Hur är det rimligt att agera om någon mår dåligt?

Forum Känsliga rummet Övrigt

Anonym (TS)

Fri 21 Mar 08:48
12 svar

Visa endast Anmäl

Hur är det rimligt att agera om någon mår dåligt?

Jag är nyfiken på om mitt eller andras sätt är mest vanligt eller normalt.

Det här hänt ett flertal tillfällen under mitt liv och jag märker att jag gör lite annorlunda.

En vän till mig kan höra av sig och uttrycka att den vill ta livet av sig. Jag frågar om jag får komma över. Svaret är nej.

Personen har sagt samma sak till sin mamma och partner också.

Jag ringer polisen anonymt och min vän tror såklart att det är partnern eller mamma som ringt. Vännen får vård och är otroligt tacksam.

En annan person kan gå med återkommande kraftiga manier. Personen spenderar hutlösa pengar, som den inte har. Omgivning vänner, föräldrar och familj står och tittar på och tänker mer att personen är helt galen och det där är ju onödigt och dumt.

Sedan kommer jag in i personens liv. Jag sätter bara personen i bilen och kör personen till en psykiatrisk avdelning där personen blir inlagd med tvångsvård under en längre period.

Omgivningen är tacksamma, men förstår inte varför personen varit inlagd, fast jag tydligt sagt varför?.

En annan person kan också må otroligt dåligt som jag har i min omgivning. Anhöriga går och stör sig på personen och vet inte hur personen ska få hjälp.

Detta är ett ältande och oroande hos anhöriga i månader, hen mår så dåligt.

Jag tar ledigt en dag från jobbet. Bokar in olika tider med myndigheter, läkare och terapimottagning. Sätter mig i bilen med personen och kör med personen till alla möjliga platser som den behöver få hjälp ifrån.

Jag kan inte säga att jag mellan detta går omkring och oroar mig, tänker på detta utan jag ser att någon mår dåligt, vad behöver göras och så ordnar jag detta.

Alla personer som jag agerat såhär med har mått snabbt mycket bättre, dom har fått det stöd och insatser som behövts och dom har fått påbörja terapeutisk behandling omgående.

Jag kan däremot förundras varför andra står och ser på Och bara mår dåligt men absolut inte gör någonting alls.

Jag mer lyssnar och agerar. Vad är det vanligaste?
- «
- ‹
- Sida 1 av 1
- 1
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Hur är det rimligt att agera om någon mår dåligt?
TvillingmammaVästgöte

Fri 21 Mar 09:05
#1

Visa endast Anmäl

Jag är som du , jag agerar. Åtminstone när det gäller mina närmaste vänner och familj.
Anonym (konstigt)

Fri 21 Mar 09:08
#2

Visa endast Anmäl

Anonym (TS) skrev 2025-03-21 08:48:21 följande:
Hur är det rimligt att agera om någon mår dåligt?
Jag är nyfiken på om mitt eller andras sätt är mest vanligt eller normalt.

Det här hänt ett flertal tillfällen under mitt liv och jag märker att jag gör lite annorlunda.

En vän till mig kan höra av sig och uttrycka att den vill ta livet av sig. Jag frågar om jag får komma över. Svaret är nej.

Personen har sagt samma sak till sin mamma och partner också.

Jag ringer polisen anonymt och min vän tror såklart att det är partnern eller mamma som ringt. Vännen får vård och är otroligt tacksam.

En annan person kan gå med återkommande kraftiga manier. Personen spenderar hutlösa pengar, som den inte har. Omgivning vänner, föräldrar och familj står och tittar på och tänker mer att personen är helt galen och det där är ju onödigt och dumt.

Sedan kommer jag in i personens liv. Jag sätter bara personen i bilen och kör personen till en psykiatrisk avdelning där personen blir inlagd med tvångsvård under en längre period.

Omgivningen är tacksamma, men förstår inte varför personen varit inlagd, fast jag tydligt sagt varför?.

En annan person kan också må otroligt dåligt som jag har i min omgivning. Anhöriga går och stör sig på personen och vet inte hur personen ska få hjälp.

Detta är ett ältande och oroande hos anhöriga i månader, hen mår så dåligt.

Jag tar ledigt en dag från jobbet. Bokar in olika tider med myndigheter, läkare och terapimottagning. Sätter mig i bilen med personen och kör med personen till alla möjliga platser som den behöver få hjälp ifrån.

