Vägen till vårat vackra
I april 2010 började jag och min sambo aktivt försöka få barn. Vi tog nog, som många andra, lite förgivet att det skulle va lätt fixat. Men icke.
Vi har kämpat och kämpat, men ingenting har hänt. Många gånger har man ställt sig frågan "Hur ska man orka fortsätta?"
men på nåt vis så fortsätter man. Månad efter månad.
April 2011 började vår utredning. Allt såg bra ut på mig.
2:a maj lämnades första spermaprovet
2:a augusti lämnades det andra och sista spermaprovet. (det var tvunget att vara 3 månader emellan.)
26:e augusti fick vi beskedet att vi inte kan bli gravida på egen hand, pga att det finns alldeles för få spermier.
Remiss skickades till RMC. Så inom 2 månader ska vi nu få komma på vårat första besök, där vi ska gå igenom hur allt kommer gå till. Dvs innan 26:e oktober.
27:e september kom äntligen den efterlängtade kallelsen i brevlådan. Så den 12 oktober är det äntligen dags!
Så nu väntar vi. Och väntar.
Och längtar och längtar.
------------------------------
Vid besöket den 12 oktober gick läkaren igenom med oss precis hur allt kommer gå till, och det gjordes även ytterligare en ultraljudsundersökning på mig för att de ska veta hur jag ska dosera medicinen sen.
Vi fick med oss en bunt faktablad och injektionspennan hem, och dagen efter ringde vi till RMC för att få ett startdatum.
Och tro det eller ej, men vi börjar nu i den här cykeln på CD 21 vilket infaller den 28/10!!
Tyvärr blev jag väldigt överstimulerad redan innan första ÄP, så det blev inställt.
Fick istället återgå till att ta nässpray i ytterligare 2 veckor för att hjälpa kroppen att tillbakabilda äggblåsorna.
Den 22/12 blev jag äntligen fri från mediciner, och skulle bara invänta att kroppen skulle hitta tillbaka till sigsjälv igen.
Och ganska precis en månad senare, den 23/1 var den igång igen. Och RMC lovade att göra ett undantag för oss, så vi började nästa omång redan nu på CD5 eftersom det redan gått så lång tid.
Underbart!
Den 6/2-12 var det dags för äggplock. En upplevelse som jag helst inte vill vara med om igen.
Den 8/2 fick vi ett riktigt toppembryo tillbaka. Det var dessvärre bara detta som blev bra, så resten kasserades.
Och otroligt nog så ledde vår lilla tappra kämpare till ett plus som visade sig redan efter 8 dagar!
I april 2010 började jag och min sambo aktivt försöka få barn. Vi tog nog, som många andra, lite förgivet att det skulle va lätt fixat. Men icke.
Vi har kämpat och kämpat, men ingenting har hänt. Många gånger har man ställt sig frågan "Hur ska man orka fortsätta?"
men på nåt vis så fortsätter man. Månad efter månad.
April 2011 började vår utredning. Allt såg bra ut på mig.
2:a maj lämnades första spermaprovet
2:a augusti lämnades det andra och sista spermaprovet. (det var tvunget att vara 3 månader emellan.)
26:e augusti fick vi beskedet att vi inte kan bli gravida på egen hand, pga att det finns alldeles för få spermier.
Remiss skickades till RMC. Så inom 2 månader ska vi nu få komma på vårat första besök, där vi ska gå igenom hur allt kommer gå till. Dvs innan 26:e oktober.
27:e september kom äntligen den efterlängtade kallelsen i brevlådan. Så den 12 oktober är det äntligen dags!
Så nu väntar vi. Och väntar.
Och längtar och längtar.
------------------------------
Vid besöket den 12 oktober gick läkaren igenom med oss precis hur allt kommer gå till, och det gjordes även ytterligare en ultraljudsundersökning på mig för att de ska veta hur jag ska dosera medicinen sen.
Vi fick med oss en bunt faktablad och injektionspennan hem, och dagen efter ringde vi till RMC för att få ett startdatum.
Och tro det eller ej, men vi börjar nu i den här cykeln på CD 21 vilket infaller den 28/10!!
Tyvärr blev jag väldigt överstimulerad redan innan första ÄP, så det blev inställt.
Fick istället återgå till att ta nässpray i ytterligare 2 veckor för att hjälpa kroppen att tillbakabilda äggblåsorna.
Den 22/12 blev jag äntligen fri från mediciner, och skulle bara invänta att kroppen skulle hitta tillbaka till sigsjälv igen.
Och ganska precis en månad senare, den 23/1 var den igång igen. Och RMC lovade att göra ett undantag för oss, så vi började nästa omång redan nu på CD5 eftersom det redan gått så lång tid.
Underbart!
Den 6/2-12 var det dags för äggplock. En upplevelse som jag helst inte vill vara med om igen.
Den 8/2 fick vi ett riktigt toppembryo tillbaka. Det var dessvärre bara detta som blev bra, så resten kasserades.
Och otroligt nog så ledde vår lilla tappra kämpare till ett plus som visade sig redan efter 8 dagar!
Ålder
38 år
Civilstatus
Sambo
Personlighet
Glad
Morgonmänniska
Omtänksam
Optimist
Snäll
Social
Trygg
Intressen
Barn
Djur
Natur/Miljö
Ockult
Resor
Trädgård
Musik
Pop
Husdjur
Akvariefiskar
Hund
Katt