Kvinna i mitten på de 30. Jurist och arbetar på domstol. Har en son född i början av sept 2008 och dotter maj 2010 samt två stora barn födda 1998 och 2003. Minsta sonen kom lite snabbt så jag födde ensam hemma i badrummet, läs förlossningsberättelse nedan. Sambon var och körde fram bilen... Nästa gång kommer han nog att tro på mig när jag säger något. När jag sa "Jag tror inte vi hinner in till sjukhuset" trodde han i alla fall inte på mig ;) Men det blev ändå min bästa förlossning hitills!
2010 kom vår lilla H. Den gången tog vi det säkra före det osäkra och ringde barnvakten redan efter 3 värkar och hann vara på förlossningen i 2,5 tim innan lillan kom. En lagom förlossning där jag hade lustgas sista timmen och vattnet gick först när huvudet kom ut så hon föddes med segerhuva.
Mina erfarenheter:
Barn 1: Jag testade mig fram och det gick ganska bra...
Barn 2: Gick hur bra och lätt som helst de första åren. Klappade mig själv på axeln och tänkte att nu kan jag ju det här med barn!
Barn 3: Inser nu att alla barn är olika och att vissa är lättare och vissa är svårare...
Förlossningsberättelse för lille V:
Jag vaknade på natten och hade förvärkar och gick upp. Med mellanbarnet hade jag förvärkar i 3 veckor och jag ville verkligen inte att dessa skulle stanna av. Efter ett tag tyckte jag att de var nog starkare, men var osäker, ringde till förlossningen som nog tyckte vi skulle komma in för en kontroll. Jag kände mig lite dum för jag var orolig att vi skulle åka in i onödan. 02.15 la vi på luren enligt journalen. Vattnet gick på nästa värk, och det började faktiskt kännas lite mer. Jag gick och väckte mannen, han ringde barnvakten 02.19. Jag kände att jag behövde bajsa... Gick på toa. Bad sambon värma vete-värmaren, men han skulle gå på andra toan först så jag fick vänta. När jag satt på toa fick jag i värkarna en sådan konstig känsla av att det tryckte på, men mellan värkarna kändes det inte så mycket. När sambon kom med vetevärmaren blev jag dock lite osäker på hur långt det gått egentligen, gled av toastolen och ställde mig på knä lutad mot toastolen istället och bad sambon ge mig ett badlakan, pulade in det mellan mina ben. Nästa värk kändes som en krystvärk - men det kunde det väl inte vara? Sa till sambon att vi hinner nog inte in till förlossningen. Jodå, sa han, jag springer ner med väskorna till bilen i förväg...
Nästa värk var definitivt en krystvärk, ner med handen och det buktade mellan benen, nästa värk tänkte jag att det är inte över förens barnet är ute så jag krystade, plopp och så var huvudet ute. Litet vått och varmt i min hand. Nästa krystvärk behövde jag knappt krysta och barnet trillade ut mellan mina ben. Sedan var det bara att backa bakåt med pyjamasbyxorna nere vid knäna och beskåda den lille som trillat ner på handduken. Han gallskrek på en gång så jag han aldrig bli orolig. Några minuter senare kom mannen och barnvakten upp i lägenheten... 02.40 ringde de efter ambulans till mig enl sos-journalen.
2010 kom vår lilla H. Den gången tog vi det säkra före det osäkra och ringde barnvakten redan efter 3 värkar och hann vara på förlossningen i 2,5 tim innan lillan kom. En lagom förlossning där jag hade lustgas sista timmen och vattnet gick först när huvudet kom ut så hon föddes med segerhuva.
Mina erfarenheter:
Barn 1: Jag testade mig fram och det gick ganska bra...
Barn 2: Gick hur bra och lätt som helst de första åren. Klappade mig själv på axeln och tänkte att nu kan jag ju det här med barn!
Barn 3: Inser nu att alla barn är olika och att vissa är lättare och vissa är svårare...
Förlossningsberättelse för lille V:
Jag vaknade på natten och hade förvärkar och gick upp. Med mellanbarnet hade jag förvärkar i 3 veckor och jag ville verkligen inte att dessa skulle stanna av. Efter ett tag tyckte jag att de var nog starkare, men var osäker, ringde till förlossningen som nog tyckte vi skulle komma in för en kontroll. Jag kände mig lite dum för jag var orolig att vi skulle åka in i onödan. 02.15 la vi på luren enligt journalen. Vattnet gick på nästa värk, och det började faktiskt kännas lite mer. Jag gick och väckte mannen, han ringde barnvakten 02.19. Jag kände att jag behövde bajsa... Gick på toa. Bad sambon värma vete-värmaren, men han skulle gå på andra toan först så jag fick vänta. När jag satt på toa fick jag i värkarna en sådan konstig känsla av att det tryckte på, men mellan värkarna kändes det inte så mycket. När sambon kom med vetevärmaren blev jag dock lite osäker på hur långt det gått egentligen, gled av toastolen och ställde mig på knä lutad mot toastolen istället och bad sambon ge mig ett badlakan, pulade in det mellan mina ben. Nästa värk kändes som en krystvärk - men det kunde det väl inte vara? Sa till sambon att vi hinner nog inte in till förlossningen. Jodå, sa han, jag springer ner med väskorna till bilen i förväg...
Nästa värk var definitivt en krystvärk, ner med handen och det buktade mellan benen, nästa värk tänkte jag att det är inte över förens barnet är ute så jag krystade, plopp och så var huvudet ute. Litet vått och varmt i min hand. Nästa krystvärk behövde jag knappt krysta och barnet trillade ut mellan mina ben. Sedan var det bara att backa bakåt med pyjamasbyxorna nere vid knäna och beskåda den lille som trillat ner på handduken. Han gallskrek på en gång så jag han aldrig bli orolig. Några minuter senare kom mannen och barnvakten upp i lägenheten... 02.40 ringde de efter ambulans till mig enl sos-journalen.
Den här medlemmen har inte fyllt i sin profil.