Hej!
Andréa heter jag, har 4 barn.
Barnen är:
Lea , som är född 16 mars 2005 på beräknat datum.
Hennes förlossning tog ca 8 timmar från start tills hon var ute och det var en jättebra förlossning. Jag var öppen 4-5cm när vi kom in, och jag stod i duschen tills jag var öppen 8cm, efter det vart det sängläge då det började göra sååå ont, fick EDA och har bara bra saker att säga om den
Jag upplevde hennes förlossning som smärtsam men hanterbar, så det var inga tvivel om att vi ville ha fler barn.
Sen kom Kim , som föddes 11 dagar före beräknat, den 4 april 2006.
Kims förlossning gick väldigt snabbt. Vattnet gick på MVC där jag satt på en sk "omföderske-utbildning" och tre timmar senare var han ute.
Jag hade inga värkar när vattnet gick kl 10.00, men väl hemma i telefonen en kvart senare med förlossningen kunde jag knappt prata då värkarna kom med 2min emellan. Vi åkte in och jag var då öppen 5-6cm. Tog EDA på en gång och har fortfarande inget ont att säga om den bedövningen .
Efter 2 timmar på förlossningen ville vår första son ut och själva utkrystandet upplevde jag som MYCKET mer smärtsamt än med Lea, man kan nästan säga att jag vart chockad.
Fler barn ville vi ha ändå, så ännu tätare än sist blev jag nu gravid igen då. Vi vart jätteglada och det blev 10½månad emellan Kim och hans lillebror Noa , som föddes hela 18 dagar före beräknat den 18 februari 2007.
Noas förlossning gick oxå så där jättesnabbt (för mig), det startade med värkar strax efter kl 13, och dem blev som med dem andra regelbundna på en gång. Vi kom in vid 15, när barnvakten (min mor) hade kommit, och då var jag öppen 8cm. Någon bedövning hanns inte med, men i efterhand kan jag säga att från min erfarenhet så var Noas och Kims förlossningar lika smärtsamma så bedövning eller ej så gjorde det väääldigt ont oavsett. Noa kom iaf 1,20tim efter att vi kommit till förlossningen och jag ville hem efter mina 6 timmar, vilket jag fick, så jag sov Noas första natt hemma, jätteskönt!
Så kom då dagen, 38 dagar före beräknat föddes vår Iza.
Jag hade slemmat i en månad och sista veckan med blödningar, 6veckor före BF, På torsdagen hade jag förvärkar under dagen och det kom då även färskt blod. Jag ville hålla igång för att se vad som skulle hända eftersom jag fortfarande var osäker på vad det var som försegick, så jag var hos en vän hela eftermiddagen med alla barn. Jag hade vad jag trodde var förvärkar som kom oregelbundet, vissa gjorde ont men var hanterbara och andra gjorde mindre ont. Dem höll i sig så pass kort att jag tänkte att hade det varit "på riktigt" så håller dem i sig längre... vid 16-17 tiden ringde jag förlossningen för att rådfråga om det är OK att det kommer både nytt å gammalt blod nu och fick då svaret att hon rekomenderade mig att komma in för kontroll. Eftersom jag hade alla barn, sambon var på ärenden och jag inte trodde det var förlossning på G än så sa jag att jag kommer in om några timmar när ungarna lagt sig osv, vi la på. Jag la ungarna och vid 20 tiden sa jag till sambon att jag åker nu så jag kommer hem så snabbt som möjligt igen, var på dåligt humör då dessa veckor med slem å blod mm hade varit jobbit... men jag körde iaf in mig själv då, eftersom jag fortfarande inte trodde att det var förlossning på G. Jag kom in vid 20.45 och fick ett rum, men vart inte kopplad till CTG förrens 45min senare, under den tiden hade jag "värkar då å då", inget jag kollade på klockan för... 21.30 kom dem iaf in och satte CTG och informerade mig om att om jag inte har regelbundna värkar så vill dem inte göra gyn koll för att inte reta upp livmodern så att det sätter igång men att vi skulle kolla några min på kurvan. Efter 10min märkte jag att det jag kände av kom regelbundet helt plötsligt... efter ytterligare ca 10min kommer en läkare