kompisarna- där föräldrarna kanske inte lägger sig i vad barnen håller på med. Skapa istället ett förtroende- då vill barnen berätta."
Det är en balansgång. Tar jag i för hårt, är för dömande, visar hur äcklad jag är av hebefiler och pedofiler o.s.v. så kan den öppna och värdefulla dialogen med min dotter totalt avbrytas.
Min metod har varit att prata lugnt, lyssna mycket och, viktigast, att avbryta när min dotter inte orkar eller vill prata mer. Men jag tar upp ämnet om och om igen.
Jag vet att det handlar om en process och att min dotter behöver tid till att förstå vad som gäller. Jag vet att det är mycket känsligt för henne för det handlar om behov av bekräftelse. Men hon är fantastiskt duktig och det går framåt.
Det jag tänker är att det inte är något fel på hennes känslor, men hon riktar dem till fel person. Det är inte hennes fel att hon hamnat i detta.
Med detta kommer vi in på nästa delområde:
4. Mina egna reaktioner som förälder
Det här är också svårt och en förutsättning för att man ska kunna hantera detta är att man har metoder för att hantera sina känslor och professionella rådgivare, stödpersoner att tala med.
Det är oerhört svårt att se att min dotter tycker om denna person, att hon inte kan förstå att det är farligt för henne att ha kontakt med honom.
Det tjänar inget till att komma med all sin oro, sin ilska, sin moral, sin avsmak för vuxna män som söker kontakt med minderåriga för sex eller komma med sin förtvivlan till sitt barn. När jag talar med min dotter så vill jag vara lugn, saklig och balanserad.
Jag har god hjälp av att jag gör avspänning och andningsövningar. Jag har en bra samtalskontakt. Där kan jag prata om föräldraansvaret ska tillämpas i praktiken, om gränssättning och hur mina reaktioner på min dotters beteende berör min egen historia.
Ett annat ställe som är bra att ringa till är Föräldratelefonen som drivs av Svenska föreningen för psykisk hälsa. Då får man prata med pensionerade psykologer och kuratorer som jobbat med barn hela sitt liv. De har hört allt och är mycket stärkande när man tvivlar på sin föräldragärning.
Jag hade turen att upptäcka den smskontakt min dotter hade med denna man någon av de första dagarna de hade kontakt. Upptäckten gjorde mig oerhört oroad, det väckte en inre våldsam panik, som om ett expresståg rusade genom mig. Tankarna drog iväg i alla möjliga håll. De första dygnen så jagade jag information om mannen på kvällar och nätter.
När jag hade fått fram det så skickade jag sms och mail til honom och skrev att han var observerad, att jag var flickans far och att hon var tolv år.
Jag höll en neutral ton men bad honom att omedelbart att avbryta kontakten. Detta har jag gjort tidigare, både med Internetkontakter och pojkar i övre tonåren som ringt etc. Alla har då avbrutit kontakten, men den här mannen fortsatte.
Då skickade jag mail och sms om att jag hade bevis mot honom. Han slutade ändå inte och det gjorde mig extra oroad. Var han en total galning eller hade han koll på att han kunde klara sig undan med det han gjorde?
Det var nästan omöjligt att somna på nätterna trots att jag var dödstrött. På fem dygn sov jag max 20 timmar. Jag hade en känsla som om min dotter satt i ett brinnande hus där lågorna närmade sig obönhörligt och jag kunde inte göra någonting åt det.
Från polisen, socialtjänsten och andra myndigheter har jag inte fått någon konkret rådgivning i just hur jag ska hantera detta att min dotter är fäst vid denna man. Han gör henne illa och skadar henne och hon inser inte det. Det var först när jag startade tråden "Grooming och pedofiler" här på Familjeliv som jag fick användbara tips och råd. Jag fick också en hel del deltagande som har känts bra.
En skrift som jag blev tipsad om i den tråden har varit till stor hjälp är det gäller att förstå min dotter. Det är "Drabbad online" som kan laddas ner här: www.medieradet.se/templates/Page____1003.aspx.
Åsa Landberg på Rädda Barnen som uttalar sig i den skriften intervjuas även i den här artikeln: www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp&a=54536...
Jag har även talat med henne direkt.