Jag kan inte säga att jag mellan detta går omkring och oroar mig, tänker på detta utan jag ser att någon mår dåligt, vad behöver göras och så ordnar jag detta.

Alla personer som jag agerat såhär med har mått snabbt mycket bättre, dom har fått det stöd och insatser som behövts och dom har fått påbörja terapeutisk behandling omgående.

Jag kan däremot förundras varför andra står och ser på Och bara mår dåligt men absolut inte gör någonting alls.

Jag mer lyssnar och agerar. Vad är det vanligaste?

Det är konstigt att du har så många i din omgivning som har allvarliga psykiska problem.

Det är konstigt att du tar så stort ansvar, oombedd, för dessa personer. Men fint att du kappar dig på axeln eftersom utfallet alltid blir så bra!

Det är konstigt att du diskuterar en persons mående med omgivningen.

Det är konstigt att du kan ta en dag ledigt bara sådär för att hjälpa en person vars anhöriga klagat inför dig om personens mående.

Det är konstigt att alla du agerat för snabbt blivit bättre, många av de tillstånd du beskriver är långvariga trots god behandling.

Det är konstigt att du undrar om ditt sätt är vanligt, eftersom du i ditt eget inlägg återkommande konstaterar att den enda som gör något är just du.
Anonym (Anonym)

Fri 21 Mar 09:11
#3

Visa endast Anmäl

Man kanske inte vet vad man ska göra.
Det betyder inte att man skiter i det.
Anonym (TS) Trådstartaren

Fri 21 Mar 10:44
#4

Visa endast Anmäl

Anonym (konstigt) skrev 2025-03-21 09:08:57 följande:
Det är konstigt att du har så många i din omgivning som har allvarliga psykiska problem.

Det är konstigt att du tar så stort ansvar, oombedd, för dessa personer. Men fint att du kappar dig på axeln eftersom utfallet alltid blir så bra!

Det är konstigt att du diskuterar en persons mående med omgivningen.

Det är konstigt att du kan ta en dag ledigt bara sådär för att hjälpa en person vars anhöriga klagat inför dig om personens mående.

Det är konstigt att alla du agerat för snabbt blivit bättre, många av de tillstånd du beskriver är långvariga trots god behandling.

Det är konstigt att du undrar om ditt sätt är vanligt, eftersom du i ditt eget inlägg återkommande konstaterar att den enda som gör något är just du.
Det är inte så att jag har fler personer i min omgivning som mår dåligt. Alla andra har ju sett, men inte uppfattat det på samma sätt.

Det är inget konstigt att prata med närmaste anhöriga om någons mående. Det handlar om att kartlägga hur saker lägger till. När jag kunnat hjälpa folk handlar det om att jag bollat saker med personens kontaktnät.

Jag är inte heller en ytlig bekant när jag agerat heller.

Självklart har det blivit en lättnad för dessa personer när dom faktiskt börjar få hjälp och adekvata insatser än att långvarigt inte fått vård.

Vi kan ta ett exempel här. Jag har ett syskon som drabbades av en kraftig ätstörning. Jag hade inte träffat mitt syskon på flera månader då. Personen hade en partner som mitt syskon bott med under många år.

En dag ringer en kompis till mitt syskon och berättar att mitt syskon ser allvarligt sjukt ut och undrar hur mitt syskon mår. Personens sambo har inte reagerat. Så fort kompisen ringt så lämnade jag allt på jobbet och personen lades akut in på sjukhus?. Sambon kom inte på besök utan va upptagen med en weekend med sina vänner m.m

Mitt syskon bad inte mig om hjälp. Men vad skulle jag gjort? Innan kunde jag inte agera och detta hade hänt på 2,5 månad.
Anonym (konstigt)

Fri 21 Mar 10:51
#5

Visa endast Anmäl

Anonym (TS) skrev 2025-03-21 10:44:06 följande:
Det är inte så att jag har fler personer i min omgivning som mår dåligt. Alla andra har ju sett, men inte uppfattat det på samma sätt.

Det är inget konstigt att prata med närmaste anhöriga om någons mående. Det handlar om att kartlägga hur saker lägger till. När jag kunnat hjälpa folk handlar det om att jag bollat saker med personens kontaktnät.

Jag är inte heller en ytlig bekant när jag agerat heller.