in och säger att jag har 3min mellan värkarna. Ok, svarade jag och tittade på honom som ett frågetecken. Han visade in mig på ett undersökningsrum där han kände efter och talade om att hon låg välinställd i bäckenet för att komma och jag var öppen 4cm. Jag fattade fortfarande inte att det var dags och han log och sa att det kanske inte var detta jag förväntat mig, nej svarade jag men att ska hon komma så får hon skynda sig innan 12 slaget så vi får en januaribebis nu då när vi har barn födda feb, mars och april... vi skulle tillbaka till andra rummet och under promenaden började han snacka om Neonatal och plats osv å jag kopplade inte vad han menade... när jag kommit tillbaka till rummet så lämna han mig med orden att han skulle ringa Neo och kolla plats å så och in kommer en barnmorska som ska börja sätta kanyl i handen på mig så det är klart... vadå klart tänkte jag och frågade henne om jag alltså inte skulle få åka hem i väntan på riktiga värkar, eftersom jag inte trodde att detta var det... hon skrattade och sa, nej du ska inte hem. Jag fick lite panik och började då ringa sambon för att fixa barnvakt å komma in å ta med sig kamera osv då vi inte packat nån BB väska... Läkaren hade ringt för att kolla om det fanns plats för Iza på Neo när hon kommit ut vilket det inte gjorde så dem sa till mig att antingen får jag föda på KS så tar dem Iza till SÖS Neonatalavdelning efter förlossningen, eller om dem hann så skulle jag föda på SÖS. Robert kom in och med detta sagt så¨fick jag en stund senare, mot min vilja, en spruta bricanyl för att stanna upp det hela tills vi kommit till SÖS och dem satte mig i en ambulans med blåljus till SÖS. Robert fick ta bilen efter dit. Jag hade bara typ 2 värkar under färden men barnmorskan och ambulanskillen frågade mig hela tiden om jag inte kände tryck ner å att jag skulle säga till i så fall så dem skulle stanna...Jag kom in på SÖS förlossning 23.20, vart undersökt och då öppen 5cm. Vart direkt tillfrågad om jag ville ha bedövning så barnmorskan skulle hinna ringa narkosläkaren... jag velade eftersom jag fortfarande ville att hon skulle komma innan tolvslaget men iom att det bara var ca en halvtimme dit och efter att barnmorskan försäkrat mig om att förlossningen inte skulle stanna av vilket var en oro för mig så tackade jag Ja till EDA. Narkosläkaren satte EDAn 23.50 och 20 min senare kändes det som om jag inte hade några värkar kvar alls, himmelriket med andra ord =). Jag pratade i tel lite grann och kände att fan nu stannar det ju säkert av å så drar jag ut på det hela..situationen kändes konstig över huvudtaget för varken jag eller robert kunde tro att detta hände... det var så lugnt å oregelbundet så vi fattade nästan fortfarande inte att det var dags, det var ju så bråttom när killarna skulle ut, eller det gjorde mkt ondare mkt oftare rättare sagt... barnmorskan kom iaf in å kollade hur läget såg ut och jag vart chockad över att jag då var öppen 8cm, utan att knappt haft några värkar och dessutom EDA. 10min senare kände hon igen, då öppen 9cm och inte långt efter det satte dem på sig plastförkläden och vips så gick vattnet, efter det retade jag magen så hon skulle komma nångång =) och efter det fick jag börja krysta. 01.47 den 1 februari då( bara för att jävlas med mig å inte bli en januaribebis,hehe kom hon då. Hon mådde bra och skrek på en gång. Hon vägde 2460gr och var 46cm lång. Alla tyckte att hon var så fin å inte alls såg prematur ut och det kändes skönt att höra. Jag fick ha henne hos mig i en timme och hon kunde amma trots att hon var tidig, men sen fick vi lämna henne på Neo. Jag och robert gick tillbaka till rummet, han somnade å jag duschade* skööönt * och vid 04 somnade jag oxå. Men jag sov förstås inte länge, ville ju vara hos minstingen jue =).
