"There's a crack in everything,
that's how the light gets in"
Efter IVF fick vi vår efterlängtade son 2013. Nu har vi börjat med syskonförsök :)
Här är några fina ord som hjälpte mig i kampen och efter det kommer min historia.
"Vi får se detta som ett spännande projekt som vi skall gå igenom nu, som kan leda till något underbart." Min fina sambo, 11/11 2011
"Nä, vi är annorlunda. Vi kan ju gosa alla tre :)" Min fina sambo när jag var orolig över att vi skulle tappa bort varandra om vi får en liten. 9/3 2012
“Your time is limited, so don't waste it living someone else's life.
Don't be trapped by dogma - which is living with the results of other people's thinking.
Don't let the noise of other's opinions drown out your own inner voice.
And most important, have the courage to follow your heart and intuition.
They somehow already know what you truly want to become.
Everything else is secondary.”
"Stay hungry, stay foolish"
"Don't settle"
Steve Jobs, 2005
Av allt jag inte kommer ihåg, minns jag ångesten över att få höra att "det ordnar sig". Det enda jag ville veta hur livet skulle bli om det faktiskt inte ordnade sig alls. Om jag förblev barnlös. Jag vet att det hade lindrat smärtan om någon hade visat ett familjefundament byggt på både vatten och blod, vän- och grannskap.
Jenny Strömstedt i Expressen
”Jag vet att du är urless på att höra det säkert - men det kommer ordna sig gumman!! Och det är förmodligen ingen tröst för ingen som inte har gått igenom det du gör med din kropp kan självklart inte relatera och förstå fullt ut hur du känner och mår..men du vet, jag tror på ödet och karma! det kanske finns en anledning till varför det tar lite tid för er.. det kanske inte var meningen av olika anledningar att det skulle funka på första försöket och ni skulle ha en bebbe nu.. och så underbar och god som du är hjärtat kommer good kharma ösas över dig "när det är dags".. förstår du?!”
Min fina vän, 2011-10-19
Min historia
Jan 2011: Slutade med minipiller - efter 2 års väntan vill sambon äntligen börja bebisverkstaden! Tjoho!
Maj 2011: Fick redan på att jag har en lätt form av PCO (=oregelbunden mens men ingen övervikt el sötsug) Anade detta då jag alltid haft oregelbunden mens (som min mamma o syster)
Maj 2011: Börjar med munkpeppar för att stabilisera menscykeln.
Juli 2011: Har beställt krämen ProgesterAll - för att se om den kan hjälpa att få igång mensen. Har nu inte haft riktig mens sedan februari 2011.
Augusti 2011: Har varit hos gyn och fått Primolut-Nor och Pergotime utskrivet. Varken munkpeppar eller ProgesterAll har funkat för mig (testade dock inte så länge). Hoppas nu på mens och ÄL så jag får en chans att bli gravid - en chans för första gången på ett halvår!
18 augusti: Börjar med Pergotime försök 1
Känner mig både nervös och hoppfull.
9 september: Fick mens av Primolut, skönt att det fungerade! Mådde bra av Pergon, inga biverkningar.
På dag 24 fick jag äntligen starkt utslag på ÄL-staven. Dock negativt på Clearbluetestet.Testade dag 25 och fick samma resultat, pos på stav och neg på CB. Dag 26 fick jag starkt utslag på stav igen. CB var slut. Men tre starka resultat på raken borde innebära att något är på gång. Jag har nu gått över till att tempa och se om tempen höjs...Sedan är det bara att vänta på BIM! Min första!!
19 sept: Ringde gyn på dag 31 och hon sa att jag antagligen inte fått ÄL = misslyckad kur. Jag hade gärna gjort ett blodprov för att säkerställa detta men det fick jag inte
Har fått Primolut + Pergo dubbelkur utskrivet. Väntar nu på mensen, beräknad till 25 sept. Denna väntan tar ju kål på en...
Har även bokat in akupunktur hos Dr Nie! Har mer förtroende för henne än för min gyn. Kommer genomföra Pergo + akupunktur parallellt och hoppas hoppas hoppas....
29 september: Börjar med Pergo dubbelkur, försök 2
6 oktober: Var precis hos gyn (dag 13) som sa att äggblåsorna och slemhinnan inte vuxit så mycket som hon hoppats. Hon sa att det fortfarande fanns en chans för sen ÄL så jag ska börja testa med stickor om 5 dagar. Hon skrev även ut en trippelkur till nästa gång. Är så TRÖTT.
12 oktober: Har börjat ÄL-testa igår och kommer göra det dag 18-24. Har försökt att ställa in mig på att det inte blir något och att jag kommer få köra en trippelkur. Men man kan ju inte låta bli att hoppas... Testade både stav och CB idag, staven visade starkt men inte fullt positivt, CB negativt. Jag tror att jag bara ska gå på vad CB visar... Har haft ÄL-flytningar igår och idag. På tisdag ringer jag gyn om jag inte fått utslag på CB och ber om att få ta ett blodprov, så jag sedan kan fortsätta med Primolut och Pergo trippelkur.
Nu vet min familj och mina vänner att vi kämpar och det känns bra. Man får vara ledsen ibland. I december fyller jag 30 och jag vet inte om jag kommer orka ha någon fest eftersom jag tänkte mig att jag skulle ha en bebis eller iaf bebis i magen då... kommer inte alls känna för att fira om jag inte ens lyckats få en ÄL...
17 oktober: Har varit hos min gyn och hon sa att eftersom jag inte fått positivt utslag på stickan + är på dag 24 (och har inte heller fått temp höjning) så kan jag börja om med Primoluten idag. Efter mensen blir det sedan trippelkur. Bara att hålla tummarna! Känner mig ändå positiv idag. Känns som det kommer funka med trippelkur. Verkade som kroppen reagerade lite på dubblekur i och med ÄL-flytningarna som jag inte haft innan, inte på det sättet. Så en trippel borde göra susen så jag får ÄL!
27 oktober: Åt bara Primoluten i 8 dagar istället för 10 och fick mens idag. Efter mail från min gyn börjar jag sedan med Pergo trippelkur på dag 3 istället för 5 - alltså på lördag! Anledningen att jag försöker snabba på mensen och ÄL är att jag och min sambo åker ifrån varandra i mitten av november (på mensdag 22) så jag hoppas verkligen inte att jag får en sen ÄL.
Det känns kul att börja med trippelkuren. Min kropp reagerade på dubbelkuren, dock inte tillräckligt för att släppa ett ägg, men det känns som att trippelkuren kommer funka! Så skönt att känna sig positiv för en gångs skull. Hoppas, hoppas...
29 oktober, 2011: Börjar med Pergotime trippelkur, försök 3
1 november: Imorgon äter jag de sista tabletterna av trippelkuren. Jag har inte fått några biverkningar alls vilket först gjorde mig lite orolig, funkar inte kuren om jag inte känner något?
Jag känner mig lite less just nu.. året börjar gå mot sitt slut vilket betyder att vi snart inte lyckats bli gravida på ett år....inte ens fått en ägglossning. Såklart att det finns en chans att trippelkuren fungerar men just nu vågar jag inte vänta mig det.. tror jag håller på att ställa in mig på att den kanske inte funkar för att förbereda mig och inte bli så besviken. Fast det blir man ju ändå.
