Om vi ska vara ärliga så gäller det även svenska politiker i svenska valdebatter. Det går inte att lyssna på. Många politiker har fullt upp med att misskreditera sina meningsmotståndare och glömmer många gånger att prata om sin politik.

Jösses. Bygger du din verklighet på det du ser på film så har du problem. Har av ren nyfikenhet assisterat på ett antal filminspelningar och dessa var otroligt osexiga med kukar som pumpades med vakuumpumpar, injekserades med stimulerande substanser och det användes penisringar för att hålla stånd. Helt enkelt inga naturliga kukar och inte ens spruten var äkta utan oftast fejk från sprutor med tapetklister och liknande. Lika lite som stjärnornas krig är en dokumentärfilm är porrfilmer dokumentärer och en skildringar av sex mellan helt vanliga kåta mäniskor.  

Hur har han gjort de senaste 5 åren? Kanske barnen brukar fira hos sin mamma?

Testa swinga kanske ?

Gillar inte att ha något alls. Jag går alltid bar när jag kan.Om jag måste ha något på benen har jag stayups. De åker inte ner. Jag har aldrig haft strumpbyxor. Höfthållare skulle jag aldrig ha.

När du säger att du inte förstår vad jag skriver försöker jag skriva på ett annat sätt. Prova det isf för at hävda att andra har problem med läsförståelsen. Om du vill få tillbaka min röst Kristersson, får du ge SD foten!

Min kk har en liten penis men det är det bästa sexet jag haft för han vet exakt vad han gör i sängen så nej, stor penis är inte viktigt för mig.

Är också närmare än aldrig förr att lämna destruktiv relation. Känner igen mig i väldigt många delar av det du beskriver TS - också barn (gemensamma), hus, ekonomi för att lämna, många fina minnen tillsammans både som familj och också innan barnen osv osv, så många gemensamma drömmar om oss som familj. Utifrån ser vi nog ut att vara en välfungerande och lycklig familj - två trygga vuxna, utbildade med välbetalda jobb, trygga barn (tack och lov för att de finns och än så länge är trygga små personer <3) osv. Men den här j**la fasaden är så falsk så jag skäms (förutom det om barnen - de är så gott som det enda som inte bara är en fasad) Vi har alldeles för många dåliga minnen i bagaget och som accelererat i allt snabbare takt sen vi fick barnen för några år sen. Tror att min anpassning tog fart på riktigt då, och sakta men säkert har brutit ner mig mer och mer, lagt mer och mer ansvar på mig själv för det dåliga i relationen och att det är jag som måste ändra mig, jag som tänker och fungerar fel. Accelerationskraften verkar ha ökat i stadig takt med att min psykiska hälsa blivit allt sämre, och vars accelerationstakt bara snurrat snabbare och snabbare det här året - tills sjukskrivning blev ett faktum. Partner som säger ännu elakare och kränkande saker och hot än tidigare (och som även kommer allt snabbare i diskussioner), och där partnern inte alls verkar ha gränsen att aldrig blanda in barnen och ha förmågan att kunna styra sitt beteende för barnens skull, att aldrig prata illa om den andra föräldern till dem eller att aldrig gå via dem för att komma åt mig (förutom att de tyvärr behövt bevittna många bråk). Även knuffat mig så jag tappade balansen inför ena barnet, kastat kläder och gosedjur efter mig när jag gått ifrån bråket, olika sätt att visa sin fysiska makt genom att komma för nära min fysiska sfär, och annan skit. Också varit andra fysiska händelser (förutom det psykiska) innan barnen, som att hålla fast mig hårt i armen/benen och blockera vägen när jag vill gå ifrån, knuffat ner mig i sängen av ren ilska osv.. Trots mitt nyktra uppvak för en kort tid sen, då jag äntligen förstod att det inte fanns något annat alternativ än att lämna, så åker jag upp och ned dagligen mellan ”det finns hopp, han tar ju faktiskt tag i hans våldsamma beteenden nu äntligen och söker hjälp på olika sätt” kan jag samtidigt se mina onyktra tankar utifrån och samtidigt tänka ”nej nej nej - nu är du påväg tillbaka igen”. Hittills kunnat hitta tillbaka snabbt till ”nykterhet” via ljudböcker och poddar om våld i nära relationer, familj som stöttar mig supermkt och ”ligger nära”, och nu en stundande orosanmälan från sjukvården. Känns så jävla läskigt och surrealistiskt att inse att jag, barnen och vi är inne i den här sörjan, och så rädd för hur det kommer påverka oss alla både på kort och lång sikt när den ”stora trumman” snart kommer in. Samtidigt som jag inser att mina känslor enbart kommer från min vana att förminska, blunda, gå vidare och fortsätta skydda hans hemska beteenden från konsekvenser. Försöker påminna mig själv att dåliga, skadliga och oansvariga handlingar faktiskt får (måste få!) konsekvenser till slut, att ansvaret inte ligger hos mig utan helt och håller hos honom. Och att våga lita på systemet… Men det är så sjukt svårt och sån extrem psykologisk mekanism som håller en kvar när en kan fortsätta hoppas TROTS min numer mer medvetna (och fortfarande undermedvetna) vetskap om hur skadligt det är för mig och framför allt för våra älskade barn att behöva leva i det här, så är det så svårt att lämna… Bestämde mig för längesen att aldrig nånsin låta det här förhållandet ta hela mitt liv i anspråk genom att aldrig våga lämna och därmed fortsätta tillåta mig själv att slungas upp och ner mellan hopp och förtvivlan. Den känslan och övertygelsen stärktes betydligt när barnen kom och jag lovade mig själv att alltid alltid alltid skydda dem oavsett vad, och våga gå om det inte snabbt som tusan blir tydliga förbättringar. Men det har inte blivit bättre, trots otaliga försök från mina sida till gränssättning och olika sätt att stå upp för vad som borde ses som absolut nolltolerans i en relation och familj. Men en kan inte ändra någon som inte vill ändras, än mindre någon som inte själv inser allvaret i hur skadliga hans beteenden är mot oss… mitt hjärta och själ klarar inte en chans till, ännu mindre barnen som inte har de strategier och verktyg att ta till som vi vuxna har för att handskas med sånna här situationer och därmed (förhoppningsvis) kunna läka. De är tack och lov trygga personer än sålänge, men jag har börjat märka olika förändringar hos dem senaste veckorna som är så otroligt smärtsamt att se. Om jag inte lämnar nu kommer deras hittills byggda trygghet i dem själva hinna bli skadade innan en potentiell förändring kan komma att ske. och den skadan kommer följa dem även som vuxna. Och DET får bara inte ske (!!!) - jag MÅSTE lämna…Blev otroligt långt svar ser jag nu, sorry - ville egentligen bara säga att jag verkar gå i liknande tankar som du och inser mer och mer att det är viktigare än nånsin att få olika sorters stöd och bekräftelse för det en varit med om när en går i dessa tankar, just för att bli stärkt i att magkänslan talar om vad som egentligen är det mest rimliga att göra och ändå så är det så otroligt svårt. Ser att det var ett tag sen du startade tråden - hur har det gått sen dess för dig?