Självklart har det blivit en lättnad för dessa personer när dom faktiskt börjar få hjälp och adekvata insatser än att långvarigt inte fått vård.

Vi kan ta ett exempel här. Jag har ett syskon som drabbades av en kraftig ätstörning. Jag hade inte träffat mitt syskon på flera månader då. Personen hade en partner som mitt syskon bott med under många år.

En dag ringer en kompis till mitt syskon och berättar att mitt syskon ser allvarligt sjukt ut och undrar hur mitt syskon mår. Personens sambo har inte reagerat. Så fort kompisen ringt så lämnade jag allt på jobbet och personen lades akut in på sjukhus?. Sambon kom inte på besök utan va upptagen med en weekend med sina vänner m.m

Mitt syskon bad inte mig om hjälp. Men vad skulle jag gjort? Innan kunde jag inte agera och detta hade hänt på 2,5 månad.

Jo, jag tycker att det är jättekonstigt alltihop som du beskriver.
Som att du är den enda i hela världen som bryr dig om andra. Inte ens en persons partner bryr sig lika mycket som du, för du är den som bryr dig.

Så ser det inte ut i min omgivning. Där finns flera som bryr sig om varandra, så jag behöver inte agera hjälte i precis allas liv. Vilket är skönt, för jag behöver också sköta mitt jobb och kan inte ta ledigt lite hursomhelst för att ta hand om folk jag stöter på som mår dåligt.
Anonym (TS) Trådstartaren

Fri 21 Mar 11:03
#6

Visa endast Anmäl

Anonym (konstigt) skrev 2025-03-21 10:51:13 följande:
Jo, jag tycker att det är jättekonstigt alltihop som du beskriver.
Som att du är den enda i hela världen som bryr dig om andra. Inte ens en persons partner bryr sig lika mycket som du, för du är den som bryr dig.

Så ser det inte ut i min omgivning. Där finns flera som bryr sig om varandra, så jag behöver inte agera hjälte i precis allas liv. Vilket är skönt, för jag behöver också sköta mitt jobb och kan inte ta ledigt lite hursomhelst för att ta hand om folk jag stöter på som mår dåligt.
Och då är är frågan varför mitt syskons sambo inte reagerar. Inte säger åt mitt syskon att söka sjukvård, inte kontaktar närmaste familjen utan det är en barndomskompis till mitt syskon som hör av sig?

Sedan handlar detta inte om folk jag stöter på. Den kan lika gärna handla om min systers man som är helt bananas och är helt manisk. Som spenderat massa pengar, vi pratar miljoner nu på ren konsumtion under sina skov. Min systers man har haft liknande svårigheter i 20 års tid. Den personens ursprungsfamilj säger bara att han är sån. Min syster är arg på honom och så ringer hon mig. Då åker jag bara och hämtar honom och kör honom till psykiatrin?. Hon tänkte inte ens tanken. Hans anhöriga har aldrig reagerat trots att problemet existerat i över 20 år.

Mannens anhöriga hälsar inte på honom på sjukhuset en enda gång.

Jag vill inte vara en hjälte i detta. Jag kan bara fundera över varför ingen gjort något tidigare när det är så uppenbart att personen är sjuk.

Min syster är inte heller särskilt hjälpsam som blir arg på honom och tycker han är dum? hon trodde att dom skulle kunna prata och resonera. Men hon ville absolut kontakta vården eller liknande.

Mina föräldrar reagerade på samma sätt. Dom såg mannen bara som galen och slösaktig med pengar. Ett jävla svin.

Jag har bara gått in och agerat. Sett till så han blivit sjukskriven, fått till en bra läkarkontakt, sätt till att någon tar hand om hans ekonomi m.m
Sätt till så personen fått ut pengar från försäkringsbolaget pga sin diagnos.

Att låta någon som är sjuk bara fortsätta vara sjuk har inte varit ett alternativ för mig.
Anonym (konstigt)

Fri 21 Mar 11:07
#7

Visa endast Anmäl

Anonym (TS) skrev 2025-03-21 11:03:11 följande:
Och då är är frågan varför mitt syskons sambo inte reagerar. Inte säger åt mitt syskon att söka sjukvård, inte kontaktar närmaste familjen utan det är en barndomskompis till mitt syskon som hör av sig?

