Högkänsliga barn.

Rent generellt behöver de ta igen sig i stillhet efter skola eller andra intensiva sociala situationer. 

Sen är de mycket uppmärksamma på stämningsförändringar i det sociala rummet. De kan se på 100 meters håll när något inte är som det ska i en social interaktion mellan främlingar. 

 

Högkänslig är inte en diagnos. Barn är olika, sätt inga såna fåniga stämplar. Är det grava problem så överväg autism eller annat i den neuropsykiatriska delen.

Precis. Det är ingen diagnos så sätt inga stämplar. Så att dra paralleller mellan autism och blir ju lite wierd.

Nämnde ingenstans att de var en diagnos? Högkänslighet är ett personlighetsdrag. Och syftar du till att jag skrev symtom så var de endast för att symtom var de närmaste jag fick fram i ord med vad jag menar hur barn är och uttrycker sig om barnet har personlighetsdrag såsom högkänslighet. 

Min dotter är otroligt högkänslig. Redan vid 4 månader sa jag det första gången till min man men det föll sedan lite ur glömska. När hon var så liten så märkte jag det på hur obekväm hon var runt andra människor. Numera märks det på hennes sätt att snappa upp minsta lilla energi eller känsla, hennes behov av tystnad, återhämtning. Hur hon är otroligt lugn, lite folkskygg men absolut inte blyg utan mer att hon har ett kontrollbehov och vill veta hur andra beter sig innan hon ger sig hän. Reserverad. Leker inte gärna med andra barn som har stimmigare energi än henne. Behov av mycket förberedelser ?idag händer det här och det här?. Bryter vi rutiner på något vis funkar hon inte alls lika bra. Hon kan då sluta äta eller ha svårt att hantera och regulera sina känslor. 

Innan har jag bara tänkt på HSP som ?det är bara en personlighet och äh, tänk inte så mycket på det? men det påverkar vår dotter så mycket och vi vill ge henne så rätt förutsättningar vi kan. Det finns mycket stöd i forskning kring vad som faktiskt sker i hjärnan hos människor med HSP och min lite nonchalanta inställning är som bortblåst. Jag rekommenderar starkt boken Högkänsliga barn. 

Drag eller vad du vill kalla det. HSP är grundat av en person som inte hade någon som helst grund, begreppet slängs runt och är helt utan betydelse. Det säger ingenting om en person eller var dennes svårigheter ligger.

Psykolog Jenny Klefbom om varför begreppet kan vara problematiskt:

www.psykologiguiden.se/fragor-och-svar/svarsbanken/&Q=Ligger+det+n%E5gon+sanning+i+begreppet+h%F6gk%E4nslig+%28HSP%29%3F

Vad har du för källa för det? Att det är grundat av en person utan grund?

Och för vem har det ingen betydelse menar du?

HSP är myntat av en psykolog utifrån vad hon tyckte sig se. Inte särskilt vetenskapligt precis.
Och det finns i princip ingen forskning som stöder eller definierar begreppet.

För det finns inte en tydlig definition utan begreppet används av  intresseorganisationer som definierar det olika.
I dessa defintioner ryms många många olika drag (så inte ett personlighetsdrag), som dessutom återfinns inom andra diagnoser och syndrom.
Många av dragen är så pass allmängiltiga att egentligen nästan vem som helst kan kvala in.

Eftersom det inte är ett egentligen vedertaget begrepp så är det den enskilde som själv avgör att hen omfattas av HSP, som i sin tur kan leda till att personen inte söker hjälp för eventuellt annat som hen lider av.

Min 2,5 åring har ända sen nyfödd varit försiktig bland människo, vill hålla sig typ bakom mig en bra stund i sociala sammanhang och tittar avvaktande när någon pratar med henne. Jätte stark känsla för vad hon vill och ger sig inte. fram till nyligen har hon inte velat leka eller titta och utforska utan mig med alls, ett jätte stort närhetsbehov av mig som mamma, redan 3 veckor gammal vägrade hon sig låta bäras av någon annan än mi. och det första halvåret fick jag bära runt henne både när hon var vaken och sov, annars vaknade hon. Från det att hon blev introducerad för mat har det var ett problem, har inte velat äta extremt kräsen. Fortfarande än idag. har sovit dåligt sen start, gör det fortfarande. En annan sak jag märkt är att hon är hyper känslig för smärta 

tror allt dethär är normalt för små barn, men med hsp barn blir det ?extra allt? 😃

Jag arbetar i skola och ser många olika elever och deras sidor varje dag, vissa med och andra utan diagnoser. Högkänslighet kanske inte är en diagnos men att se att ett barn är mer känslig på vissa saker än de andra barnen gör att vi kan göra anpassningar i klassrummet för att kunna hjälpa dessa barn så att de får samma förutsättningar som sina klasskamrater. Så jag tycker det är helt okej att använda ordet högkänslig då barnet i vissa situationer är "lite extra". 
Idag känns det som att det finns två läger när det gäller diagnoser, antingen är man så fokuserad på att ge barn en diagnos eller så är man anti-diagnoser och tycker att diagnoser bara delas ut till höger och vänster alldeles för lätt eller alternativt "på min tid fanns inte ens diagnoser". Oavsett vem man är och hur man tar ställning till detta så tycker jag att diagnoser eller i detta fall högkänslighet är att man kan anpassa vardagen så att personen eller eleven mår bra och kan ta sig fram i livet och kanske kan undkomma psykisk ohälsa. Jag säger inte att man ska linda in barnen i bomull utan att man istället ska fokusera på deras styrkor och svagheter för att se till att dom klarar av att anpassa sig till samhället och att få må bra. 

Vet att detta är en gammal tråd, men ändå känns den aktuell.