Sov, sen vaknade jag plötsligt. Får väl lägga mig vid 6-tiden igen och gå upp som vanligt vid 13.30. Sticka ner till torget och möta upp modern. Bara tänker lite högt här.

Hade analsex idag, trodde jag inte skulle gilla det eftersom första gången jag hade det var en hemsk upplevelse. Men denna gång kändes det bra, tog mycket glidmedel först,han gjorde försiktigt i början osv… Men det kanske inte är bra att h sånt sex då ofta…Men det var skönt på ett konstigt sätt

Kalorierna ska du inte lita på... de stämmer aldrig.Testade klockan en gång: Jag brände lika många kalorier på mitt gympass under en timma som när jag låg på soffan en timma...Men att du fick andra siffror berodde kanske på att din puls var högre vid den ena promenaden, mer backar, du kännde dig kanske stressad, eller liknande...Men nej, klockan räknar inte kalorierna rätt...

Jag plussade den 29 oktober på äl+11 är i vecka 4+6🥺👏

Ja det är tortyr när man är trött men inte får sova. När man är trött och någon gnäller eller skriker i ditt öra. När man inte får tid för sig själv och sin egen hälsa.När man känner sig kvävd av vardagssysslor och drunknar i dem Att man förlorar sitt eget liv.Annars är det bra.

Det är uskor som gör allt det och mycket mer som du räknar på inom äldreomsorgen. Vi har delegering på: linda ben, venprover, omläggningar både enkla och komplicerade, sätter kad, ger sondmat, hostmaskin, sugning i övre luftvägar, påsdialys, ger insulin, p-glukos, ger alla mediciner, blodförtunnande, ögon/örondroppar, osv, så nej ssk gör inte det där. Vi går under både SOL och HSL. Det verkar snarare som att de du känner inte har fått delegeringar och därför inte får utföra dessa insatser. 

