Är ni nöjda med erat sociala liv?

Jag tänker att andelen som inte är nöjda med sitt sociala liv här på FL är högre än dom som inte hänger på FL.

Nej, jag är inte nöjd och inte min man heller.
Men efter att vårt yngsta barn visade sig komma med vissa "utmaningar" så har vi fått acceptera att det är som det är liksom. Och göra det bästa av det.

Träning är prio för oss båda för annars pallar vi varken våra jobb eller livet hemma. Så det ser vi till att det löser sig, då får annat bli satt på vänt.

Våra egna familjer (barnens mor-och farföräldrar) träffar vi regelbundet men inte ofta. Max 1g / månad.

Att vi går ut med egna vänner händer typ aldrig. Utan mannen får sitt sociala behov på sitt jobb främst då han är kompis med alla där. Han har ett par vänner sen barnsben som han rings med. Säg att de får  ihop att ta en öl ute en gång per år?

Jag har aldrig haft nära vänner, inget "gäng". Utan det är bekanta, mina systrar och så ett antal tidigare kollegor och kompisar från mammagruppen som jag har sporadisk kontakt med. 

Jag har äldre barn också och när de var små var det mer kontakt med andra föräldrar och så, styrde upp playdates och hämtade hem varandras barn. Sågs ibland på helgerna och vi mammor kunde ta en spontan AW. Men det är svårt nu när det blir så mycket på bekostnad av den andra föräldern som får ta allt när jag är borta. De tillfällena måste vi prioritera till träning.

Har 2 stora barn, tonåringar.
Jag är rätt nöjd med mitt sociala liv.
Jag har ett socialt jobb så jag är inte så social på fritiden, så som vi har det nu är absolut tillräckligt.
Träffar antingen mina föräldrar eller mina svärföräldrar vid 1-2 tillfällen per månad. Släktkalas 2-3 gånger per år+mina barns kalas. Sen släktsammankomst vid jul. 
Ibland en fest med min mans kompisar per år. Ibland flera år emellan. 
Sen har vi Barnens kompisar här flera gånger i veckan och i stort sätt varje helg sover några kompisar över. 

Jag träffar min bästa vän för en fika eller shopping. Kanske 6 gånger om året, vi ses även på jobbet då o då.(vi hörs varje dag ändå) 
Min man är på after work 1-3 ggr med jobbet per år. Mannens bästa vän är här då o då, eftersom de har ett gemensamt intresse.

Vet inte om ja e nöjd med det är lugnt, ser lite folk på jobbet och på barnets aktiviteter, fritiden är ja helt själv ,

Har tre barn som vi spred ut i åldrar så att vi hade barn på förskola i 15 år i sträck. Min fru har alltid jobbar skift, så något socialt umgänge var näst intill omöjligt att få till.
Jag kunde inte ha något intresse som krävde regelbundenhet, typ träning specifika dagar.
Det var tuffa år och man umgicks bara med föräldrar till barnens kompisar, för då kunden barnen vara med.
Nu när yngsta är 15 och de klarar sig mer själva så har vårt sociala liv äntligen blossat upp igen.
Vi kan båda utöva våra intressen och vi kan träffa våra "egna" vänner.

Jag tycker att ni har ett ganska normalt socialt liv jämfört med andra i samma situation. Få småbarnsföräldrar hinner med mer såvida de inte har nanny eller lämnar bort barnen extremt mycket.

Så, håll ut, bättre tider kommer :)