Lyckas inte denna kur kommer det antagligen bli sprutor plus att vi skickar in ansökan om IVF. Känns tungt, helst vill jag inte gå igenom IVF. Men hellre det än att vänta år ut och år in!!
8 november: Nu är det bara två ynka dagar kvar till VUL för att se om trippelkuren fungerat. Jag är så himla nervös och har svårt att fokusera på jobbet eller någonting annat. Jag vill så gärna att det ska funka. Jag känner ingenting i kroppen så jag har ingen aning. Det känns som oddsen är 50/50. Antingen kommer en äggblåsa vuxit men det betyder ju inte att den släpper så då kommer jag väl oroa mig för det. Eller så har de inte vuxit alls och vi börjar planera nästa steg efter Pergotime som då antagligen blir sprutor.
Väx, väx, VÄX ägg!!
10 november: Var på VUL idag och fick veta att trippelkuren inte fungerat, äggen hade inte vuxit. Vi diskuterade nästa steg och det blir att göra alla tester för att kunna ställa oss i kö till IVF. Min kille ska få göra spermaprov och ser det bra ut kommer jag få testa sprutor medan vi står i kön till IVF. Känner mig sorgsen. Samtidigt känns det skönt att slippa en omgång till med Primolut och Pergotime. Nu känns det som att vi inte kommer chansa på behandlingar hit och dit utan nu kör vi på IVF. Vi har diskuterat lite om vi ska stå i kö eller betala så vi får komma in på en gång. Beror lite på hur lång kön är känner jag... 3 månader är ju okej att vänta men helst inte längre. Sen är frågan om man ska göra det i Uppsala eller Stockholm. Mycket att fundera på....
28 november: Förra veckan berättade gyn att alla våra tester såg bra ut, inklusive min sambos spermaprov. SÅ SKÖNT!
Detta innebär att gyn skickade in våra papper och vi är ställda i kön. Jag kommer också få testa sprutor under tiden. Hon kommer ringa mig idag eller imorgon så ska vi boka in en tid. Först måste jag få mens så jag kommer antagligen få börja med Primolut igen. Hoppas på att hon kan skriva ut det idag så jag kan sätta igång så fort som möjligt. Efter mensen blir det sprutstart. Jag hoppas att jag reagerar på sprutorna!! Vet inte vad jag gör annars, för då funkar väl inte IVF heller?
Känner mig positiv till behandlingarna (sprutor, IVF) men börjar känna mig trött på att vänta. Snart har det gått ett år och mitt tålamod som jag ändå haft, börjar ta slut. Jag känner mig ledsen och nedstämd ofta och mår dåligt när jag ser barn. Vill så gärna ha en liten familj tillsammans med min sambo. Igår bakade vi pepparkakor och jag kan inte hjälpa att jag kände att det saknades något... Hoppas det funkar nu, kommer inte orka så länge till.
8 december, 2011: I förrgår ringde de från Akademiska sjukhuset i Uppsala och vi fick boka in en tid för ett första möte. Vi ska dit den 9 januari, bara en månad kvar! Skönt att det gick så fort. Känner mig positiv samtidigt som man har 1000 frågor. Kommer jag få testa sprutor eller kör vi IVF direkt? När får vi sätta igång med behandlingen? Kommer det funka? Hur funkar det? När vet man att det funkat? Känner mig ändå glad! Skönt att ha ett datum att se fram emot.. Har mycket annat att tänka på nu, det känns bra. Imorgon fyller jag 30, sedan jul och nyår. Dagarna kommer gå fort!
2 januari, 2012: Nu är det bara en vecka kvar till första IVF-mötet. Är både nervös och glad att det är så snart. Nu vill jag få svar på alla frågor och ber till gud att det inte ska komma något jobbigt i vägen. Det jag ska fråga är:
- Kommer vi få göra IVF eller testa sprutor själva först?
- Blir det långa eller korta metoden?
- Vilket datum (ca) blir äggplock?
Hoppas att det inte blir något krångel när vi bor i Stockholm och ska göra IVF i Uppsala, men det är ju rätt vanligt att man gör det i en annan stad har jag förstått.
4 januari, 2012: Inatt drömde jag att jag höll en bebis, min bebis, en liten flicka tror jag det var. Men jag höll hela tiden på att förlora den. Den var så liten att den inte kunde hålla upp nacken och hela tiden höll den på att glida mig ur händerna. Jag kämpade så mycket jag kunde, kände så starkt att jag måste göra allt för den här lilla barnet, rörde vid den starka känsla att älska ett barn. När jag vaknade var jag helt förvirrad känslomässigt. I vaket tillstånd tillåter jag mig inte att tänka på bebisar för det blir för jobbigt då. Men i drömmen kände jag alla känslor så starkt.
9 januari: Sprutor, försök 1
10 januari, 2012: Igår var vi på första IVF-mötet i Uppsala! Vi fick träffa läkaren (jätteduktig) direkt och gå igenom de alternativ vi hade. 1) Sprutor, VUL, ÄL-spruta när äggen är lagom stora och sedan vara tillsammans på "vanligt sätt". 25 % att lyckas.Vid överstimulering skulle vi gå över till IVF.
2) Andra alternativet var att köra IVF direkt. Här hade vi 40 % chans att lyckas. Dock är en IVF jobbigare för mig att gå igenom, mer hormoner och fler steg såsom ÄP och instättning.
Vi valde efter en lång diskussion att testa metoden med sprutor.
Om endast sprutor fungerar på alla sätt men att vi ändå inte blir gravida så kommer vi ändå gå över till IVF efter det, så man testar bara sprutor en gång.
Efter det fick vi träffa en sjuksköterska som visade mig hur jag skulle ta sprutorna. Det var lite läskigt men när jag väl gjorde det så var det ingen fara, det gjorde inte ont.
Igår började jag med Provera och ska nu äta det för att framkalla mens. På mensdag 2-3 börjar jag sedan med sprutorna. Efter ca en vecka ska jag på VUL igen och då får vi se hur jag reagerat på sprutorna. Det känns så himla skönt att vara igång! Hoppas den här behandlingen fungerar nu! Men läkaren sa att han aldrig haft en patient som inte reagerat på sprutorna, så det kommer jag ju göra. Frågan är bara vilken dos som är rätt för mig.
Jag känner mig inte alls lika "besatt" av hela grejen, utan det får flyta på.. Jag planerar in rätt mycket annat i mitt liv, middagar med tjejerna, resor och utbildningar.... Men jag vet ju nu av erfarenhet att det är precis innan ett besked (till VUL) som jag brukar bli nervös...
23 januari, 2012: Fick mens i lördags morse. Skönt att Proveran fungerade! Känner mig lättad över det. Detta betydde att jag äntligen får börja med behandlingen. Känns spännande nu! Igår tog jag första sprutan Gonal-F, 50 ie. Verkar vara en pyttedos så det förvånar mig inte om han kommer behöva höja den. Jag ringde idag och fick en tid med min läkare på måndag om en vecka. Hoppas äggen vuxit då! Fast jag tror det kommer ta minst två veckor för de små rackarna att ta sig.
2 februari, 2012: Var idag på mitt andra VUL sedan jag började med sprutorna. Äggblåsorna har fortfarande inte vuxit, den största var på 8-9 mm. Ska nu höja dosen till 75 ie av Gonal-F och komma tillbaka på måndag (om 4 dagar). Känns onödigt att gå så ofta, det kan väl inte hända något så fort? Men de måste väl ha koll på en. Det jobbiga är att vara borta från jobbet så mycket, eftersom det tar tid att pendla till Uppsala. Det som känns skönt är att jag är igång och inte verkar ha så mycket biverkningar av sprutorna.
