Hur är det rimligt att agera om någon mår dåligt?

Jag är nyfiken på om mitt eller andras sätt är mest vanligt eller normalt. 

Det här hänt ett flertal tillfällen under mitt liv och jag märker att jag gör lite annorlunda. 

En vän till mig kan höra av sig och uttrycka att den vill ta livet av sig. Jag frågar om jag får komma över. Svaret är nej. 

Personen har sagt samma sak till sin mamma och partner också. 

Jag ringer polisen anonymt och min vän tror såklart att det är partnern eller mamma som ringt. Vännen får vård och är otroligt tacksam. 

En annan person kan gå med återkommande kraftiga manier. Personen spenderar hutlösa pengar, som den inte har. Omgivning vänner, föräldrar och familj står och tittar på och tänker mer att personen är helt galen och det där är ju onödigt och dumt. 

Sedan kommer jag in i personens liv. Jag sätter bara personen i bilen och kör personen till en psykiatrisk avdelning där personen blir inlagd med tvångsvård under en längre period. 

Omgivningen är tacksamma, men förstår inte varför personen varit inlagd, fast jag tydligt sagt varför?.

En annan person kan också må otroligt dåligt som jag har i min omgivning. Anhöriga går och stör sig på personen och vet inte hur personen ska få hjälp. 

Detta är ett ältande och oroande hos anhöriga i månader, hen mår så dåligt. 

Jag tar ledigt en dag från jobbet. Bokar in olika tider med myndigheter, läkare och terapimottagning. Sätter mig i bilen med personen och kör med personen till alla möjliga platser som den behöver få hjälp ifrån. 

Jag kan inte säga att jag mellan detta går omkring och oroar mig, tänker på detta utan jag ser att någon mår dåligt, vad behöver göras och så ordnar jag detta. 

Alla personer som jag agerat såhär med har mått snabbt mycket bättre, dom har fått det stöd och insatser som behövts och dom har fått påbörja terapeutisk behandling omgående. 

Jag kan däremot förundras varför andra står och ser på Och bara mår dåligt men absolut inte gör någonting alls. 

Jag mer lyssnar och agerar. Vad är det vanligaste? 

Det är inte så att jag har fler personer i min omgivning som mår dåligt. Alla andra har ju sett, men inte uppfattat det på samma sätt. 

Det är inget konstigt att prata med närmaste anhöriga om någons mående. Det handlar om att kartlägga hur saker lägger till. När jag kunnat hjälpa folk handlar det om att jag bollat saker med personens kontaktnät. 

Jag är inte heller en ytlig bekant när jag agerat heller.

Självklart har det blivit en lättnad för dessa personer när dom faktiskt börjar få hjälp och adekvata insatser än att långvarigt inte fått vård.

Vi kan ta ett exempel här. Jag har ett syskon som drabbades av en kraftig ätstörning. Jag hade inte träffat mitt syskon på flera månader då. Personen hade en partner som mitt syskon bott med under många år.

En dag ringer en kompis till mitt syskon och berättar att mitt syskon ser allvarligt sjukt ut och undrar hur mitt syskon mår. Personens sambo har inte reagerat. Så fort kompisen ringt så lämnade jag allt på jobbet och personen lades akut in på sjukhus?. Sambon kom inte på besök utan va upptagen med en weekend med sina vänner m.m

 Mitt syskon bad inte mig om hjälp. Men vad skulle jag gjort? Innan kunde jag inte agera och detta hade hänt på 2,5 månad. 

Och då är är frågan varför mitt syskons sambo inte reagerar. Inte säger åt mitt syskon att söka sjukvård, inte kontaktar närmaste familjen utan det är en barndomskompis till mitt syskon som hör av sig?

Sedan handlar detta inte om folk jag stöter på. Den kan lika gärna handla om min systers man som är helt bananas och är helt manisk. Som spenderat massa pengar, vi pratar miljoner nu på ren konsumtion under sina skov. Min systers man har haft liknande svårigheter i 20 års tid. Den personens ursprungsfamilj säger bara att han är sån. Min syster är arg på honom och så ringer hon mig. Då åker jag bara och hämtar honom och kör honom till psykiatrin?. Hon tänkte inte ens tanken. Hans anhöriga har aldrig reagerat trots att problemet existerat i över 20 år. 

Mannens anhöriga hälsar inte på honom på sjukhuset en enda gång. 

Jag vill inte vara en hjälte i detta. Jag kan bara fundera över varför ingen gjort något tidigare när det är så uppenbart att personen är sjuk. 

Min syster är inte heller särskilt hjälpsam som blir arg på honom och tycker han är dum? hon trodde att dom skulle kunna prata och resonera. Men hon ville absolut kontakta vården eller liknande. 

Mina föräldrar reagerade på samma sätt. Dom såg mannen bara som galen och slösaktig med pengar. Ett jävla svin. 

Jag har bara gått in och agerat. Sett till så han blivit sjukskriven, fått till en bra läkarkontakt, sätt till att någon tar hand om hans ekonomi m.m 
Sätt till så personen fått ut pengar från försäkringsbolaget pga sin diagnos. 

Att låta någon som är sjuk bara fortsätta vara sjuk har inte varit ett alternativ för mig.