Förlossningen var den konstigaste av dem alla, den bästa av dem alla men framförallt den smärtfriaste av dem alla. Eftersom jag åkte in i tid så hans allt med, hade jag varit hemma 1 timme till som jag först tänkt så hade jag kommit in med 3min emellan och förmodligen, precis som med dem andra, haft jävligt ont och varit nästan fullt öppen när jag kommit in och så hade man knappt hinna tänka innan det var dags att krysta. Jag hade fått föda på KS och sedan slussats vidare osv... förmodligen hade hon kommit före 12 slaget iofs men som sagt... det hade gjort MKT ondare och hela förlossningen hade blivit mer jobbig. Nu fick vi en frisk tjej som mår jättebra och hon är född den 1 februari efter en fantastisk förlossning =) men visst det stör mig att allt det fantastiska inte kunde ha hänt bara 2 timmar tidigare =).
Nu är vi utskrivna och Iza äter på fasta tider var 4e timme, som en klocka och på perfekta tider dessutom...har ju en del andra tider att passa oxå =)
Allt känns jättebra med mig oxå, jag sprack ingenting å allt känns som vanligt!
Det kommer ju att vara liv i luckan i vårt hem dem närmsta sisådär 20 åren iaf, men va gör det om 100år
//Go´natt
En jävligt rolig mening: Om fittan heter framstjärt, kan man kalla stjärten för bakfitta då?
BABYHOROSKOP
Vattumannen 21 jan - 18 feb---- Iza ---
Din lilla Vattumannababy har en forskande, nästan genomträngande blick redan från början. Han studerar dig noggrant och du kan ibland känna att han ser rätt igenom dig. Vet han vad du tänker? Nej då! Han är bara precis lika nyfiken på dig som du är på honom, och snart känner ni varandra utan och innan. Redan långt innan han börjar att prata förstår ni varandra på ert eget språk.
Vattumannen 21 jan - 18 feb---- Noa ---
Din lilla Vattumannababy har en forskande, nästan genomträngande blick redan från början. Han studerar dig noggrant och du kan ibland känna att han ser rätt igenom dig. Vet han vad du tänker? Nej då! Han är bara precis lika nyfiken på dig som du är på honom, och snart känner ni varandra utan och innan. Redan långt innan han börjar att prata förstår ni varandra på ert eget språk.
Fiskarna 19 feb - 19 mars--- Lea ---
Du som får en Fiskbaby kan inte alls förstå varför dom säger att det är jobbigt att bli förälder. Hon är otroligt tillmötesgående och du känner dig riktigt bortskämd. Det är inga problem för er att hitta rutiner ni båda trivs med och ibland är din baby så lätt att ha att göra med att du nästan blir orolig. Hon är också mycket känslig och känner precis av hur du mår och delar dina känslor.
Väduren 20 mars - 18 april--- Kim ---
Din vädurbaby är otroligt pigg från start. Han är en riktig äventyrare som inte kan vänta länge nog innan han börjar upptäcka sin egen förmåga och världen runt omkring. Det är full fart hela tiden...han kryper tidigt, och han springer nästan innan han ens kan gå så bråttom är det. Och var inte orolig för att han inte säger ifrån. Även det gör han så det riktigt märks, ibland bara för att retas.
Andréa heter jag, har 4 barn.
Barnen är:
Lea , som är född 16 mars 2005 på beräknat datum.