Sedan i måndags har jag avskärmat mig från mina vänner och umgås bara med sambo och familj. Orkar inte prata om detta med mina vänner och orkar inte heller sitta och prata om annat. Behöver vara för mig själv just nu. Jag har smsat dem så de inte behöver vara oroliga iaf. Träffade en bekant som varit med om samma sak, fast de försökte tre år. Var så skönt att prata med henne! Alla känslor som man känner och allt man går igenom, hon visste precis vad jag talade om. Det bästa var att hon sa att hon glömt all ångest och det fanns inget sår kvar från denna väntan, så fort hon fick sin bebis. Skönt!
6 februari, 2012: Var på mitt tredje VUL sedan sprutstarten. Inget hade hänt (alla blåsor var under 10 mm) så ikväll ska jag höja dosen till 100 ie av Gonal-F. Tillbaka igen på torsdag. HOPPAS de vuxit då. Jag vill att det ska hända något nu. Det är jobbigt att missa jobbet, en halv dag går åt varje gång. Och såklart är det jobbigt psykiskt också. Orkar fortfarande inte umgås med vänner, det får bli efter behandlingen är klar tror jag...
9 februari, 2012. Fick en gammal Gonal-F-spruta där man inte kunde ställa in 100 ie utan fick ta 112,5 ie... Men läkaren sa att det var okej och att jag nu skulle fortsätta med det. Var alltså på VUL 4 i morse och hade en äggblåsa på 10-12 mm. Läkaren var positiv! Hade flera små blåsor på 8-9 mm och läkaren sa att det lika gärna kan bli någon av dessa som sticker iväg. Nu kändes det ändå som något börjat hända. Om 5 dagar, på tisdag, ska jag på ett femte VUL och då HOPPAS jag på en blåsa på 18 mm, så jag får ta ÄL-sprutan! TÄNK om det skulle ske, jag skulle vara lyckligast i världen!
14 februari. Konverterad till IVF
14 februari, 2012. Var på VUL idag och jag hade jättemånga stora äggblåsor. Läkaren mätte och mätte. Jag tror den största var 20-21 mm och sen hade jag nån på 18, 17, 16, och några runt 12-14 mm... Jag har känt i magen att jag varit öm, ömma bröst och ÄL-flytningar så jag förstod att det skulle vara något på gång. Läkaren sa att nu har vi två val, antingen avbryta eller konvertera till IVF. Det kändes självklart att byta till IVF. Jag fick ta blodprov och en spruta som ska förhindra egen ÄL. De skulle ringa i eftermiddag och utifrån blodprovet bestämma om jag ska komma tillbaka för äggplock på fredag eller måndag. Det känns nervöst men jättebra, det här var ju det bästa som kunde hända. Samtidigt vågar jag inte riktigt vara positiv för det är så många steg kvar som ska funka. Men läkaren var så snäll och sa att det finns alltid en plan och funkar det inte nu så provar vi bara igen och då får du ta en högre dos direkt och då tar det max 8 dagar att få äggen stora. Jag är nervös, förväntansfull, lättad och oroad samtidigt, mycket känslor. Hon sa att vi har 42 % chans att lyckas... Inte ens hälften, men 4 ggr större chans än vad det är naturligt sa läkaren!
15 februari, 2012: Idag fick jag lämna blodprov och de ringde igen på eftermiddagen. Mitt värde som var så högt hade sjunkit så de hade beslutat att jag får göra äggplock nu på fredag. Jag ska ta en spruta ikväll och inget imorgon och sedan ska vi då dit på fredag morgon. De sa att om vi får ut ägg och ifall de blir befruktade så kommer alla frysas ner för att sättas in i min kommande cykel, då jag har bättre värden än vad jag har nu. Min kropp är så påverkad av alla hormoner och de vill skapa den bästa förutsättningen för ägget. Känns bra att vara i trygga händer! Jag har ju ingen egen cykel men de sa att jag kommer få äta tabletter, så det är enkelt tydligen. Känns bra! Nu är det bara att hoppas på att de får ut många ägg och att de lyckas befruktas och växer bra över helgen. Är glad! (och uppsvullen som sjutton i magen!)
18 februari: Igår fick jag göra ÄGGPLOCK! Självklart ställdes tåget in så vi tog en taxi från Stockholm till Uppsala. Helt klart värt det, vi kom bara 10 min för sent och jag fick gå in direkt. Fick byta om till sjukhuskläder, ta två alvedon och lugnande (smakade uuäk, beskt!). Sambon fick gå och fixa sin del i det hela, det gick bra. Sedan var det in på labbet och sätta sig i gynstolen. Jag blev ganska drogad och var lite borta men somnade inte. De plockade ägg efter ägg och jag höll hela tiden min sambo i handen. Det gjorde inte ont, var bara lite obehagligt några gånger, men mest spännande!
Efteråt fick jag vila på en brits och efter det fick vi träffa läkaren. Han sa att vi fått ut 14 ägg och att min sambos spermier var topp, skönt! Han ville dock inte sätta in ett befruktat ägg i mig nu, i denna cykel, eftersom jag är så överstimulerad. Och sätter de in ägget nu så måste man ge sprutor som ökar på överstimuleringen ännu mer. Han ville inte ta risken att jag hamnar på sjukhus och får tömmas på vätska.... Så det blir antagligen mens nu och sedan en cykel till med Provera och efter den andra mensen får jag äta något som liknar ppiller som bygger upp slemhinnan men inte äggstockarna. När jag har bra värden så sätts det befruktade ägget in efter det tinats upp.
Detta förutsätter ju att det blir några befruktade ägg att frysas ner. På måndag ringer de och berättar hur det gått. GUUUD vad spännande! Jag hoppas att vi får många ägg till frysen för då kan vi sätta in ett varje månad utan att jag behöver gå igenom sprutor och äggplock igen.
Jag känner mig ivrig, hoppas på att äggen befruktas. Vill samtidigt att de ska sätta in ett ägg nu, på en gång, jag vill inte vänta! Men sambon sa att då får vi kanske ett januaribarn istället för ett november-december-barn. Det spelar ingen roll för mig men det är gulligt att han vill se det positiva. Sedan tänkte jag att om vi väntat och gjort IVF i Stockholm så hade vi fått komma på ett första möte tidigast i höst.. och nu är det bara februari och vi har kommit så här långt! Blir väl förhoppningsvis en insättning i april då. Wiiie! Hoppas våra gener smälter samman just nu på labbet, att de riktigt trivs med varandra.
20 februari, 2012: Nu ringde de och berättade att vi lyckats!! 5 fina ägg till frysen + 4 ägg på vidareodling. Detta innebär att de odlas några dagar till och går allt rätt så fryser man ner dessa med. SÅ lättad. Nu har vi våra sammansmälta gener där, redo att plockas ut så fort jag är i form. GUD vad spännande det är alltså.