Sedan handlar detta inte om folk jag stöter på. Den kan lika gärna handla om min systers man som är helt bananas och är helt manisk. Som spenderat massa pengar, vi pratar miljoner nu på ren konsumtion under sina skov. Min systers man har haft liknande svårigheter i 20 års tid. Den personens ursprungsfamilj säger bara att han är sån. Min syster är arg på honom och så ringer hon mig. Då åker jag bara och hämtar honom och kör honom till psykiatrin?. Hon tänkte inte ens tanken. Hans anhöriga har aldrig reagerat trots att problemet existerat i över 20 år.

Mannens anhöriga hälsar inte på honom på sjukhuset en enda gång.

Jag vill inte vara en hjälte i detta. Jag kan bara fundera över varför ingen gjort något tidigare när det är så uppenbart att personen är sjuk.

Min syster är inte heller särskilt hjälpsam som blir arg på honom och tycker han är dum? hon trodde att dom skulle kunna prata och resonera. Men hon ville absolut kontakta vården eller liknande.

Mina föräldrar reagerade på samma sätt. Dom såg mannen bara som galen och slösaktig med pengar. Ett jävla svin.

Jag har bara gått in och agerat. Sett till så han blivit sjukskriven, fått till en bra läkarkontakt, sätt till att någon tar hand om hans ekonomi m.m
Sätt till så personen fått ut pengar från försäkringsbolaget pga sin diagnos.

Att låta någon som är sjuk bara fortsätta vara sjuk har inte varit ett alternativ för mig.

Ja, precis allt du beskriver är så konstigt. Att du har alla dessa i din familj som år dåligt. och att de i sin tur inte har någon annan än just du som bryr sig det allra minsta. Jag känner inte igen detta alls i min umgängeskrets eller omgivning.

Och att dessa anhöriga inte bara struntar i att deras partner är svårt sjuk, utan också struntar i att besöka på sjukhus och liknande. Det är så främmande för mig, aldrig hört talas om en hel släkt av personer som skiter i varandra, men en enda person som då löser hela biffen.

Men eftersom det nu ser ut så i ditt liv så är det väl jättebra att du tar på dig rollen att hjälpa alla. jag behöver inte det eftersom i min omgivning finns flera som hjälper varandra, så jag behöver inte vara den enda som gör nåt.

Mycket konstigt alltihop.
Anonym (Qwerty)

Fri 21 Mar 11:12
#8

Visa endast Anmäl

TS, ditt sätt att skriva och resonera är ganska specifikt. Känner igen ditt sätt från dina andra trådar.

Jag tolkar det som en fredags tråd.
Anonym (T)

Fri 21 Mar 11:13
#9

Visa endast Anmäl

Nej, det är inget jag känner igen heller. Varken att ha så många personer runtom sig med allvar psykiska sjukdomar, eller att ingen bryr sig.
Anonym (s)

Fri 21 Mar 12:03
#10

Visa endast Anmäl

Det är konstigt att starta flera trådar om det som om du är den enda som gör rätt.
Anonym (Tvillingmorsan)

Fri 21 Mar 12:16
#11

Visa endast Anmäl

Anonym (TS) skrev 2025-03-21 11:03:11 följande:
Och då är är frågan varför mitt syskons sambo inte reagerar. Inte säger åt mitt syskon att söka sjukvård, inte kontaktar närmaste familjen utan det är en barndomskompis till mitt syskon som hör av sig?

Sedan handlar detta inte om folk jag stöter på. Den kan lika gärna handla om min systers man som är helt bananas och är helt manisk. Som spenderat massa pengar, vi pratar miljoner nu på ren konsumtion under sina skov. Min systers man har haft liknande svårigheter i 20 års tid. Den personens ursprungsfamilj säger bara att han är sån. Min syster är arg på honom och så ringer hon mig. Då åker jag bara och hämtar honom och kör honom till psykiatrin?. Hon tänkte inte ens tanken. Hans anhöriga har aldrig reagerat trots att problemet existerat i över 20 år.

Mannens anhöriga hälsar inte på honom på sjukhuset en enda gång.

Jag vill inte vara en hjälte i detta. Jag kan bara fundera över varför ingen gjort något tidigare när det är så uppenbart att personen är sjuk.

Min syster är inte heller särskilt hjälpsam som blir arg på honom och tycker han är dum? hon trodde att dom skulle kunna prata och resonera. Men hon ville absolut kontakta vården eller liknande.