Ja, jag vet inte vad jag ska tänka just nu, råkade koma över hans mobil och kollade bara hans "utforskaren" på instagram där det var fullt av porriga tjejer och fick lite dålig känsla så kollade hans sök historik över lag och då dök den här "rosa sidan" upp på många tillfällen bakåt i tiden. Sen hann jag inte kolla om han har interagerat med någon av dessa "eskort-tjejer" eller inte. Men han ha ju återkommit att kolla på den sidan...Har för övrigt varit tillsammans i 10 år + en son på 5 år..blir bara så besviken och ledsen att han kollar på detta, men vet inte om jag överdriver eller hur jag ska reagera?

Man här, men enligt citatet så bör jag alltså få bröst och vagina( inte mig emot så sett) men jag behöver den där " vardags-intimiten för att verkligen vilja ligga. En lätt smekning över ryggen eller nacken...

Vill minnas att han som hade sjömanskläder/kepa och skulle kunna allt om segelbåtar och skepp, men när han åkte ut sa han att han kan inget om det ämnet utan skulle ara luras. Jag tror att dom har blivit tilldelade ämnena. och bara hittepå allt......Den som svarar snabbast vinner, många blir nervösa när dem ska svara och kommer inte på vad dem ser på rutan.

Blev lite eller massor förvånad att hon fick lämna då hon har ett barn och han har ett barn hade dem varit ett bra par......Men ok jag hoppas i slutändan att Anders väljer Emma tror jag hon heter, hon som hade ljusblå tröja på sig.

Jaha, dumförklara majoriteten av folket huh. En del svenskar på sin höga pidestal kan inte ta in andra perspektiv än sin egen lilla sandlåda.

Jag fick i dagarna höra att en släkting har diagnosticerats med diabetes, både 1 och 2, och har fått en sensor på armen och ev ska få en insulinpump. Det fick mig att fundera på en sak.Du som har diabetes och en sensor och kanske en insulinpump, hur sover ni? Både sömnkvalitet och rent fysiskt? Är de inte ivägen när ni sover? Störs de inte ut eller går sönder eller lossnar av att man rör sig i sömnen? Jag sover själv på mage med ena armen i taget under örat, alltså inte handen utan verkligen armen, och om jag fick diabetes med sensor på armen och pump på magen (?) låter det som gjort för att förstöra grejerna, haha.Sen, är de inte ivägen i duschen och så också?Men i alla fall, förklara för mig hur det funkar. 

Jo, men ni ska inte vara berusade.

Surfar runt lite

Det gjorde han inte heller, han sa bara att han tvivlar på hennes känslor och det har han all rätt att göra för det handlar om hans upplevelse.

så jobbigt det låter! Kan tyvärr relatera.  jag har fått svamp av och till genom åren och även uvi många gånger.  är egentligen emot ”egenvård” men förstår din frustration när du har besvär, har sökt vård men ändå inte hittat rätt.  när det gäller uvi tar jag numera selexid direkt när jag känner symtomen. Ni som vet ni vet! det ärfruktansvärt obehagligt att känna att man kommersprängas och sen kommer det typ tre droppar På toaletten. Sen dricka 1-2 liter tranbärsjuice eller citronvatten. Inte äta socker -vet inte om Det är sant men jag upplever att både svamp och UVI är svårare att bli av med om man äter mycket sött. Jag vet inte omdet finns någon som helst vetenskaplig grund.  Problemet efter att jag behandlat UVI med antibiotika brukar svampen komma som ett brev på posten. Har alltid en extremt förpackning Fluconazol hemma.  det enda konkreta som jag märkt skillnad (förutom det självklara att kissa och tvätta underlivet ganska direkt efter sex) är ett receptfritt lila paket somheter 4 Her. Den tar jag sen någotårtillbaka och jag upplever att den gör migmer”naturligt fuktig”. har också alltid Pevaryl med mig. Salvan ärbra med om du ser att flytningarna ärgryniga så att du är säker så köp de vaginala kapslarna också. Säkerställ då att du placerar den så långt upp du bara kan och ligg still sen.    

Jag har tagit alldeles för mycket skit i alldeles för många relationer så tyvärr funkar det inte när det "borde", men till slut så..! Du kanske hittar din deal breaker en dag också, när du får nog av vad det är den personen gjort mot dig. Man blir starkare för varje gång man bestämmer sig för att inte tåla vad som helst.