Jag ska ringa dem när jag får min mens och då sätter vi upp ett schema för kommande veckor. Jag kommer få mens två gånger och sedan börja med tabletter och eftersom jag är bortrest två veckor så kommer vi planera så det blir efter det som insättning sker, dvs i mitten av april. Det är bara 7 veckor dit!! ÅH VAD SPÄNNANDE DET ÄR! Känns bra att min kropp får vila lite, känner fortfarande av överstimuleringen mycket, och så får jag en paus i allt + att jag slipper avboka alla jobbresor. Ska njuta av varje vecka och hitta på roliga saker, sedan kommer alla resor och sedan är vi där. Glad idag!!
1 mars, 2012: Igår fick jag mensen och ringde till sjukhuset som bestämt. Jag fick då veta att inget av äggen som vidareodlats klarat sig. Men i vilket fall så har vi ju 5 fina ägg i frysen och det borde ju räcka! Jag fick en tid med läkaren den 13 mars för att planera mina hormontabletter inför insättningen. Det känns faktiskt väldigt spännande och jag vill bara ha in det där ägget NU! Det känns lite läskigt för antingen kommer jag bli jättejättejättelycklig eller jättejättejätteledsen. Ooooh det är verkligen läskigt det här. Om jag är lite nipprig redan nu när jag tänker på det, hur kommer det då inte kännas när jag satt in ägget?!! Herregud. Men men, jag ska försöka att inte tänka på det och planera mitt liv som vanligt, hitta på en massa roliga saker och bara njuta av våren som äntligen är på väg!
9 mars, 2012: Längtar ihjäl mig till läkartiden nästa vecka och kommer slå bakut om jag inte får göra FET v15 som jag planerat. Vill ha in ägget NU! Ska flyga v 18 och hoppas att ägget inte påverkas av det.
16 mars, 2012: Mötet i tisdags gick bra och jag planeringen blev precis som jag ville. Dvs börja äta Provera nu, få mens i slutet av mars och förhoppningsvis få göra FET v 15. Eller iaf komma på ett VUL då och sedan besluta när FET ska göras. Nu är det bara ynka 3,5 vecka kvar till ett ev FET, helt galet!
19 april, 2012: Jag fick göra FET den 10 april! När vi kom dit så berättar läkarna att de tinat ett ägg som klarat sig till 50% och därför tinat ytterligare ett som klarat sig till 100%. Vi fick då valet att sätta in ett eller båda äggen. Efter en stunds övervägande satte vi in båda. Vi fick se dem på skärmen och jag blev gråtfärdig. Återföringen gjorde inte alls ont. Läkarna sa att vi kunde leva som vanligt med träning och samliv och till och med alkohol.
Idag är jag på ruvardag 10 så över halva tiden har gått. Den 28 april (RD 19) är vår testdag. Jag vet inte om vi kommer tjuvtesta innan, kanske på tisdag? Eller så väntar vi till lördag.
Jag känner mig bra i kroppen, ömma bröst men det har jag ju haft redan innan, kan vara vagiatorerna eller Progynonen jag äter. Igår fick jag en ljusrosa flytning men läkarna sa att det är vanligt, allt utom full mens är ju bra! Man pendlar mellan att tro att det funkat och inte funkat. Men man måste få tillåta sig att vara lite positiv också, så mestadels är jag det! Bara 35% chans, men ändå, det kan faktiskt lyckas nu! Vår första chans sedan vi satte igång för 1 år och 3 månader sedan!! Och bara det känns bra Jag kommer vara i upplösningstillstånd när vi ska testa!! Wiiiiiiii!!!
21 april: PLUS på stickan!
23 april, 2012: VI HAR PLUSSAT! Vi tjuvtestade i lördags (21/4) och i söndags och båda testen visade tydliga plus. Kan inte fatta det. Jag trodde jag skulle gråta av lycka men man har inte tagit in det än. Tror det blir mer verkligt när man varit på VUL. Just nu är jag glad, förväntansfull, nervös, har overklighetskänslor, tänker positivt på framtiden, vågar inte tänka på framtiden, vill att veckorna ska gå.. När ska man berätta för folk? Än så länge har vi inte berättat för någon. Vad får jag äta? Många frågor snurrar i huvudet.
30 april, 2012: Jag kan fortfarande inte fatta att det är sant. Är så lycklig. Nu har jag berättat för en nära vän, en vän som genomgått IVF och min älskade syster. När syrran ringde och jag äntligen fick berätta så fällde vi en tår båda två. Imorgon åker vi till Spanien och om två veckor är det dags för ultraljud. Det ska bli skönt att få göra det och se att man verkligen är gravid. Igår tog jag tempen eftersom jag var lite risig och då visade den 36,4 och då tänkte jag att jag kanske inte är gravid, ska man inte ha högre kroppstemp då? Vi tog CB-testet vi hade hemma och det visade ett tydligt plus. Pju. Blev glad igen.
Jag är alltså i vecka 5 nu, går väl snart in i vecka 6, beror lite på hur man räknar. Tycker inte att jag har några speciella biverkningar. Är öm i brösten, men det var jag redan innan av hormonerna jag äter. Är trött, men är även förkyld så det kan vara det. Är känslig, gråter åt nästan allt på teve och som jag läser, men sådana perioder har man också ibland. Fast såhär känslig brukar jag nog inte vara annars. Är dock inte ledsen i allmänhet, känner mig så lycklig Ser fram emot att få berätta för mamma och pappa och även kompisarna så man slipper låtsas ha en vit månad.
8 maj, 2012: I söndags började ILLAMÅENDET. Fy fan säger jag bara. Jag kan inte tänka på mat över huvud taget. Knäckebröd, grönsaker och frukt går ganska bra, samt yoghurt. Men all riktig mat är blä. Ett tag efter jag lyckats få i mig mat mår jag bättre. Om en vecka är det ultraljud och jag funderar mycket på om det är en eller två därinne. Jag längtar också efter att få berätta för mamma och pappa och även för sambons föräldrar. Och så vill jag berätta för alla nära vänner, nu är det bara två av mina närmsta vänner som vet. En på jobbet. Är lycklig men är samtidigt fortfarande lite rädd.
15 maj, 2012: Idag var vi på första ULTRALJUDET! Läkaren sa att om vi har tur så kan vi få se ett hjärta slå, och det fick vi! Man såg väldigt suddigt men det var ett litet huvud, hjärta, stjärt. Hjärtat blinkade som en vit prick. Jag blev gråtfärdig. Läkaren sa att den låg mitt i livmodern och att allt såg jättebra ut. Och det var bara en, vad hon kunde se. Det kändes skönt eftersom det är så mycket risker med tvillingar. Åh, jag är så glad och lättad. Vi fick med oss en liten bild. Den lilla var 11 mm från huvud till stjärt och jag beräknas vara i vecka 7+2 eller 7+3. BF 28 dec.
Sambon har fortfarande overklighetskänslor men var självklart lättad ändå. I veckan ska vi berätta för våra föräldrar, ska bli så roligt!
Jag mår fortfarande illa och har svårt att äta någonting, men läkarna sa att det var bra så jag får helt enkelt stå ut!
20 augusti, 2012
Det har gått lång tid sedan jag skrev. Nu är jag redan i v 22 och vi har varit på RUL och fått se vår vackra, friska lilla pojke. Jag mår bra, inget illamående, däremot lite ischiaskänningar. Men jag är så lycklig! Längtar så till den 28 december...
that's how the light gets in"
Efter IVF fick vi vår efterlängtade son 2013. Nu har vi börjat med syskonförsök :)
Här är några fina ord som hjälpte mig i kampen och efter det kommer min historia.
