
-
-
Svar på tråden Avundsjukan är en hemsk sida av mig
-
Hur gammal är du? Kan du inte skaffa barn på egen hand så får du ändå en liten familj?
-
Hur gammal är du?
Att det går dåligt att dejta kan ju bero på rent oflyt, men också på att du har något i dig som gör att du kanske drar till dig/dras till fel killar, kanske även medvetet eller omedvetet saboterar för dig själv, om du förstår vad jag menar. Så mitt tips är alltså om du har råd att prata med en psykolog eller terapeut av annat seriöst slag.
Och skulle det vara så att du är för gammal för att få barn så finns det så många andra fina sätt att leva livet. Du kan träffa en man med barn. Du kan träffa en man och skaffa djur eller vara bara ni. Du kan ha fosterbarn.
Och du kan också vara en fin vän och närvarande vuxen för dina vänners barn.
Livet blir ofta inte som man tänker sig men det betyder inte att det inte kan bli bra ändå! -
Man kan göra det men det är inte rätt gentemot barnet enligt mig, så har bestämt mig för att inte göra det.Anonym (Barn på egen hand) skrev 2024-08-14 19:22:42 följande:
Hur gammal är du? Kan du inte skaffa barn på egen hand så får du ändå en liten familj?
Tack för svar. Jag är ungefär 30 år. Så det är inte för sent per se. Men jag har väl slutat liksom utgå ifrån att det kommer bli något och förberett mig för att det inte blir något. Jag vet inte riktigt exakt vad det är som inte funkar med dejterna. Jag har lätt för att få sex så jag är uppenbarligen inte ful, utan det är något fel med min personlighet.Hellishen skrev 2024-08-14 19:26:53 följande:Hur gammal är du?
Att det går dåligt att dejta kan ju bero på rent oflyt, men också på att du har något i dig som gör att du kanske drar till dig/dras till fel killar, kanske även medvetet eller omedvetet saboterar för dig själv, om du förstår vad jag menar. Så mitt tips är alltså om du har råd att prata med en psykolog eller terapeut av annat seriöst slag.
Och skulle det vara så att du är för gammal för att få barn så finns det så många andra fina sätt att leva livet. Du kan träffa en man med barn. Du kan träffa en man och skaffa djur eller vara bara ni. Du kan ha fosterbarn.
Och du kan också vara en fin vän och närvarande vuxen för dina vänners barn.
Livet blir ofta inte som man tänker sig men det betyder inte att det inte kan bli bra ändå!
-
Jobbig sits TS, men du är klarsynt och självkritisk. Jag var i omvänd sits, träffade en man och blev himlastormande kär. Det gick inte hem hos min bästis. Vi försökte att prata om det men hon blev tyvärr mer och mer gränslös.
-
Då är det ju definitivt inte kört, du har ett decennium på dig att bilda familj! Om du har lätt för att få sex och dejter så tror jag snarare att du upprepar något dåligt mönster i relationer som gör att det inte går som du vill. Så terapi, bättre självkännedom och självkänsla vore nog bästa sättet för dig att få annan utdelning i dejtandet.
Har du varit kär?
Vilken typ av kille dras du till?
Vilka egenskaper tycker du är viktiga hos en man?
Hur brukar ditt dejtande gå? Blir du ghostad? Eller vill de inte ses mer? Vill DU inte ses mer?
-
Anonym (Avundsjuk) skrev 2024-08-14 19:32:27 följande:Man kan göra det men det är inte rätt gentemot barnet enligt mig, så har bestämt mig för att inte göra det.Tack för svar. Jag är ungefär 30 år. Så det är inte för sent per se. Men jag har väl slutat liksom utgå ifrån att det kommer bli något och förberett mig för att det inte blir något. Jag vet inte riktigt exakt vad det är som inte funkar med dejterna. Jag har lätt för att få sex så jag är uppenbarligen inte ful, utan det är något fel med min personlighet.Hellishen skrev 2024-08-14 19:26:53 följande:
Hur gammal är du?
Att det går dåligt att dejta kan ju bero på rent oflyt, men också på att du har något i dig som gör att du kanske drar till dig/dras till fel killar, kanske även medvetet eller omedvetet saboterar för dig själv, om du förstår vad jag menar. Så mitt tips är alltså om du har råd att prata med en psykolog eller terapeut av annat seriöst slag.
Och skulle det vara så att du är för gammal för att få barn så finns det så många andra fina sätt att leva livet. Du kan träffa en man med barn. Du kan träffa en man och skaffa djur eller vara bara ni. Du kan ha fosterbarn.
Och du kan också vara en fin vän och närvarande vuxen för dina vänners barn.
Livet blir ofta inte som man tänker sig men det betyder inte att det inte kan bli bra ändå!