Hennes förlossning tog ca 8 timmar från start tills hon var ute och det var en jättebra förlossning. Jag var öppen 4-5cm när vi kom in, och jag stod i duschen tills jag var öppen 8cm, efter det vart det sängläge då det började göra sååå ont, fick EDA och har bara bra saker att säga om den
Jag upplevde hennes förlossning som smärtsam men hanterbar, så det var inga tvivel om att vi ville ha fler barn.
Sen kom Kim , som föddes 11 dagar före beräknat, den 4 april 2006.
Kims förlossning gick väldigt snabbt. Vattnet gick på MVC där jag satt på en sk "omföderske-utbildning" och tre timmar senare var han ute.
Jag hade inga värkar när vattnet gick kl 10.00, men väl hemma i telefonen en kvart senare med förlossningen kunde jag knappt prata då värkarna kom med 2min emellan. Vi åkte in och jag var då öppen 5-6cm. Tog EDA på en gång och har fortfarande inget ont att säga om den bedövningen .
Efter 2 timmar på förlossningen ville vår första son ut och själva utkrystandet upplevde jag som MYCKET mer smärtsamt än med Lea, man kan nästan säga att jag vart chockad.
Fler barn ville vi ha ändå, så ännu tätare än sist blev jag nu gravid igen då. Vi vart jätteglada och det blev 10½månad emellan Kim och hans lillebror Noa , som föddes hela 18 dagar före beräknat den 18 februari 2007.
Noas förlossning gick oxå så där jättesnabbt (för mig), det startade med värkar strax efter kl 13, och dem blev som med dem andra regelbundna på en gång. Vi kom in vid 15, när barnvakten (min mor) hade kommit, och då var jag öppen 8cm. Någon bedövning hanns inte med, men i efterhand kan jag säga att från min erfarenhet så var Noas och Kims förlossningar lika smärtsamma så bedövning eller ej så gjorde det väääldigt ont oavsett. Noa kom iaf 1,20tim efter att vi kommit till förlossningen och jag ville hem efter mina 6 timmar, vilket jag fick, så jag sov Noas första natt hemma, jätteskönt!
Så kom då dagen, 38 dagar före beräknat föddes vår Iza.
Jag hade slemmat i en månad och sista veckan med blödningar, 6veckor före BF, På torsdagen hade jag förvärkar under dagen och det kom då även färskt blod. Jag ville hålla igång för att se vad som skulle hända eftersom jag fortfarande var osäker på vad det var som försegick, så jag var hos en vän hela eftermiddagen med alla barn. Jag hade vad jag trodde var förvärkar som kom oregelbundet, vissa gjorde ont men var hanterbara och andra gjorde mindre ont. Dem höll i sig så pass kort att jag tänkte att hade det varit "på riktigt" så håller dem i sig längre... vid 16-17 tiden ringde jag förlossningen för att rådfråga om det är OK att det kommer både nytt å gammalt blod nu och fick då svaret att hon rekomenderade mig att komma in för kontroll. Eftersom jag hade alla barn, sambon var på ärenden och jag inte trodde det var förlossning på G än så sa jag att jag kommer in om några timmar när ungarna lagt sig osv, vi la på. Jag la ungarna och vid 20 tiden sa jag till sambon att jag åker nu så jag kommer hem så snabbt som möjligt igen, var på dåligt humör då dessa veckor med slem å blod mm hade varit jobbit... men jag körde iaf in mig själv då, eftersom jag fortfarande inte trodde att det var förlossning på G. Jag kom in vid 20.45 och fick ett rum, men vart inte kopplad till CTG förrens 45min senare, under den tiden hade jag "värkar då å då", inget jag kollade på klockan för... 21.30 kom dem iaf in och satte CTG och informerade mig om att om jag inte har regelbundna värkar så vill dem inte göra gyn koll för att inte reta upp livmodern så att det sätter igång men att vi skulle kolla några min på kurvan. Efter 10min märkte jag att det jag kände av kom regelbundet helt plötsligt... efter ytterligare ca 10min kommer en läkare in och säger att jag har 3min mellan värkarna. Ok, svarade