Det finns mycket mer att berätta om det här. Jag har gjort så gott jag kunnat, jag har gjort många misstag och tänkt fel på många sätt. Jag avser att sammanställa någon slags tips för vad man kan göra för att inte att råka ut för så allvarliga problem som jag gjort men barn är olika. Allting funkar inte på alla, så är det bara.
Fem månader senare
Jag fick sedan ett brev från åklagaren om att det inte blir något åtal. Han gav ingen förklaring eller motivation i brevet. När jag ringde upp sade han att det inte gick att väcka åtal mot mannen eftersom min dotter sagt att hon var 17 år.
Jag sade att jag hade meddelat mannen redan den första dagen i deras kontakt att han var observerad och att flickan bara är tolv år. Det framgår också klart och tydligt i deras sms-kommunikation att hon är ett barn. Detta har dock ingen betydelse. Mannen kan alltid hävda att han trodde att hon var lovlig. Ungefär som våldtäktsmän som hävdar att de trodde att kvinnan var med på det.
Polisen förhörde honom inte ens. Men min dotter fick jag med stort motstånd övertyga att gå till polisen och bli förhörd. Jag får inte kontakta mannen för då kan jag åtalas för hot och trakasserier. Lagen förmår inte att skydda barn, men ger ett starkt skydd åt förövare.
Under den tid som detta pågick så kom jag och min dotter i många gräl och uppgörelser runt bruk av mobiler, internet och datorer. Det har förstört mycket av vår relation. Vårt hemliv demolerades av underliga telefonsamtal, sms mittinatten o.s.v.
Jag blev kraftigt oroad, fick sömnproblem och var ofta i ett tillstånd av akut stress och panik. Min oro gjorde att jag överreagerade ofta. Det kommer att ta lång tid att reparera skadorna av dessa händelser. De skador min dotter fått kanske aldrig kan läkas.
Det finns varja dag ca 4000 män som på Internet söker kontakt med barn för sexuella aktiviteter. De kan syssla med detta ostört. Barnen är oskyddade. Det hjälper inte att låsa dörren, stänga av Internet och mobiler. Internet finns överallt. Det är en motorväg med fri fart för hebefiler, pedofiler och människor med en sjuk, vriden sexualitet rakt in i barnens sovrum.
Det är våra barn de är ute efter.
Det här fick jag av heahog:
Stoppa barnporren via Internet.
Ser ni något anmäl det här:
www.ecpathotline.se
Kopiera detta och lägg det på din sida
Här har jag fått mycket bra hjälp i mitt föräldraskap:
Svenska Föreningen för Psykisk Hälsa
De svarar: Vardagar 10-15
Telefonnumret är: 020-85 20 00
Pensionerade psykologer och kuratorer etc som jobbat i många år med barn och föräldrar. De har hört allt. De är helt klart de bästa att ringa till. De andra är inte så bra men funkar för att prata av sig ibland:
Rädda Barnens föräldratelefonen
De svarar:
Måndag: 12–20:00
Tisdag–fredag: 18–21
Lördag–söndag: 13–16
Telefonnumret är: 020-786 786
Frivilliga som gått en grundlig kurs hos Rädda Barnen.
BRIS Vuxentelefon om barn
De svarar: måndag – fredag 10-13
Telefonnumret är: 077-150 50 50
Frivilliga, utbildade av BRIS
Jag är en ensamstående pappa till två döttrar. Jag har dem varannan vecka. De senaste åren har det hänt mycket med mig och mina barn.
Här har jag fått mycket bra hjälp i mitt föräldraskap:
Svenska Föreningen för Psykisk Hälsa
De svarar: Vardagar 10-15
Telefonnumret är: 020-85 20 00
Pensionerade psykologer och kuratorer etc som jobbat i många år med barn och föräldrar. De har hört allt. De är helt klart de bästa att ringa till. De andra är inte så bra men funkar för att prata av sig ibland:
Rädda Barnens föräldratelefonen
De svarar:
Måndag: 12–20:00
Tisdag–fredag: 18–21
Lördag–söndag: 13–16
Telefonnumret är: 020-786 786
Frivilliga som gått en grundlig kurs hos Rädda Barnen.
