En person som jag trodde var min vän.

Nej, känner inte igen. Men håll avståndet till den här personen. Jag kan garantera att inte alla andra är likadana. Nästa vän kan vara en trofast och lojal kompis resten av livet.

Tack, Kim, för ett rakt och klokt svar 🙏 

Det låter trist och sorgligt för dig som trodde att du hade hittat en ny vän! Ofta behöver man känna en person ett tag, oavsett om det gäller kärlek eller vänskap, för att veta hur den är innerst inne. Mitt råd är att ta det lite försiktigt och inte investera för mycket känslor på en gång, däremot tycker jag absolut att du ska ge det ett nytt försök att hitta vänner.

För det första så finns inget som heter Hen.
Antingen är det Han eller Hon.

Vanligt idag. Folk blir alltmer egoistiska och tänker bara på sig själva, men det ska låta bra och det ska verka som om man bryr sig fast man inte gör det.

Tack,du med Eurydike, för ett rakt och klokt svar 🙏 

Väldigt tråkigt med en sådan värld 😢

Tack Whale 🙏 klokt och jag tar till mig reglerna 😊👍

För det första så var åsikter huruvida det ska stå "hen" eller "hon" eller "han" det jag bad om i detta inlägg. Antingen så läser en mitt inlägg som det är eller så kan en förslagsvis låta bli att kommentera saker som inte har med inläggets sakfråga att göra. 

Tyvärr är det du varit med om vardagsmat för mig. Slår aldrig fel liksom. Jag är bara intressant så länge det fyller andras intresse - kvinnor eller män spelar ingen roll.
Jag ska lyssna, jag ska bjuda, jag ska finnas där på alla möjliga vis, men att ge någonting tillbaka är tydligen omöjligt. Det går superbra att dyka upp när jag hittar på saker eller bjuder in till fika/fest, men att bjuda igen eller ta med när man hittar på saker går inte - då är jag helt bortglömd.
Får alltid beröm för god mat/fika och hur trevligt och kul vi har det med standardfrasen att det här måste vi göra om snart igen.
Har med åren lärt mig att det antingen innebär att JAG måste se till att det görs om eller så gör de andra om det fast utan att fråga mig om jag vill vara med.

Har vant mig vid detta och är väl medveten om att jag är en värdelös och ful människa som ingen vill vara med. Det gör ont, men har slutat att hoppas på förändring.
Självklart har jag testat massa olika saker och grejor för att få olika utfall, känna nya människor osv, men det ger ingenting. 
Kan tycka att om jag är en värdelös idiot så är det märkligt att folk kommer om jag bjuder, vi är inte fattiga studenter liksom som är hungriga utan alla har skapligt med egna pengar så det handlar inte om snålhet.
Men någon måste ju vara utanför och det är jag som fått den lotten i livet. Bara att acceptera.

Sluta existera som ett offer och en dörrmatta för utnyttjare. Man visar själv vägen för hur andra får behandla en. Börja att respektera dig själv och ta tillbaka makten. Det finns absolut en drös med trevliga människor där ute som visst ger tillbaka lika mycket som de får. 

Du måste sluta upp med att vara så desperat för sk vänner att du hellre tar skit än att vara ensam. När du accepterar ensamheten, när du t.o.m. uppskattar den, först då kan du vara ärlig som en potentiell vän som inte utstrålar desperation. 

Jag är man, men vad jag har observerat så är det här vanligt bland kvinnor. I grupper med kvinnor. Jag gillar att studera kvinnor, de är annorlunda och intressanta.

Det går (enligt min amatör- observation) till så här att en av kvinnorna blir utsedd till gruppens terapeut. Det är ingen röstning eller så, utan någon får den rollen. Sedan använder de övriga kvinnorna den här kvinnan som obetald terapeut och livscoach. Allt funkar bra och terapeuten är uppskattad tills den dagen terapeuten själv får problem. Då blir det jäkligt jobbigt, mycket irritation och terapeuten får antingen hålla sina problem för sig själv och gå tillbaks in i sin terapeutroll eller bli utfasad ur gruppen där de övriga gradvis tar mer och mer avstånd från fd. terapeuten.

Jag har sett det här, ungefär samma "drama" utspela sig bland kvinnor både i tonåren, 20, 30 och uppåt. Antagligen är det inget kvinnor växer ifrån.

Jag tror inte det är elakt menat heller, utan det sker för att ingen har kapacitet att terapeuta terapeuten. Det är liksom hennes "roll"..