jag och tittade på honom som ett frågetecken. Han visade in mig på ett undersökningsrum där han kände efter och talade om att hon låg välinställd i bäckenet för att komma och jag var öppen 4cm. Jag fattade fortfarande inte att det var dags och han log och sa att det kanske inte var detta jag förväntat mig, nej svarade jag men att ska hon komma så får hon skynda sig innan 12 slaget så vi får en januaribebis nu då när vi har barn födda feb, mars och april... vi skulle tillbaka till andra rummet och under promenaden började han snacka om Neonatal och plats osv å jag kopplade inte vad han menade... när jag kommit tillbaka till rummet så lämna han mig med orden att han skulle ringa Neo och kolla plats å så och in kommer en barnmorska som ska börja sätta kanyl i handen på mig så det är klart... vadå klart tänkte jag och frågade henne om jag alltså inte skulle få åka hem i väntan på riktiga värkar, eftersom jag inte trodde att detta var det... hon skrattade och sa, nej du ska inte hem. Jag fick lite panik och började då ringa sambon för att fixa barnvakt å komma in å ta med sig kamera osv då vi inte packat nån BB väska... Läkaren hade ringt för att kolla om det fanns plats för Iza på Neo när hon kommit ut vilket det inte gjorde så dem sa till mig att antingen får jag föda på KS så tar dem Iza till SÖS Neonatalavdelning efter förlossningen, eller om dem hann så skulle jag föda på SÖS. Robert kom in och med detta sagt så¨fick jag en stund senare, mot min vilja, en spruta bricanyl för att stanna upp det hela tills vi kommit till SÖS och dem satte mig i en ambulans med blåljus till SÖS. Robert fick ta bilen efter dit. Jag hade bara typ 2 värkar under färden men barnmorskan och ambulanskillen frågade mig hela tiden om jag inte kände tryck ner å att jag skulle säga till i så fall så dem skulle stanna...Jag kom in på SÖS förlossning 23.20, vart undersökt och då öppen 5cm. Vart direkt tillfrågad om jag ville ha bedövning så barnmorskan skulle hinna ringa narkosläkaren... jag velade eftersom jag fortfarande ville att hon skulle komma innan tolvslaget men iom att det bara var ca en halvtimme dit och efter att barnmorskan försäkrat mig om att förlossningen inte skulle stanna av vilket var en oro för mig så tackade jag Ja till EDA. Narkosläkaren satte EDAn 23.50 och 20 min senare kändes det som om jag inte hade några värkar kvar alls, himmelriket med andra ord =). Jag pratade i tel lite grann och kände att fan nu stannar det ju säkert av å så drar jag ut på det hela..situationen kändes konstig över huvudtaget för varken jag eller robert kunde tro att detta hände... det var så lugnt å oregelbundet så vi fattade nästan fortfarande inte att det var dags, det var ju så bråttom när killarna skulle ut, eller det gjorde mkt ondare mkt oftare rättare sagt... barnmorskan kom iaf in å kollade hur läget såg ut och jag vart chockad över att jag då var öppen 8cm, utan att knappt haft några värkar och dessutom EDA. 10min senare kände hon igen, då öppen 9cm och inte långt efter det satte dem på sig plastförkläden och vips så gick vattnet, efter det retade jag magen så hon skulle komma nångång =) och efter det fick jag börja krysta. 01.47 den 1 februari då( bara för att jävlas med mig å inte bli en januaribebis,hehe kom hon då. Hon mådde bra och skrek på en gång. Hon vägde 2460gr och var 46cm lång. Alla tyckte att hon var så fin å inte alls såg prematur ut och det kändes skönt att höra. Jag fick ha henne hos mig i en timme och hon kunde amma trots att hon var tidig, men sen fick vi lämna henne på Neo. Jag och robert gick tillbaka till rummet, han somnade å jag duschade* skööönt * och vid 04 somnade jag oxå. Men jag sov förstås inte länge, ville ju vara hos minstingen jue =).
