Min väns relationsbeteende

Prata med barnens pappor och tillsammans orosanmäl och de kan anöka om boendet för barnens bästa.

Väldigt vanligt och sorgligt. Har också en sån kvinna i min närhet. 
Man kan inte göra så mycket tyvärr. Man kan inte förbjuda någon att ha nya relationer. 
Tiden måste få göra sitt. Barnen visar sitt missnöje till slut. Antingen genom att göra uppror eller stänga in sig helt. 

Du kan sluta moralisera över situationen och vara en vän på riktigt. Du har inte nämt något som tyder på att barnen far illa känslomässigt, bara antaganden. 

Du får tycka vad du vill om din ?kompis? sätt att leva men du ska inte starta en tråd på familjeliv om hennes liv och jag förstår inte heller varför du frågar främmande människor om du kan göra något åt hennes leverne? Nej, du kan inte bestämma hur en annan människa ska leva sitt eget liv, det är väl självklart? Är du ens hennes vän eller känner du någon slags avundsjuka gentemot denna kvinna? Det ser nämligen ut så.

Jag tror att lösningen ändå är där. Att hon hittar en bra man och liksom landar med honom. Så man hoppas på det, och hoppas att hon inte sabbar det igen om/när det händer.

Alla vet vi någon sådan. I mitt fall är det min far som först var otrogen och sen en billig slampa som dumpade mig på hur många främmande kvinnor som helst när jag var 5-8 år.

Det inger ingen direkt respekt och han är inte en del av mitt liv idag.

Är det så otänkbart att man bryr sig om barn som inte själva väljer sin tillvaro? Som knyter an till en ny vuxen, men efter något år rycks upp från den tillvaron och får aldrig mer träffa denna person eftersom relationen slutar dramatiskt. 

Varför i hela friden skulle ts vara avundsjuk på denna kvinna?

Är det sådan avundsjuka (vilket jag starkt betvivlar, men för sakens skull) så är det nog alla spännande bad boys det fåtalet som är avundsjuka skulle vara avundsjuka på.

Vem sjutton skulle vara avundsjuk på en kvinna som har ett så rörigt liv? Det är  tillräckligt jobbigt att ha barn med EN exman - umgängesresor, allt som ska koordineras (semestrar och lov, hämtningar och lämningar och scheman), livspusslet... Jag skulle inte vilja byta med henne ens om någon av de där männen skulle vara Mr Universum. 

Kanske för att hon är mycket omtyckt av män medan TS mer låter som en bitter fejkvän som låtsas att hon bryr sig om sin kompis men sedan snackar skit bakom ryggen på henne och till och med startar en hel tråd om hennes väns usla val och frågar hela internet vad hon kan göra åt detta? 

Jag anser inte att en äkta vän beter sig på det viset, det är mycket oattraktivt. 

Hon låter som Andrev Waldens mamma i Jävla karlar, en vilsen tjej som sökte trygghet men valde dåliga män.

Exakt det jag skulle skriva.

TS, jag tycker definitivt du kan prata med din kompis om detta. Klart hon kan ha relationer, det kan ju ingen förbjuda henne, men du kanske kan säga nåt om att hon inte behöver bli sambo? Man kan ju vara särbo. Att barn brukar påverkas mycket av att kastas hit och dit så där.

Läser hon böcker? Jag skulle nästan rekommendera Jävla karlar. Du skulle kunna läsa den först och sen låna den till henne.

Själv tycker jag det verkar vara en väldigt bra vän. Såna är ibland väldigt obekväma. De som bara stryker en medhårs är inte säkert att de finns där för en när de verkligen behövs. 

TS frågar här anonymt och vill ha råd. Tyvärr tror jag inte att TS vän ändå kommer ta till sig råden. Hon är alldeles i för stort behov av att fylla sina egna desperata försök till snabb lycka. 
Men det bästa för vännen är att lära dig stå stadigt själv och att relationer tar tid att etablera steg för steg. Inte att snabbt bli ihop och skaffa hela paketet av nu är allt bra minsann bara vi bor ihop och har fredagsmys. Det finns terapigrupper för män och kvinnor som missbrukar kärleksrelationer. Det finns nämligen ett missbruk av det med och barn far illa av att leva i ett sånt oroligt hem.