BRIS Vuxentelefon om barn
De svarar: måndag – fredag 10-13
Telefonnumret är: 077-150 50 50
Frivilliga, utbildade av BRIS
Det värsta problemet hittills i mitt föräldraskap är Grooming. Därför har jag startat en tråd: "Grooming och pedofiler". Här är adressen till den:
www.familjeliv.se/Forum-4-288/m34134668.html
För några år sedan hade en vuxen man kontakt med min dotter genom Internet och mobil.
Jag har insett att i ett sådant här ärende så ingår det minst fyra olika delområden.
1. Kontakten med polisen.
Det första bemötandet jag fick var uruselt. Den polisen tyckte inte att det var någon mening att göra anmälan, det skulle inte gå att ta fast nån. Han sade till och med att det inte var kriminellt eftersom min dotter sagt att hon är 17 år.
Detta är fel. Det är den vuxnes ansvar att ta reda på åldern hos den som han/hon söker sexuell kontakt med. Det är sexuellt ofredande. Nästa polis sade att jag skulle avvakta tills det hände nåt mer. Mer? Menade han att jag skulle vänta till min dotter blev våldtagen? Eller? Den tredje polisen sade att jag kunde komma in och göra en anmälan.
Så jag tog mig till polisstationen, tog en nummerlapp och fick prata med en polisman. En som tar emot anmälningar om stulna cyklar, bortsprungna katter etc. Jag hade förväntat mig att få tala med en specialutbildad polis. Det vore ju rimligt eftersom det här är ju ett mycket allvarligt brott och man får som förälder många svårhanterliga känslor.
Jag hade foton han skickat på mms och jag hade en del sms sparade. Genom mina efterforskningar på Internet hade jag också fått fram mannens namn, adress, arbetsplats och hemtelefon nummer. Han hade 5 mobiler varav två går att spåra till honom.
För att få fram dessa upplysningar hade jag använt Eniro, nummerupplysningen, kollat på andra siter för exempelvis gamla skolkamrater och annat. Jag har också direkt sökt på hans namn, mailadress etc på google.
Då hade jag alltså alla dessa uppgifter jag fått fram men han ville ändå inte ta emot en anmälan för det skulle inte gå att fälla mannen sade han. Dessutom tyckte han att min dotter var medskyldig till brottet för hon hade sagt att hon var 17 år. Han sade en massa dumma saker också om föräldraansvar etc. Det kändes inte alltför kul att sitta där.
Jag visste att det inte skulle tjäna något till att tappa humöret. Så jag tog ett lugnt, långt samtal med honom och fick honom sakta att förstå att det är vi vuxna som har ansvaret när det gäller vilka vi har sexuella kontakter med. Det var också en stor hjälp när det kom in två kvinnliga poliser och hörde vad det var frågan om. "Tolv år? Det är ju förfärligt" och liknande kommentarer hade också en gynnsam effekt på polismannen.
Så skrev han en anmälan, tog emot min information och så gick jag. Jag kände mig inte särskilt säker på att något skulle hända. Hörde inget på en vecka så jag ringde upp och fick lyckligtvis tala med en kvinnlig polis. Hon kollade anmälan men den var helt felaktig. Mina egna telefonnummer var inte med, alla information jag hade lämnat om hebefilen var borta o.s.v. Hon skrev ett tillägg. Sedan fick jag på Internet tag på Mats Andersson på Netscan. De jobbar med "att sprida kunskap om vad som sker under ytan på alla de ungdomssajter som nästan dagligen växer fram."
De håller föreläsningar och utbildningar "för alla som är verksamma med barn eller unga på sin fritid eller genom yrkesmässigt utövande. Ämnen som de tar upp är bland annat svenska sajter som visar grovt våld och avrättningar, webcamsex, ungdomsprostitution, försäljning av droger samt mobbing över nätet.
Netscan samarbetar idag med Polisen, Rädda Barnen, Ecpat, IWF samt Scotland Yard i London, det gemensamma målet är att trygga vardagen för våra unga på nätet."
Citaten är från deras hemsida.
Det var verkligen skönt. Det tog honom två och en halv minut att säga att vi kan fälla den här mannen. Sedan tog han fram en av de poliser som Netscan utbildat, jag ringde den polisen som i sin tur letade fram min anmälan och ledsagade mig vidare till en polis på spaningsenheten som nu tagit tag i fallet.