"Vi får se detta som ett spännande projekt som vi skall gå igenom nu, som kan leda till något underbart." Min fina sambo, 11/11 2011
"Nä, vi är annorlunda. Vi kan ju gosa alla tre :)" Min fina sambo när jag var orolig över att vi skulle tappa bort varandra om vi får en liten. 9/3 2012
“Your time is limited, so don't waste it living someone else's life.
Don't be trapped by dogma - which is living with the results of other people's thinking.
Don't let the noise of other's opinions drown out your own inner voice.
And most important, have the courage to follow your heart and intuition.
They somehow already know what you truly want to become.
Everything else is secondary.”
"Stay hungry, stay foolish"
"Don't settle"
Steve Jobs, 2005
Av allt jag inte kommer ihåg, minns jag ångesten över att få höra att "det ordnar sig". Det enda jag ville veta hur livet skulle bli om det faktiskt inte ordnade sig alls. Om jag förblev barnlös. Jag vet att det hade lindrat smärtan om någon hade visat ett familjefundament byggt på både vatten och blod, vän- och grannskap.
Jenny Strömstedt i Expressen
”Jag vet att du är urless på att höra det säkert - men det kommer ordna sig gumman!! Och det är förmodligen ingen tröst för ingen som inte har gått igenom det du gör med din kropp kan självklart inte relatera och förstå fullt ut hur du känner och mår..men du vet, jag tror på ödet och karma! det kanske finns en anledning till varför det tar lite tid för er.. det kanske inte var meningen av olika anledningar att det skulle funka på första försöket och ni skulle ha en bebbe nu.. och så underbar och god som du är hjärtat kommer good kharma ösas över dig "när det är dags".. förstår du?!”
Min fina vän, 2011-10-19
Min historia
Jan 2011: Slutade med minipiller - efter 2 års väntan vill sambon äntligen börja bebisverkstaden! Tjoho!
Maj 2011: Fick redan på att jag har en lätt form av PCO (=oregelbunden mens men ingen övervikt el sötsug) Anade detta då jag alltid haft oregelbunden mens (som min mamma o syster)
Maj 2011: Börjar med munkpeppar för att stabilisera menscykeln.
Juli 2011: Har beställt krämen ProgesterAll - för att se om den kan hjälpa att få igång mensen. Har nu inte haft riktig mens sedan februari 2011.
Augusti 2011: Har varit hos gyn och fått Primolut-Nor och Pergotime utskrivet. Varken munkpeppar eller ProgesterAll har funkat för mig (testade dock inte så länge). Hoppas nu på mens och ÄL så jag får en chans att bli gravid - en chans för första gången på ett halvår!
18 augusti: Börjar med Pergotime försök 1
Känner mig både nervös och hoppfull.
9 september: Fick mens av Primolut, skönt att det fungerade! Mådde bra av Pergon, inga biverkningar.
På dag 24 fick jag äntligen starkt utslag på ÄL-staven. Dock negativt på Clearbluetestet.Testade dag 25 och fick samma resultat, pos på stav och neg på CB. Dag 26 fick jag starkt utslag på stav igen. CB var slut. Men tre starka resultat på raken borde innebära att något är på gång. Jag har nu gått över till att tempa och se om tempen höjs...Sedan är det bara att vänta på BIM! Min första!!
19 sept: Ringde gyn på dag 31 och hon sa att jag antagligen inte fått ÄL = misslyckad kur. Jag hade gärna gjort ett blodprov för att säkerställa detta men det fick jag inte
Har fått Primolut + Pergo dubbelkur utskrivet. Väntar nu på mensen, beräknad till 25 sept. Denna väntan tar ju kål på en...
Har även bokat in akupunktur hos Dr Nie! Har mer förtroende för henne än för min gyn. Kommer genomföra Pergo + akupunktur parallellt och hoppas hoppas hoppas....
29 september: Börjar med Pergo dubbelkur, försök 2
6 oktober: Var precis hos gyn (dag 13) som sa att äggblåsorna och slemhinnan inte vuxit så mycket som hon hoppats. Hon sa att det fortfarande fanns en chans för sen ÄL så jag ska börja testa med stickor om 5 dagar. Hon skrev även ut en trippelkur till nästa gång. Är så TRÖTT.
12 oktober: Har börjat ÄL-testa igår och kommer göra det dag 18-24. Har försökt att ställa in mig på att det inte blir något och att jag kommer få köra en trippelkur. Men man kan ju inte låta bli att hoppas... Testade både stav och CB idag, staven visade starkt men inte fullt positivt, CB negativt. Jag tror att jag bara ska gå på vad CB visar... Har haft ÄL-flytningar igår och idag. På tisdag ringer jag gyn om jag inte fått utslag på CB och ber om att få ta ett blodprov, så jag sedan kan fortsätta med Primolut och Pergo trippelkur.
Nu vet min familj och mina vänner att vi kämpar och det känns bra. Man får vara ledsen ibland. I december fyller jag 30 och jag vet inte om jag kommer orka ha någon fest eftersom jag tänkte mig att jag skulle ha en bebis eller iaf bebis i magen då... kommer inte alls känna för att fira om jag inte ens lyckats få en ÄL...
17 oktober: Har varit hos min gyn och hon sa att eftersom jag inte fått positivt utslag på stickan + är på dag 24 (och har inte heller fått temp höjning) så kan jag börja om med Primoluten idag. Efter mensen blir det sedan trippelkur. Bara att hålla tummarna! Känner mig ändå positiv idag. Känns som det kommer funka med trippelkur. Verkade som kroppen reagerade lite på dubblekur i och med ÄL-flytningarna som jag inte haft innan, inte på det sättet. Så en trippel borde göra susen så jag får ÄL!
27 oktober: Åt bara Primoluten i 8 dagar istället för 10 och fick mens idag. Efter mail från min gyn börjar jag sedan med Pergo trippelkur på dag 3 istället för 5 - alltså på lördag! Anledningen att jag försöker snabba på mensen och ÄL är att jag och min sambo åker ifrån varandra i mitten av november (på mensdag 22) så jag hoppas verkligen inte att jag får en sen ÄL.
Det känns kul att börja med trippelkuren. Min kropp reagerade på dubbelkuren, dock inte tillräckligt för att släppa ett ägg, men det känns som att trippelkuren kommer funka! Så skönt att känna sig positiv för en gångs skull. Hoppas, hoppas...
29 oktober, 2011: Börjar med Pergotime trippelkur, försök 3
1 november: Imorgon äter jag de sista tabletterna av trippelkuren. Jag har inte fått några biverkningar alls vilket först gjorde mig lite orolig, funkar inte kuren om jag inte känner något?
Jag känner mig lite less just nu.. året börjar gå mot sitt slut vilket betyder att vi snart inte lyckats bli gravida på ett år....inte ens fått en ägglossning. Såklart att det finns en chans att trippelkuren fungerar men just nu vågar jag inte vänta mig det.. tror jag håller på att ställa in mig på att den kanske inte funkar för att förbereda mig och inte bli så besviken. Fast det blir man ju ändå.
Lyckas inte denna kur kommer det antagligen bli sprutor plus att vi skickar in ansökan om IVF. Känns tungt, helst vill jag inte gå igenom IVF. Men hellre det än att vänta år ut och år in!!
