35-årig ekonomtjej i utlandsexil i Tyskland som blev mamma till xxx den 21 januari 2006. H~n var stoor och ville inte ut (4180 gram och 57 cm) så det blev oplanerat kejsarsnitt som gick lite för fort.. Är du intresserad av nackdelarna så läs vidare annars hoppa direkt till nästa stycke!
Historian om mitt kejsarsnitt är rätt så lång men här kommer en sammanfattad version: Efter igångsättning och epidural är jag öppen 6 cm men xx har ännu inte "åkt" ner i bäckenet varpå man bestämmer sig för kejsarsnitt. Var inte akut på något sätt men man fick klämman in mig mellan två andra och allting skulle gå fort fort. Ungefär 10 personer grejar med mig samtidigt och jag är i upplösningstillstånd (vill inte göra kejsarsnitt egentligen). Anestesisten är jätteotrevlig och undrar vad det är med mig eftersom jag är så skärrad (!?). Nåväl de drar upp dosen på epiduralen och kör igång. Jag tycker att det känns lite obehagligt och frågar om det skall kännas så? "Jajemensan, helt normalt". Ja men skall det verkligen göra ont, det känns som att det gör ont? "Nej, nej du inbillar dig bara." AJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ! (här skriker jag som en stucken gris) Det visar sig att en sträng på vänster sida ca 8*20 cm ej är bedövad och jag känner allt som de gör! De gör en liten paus, ger mig lite mer smärtmedel och fortsätter. Resten är lite luddig men jag hyperventilerade och hulkade och skakade rätt så länge och minns inte riktigt hur det var när jag såg xx första gången. Efter att min man tjatade hål i huvudet på anestesisten fick jag lite opiater och då äntligen kunde jag slappna av. Höll dock på att svimma första gången jag höll xxx i famnen då jag var så drogad och hade tappat mycket blod. Dessutom var mitt ena ben var förlamat i ca 36 timmar så jag kunde inte resa mig upp själv och så. Minst sagt en traumatisk upplevelse om jag säger så men som tur var blev nästa planerade kejsarsnitt betydligt bättre, Xxxxx föddes 18:e juli 2008 och jag var stenhög och kände ingenting under hela snittet. Jag var tom tvungen att fråga om de inte skulle börja snart! Ville spontant säga " I love you man" till professorn som gjorde snittet (det var opiaterna i mig som talade) men lyckades att bita mig i tungan. Nu vintern 2010 är det dags att öppna bebisverkstad för nummer 3!
I övrigt gillar jag Cosmopolitans, jordnötssmör,Sex and the City och vardagslyx. (fast just cosmos blir det lite mindre av under ett par månader framöver...) För tillfället är min lista snarare O´boy, tunnbrödmacka,min soffa och att slippa städa mao inte alls lika glamoröst som förr.
Samlar på skor, väskor och dåliga vanor. Fast ´det lär nog dröja innan jag kan damma av mina väskor igen. Känns ju lite överflödigt att släpa på handväska OCH skötväska.
Nämnde jag min tränings-och fikamani? Fast tyvärr har jag inte kommit igång ännu - är en allt eller inget människa - tränade tränade två gånger om dan innan jag blev gravid. Numera är jag glad om jag kommer ut på en promenad
Är på jakt efter likasinnade! (på vilket sätt du vill vara likasinnad får du välja själv) men framförallt skulle jag vilja hitta motivationspolare så att det blir lite lättare att slita sig från soffan.
/"Obstacles are those frightful things you see when you take your eyes off your goal" -Henry Ford
Historian om mitt kejsarsnitt är rätt så lång men här kommer en sammanfattad version: Efter igångsättning och epidural är jag öppen 6 cm men xx har ännu inte "åkt" ner i bäckenet varpå man bestämmer sig för kejsarsnitt. Var inte akut på något sätt men man fick klämman in mig mellan två andra och allting skulle gå fort fort. Ungefär 10 personer grejar med mig samtidigt och jag är i upplösningstillstånd (vill inte göra kejsarsnitt egentligen). Anestesisten är jätteotrevlig och undrar vad det är med mig eftersom jag är så skärrad (!?). Nåväl de drar upp dosen på epiduralen och kör igång. Jag tycker att det känns lite obehagligt och frågar om det skall kännas så? "Jajemensan, helt normalt". Ja men skall det verkligen göra ont, det känns som att det gör ont? "Nej, nej du inbillar dig bara." AJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ! (här skriker jag som en stucken gris) Det visar sig att en sträng på vänster sida ca 8*20 cm ej är bedövad och jag känner allt som de gör! De gör en liten paus, ger mig lite mer smärtmedel och fortsätter. Resten är lite luddig men jag hyperventilerade och hulkade och skakade rätt så länge och minns inte riktigt hur det var när jag såg xx första gången. Efter att min man tjatade hål i huvudet på anestesisten fick jag lite opiater och då äntligen kunde jag slappna av. Höll dock på att svimma första gången jag höll xxx i famnen då jag var så drogad och hade tappat mycket blod. Dessutom var mitt ena ben var förlamat i ca 36 timmar så jag kunde inte resa mig upp själv och så. Minst sagt en traumatisk upplevelse om jag säger så men som tur var blev nästa planerade kejsarsnitt betydligt bättre, Xxxxx föddes 18:e juli 2008 och jag var stenhög och kände ingenting under hela snittet. Jag var tom tvungen att fråga om de inte skulle börja snart! Ville spontant säga " I love you man" till professorn som gjorde snittet (det var opiaterna i mig som talade) men lyckades att bita mig i tungan. Nu vintern 2010 är det dags att öppna bebisverkstad för nummer 3!
I övrigt gillar jag Cosmopolitans, jordnötssmör,Sex and the City och vardagslyx. (fast just cosmos blir det lite mindre av under ett par månader framöver...) För tillfället är min lista snarare O´boy, tunnbrödmacka,min soffa och att slippa städa mao inte alls lika glamoröst som förr.
Samlar på skor, väskor och dåliga vanor. Fast ´det lär nog dröja innan jag kan damma av mina väskor igen. Känns ju lite överflödigt att släpa på handväska OCH skötväska.
Nämnde jag min tränings-och fikamani? Fast tyvärr har jag inte kommit igång ännu - är en allt eller inget människa - tränade tränade två gånger om dan innan jag blev gravid. Numera är jag glad om jag kommer ut på en promenad
Är på jakt efter likasinnade! (på vilket sätt du vill vara likasinnad får du välja själv) men framförallt skulle jag vilja hitta motivationspolare så att det blir lite lättare att slita sig från soffan.
/"Obstacles are those frightful things you see when you take your eyes off your goal" -Henry Ford
Den här medlemmen har inte fyllt i sin profil.