Som jag upplever det så är detta den bästa och enda vägen att gå. Kontakta Netscan och prata med en polis de rekommenderar. Prata inte med vilken polis som helst. De vet ingenting för det mesta. Dessutom blir du illa bemött och oseriöst behandlad av dem.
2. Att säkra bevis.
Det var inte alltför lätt att få min dotter att acceptera att hon måste lämna ifrån sig sin mobil och att hon inte fick kontakta mannen på Internet eller annat sätt. Hon hann sudda ut en hel del sms och bilder men jag har lyckats säkra två foton på mannens erigerade penis(som han skickat ghenne kl 2.00 på natten) och ett antal sexsms. Slutligen gick hon med på att släppa mobilen och då fanns det några sms kvar.
3. Barnets reaktioner
Det här är det riktigt svåra. Det är ju en sak om ens barn är utsatt för ett sexuellt ofredande på Internet. Men min dotter har ju fått en slags relation med denna man som han mycket skickligt och manipulativt byggt upp.
När jag bytt nummer på hennes mobil och suddat ut hans nummer i kontaktlistan så har hon skickat det nya numret och tagit kontakt med honom igen. För henne är det förfärligt kränkande att jag blandar mig i hennes privatliv. Han har fått henne att tycka om honom. Jag kan ju stoppa deras kontakt i mitt hem, men datorer finns ju överallt. Bibliotek, hos klasskompisar, på skolan. Som de skriver på Netscans hemsida :
"Förbjud inte ditt barn att surfa på nätet. Det fungerar sällan. Då går ditt barn till kompisarna- där föräldrarna kanske inte lägger sig i vad barnen håller på med. Skapa istället ett förtroende- då vill barnen berätta."
Det är en balansgång. Tar jag i för hårt, är för dömande, visar hur äcklad jag är av hebefiler och pedofiler o.s.v. så kan den öppna och värdefulla dialogen med min dotter totalt avbrytas.
Min metod har varit att prata lugnt, lyssna mycket och, viktigast, att avbryta när min dotter inte orkar eller vill prata mer. Men jag tar upp ämnet om och om igen.
Jag vet att det handlar om en process och att min dotter behöver tid till att förstå vad som gäller. Jag vet att det är mycket känsligt för henne för det handlar om behov av bekräftelse. Men hon är fantastiskt duktig och det går framåt.
Det jag tänker är att det inte är något fel på hennes känslor, men hon riktar dem till fel person. Det är inte hennes fel att hon hamnat i detta.
Med detta kommer vi in på nästa delområde:
4. Mina egna reaktioner som förälder
Det här är också svårt och en förutsättning för att man ska kunna hantera detta är att man har metoder för att hantera sina känslor och professionella rådgivare, stödpersoner att tala med.
Det är oerhört svårt att se att min dotter tycker om denna person, att hon inte kan förstå att det är farligt för henne att ha kontakt med honom.
Det tjänar inget till att komma med all sin oro, sin ilska, sin moral, sin avsmak för vuxna män som söker kontakt med minderåriga för sex eller komma med sin förtvivlan till sitt barn. När jag talar med min dotter så vill jag vara lugn, saklig och balanserad.
Jag har god hjälp av att jag gör avspänning och andningsövningar. Jag har en bra samtalskontakt. Där kan jag prata om föräldraansvaret ska tillämpas i praktiken, om gränssättning och hur mina reaktioner på min dotters beteende berör min egen historia.
Ett annat ställe som är bra att ringa till är Föräldratelefonen som drivs av Svenska föreningen för psykisk hälsa. Då får man prata med pensionerade psykologer och kuratorer som jobbat med barn hela sitt liv. De har hört allt och är mycket stärkande när man tvivlar på sin föräldragärning.
Jag hade turen att upptäcka den smskontakt min dotter hade med denna man någon av de första dagarna de hade kontakt. Upptäckten gjorde mig oerhört oroad, det väckte en inre våldsam panik, som om ett expresståg rusade genom mig. Tankarna drog iväg i alla möjliga håll. De första dygnen så jagade jag information om mannen på kvällar och nätter.
När jag hade fått fram det så skickade jag sms och mail til honom och skrev att han var observerad, att jag var flickans far och att hon var tolv år.
Jag höll en neutral ton men bad honom att omedelbart att avbryta kontakten. Detta har jag gjort tidigare, både med Internetkontakter och pojkar i övre tonåren som ringt etc. Alla har då avbrutit kontakten, men den här mannen fortsatte.