8 november: Nu är det bara två ynka dagar kvar till VUL för att se om trippelkuren fungerat. Jag är så himla nervös och har svårt att fokusera på jobbet eller någonting annat. Jag vill så gärna att det ska funka. Jag känner ingenting i kroppen så jag har ingen aning. Det känns som oddsen är 50/50. Antingen kommer en äggblåsa vuxit men det betyder ju inte att den släpper så då kommer jag väl oroa mig för det. Eller så har de inte vuxit alls och vi börjar planera nästa steg efter Pergotime som då antagligen blir sprutor.
Väx, väx, VÄX ägg!!
10 november: Var på VUL idag och fick veta att trippelkuren inte fungerat, äggen hade inte vuxit. Vi diskuterade nästa steg och det blir att göra alla tester för att kunna ställa oss i kö till IVF. Min kille ska få göra spermaprov och ser det bra ut kommer jag få testa sprutor medan vi står i kön till IVF. Känner mig sorgsen. Samtidigt känns det skönt att slippa en omgång till med Primolut och Pergotime. Nu känns det som att vi inte kommer chansa på behandlingar hit och dit utan nu kör vi på IVF. Vi har diskuterat lite om vi ska stå i kö eller betala så vi får komma in på en gång. Beror lite på hur lång kön är känner jag... 3 månader är ju okej att vänta men helst inte längre. Sen är frågan om man ska göra det i Uppsala eller Stockholm. Mycket att fundera på....
28 november: Förra veckan berättade gyn att alla våra tester såg bra ut, inklusive min sambos spermaprov. SÅ SKÖNT!
Detta innebär att gyn skickade in våra papper och vi är ställda i kön. Jag kommer också få testa sprutor under tiden. Hon kommer ringa mig idag eller imorgon så ska vi boka in en tid. Först måste jag få mens så jag kommer antagligen få börja med Primolut igen. Hoppas på att hon kan skriva ut det idag så jag kan sätta igång så fort som möjligt. Efter mensen blir det sprutstart. Jag hoppas att jag reagerar på sprutorna!! Vet inte vad jag gör annars, för då funkar väl inte IVF heller?
Känner mig positiv till behandlingarna (sprutor, IVF) men börjar känna mig trött på att vänta. Snart har det gått ett år och mitt tålamod som jag ändå haft, börjar ta slut. Jag känner mig ledsen och nedstämd ofta och mår dåligt när jag ser barn. Vill så gärna ha en liten familj tillsammans med min sambo. Igår bakade vi pepparkakor och jag kan inte hjälpa att jag kände att det saknades något... Hoppas det funkar nu, kommer inte orka så länge till.
8 december, 2011: I förrgår ringde de från Akademiska sjukhuset i Uppsala och vi fick boka in en tid för ett första möte. Vi ska dit den 9 januari, bara en månad kvar! Skönt att det gick så fort. Känner mig positiv samtidigt som man har 1000 frågor. Kommer jag få testa sprutor eller kör vi IVF direkt? När får vi sätta igång med behandlingen? Kommer det funka? Hur funkar det? När vet man att det funkat? Känner mig ändå glad! Skönt att ha ett datum att se fram emot.. Har mycket annat att tänka på nu, det känns bra. Imorgon fyller jag 30, sedan jul och nyår. Dagarna kommer gå fort!
2 januari, 2012: Nu är det bara en vecka kvar till första IVF-mötet. Är både nervös och glad att det är så snart. Nu vill jag få svar på alla frågor och ber till gud att det inte ska komma något jobbigt i vägen. Det jag ska fråga är:
- Kommer vi få göra IVF eller testa sprutor själva först?
- Blir det långa eller korta metoden?
- Vilket datum (ca) blir äggplock?
Hoppas att det inte blir något krångel när vi bor i Stockholm och ska göra IVF i Uppsala, men det är ju rätt vanligt att man gör det i en annan stad har jag förstått.
4 januari, 2012: Inatt drömde jag att jag höll en bebis, min bebis, en liten flicka tror jag det var. Men jag höll hela tiden på att förlora den. Den var så liten att den inte kunde hålla upp nacken och hela tiden höll den på att glida mig ur händerna. Jag kämpade så mycket jag kunde, kände så starkt att jag måste göra allt för den här lilla barnet, rörde vid den starka känsla att älska ett barn. När jag vaknade var jag helt förvirrad känslomässigt. I vaket tillstånd tillåter jag mig inte att tänka på bebisar för det blir för jobbigt då. Men i drömmen kände jag alla känslor så starkt.
9 januari: Sprutor, försök 1
10 januari, 2012: Igår var vi på första IVF-mötet i Uppsala! Vi fick träffa läkaren (jätteduktig) direkt och gå igenom de alternativ vi hade. 1) Sprutor, VUL, ÄL-spruta när äggen är lagom stora och sedan vara tillsammans på "vanligt sätt". 25 % att lyckas.Vid överstimulering skulle vi gå över till IVF.
2) Andra alternativet var att köra IVF direkt. Här hade vi 40 % chans att lyckas. Dock är en IVF jobbigare för mig att gå igenom, mer hormoner och fler steg såsom ÄP och instättning.
Vi valde efter en lång diskussion att testa metoden med sprutor.
Om endast sprutor fungerar på alla sätt men att vi ändå inte blir gravida så kommer vi ändå gå över till IVF efter det, så man testar bara sprutor en gång.
Efter det fick vi träffa en sjuksköterska som visade mig hur jag skulle ta sprutorna. Det var lite läskigt men när jag väl gjorde det så var det ingen fara, det gjorde inte ont.
Igår började jag med Provera och ska nu äta det för att framkalla mens. På mensdag 2-3 börjar jag sedan med sprutorna. Efter ca en vecka ska jag på VUL igen och då får vi se hur jag reagerat på sprutorna. Det känns så himla skönt att vara igång! Hoppas den här behandlingen fungerar nu! Men läkaren sa att han aldrig haft en patient som inte reagerat på sprutorna, så det kommer jag ju göra. Frågan är bara vilken dos som är rätt för mig.
Jag känner mig inte alls lika "besatt" av hela grejen, utan det får flyta på.. Jag planerar in rätt mycket annat i mitt liv, middagar med tjejerna, resor och utbildningar.... Men jag vet ju nu av erfarenhet att det är precis innan ett besked (till VUL) som jag brukar bli nervös...
23 januari, 2012: Fick mens i lördags morse. Skönt att Proveran fungerade! Känner mig lättad över det. Detta betydde att jag äntligen får börja med behandlingen. Känns spännande nu! Igår tog jag första sprutan Gonal-F, 50 ie. Verkar vara en pyttedos så det förvånar mig inte om han kommer behöva höja den. Jag ringde idag och fick en tid med min läkare på måndag om en vecka. Hoppas äggen vuxit då! Fast jag tror det kommer ta minst två veckor för de små rackarna att ta sig.
2 februari, 2012: Var idag på mitt andra VUL sedan jag började med sprutorna. Äggblåsorna har fortfarande inte vuxit, den största var på 8-9 mm. Ska nu höja dosen till 75 ie av Gonal-F och komma tillbaka på måndag (om 4 dagar). Känns onödigt att gå så ofta, det kan väl inte hända något så fort? Men de måste väl ha koll på en. Det jobbiga är att vara borta från jobbet så mycket, eftersom det tar tid att pendla till Uppsala. Det som känns skönt är att jag är igång och inte verkar ha så mycket biverkningar av sprutorna.