Nä vad ledsen jag blir att höra det. Fast jag inte känner dig.
har du nån teori vad ang din personlighet det kan handla om? Låter ungefär som en gammal kollega till mig, snygg och lätt att få sex. Men sen har hon en del andra saker som gör att folk har lite svårt med henne.
men det behöver ju inte vara nåt utan bara otur för din del. Vet många trevliga bra personer som är singlar och ensamma.
-
Köpa hus kan du ju göra själv. Det har jag gjort.
-
TS- jag tror samhällsklimatet har blivit mycket hårdare de senaste åren.
Jag läser ibland på flashback och det verkar numera finnas många män som bara vill ha yngre tjejer, under 30. och de ratar tjejer som legat med för många.
Många killar/män anser inte att man är ett "fru-material" om man varit med "för många" Var den gränsen går är förstås helt omöjligt att få en siffra på. Det är olika. De skriver även att om en kvinna svarar på frågan hur många, så utgår de ifrån att hon inte är sanningsenlig utan att antalet är mycket högre ändå. Många killar/män ligger gärna med "vem som helst" men dumpar tjejerna därefter.
Av egen erfarenhet vet jag att 30 års åldern är speciell. Många fördjupar sina befintliga relationer då, gifter sig och skaffar barn. De män som kanske nyligen separerat och är ute på marknaden igen vill däremot vara fria ett tag och ligga runt tills de hittar den rätta. De gillar ungkarlslivet men letar runt.
Jag känner igen mig i dig för jag blev dumpad ett par år innan 30 och hamnade i en slags depression och frös till känslomässigt. Jag dejtade knappt någon på flera år. Men till slut träffade jag en jämngammal man och vi hade tur som blev gravida direkt och fick barn mellan 35-40 års ålder. Så ge inte upp.
Men du har rätt i att det är sorg som du bär på och sorg går deprimerade gå runt med. Jag tycker du ska försöka hitta en bra psykolog och få prata ut. För bättre självkännedom och självkänsla. Så att du mår bättre.
Gör också vad du kan, spara pengar, träna, ät bra mat, ta hand om dig så bra du bara kan. Ge dig själv mycket kärlek och omtanke.
Ta reda på vilka värderingar och intressen du har och vad du behöver för att må bra i livet. Tänk också på vad du kan ge en partner i gengäld. Jag kan säga att en god kommunikation och problemlösningsförmåga är viktigt för alla par. En fungerande ekonomi. En bra man fixar kommunikationen tillsammans med dig. Träffa någon som även lyssnar på dig, är omtänksam mot dig, ärlig och pålitlig. Det är sådana egenskaper som håller i längden.
Du är inte ensam därute! Ha familjeliv som fokus så kommer du nå dit.
Kramar
-
Tack för alla fina svar!
Jag vet inte riktigt vad det är som gör att det inte funkar, tyvärr. I år har jag gått på dejter med 2 personer, den ena träffade jag ungefär 4 gånger, sen kände han mer vänskapliga känslor för mig (?! då hade vi redan legat vid två av dom träffarna, sånt gör väl inte vänner, haha!). Nån månad eller två senare träffade jag en annan kille som jag träffade två gånger. Magiska dejter med djupa samtal och mycket skratt, särskilt nummer 2. Den dejten slutade också med sex och att jag sen blev ghostad. Skulle egentligen vilja fråga dom båda vad det var som gjorde att de inte ville fortsätta men det känns också lite pinsamt på något sätt. Lite dumt. Nu har jag inte träffat någon ny på ganska länge då jag helt enkelt inte vilat upp mig efter de här två känns det som.
Har funderat på lite olika ?förklaringar? till vad det kan vara som inte funkar. Ibland tycker jag att jag är lite för fyrkantig och lätt ger upp om jag möter motstånd eller om nåt inte är som jag förväntar mig. Nu senast känner jag att jag nog snarare är en person som speglar andras personligheter lite väl mycket, så mycket att när jag tappar en person som varit i mitt liv så vet jag inte längre vem jag är. Men, det finns kanske ingen enkel förklaring.
nån skrev att jag kan köpa hus själv, och ja, det lutar nog att det får bli så. Känns lite motigt för då har man ju verkligen bestämt sig för att det inte ?blir nåt? och liksom stängt den dörren. Men samtidigt är det ju min dröm och nu har jag kanske försökt/väntat så länge att jag bara ska köra på det spåret.
-
Jag träffade min man när jag var 33 och han 30. Vi fick våra underbara tvillingar tre år senare. Bor i hus och har ett bra liv. Detta var inget jag direkt drömde om före 30, men nu är jag tacksam för det livet.Anonym (Avundsjuk) skrev 2024-08-22 20:07:00 följande:
Tack för alla fina svar!
