Är ni nöjda med erat sociala liv?

Nej, jag är inte nöjd och inte min man heller.
Men efter att vårt yngsta barn visade sig komma med vissa "utmaningar" så har vi fått acceptera att det är som det är liksom. Och göra det bästa av det.

Träning är prio för oss båda för annars pallar vi varken våra jobb eller livet hemma. Så det ser vi till att det löser sig, då får annat bli satt på vänt.

Våra egna familjer (barnens mor-och farföräldrar) träffar vi regelbundet men inte ofta. Max 1g / månad.

Att vi går ut med egna vänner händer typ aldrig. Utan mannen får sitt sociala behov på sitt jobb främst då han är kompis med alla där. Han har ett par vänner sen barnsben som han rings med. Säg att de får  ihop att ta en öl ute en gång per år?

Jag har aldrig haft nära vänner, inget "gäng". Utan det är bekanta, mina systrar och så ett antal tidigare kollegor och kompisar från mammagruppen som jag har sporadisk kontakt med. 

Jag har äldre barn också och när de var små var det mer kontakt med andra föräldrar och så, styrde upp playdates och hämtade hem varandras barn. Sågs ibland på helgerna och vi mammor kunde ta en spontan AW. Men det är svårt nu när det blir så mycket på bekostnad av den andra föräldern som får ta allt när jag är borta. De tillfällena måste vi prioritera till träning.