Förlossningen var den konstigaste av dem alla, den bästa av dem alla men framförallt den smärtfriaste av dem alla. Eftersom jag åkte in i tid så hans allt med, hade jag varit hemma 1 timme till som jag först tänkt så hade jag kommit in med 3min emellan och förmodligen, precis som med dem andra, haft jävligt ont och varit nästan fullt öppen när jag kommit in och så hade man knappt hinna tänka innan det var dags att krysta. Jag hade fått föda på KS och sedan slussats vidare osv... förmodligen hade hon kommit före 12 slaget iofs men som sagt... det hade gjort MKT ondare och hela förlossningen hade blivit mer jobbig. Nu fick vi en frisk tjej som mår jättebra och hon är född den 1 februari efter en fantastisk förlossning =) men visst det stör mig att allt det fantastiska inte kunde ha hänt bara 2 timmar tidigare =).
Nu är vi utskrivna och Iza äter på fasta tider var 4e timme, som en klocka och på perfekta tider dessutom...har ju en del andra tider att passa oxå =)
Allt känns jättebra med mig oxå, jag sprack ingenting å allt känns som vanligt!
Det kommer ju att vara liv i luckan i vårt hem dem närmsta sisådär 20 åren iaf, men va gör det om 100år
//Go´natt
En jävligt rolig mening: Om fittan heter framstjärt, kan man kalla stjärten för bakfitta då?
BABYHOROSKOP
Vattumannen 21 jan - 18 feb---- Iza ---
Din lilla Vattumannababy har en forskande, nästan genomträngande blick redan från början. Han studerar dig noggrant och du kan ibland känna att han ser rätt igenom dig. Vet han vad du tänker? Nej då! Han är bara precis lika nyfiken på dig som du är på honom, och snart känner ni varandra utan och innan. Redan långt innan han börjar att prata förstår ni varandra på ert eget språk.
Vattumannen 21 jan - 18 feb---- Noa ---
Din lilla Vattumannababy har en forskande, nästan genomträngande blick redan från början. Han studerar dig noggrant och du kan ibland känna att han ser rätt igenom dig. Vet han vad du tänker? Nej då! Han är bara precis lika nyfiken på dig som du är på honom, och snart känner ni varandra utan och innan. Redan långt innan han börjar att prata förstår ni varandra på ert eget språk.
Fiskarna 19 feb - 19 mars--- Lea ---
Du som får en Fiskbaby kan inte alls förstå varför dom säger att det är jobbigt att bli förälder. Hon är otroligt tillmötesgående och du känner dig riktigt bortskämd. Det är inga problem för er att hitta rutiner ni båda trivs med och ibland är din baby så lätt att ha att göra med att du nästan blir orolig. Hon är också mycket känslig och känner precis av hur du mår och delar dina känslor.
Väduren 20 mars - 18 april--- Kim ---
Din vädurbaby är otroligt pigg från start. Han är en riktig äventyrare som inte kan vänta länge nog innan han börjar upptäcka sin egen förmåga och världen runt omkring. Det är full fart hela tiden...han kryper tidigt, och han springer nästan innan han ens kan gå så bråttom är det. Och var inte orolig för att han inte säger ifrån. Även det gör han så det riktigt märks, ibland bara för att retas.
Ålder
40 år
Barn
16 år
17 år
18 år
19 år
Civilstatus
Singel
Föräldratyp
Cool förälder
Heltidsförälder
Kaosförälder
Ung förälder
Änglaförälder
Personlighet
Ambitiös
Nyfiken
Omtänksam
Pessimist
Pilsk
Social
Trygg
Tänkare
Intressen
Barn
Dator/Internet
Ekonomi
Film/TV
Heminredning
Musik
Psykologi
Sex/samlevnad
Musik
Allätare
Indie
Musikal
Pop
Rock
Schlager
Techno