Jag vet inte riktigt vad det är som gör att det inte funkar, tyvärr. I år har jag gått på dejter med 2 personer, den ena träffade jag ungefär 4 gånger, sen kände han mer vänskapliga känslor för mig (?! då hade vi redan legat vid två av dom träffarna, sånt gör väl inte vänner, haha!). Nån månad eller två senare träffade jag en annan kille som jag träffade två gånger. Magiska dejter med djupa samtal och mycket skratt, särskilt nummer 2. Den dejten slutade också med sex och att jag sen blev ghostad. Skulle egentligen vilja fråga dom båda vad det var som gjorde att de inte ville fortsätta men det känns också lite pinsamt på något sätt. Lite dumt. Nu har jag inte träffat någon ny på ganska länge då jag helt enkelt inte vilat upp mig efter de här två känns det som.
Har funderat på lite olika ?förklaringar? till vad det kan vara som inte funkar. Ibland tycker jag att jag är lite för fyrkantig och lätt ger upp om jag möter motstånd eller om nåt inte är som jag förväntar mig. Nu senast känner jag att jag nog snarare är en person som speglar andras personligheter lite väl mycket, så mycket att när jag tappar en person som varit i mitt liv så vet jag inte längre vem jag är. Men, det finns kanske ingen enkel förklaring.
nån skrev att jag kan köpa hus själv, och ja, det lutar nog att det får bli så. Känns lite motigt för då har man ju verkligen bestämt sig för att det inte ?blir nåt? och liksom stängt den dörren. Men samtidigt är det ju min dröm och nu har jag kanske försökt/väntat så länge att jag bara ska köra på det spåret.
Du kan få detta också. Det är INTE för sent om du är runt 30, långt därifrån. Samtidigt är det självklart inget man kan räkna med. Jag tycker bara att du verkar ge upp för tidigt?
Vad dras du till för typ av män? Det behöver inte alls vara något fel på era dejter eller din personlighet. Men dras du till eftertraktade män som har många andra kvinnor att välja mellan, kan det vara därför de bara vill ha sex / sällskap och sedan inte är intresserade längre.
Fundera över dina preferenser. Träffar du rätt kille har du säkert någon att bilda familj med, din kompis har ju lyckats? Sen finns det inga garantier att det håller hela livet, men det är en annan sak. -
Det låter ju onekligen som att dessa män bara var ute efter att ligga med dig. Säkert populära män också som dejtar flera samtidigt ?Anonym (Avundsjuk) skrev 2024-08-22 20:07:00 följande:
Tack för alla fina svar!
Jag vet inte riktigt vad det är som gör att det inte funkar, tyvärr. I år har jag gått på dejter med 2 personer, den ena träffade jag ungefär 4 gånger, sen kände han mer vänskapliga känslor för mig (?! då hade vi redan legat vid två av dom träffarna, sånt gör väl inte vänner, haha!). Nån månad eller två senare träffade jag en annan kille som jag träffade två gånger. Magiska dejter med djupa samtal och mycket skratt, särskilt nummer 2. Den dejten slutade också med sex och att jag sen blev ghostad. Skulle egentligen vilja fråga dom båda vad det var som gjorde att de inte ville fortsätta men det känns också lite pinsamt på något sätt. Lite dumt. Nu har jag inte träffat någon ny på ganska länge då jag helt enkelt inte vilat upp mig efter de här två känns det som.
Har funderat på lite olika ?förklaringar? till vad det kan vara som inte funkar. Ibland tycker jag att jag är lite för fyrkantig och lätt ger upp om jag möter motstånd eller om nåt inte är som jag förväntar mig. Nu senast känner jag att jag nog snarare är en person som speglar andras personligheter lite väl mycket, så mycket att när jag tappar en person som varit i mitt liv så vet jag inte längre vem jag är. Men, det finns kanske ingen enkel förklaring.
nån skrev att jag kan köpa hus själv, och ja, det lutar nog att det får bli så. Känns lite motigt för då har man ju verkligen bestämt sig för att det inte ?blir nåt? och liksom stängt den dörren. Men samtidigt är det ju min dröm och nu har jag kanske försökt/väntat så länge att jag bara ska köra på det spåret.
Varför skulle du ha stängt dörren bara för att du köper hus själv? Risken är att du står där utan både hus och kille för att du väntade. Livet är för kort för att inte passa på att förverkliga sina drömmar... -
Hur funkar du rent socialt då? Hon som jag skrev om har problem med både killar och vänner för att hon har sociala svårigheter TROR jag.
det blir väldigt svårt att umgås med henne en längre stund för hon frågar aldrig nånting direkt om mig eller nåt som rör mitt liv. Jag är övertygad om att hon inte är självisk eller egentligen ointresserad, men för att det inte ska vara helt tyst blir det ofta att vi pratar om henne och allt runt omkring. Jag är inte typen som berättar så mkt, men visst det blir ju så ändå. Men sen ställer hon inga följdfrågor.
jag är övertygad om att det är detta som gör att hon är rätt ensam. Hon var en kollega till mig och en annan manlig kollega sa samma sak, det går inte att prata med henne. detta är inget du känner igen dig i?
-
TS - livet är inte slut än. En vacker dag kommer du träffa din kärlek i livet!