Sedan i måndags har jag avskärmat mig från mina vänner och umgås bara med sambo och familj. Orkar inte prata om detta med mina vänner och orkar inte heller sitta och prata om annat. Behöver vara för mig själv just nu. Jag har smsat dem så de inte behöver vara oroliga iaf. Träffade en bekant som varit med om samma sak, fast de försökte tre år. Var så skönt att prata med henne! Alla känslor som man känner och allt man går igenom, hon visste precis vad jag talade om. Det bästa var att hon sa att hon glömt all ångest och det fanns inget sår kvar från denna väntan, så fort hon fick sin bebis. Skönt!
6 februari, 2012: Var på mitt tredje VUL sedan sprutstarten. Inget hade hänt (alla blåsor var under 10 mm) så ikväll ska jag höja dosen till 100 ie av Gonal-F. Tillbaka igen på torsdag. HOPPAS de vuxit då. Jag vill att det ska hända något nu. Det är jobbigt att missa jobbet, en halv dag går åt varje gång. Och såklart är det jobbigt psykiskt också. Orkar fortfarande inte umgås med vänner, det får bli efter behandlingen är klar tror jag...
9 februari, 2012. Fick en gammal Gonal-F-spruta där man inte kunde ställa in 100 ie utan fick ta 112,5 ie... Men läkaren sa att det var okej och att jag nu skulle fortsätta med det. Var alltså på VUL 4 i morse och hade en äggblåsa på 10-12 mm. Läkaren var positiv! Hade flera små blåsor på 8-9 mm och läkaren sa att det lika gärna kan bli någon av dessa som sticker iväg. Nu kändes det ändå som något börjat hända. Om 5 dagar, på tisdag, ska jag på ett femte VUL och då HOPPAS jag på en blåsa på 18 mm, så jag får ta ÄL-sprutan! TÄNK om det skulle ske, jag skulle vara lyckligast i världen!
14 februari. Konverterad till IVF
14 februari, 2012. Var på VUL idag och jag hade jättemånga stora äggblåsor. Läkaren mätte och mätte. Jag tror den största var 20-21 mm och sen hade jag nån på 18, 17, 16, och några runt 12-14 mm... Jag har känt i magen att jag varit öm, ömma bröst och ÄL-flytningar så jag förstod att det skulle vara något på gång. Läkaren sa att nu har vi två val, antingen avbryta eller konvertera till IVF. Det kändes självklart att byta till IVF. Jag fick ta blodprov och en spruta som ska förhindra egen ÄL. De skulle ringa i eftermiddag och utifrån blodprovet bestämma om jag ska komma tillbaka för äggplock på fredag eller måndag. Det känns nervöst men jättebra, det här var ju det bästa som kunde hända. Samtidigt vågar jag inte riktigt vara positiv för det är så många steg kvar som ska funka. Men läkaren var så snäll och sa att det finns alltid en plan och funkar det inte nu så provar vi bara igen och då får du ta en högre dos direkt och då tar det max 8 dagar att få äggen stora. Jag är nervös, förväntansfull, lättad och oroad samtidigt, mycket känslor. Hon sa att vi har 42 % chans att lyckas... Inte ens hälften, men 4 ggr större chans än vad det är naturligt sa läkaren!
15 februari, 2012: Idag fick jag lämna blodprov och de ringde igen på eftermiddagen. Mitt värde som var så högt hade sjunkit så de hade beslutat att jag får göra äggplock nu på fredag. Jag ska ta en spruta ikväll och inget imorgon och sedan ska vi då dit på fredag morgon. De sa att om vi får ut ägg och ifall de blir befruktade så kommer alla frysas ner för att sättas in i min kommande cykel, då jag har bättre värden än vad jag har nu. Min kropp är så påverkad av alla hormoner och de vill skapa den bästa förutsättningen för ägget. Känns bra att vara i trygga händer! Jag har ju ingen egen cykel men de sa att jag kommer få äta tabletter, så det är enkelt tydligen. Känns bra! Nu är det bara att hoppas på att de får ut många ägg och att de lyckas befruktas och växer bra över helgen. Är glad! (och uppsvullen som sjutton i magen!)
18 februari: Igår fick jag göra ÄGGPLOCK! Självklart ställdes tåget in så vi tog en taxi från Stockholm till Uppsala. Helt klart värt det, vi kom bara 10 min för sent och jag fick gå in direkt. Fick byta om till sjukhuskläder, ta två alvedon och lugnande (smakade uuäk, beskt!). Sambon fick gå och fixa sin del i det hela, det gick bra. Sedan var det in på labbet och sätta sig i gynstolen. Jag blev ganska drogad och var lite borta men somnade inte. De plockade ägg efter ägg och jag höll hela tiden min sambo i handen. Det gjorde inte ont, var bara lite obehagligt några gånger, men mest spännande!
Efteråt fick jag vila på en brits och efter det fick vi träffa läkaren. Han sa att vi fått ut 14 ägg och att min sambos spermier var topp, skönt! Han ville dock inte sätta in ett befruktat ägg i mig nu, i denna cykel, eftersom jag är så överstimulerad. Och sätter de in ägget nu så måste man ge sprutor som ökar på överstimuleringen ännu mer. Han ville inte ta risken att jag hamnar på sjukhus och får tömmas på vätska.... Så det blir antagligen mens nu och sedan en cykel till med Provera och efter den andra mensen får jag äta något som liknar ppiller som bygger upp slemhinnan men inte äggstockarna. När jag har bra värden så sätts det befruktade ägget in efter det tinats upp.
Detta förutsätter ju att det blir några befruktade ägg att frysas ner. På måndag ringer de och berättar hur det gått. GUUUD vad spännande! Jag hoppas att vi får många ägg till frysen för då kan vi sätta in ett varje månad utan att jag behöver gå igenom sprutor och äggplock igen.
Jag känner mig ivrig, hoppas på att äggen befruktas. Vill samtidigt att de ska sätta in ett ägg nu, på en gång, jag vill inte vänta! Men sambon sa att då får vi kanske ett januaribarn istället för ett november-december-barn. Det spelar ingen roll för mig men det är gulligt att han vill se det positiva. Sedan tänkte jag att om vi väntat och gjort IVF i Stockholm så hade vi fått komma på ett första möte tidigast i höst.. och nu är det bara februari och vi har kommit så här långt! Blir väl förhoppningsvis en insättning i april då. Wiiie! Hoppas våra gener smälter samman just nu på labbet, att de riktigt trivs med varandra.
20 februari, 2012: Nu ringde de och berättade att vi lyckats!! 5 fina ägg till frysen + 4 ägg på vidareodling. Detta innebär att de odlas några dagar till och går allt rätt så fryser man ner dessa med. SÅ lättad. Nu har vi våra sammansmälta gener där, redo att plockas ut så fort jag är i form. GUD vad spännande det är alltså.
Jag ska ringa dem när jag får min mens och då sätter vi upp ett schema för kommande veckor. Jag kommer få mens två gånger och sedan börja med tabletter och eftersom jag är bortrest två veckor så kommer vi planera så det blir efter det som insättning sker, dvs i mitten av april. Det är bara 7 veckor dit!! ÅH VAD SPÄNNANDE DET ÄR! Känns bra att min kropp får vila lite, känner fortfarande av överstimuleringen mycket, och så får jag en paus i allt + att jag slipper avboka alla jobbresor. Ska njuta av varje vecka och hitta på roliga saker, sedan kommer alla resor och sedan är vi där. Glad idag!!
