Jag är 30 år o har levt ihop med min sambo i över åtta år. Vi bor i Sthlm o har inga barn sen tidigare.
I april 2009 blev vi gravida (dock inte direkt planerat) o vi blev överlyckliga. Dessvärre fick jag MA i v 11 o glädjen utbyttes i stor sorg o förtvivlan. Vi har sedan dess (2 år) försökt att bli gravida igen.
Fick i våras 2010 (när vi gick på undersökning) reda på att jag har hypotyreos, men får medicin o värdena är nu sen ca ett halvår bra. Har även en liten cysta på ena äggledaren. Läkarna tror nu att det är endometrios.
Går sen årskiftet (2011) på utredning på Sophiahemmet o har nu också fått reda på att jag har högt FSH o den tredje käftsmällen var ett faktum. Hade vi varit äldre sa läkaren att dem inte hade erbjudit oss ivf för att chanserna då skulle varit så små. Tack vare att jag är så pass ung i sammanhanget så har dem ändå ställt oss i kö. Då väntetiden är lång o vi har bråttom kommer vi ev behöva bekosta ivf privat.
Nu tar jag Gonal-F o ska göra en insemination trots att läkaren o kanske egentligen inte vi själva heller tror att det egentligen kommer hjälpa. Vi har dock bestämt oss för att prova allt. Smärtan att veta att vi kanske aldrig kan få biologiska barn är fruktansvärd, men andra har lyckats mot dåliga odds o vi ger inte upp! Läkaren säger att jag borde ha en del "guldägg" kvar nu gäller det bara att hitta dem.
Vi har ett underbart liv tillsammans men vi längtar något så fruktansvärt efter att bli tre. Vi har ingen högre önskan än att jag ska bli gravid igen o att vi denna gång ska få behålla vår minimuschki (som vi kallade barnet i magen när jag var gravid sist) Emi
En liten uppdatering (25/4 2011). Nu har vi troligen hamnat i en specialkö för ivf på karolinska för vissa få utvalda par som får gå före pga av olika omständigheter. Känns bra att ev slippa vänta så länge, men jobbigt att det tydligen är så pass dåliga odds att vi får förtur.
( 9/5-11) Den senaste månaden har jag gjort detta: Gått och på akupunktur en gång i veckan samt dricker kinesisk örtmedicin morgon och kväll.
Gjort en mineral o kostanalys (hos en hälsoanalytiker) för att få min kropp att må bättre igen o bli mer mottaglig för en graviditet. Jag har under åren kanske varit lite slarvig med maten o nu har jag insett att jag låtit min kropp leva av sina reserver o bara stressat på utan någon riktig bensin i kroppen. Nu har jag fått hjälp med en bra kosthållning samt så äter jag nu 32 st mineral/kosttillskott varje dag som jag ska göra i ca ytterligare 2 1/2 månad för att få upp alla mina mineralunderskott på bra nivåer igen.
Inseminationen blev inte av då läkarna tog fel på dag..månaden efter var vi bortresta men jag sprutade på ändå. Desperat o stressad över alla dåliga besked på sistone kände jag att jag bara inte kunde missa ännu en månad. Därför beslöt jag mig för o spruta med gonal-f på semestern o "mysa" själva vid äl.
I lördags (7/5) så plussade jag mot alla odds. Har fortfarande inte smällt detta, men för tillfället är jag alltså gravid igen. Två år senare o trots dåliga värden o dåliga besked så lyckades vi tydligen få det där plusset ännu en gång. Jag har sett så oerhört många minus att jag trott att mina plus var slut. Jag tackar just nu akupunkturen, örtmedicinen, min hälsokostrådgivare o mina mineral/kosttillskott, gonal-f, Rhodos, lite vitt vin, min sambo o min egen kropp för att jag fått se det där plusset ännu en gång., Nu önskar jag bara mer än något annat att nya "minimuschki" vill stanna kvar o växa hos oss.