Då skickade jag mail och sms om att jag hade bevis mot honom. Han slutade ändå inte och det gjorde mig extra oroad. Var han en total galning eller hade han koll på att han kunde klara sig undan med det han gjorde?
Det var nästan omöjligt att somna på nätterna trots att jag var dödstrött. På fem dygn sov jag max 20 timmar. Jag hade en känsla som om min dotter satt i ett brinnande hus där lågorna närmade sig obönhörligt och jag kunde inte göra någonting åt det.
Från polisen, socialtjänsten och andra myndigheter har jag inte fått någon konkret rådgivning i just hur jag ska hantera detta att min dotter är fäst vid denna man. Han gör henne illa och skadar henne och hon inser inte det. Det var först när jag startade tråden "Grooming och pedofiler" här på Familjeliv som jag fick användbara tips och råd. Jag fick också en hel del deltagande som har känts bra.
En skrift som jag blev tipsad om i den tråden har varit till stor hjälp är det gäller att förstå min dotter. Det är "Drabbad online" som kan laddas ner här: www.medieradet.se/templates/Page____1003.aspx.
Åsa Landberg på Rädda Barnen som uttalar sig i den skriften intervjuas även i den här artikeln: www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp&a=54536...
Jag har även talat med henne direkt.
Det finns mycket mer att berätta om det här. Jag har gjort så gott jag kunnat, jag har gjort många misstag och tänkt fel på många sätt. Jag avser att sammanställa någon slags tips för vad man kan göra för att inte att råka ut för så allvarliga problem som jag gjort men barn är olika. Allting funkar inte på alla, så är det bara.
Fem månader senare
Jag fick sedan ett brev från åklagaren om att det inte blir något åtal. Han gav ingen förklaring eller motivation i brevet. När jag ringde upp sade han att det inte gick att väcka åtal mot mannen eftersom min dotter sagt att hon var 17 år.
Jag sade att jag hade meddelat mannen redan den första dagen i deras kontakt att han var observerad och att flickan bara är tolv år. Det framgår också klart och tydligt i deras sms-kommunikation att hon är ett barn. Detta har dock ingen betydelse. Mannen kan alltid hävda att han trodde att hon var lovlig. Ungefär som våldtäktsmän som hävdar att de trodde att kvinnan var med på det.
Polisen förhörde honom inte ens. Men min dotter fick jag med stort motstånd övertyga att gå till polisen och bli förhörd. Jag får inte kontakta mannen för då kan jag åtalas för hot och trakasserier. Lagen förmår inte att skydda barn, men ger ett starkt skydd åt förövare.
Under den tid som detta pågick så kom jag och min dotter i många gräl och uppgörelser runt bruk av mobiler, internet och datorer. Det har förstört mycket av vår relation. Vårt hemliv demolerades av underliga telefonsamtal, sms mittinatten o.s.v.
Jag blev kraftigt oroad, fick sömnproblem och var ofta i ett tillstånd av akut stress och panik. Min oro gjorde att jag överreagerade ofta. Det kommer att ta lång tid att reparera skadorna av dessa händelser. De skador min dotter fått kanske aldrig kan läkas.
Det finns varja dag ca 4000 män som på Internet söker kontakt med barn för sexuella aktiviteter. De kan syssla med detta ostört. Barnen är oskyddade. Det hjälper inte att låsa dörren, stänga av Internet och mobiler. Internet finns överallt. Det är en motorväg med fri fart för hebefiler, pedofiler och människor med en sjuk, vriden sexualitet rakt in i barnens sovrum.
Det är våra barn de är ute efter.
Det här fick jag av heahog:
Stoppa barnporren via Internet.
Ser ni något anmäl det här:
www.ecpathotline.se
Kopiera detta och lägg det på din sida
Ålder
71 år
Barn
21 år
26 år
Civilstatus
Särbo
Föräldratyp
Ensamförälder
Good Enough
Heltidsförälder
Personlighet
Ambitiös
Omtänksam
Optimist
Tänkare
Intressen
Barn
Etik/Filosofi
Film/TV
Konst
Litteratur
Musik
Natur/Miljö
Psykologi
Sex/samlevnad
Musik
Hardcore
Jazz
Techno