Mina föräldrar reagerade på samma sätt. Dom såg mannen bara som galen och slösaktig med pengar. Ett jävla svin.

Jag har bara gått in och agerat. Sett till så han blivit sjukskriven, fått till en bra läkarkontakt, sätt till att någon tar hand om hans ekonomi m.m
Sätt till så personen fått ut pengar från försäkringsbolaget pga sin diagnos.

Att låta någon som är sjuk bara fortsätta vara sjuk har inte varit ett alternativ för mig.

Det är fantastiskt att du har så mycket tid att du bara kan släppa allt i ditt eget liv och inte bara köra din systers man till psykakuten, utan även se till att han blir sjukskriven, får en bra läkarkontakt, hjälpt honom med ekonomin osv.

Varför bad du inte din syster göra detta? Det är ju hennes man. Eller åtminstone att ni hade hjälpts åt, eller bett andra om hjälp.

Jag och min syster hjälpte vår sjuka mamma ganska mycket när hon blev sämre (fysisk sjukdom, inte psykisk), och jag kan säga att det var ett heltidsjobb mot slutet, innan hon fick komma till en palliativ vårdavdelning. Sista veckan hon var hemma tog jag ledigt från jobbet och ansökte om närståendepenning, för att kunna vara hos mamma så mycket som behövdes. Det skulle jag inte göra för någon utom de närmaste. Jag har både jobb och barn att tänka på.

Det betyder inte att jag skiter i vänner eller släktingar som inte är lika nära. Bara att möjligheten att ta så stort ansvar, är begränsad. Men jag hade kanske hjälpt till med det jag kunde.

Och ja, det låter som du har ovanligt många i din närhet med allvarliga psykiska problem. Så vida vi inte pratar om en lång tidsperiod, t ex att du vid några tillfällen de senaste 20 åren har ryckt in på det sätt du beskriver. Men inte om allt det där har hänt på bara några år. Det hör inte till vanligheterna. Än mindre att ingen annan agerar utom du.
Anonym (TS) Trådstartaren

Fri 21 Mar 12:26
#12

Visa endast Anmäl

Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2025-03-21 12:16:04 följande:
Det är fantastiskt att du har så mycket tid att du bara kan släppa allt i ditt eget liv och inte bara köra din systers man till psykakuten, utan även se till att han blir sjukskriven, får en bra läkarkontakt, hjälpt honom med ekonomin osv.

Varför bad du inte din syster göra detta? Det är ju hennes man. Eller åtminstone att ni hade hjälpts åt, eller bett andra om hjälp.

Jag och min syster hjälpte vår sjuka mamma ganska mycket när hon blev sämre (fysisk sjukdom, inte psykisk), och jag kan säga att det var ett heltidsjobb mot slutet, innan hon fick komma till en palliativ vårdavdelning. Sista veckan hon var hemma tog jag ledigt från jobbet och ansökte om närståendepenning, för att kunna vara hos mamma så mycket som behövdes. Det skulle jag inte göra för någon utom de närmaste. Jag har både jobb och barn att tänka på.

Det betyder inte att jag skiter i vänner eller släktingar som inte är lika nära. Bara att möjligheten att ta så stort ansvar, är begränsad. Men jag hade kanske hjälpt till med det jag kunde.

Och ja, det låter som du har ovanligt många i din närhet med allvarliga psykiska problem. Så vida vi inte pratar om en lång tidsperiod, t ex att du vid några tillfällen de senaste 20 åren har ryckt in på det sätt du beskriver. Men inte om allt det där har hänt på bara några år. Det hör inte till vanligheterna. Än mindre att ingen annan agerar utom du.
Vi pratar mer om en 15 års period nu då så att det är inte utryckning för mig var och varannan dag så att säga. Men det som känns märkligt, exempelvis med min svåger va att det kunde få gå så långt. Han har varit gift två ggr tidigare så ingen har tidigare reagerat.

Kan inte säga att min syster förstod så mycket, hon lyssnade på vad hennes man sa. Jag lyssnade på vad han sa men kollade på vad han gjorde.

Så anledningen till att min syster var i mina ögon väldigt passiv handlade kanske om att hon dels hade två barn men sedan utgick från att allt han gjorde var riktat mot henne. Att han gjorde som han gjorde för att han inte brydde sig om henne. Jag såg inte det.

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Hur är det rimligt att agera om någon mår dåligt?