När farmor dog
Det här kommer bli lite flummigt och osammanhängande.
Min gamla farmor dog för några dagar sedan, 96 år ❤️ min farmor har betytt allt för mig och har varit min stora trygghet och förebild. Världens bästa människa. Så omtyckt av alla.
Hon förlorade min farfar för över 10 år sedan och även sin dotter, min faster, ett par år senare.. Flera av hennes syskon och vänner har också dött före henne.. Hon har alltid klarat sig själv och bott i sitt hus tills för ett halvår sedan då hon flyttade in på ett äldreboende.
Hennes tid var kommen och hon fick somna lungt och stilla i sin säng på boendet.
Det känns såklart sorgligt och vemodigt, men också "fint" på något sätt. Hon har haft ett långt och bra liv. Jag tror hon var väldigt klar här på jorden ❤️
Men till saken, visst är det märkligt när någon dör. Helt plötsligt finns den inte mer?
Tänk vilket liv hon haft.. Så rikt och så självklart har hon funnits här. Och nu finns bara minnen kvar 💕 Tänk alla erfarenheter, alla tankar, alla minnen, alla grejer och möbler man samlar på sig under 96 långa år.. Nu ska huset och alla grejerna bort. Lite sparas, lite skänkas, lite slängas..
Det känns så konstigt.. Kan inte fatta att någon annan ska bo i huset där min pappa växt upp..
Vad har ni haft för tankar när era äldre närstående gått bort? Visst är det märkligt, när någon plötsligt inte finns mer? Någon som varit så självklar 💗