I april 2009 blev vi gravida (dock inte direkt planerat) o vi blev överlyckliga. Dessvärre fick jag MA i v 11 o glädjen utbyttes i stor sorg o förtvivlan. Vi har sedan dess (2 år) försökt att bli gravida igen.
Fick i våras 2010 (när vi gick på undersökning) reda på att jag har hypotyreos, men får medicin o värdena är nu sen ca ett halvår bra. Har även en liten cysta på ena äggledaren. Läkarna tror nu att det är endometrios.
Går sen årskiftet (2011) på utredning på Sophiahemmet o har nu också fått reda på att jag har högt FSH o den tredje käftsmällen var ett faktum. Hade vi varit äldre sa läkaren att dem inte hade erbjudit oss ivf för att chanserna då skulle varit så små. Tack vare att jag är så pass ung i sammanhanget så har dem ändå ställt oss i kö. Då väntetiden är lång o vi har bråttom kommer vi ev behöva bekosta ivf privat.
Nu tar jag Gonal-F o ska göra en insemination trots att läkaren o kanske egentligen inte vi själva heller tror att det egentligen kommer hjälpa. Vi har dock bestämt oss för att prova allt. Smärtan att veta att vi kanske aldrig kan få biologiska barn är fruktansvärd, men andra har lyckats mot dåliga odds o vi ger inte upp! Läkaren säger att jag borde ha en del "guldägg" kvar nu gäller det bara att hitta dem.
Vi har ett underbart liv tillsammans men vi längtar något så fruktansvärt efter att bli tre. Vi har ingen högre önskan än att jag ska bli gravid igen o att vi denna gång ska få behålla vår minimuschki (som vi kallade barnet i magen när jag var gravid sist) Emi
En liten uppdatering (25/4 2011). Nu har vi troligen hamnat i en specialkö för ivf på karolinska för vissa få utvalda par som får gå före pga av olika omständigheter. Känns bra att ev slippa vänta så länge, men jobbigt att det tydligen är så pass dåliga odds att vi får förtur.
( 9/5-11) Den senaste månaden har jag gjort detta: Gått och på akupunktur en gång i veckan samt dricker kinesisk örtmedicin morgon och kväll.
Gjort en mineral o kostanalys (hos en hälsoanalytiker) för att få min kropp att må bättre igen o bli mer mottaglig för en graviditet. Jag har under åren kanske varit lite slarvig med maten o nu har jag insett att jag låtit min kropp leva av sina reserver o bara stressat på utan någon riktig bensin i kroppen. Nu har jag fått hjälp med en bra kosthållning samt så äter jag nu 32 st mineral/kosttillskott varje dag som jag ska göra i ca ytterligare 2 1/2 månad för att få upp alla mina mineralunderskott på bra nivåer igen.
Inseminationen blev inte av då läkarna tog fel på dag..månaden efter var vi bortresta men jag sprutade på ändå. Desperat o stressad över alla dåliga besked på sistone kände jag att jag bara inte kunde missa ännu en månad. Därför beslöt jag mig för o spruta med gonal-f på semestern o "mysa" själva vid äl.
I lördags (7/5) så plussade jag mot alla odds. Har fortfarande inte smällt detta, men för tillfället är jag alltså gravid igen. Två år senare o trots dåliga värden o dåliga besked så lyckades vi tydligen få det där plusset ännu en gång. Jag har sett så oerhört många minus att jag trott att mina plus var slut. Jag tackar just nu akupunkturen, örtmedicinen, min hälsokostrådgivare o mina mineral/kosttillskott, gonal-f, Rhodos, lite vitt vin, min sambo o min egen kropp för att jag fått se det där plusset ännu en gång., Nu önskar jag bara mer än något annat att nya "minimuschki" vill stanna kvar o växa hos oss.
Den här medlemmen har inte fyllt i sin profil.