En person som jag trodde var min vän.

För det första så finns inget som heter Hen.
Antingen är det Han eller Hon.

Tyvärr är det du varit med om vardagsmat för mig. Slår aldrig fel liksom. Jag är bara intressant så länge det fyller andras intresse - kvinnor eller män spelar ingen roll.
Jag ska lyssna, jag ska bjuda, jag ska finnas där på alla möjliga vis, men att ge någonting tillbaka är tydligen omöjligt. Det går superbra att dyka upp när jag hittar på saker eller bjuder in till fika/fest, men att bjuda igen eller ta med när man hittar på saker går inte - då är jag helt bortglömd.
Får alltid beröm för god mat/fika och hur trevligt och kul vi har det med standardfrasen att det här måste vi göra om snart igen.
Har med åren lärt mig att det antingen innebär att JAG måste se till att det görs om eller så gör de andra om det fast utan att fråga mig om jag vill vara med.

Har vant mig vid detta och är väl medveten om att jag är en värdelös och ful människa som ingen vill vara med. Det gör ont, men har slutat att hoppas på förändring.
Självklart har jag testat massa olika saker och grejor för att få olika utfall, känna nya människor osv, men det ger ingenting. 
Kan tycka att om jag är en värdelös idiot så är det märkligt att folk kommer om jag bjuder, vi är inte fattiga studenter liksom som är hungriga utan alla har skapligt med egna pengar så det handlar inte om snålhet.
Men någon måste ju vara utanför och det är jag som fått den lotten i livet. Bara att acceptera.