Jaaaa du... vi har kontakt igen (så klart), men det känns ganska okej. Jag förstår ju att det inte kommer bli något. Han skriver nästan varje dag, något på morgonen och något på kvällen. Meningslösa meddelanden typ om vädret eller jobbet, och jag svarar platoniskt. Har hela tiden tänkt att jag inte vill klippa bandet för att det är jag som förstör då, trots att jag vet att det redan är så förstört det kan bli, men har insett att den verkliga anledning är att jag vill inte ge honom övertaget genom att erkänna att jag faktiskt har känt något. Visar man känslor är man sårbar och det tänker jag inte låta honom inse igen.

Instämmer! ingen skyldighet att informera   Som köpare brukar jag använda den här sidan för att kolla vad som händer hos kommunen https://kommunkartan.se/

Hej! Jag har haft problem med EXAKT samma. Vaknar av att det känns som om man glömt att andas, precis när man håller på att somna.  grejjen är att detta alltid hänt/händer när jag har mått extremt dåligt psykist i perioder.

Det kan vara så att du får henne att känna sig trygg. Hon känner kanske inte att hon måste prestera en massa för att behålla ditt intresse eller liknande genom att trycka upp rövbilder i ansiktet på dig. Ta det som en komplimang. 

Varför - om ingen vill sedan typ 10 år tillbaka?Kan ju vara en one.hit-wonder?

Det har bara gått en månad det är inte så lång tid och han säger bara till dig inte till ngn annan att han inte trivs.... Det kan väl vara en omställning för honom och så klart han testar och lär sig fula ord och härmar andra barn det hör till.Du skriver att du har dåligt samvete, kanske märker sonen det och försöker få stanna hemma att han prövar dig.En vän höll på och grät när hon skulle bli lämnad till lekis i 6 års åldern. Sen var hon strålande glad när mamman kom och hade haft jättekul men varje morgon var det så hemskt att gå dit. Hon vill hellre vara hemma med mamma och dagbarnen. Hennes mamma hade dagbarn hemma så hon var ju ändå hemma om dagarna. Så hon hade ju chansen att låta flickan vara hemma. Troligen lockade det ganska mycket att vara hemma och leka och hon vill inte missa det samtidigt som hon trivdes på förskolan också.Till sist tänkte mamman att nu får det vara nog hon får väl stanna hemma då. Men då ville hon iväg till lekis, enligt mamman verkade det som att hon ville att mamman skulle se att han blev ledsen som att hon inte ville bli lämnad... men i själva verket så tyckte hon att det var kul, hon var stor nog att lämna mamma och tryggheten i hemmet men att hon ville testa sin mamma. Kanske samma med din son, han märker att det kanske finns en chans att han kan få vara hemma, att du har övervägt det eftersom det skulle funka som du nämnde eftersom du kan gå upp tidigare ur sängen. Men som du säger det funkar ju inte i längden.Så du får heja på honom helt enkelt nu att det kommer att gå bra!!  Lycka till...

Nej jag står inte på kontraktet. Vid dödsfall har jag läst att hyreskontraktet ska få övertas av sambo utan hyresvärdens godkännande.Beklagar 

Har nyligen gjort äggplock och fick bortfallsblödningen 7 dagar efter det. Gjorde ingen färsk återföring, utan alla gick till frysen. Först sa kliniken att vi också måste vänta på en riktig mens innan vi kan sätta in ett fryst embryo. Men nu så sa dom plötsligt att vi kan göra det redan nu, alltså direkt efter bortfallsblödningen istället. Är det någon som varit med om det?! Lyckades ni bli gravida då? Känner mig förvirrad så tacksam för råd! 

Det har gått mycket fortare och mer konfliktfritt än vad du trodde när du startade tråden. Klokt och bra jobbat!

Dag 3Fruktansvärd dag. Sov konstigt på natten, så där så att man är medveten hela tiden man sover. Jag vet inte om någon annan upplevt det men jag gör det regelbundet. Så jag "sov" en timme efter klockan ringde, gick upp till mitt möte som jag hade, det var en timme långt, sedan satt jag och segade tills det var dags att ta min medicin vid lunch, sedan gick jag och lade mig och tänkte att jag skulle vila en halvtimme för att jag sovit så dåligt. Jag vaknade igen strax innan 17.I matväg har jag då ätit lite jordnötter till medicinen, och 1 skiva fläskkotlett, en bit gurka och en matsked beasås. Jag ska vispa ett par matskedar grädde och ha på ett par matskedar bär innan jag lägger mig i sängen och låtsas att jag sover igen.Imorgon ska jag väga mig igen, innan frukost/lunch. 

Du jämför att få betalt för att man arbetar med... att INTE få betalt för att man arbetar?Du verkar på riktigt inte klok.