1 mars, 2012: Igår fick jag mensen och ringde till sjukhuset som bestämt. Jag fick då veta att inget av äggen som vidareodlats klarat sig. Men i vilket fall så har vi ju 5 fina ägg i frysen och det borde ju räcka! Jag fick en tid med läkaren den 13 mars för att planera mina hormontabletter inför insättningen. Det känns faktiskt väldigt spännande och jag vill bara ha in det där ägget NU! Det känns lite läskigt för antingen kommer jag bli jättejättejättelycklig eller jättejättejätteledsen. Ooooh det är verkligen läskigt det här. Om jag är lite nipprig redan nu när jag tänker på det, hur kommer det då inte kännas när jag satt in ägget?!! Herregud. Men men, jag ska försöka att inte tänka på det och planera mitt liv som vanligt, hitta på en massa roliga saker och bara njuta av våren som äntligen är på väg!
9 mars, 2012: Längtar ihjäl mig till läkartiden nästa vecka och kommer slå bakut om jag inte får göra FET v15 som jag planerat. Vill ha in ägget NU! Ska flyga v 18 och hoppas att ägget inte påverkas av det.
16 mars, 2012: Mötet i tisdags gick bra och jag planeringen blev precis som jag ville. Dvs börja äta Provera nu, få mens i slutet av mars och förhoppningsvis få göra FET v 15. Eller iaf komma på ett VUL då och sedan besluta när FET ska göras. Nu är det bara ynka 3,5 vecka kvar till ett ev FET, helt galet!
19 april, 2012: Jag fick göra FET den 10 april! När vi kom dit så berättar läkarna att de tinat ett ägg som klarat sig till 50% och därför tinat ytterligare ett som klarat sig till 100%. Vi fick då valet att sätta in ett eller båda äggen. Efter en stunds övervägande satte vi in båda. Vi fick se dem på skärmen och jag blev gråtfärdig. Återföringen gjorde inte alls ont. Läkarna sa att vi kunde leva som vanligt med träning och samliv och till och med alkohol.
Idag är jag på ruvardag 10 så över halva tiden har gått. Den 28 april (RD 19) är vår testdag. Jag vet inte om vi kommer tjuvtesta innan, kanske på tisdag? Eller så väntar vi till lördag.
Jag känner mig bra i kroppen, ömma bröst men det har jag ju haft redan innan, kan vara vagiatorerna eller Progynonen jag äter. Igår fick jag en ljusrosa flytning men läkarna sa att det är vanligt, allt utom full mens är ju bra! Man pendlar mellan att tro att det funkat och inte funkat. Men man måste få tillåta sig att vara lite positiv också, så mestadels är jag det! Bara 35% chans, men ändå, det kan faktiskt lyckas nu! Vår första chans sedan vi satte igång för 1 år och 3 månader sedan!! Och bara det känns bra Jag kommer vara i upplösningstillstånd när vi ska testa!! Wiiiiiiii!!!
21 april: PLUS på stickan!
23 april, 2012: VI HAR PLUSSAT! Vi tjuvtestade i lördags (21/4) och i söndags och båda testen visade tydliga plus. Kan inte fatta det. Jag trodde jag skulle gråta av lycka men man har inte tagit in det än. Tror det blir mer verkligt när man varit på VUL. Just nu är jag glad, förväntansfull, nervös, har overklighetskänslor, tänker positivt på framtiden, vågar inte tänka på framtiden, vill att veckorna ska gå.. När ska man berätta för folk? Än så länge har vi inte berättat för någon. Vad får jag äta? Många frågor snurrar i huvudet.
30 april, 2012: Jag kan fortfarande inte fatta att det är sant. Är så lycklig. Nu har jag berättat för en nära vän, en vän som genomgått IVF och min älskade syster. När syrran ringde och jag äntligen fick berätta så fällde vi en tår båda två. Imorgon åker vi till Spanien och om två veckor är det dags för ultraljud. Det ska bli skönt att få göra det och se att man verkligen är gravid. Igår tog jag tempen eftersom jag var lite risig och då visade den 36,4 och då tänkte jag att jag kanske inte är gravid, ska man inte ha högre kroppstemp då? Vi tog CB-testet vi hade hemma och det visade ett tydligt plus. Pju. Blev glad igen.
Jag är alltså i vecka 5 nu, går väl snart in i vecka 6, beror lite på hur man räknar. Tycker inte att jag har några speciella biverkningar. Är öm i brösten, men det var jag redan innan av hormonerna jag äter. Är trött, men är även förkyld så det kan vara det. Är känslig, gråter åt nästan allt på teve och som jag läser, men sådana perioder har man också ibland. Fast såhär känslig brukar jag nog inte vara annars. Är dock inte ledsen i allmänhet, känner mig så lycklig Ser fram emot att få berätta för mamma och pappa och även kompisarna så man slipper låtsas ha en vit månad.
8 maj, 2012: I söndags började ILLAMÅENDET. Fy fan säger jag bara. Jag kan inte tänka på mat över huvud taget. Knäckebröd, grönsaker och frukt går ganska bra, samt yoghurt. Men all riktig mat är blä. Ett tag efter jag lyckats få i mig mat mår jag bättre. Om en vecka är det ultraljud och jag funderar mycket på om det är en eller två därinne. Jag längtar också efter att få berätta för mamma och pappa och även för sambons föräldrar. Och så vill jag berätta för alla nära vänner, nu är det bara två av mina närmsta vänner som vet. En på jobbet. Är lycklig men är samtidigt fortfarande lite rädd.
15 maj, 2012: Idag var vi på första ULTRALJUDET! Läkaren sa att om vi har tur så kan vi få se ett hjärta slå, och det fick vi! Man såg väldigt suddigt men det var ett litet huvud, hjärta, stjärt. Hjärtat blinkade som en vit prick. Jag blev gråtfärdig. Läkaren sa att den låg mitt i livmodern och att allt såg jättebra ut. Och det var bara en, vad hon kunde se. Det kändes skönt eftersom det är så mycket risker med tvillingar. Åh, jag är så glad och lättad. Vi fick med oss en liten bild. Den lilla var 11 mm från huvud till stjärt och jag beräknas vara i vecka 7+2 eller 7+3. BF 28 dec.
Sambon har fortfarande overklighetskänslor men var självklart lättad ändå. I veckan ska vi berätta för våra föräldrar, ska bli så roligt!
Jag mår fortfarande illa och har svårt att äta någonting, men läkarna sa att det var bra så jag får helt enkelt stå ut!
20 augusti, 2012
Det har gått lång tid sedan jag skrev. Nu är jag redan i v 22 och vi har varit på RUL och fått se vår vackra, friska lilla pojke. Jag mår bra, inget illamående, däremot lite ischiaskänningar. Men jag är så lycklig! Längtar så till den 28 december...
Ålder
42 år
Barn
11 år
9 år
Civilstatus
Sambo
Personlighet
Flummig
Glad
Nattuggla
Omtänksam
Optimist
Social
Trygg
Tänkare
Intressen
Dator/Internet
Film/TV
Litteratur
Musik
Photoshop
Resor
Shopping
Träning
Musik
Indie
Pop
RnB
Rock
Soul
Världsmusik