Inlägg från: Anonym (Avundsjuk)
|
-
-
Svar på tråden Avundsjukan är en hemsk sida av mig
-
Man kan göra det men det är inte rätt gentemot barnet enligt mig, så har bestämt mig för att inte göra det.Anonym (Barn på egen hand) skrev 2024-08-14 19:22:42 följande:
Hur gammal är du? Kan du inte skaffa barn på egen hand så får du ändå en liten familj?
Tack för svar. Jag är ungefär 30 år. Så det är inte för sent per se. Men jag har väl slutat liksom utgå ifrån att det kommer bli något och förberett mig för att det inte blir något. Jag vet inte riktigt exakt vad det är som inte funkar med dejterna. Jag har lätt för att få sex så jag är uppenbarligen inte ful, utan det är något fel med min personlighet.Hellishen skrev 2024-08-14 19:26:53 följande:Hur gammal är du?
Att det går dåligt att dejta kan ju bero på rent oflyt, men också på att du har något i dig som gör att du kanske drar till dig/dras till fel killar, kanske även medvetet eller omedvetet saboterar för dig själv, om du förstår vad jag menar. Så mitt tips är alltså om du har råd att prata med en psykolog eller terapeut av annat seriöst slag.
Och skulle det vara så att du är för gammal för att få barn så finns det så många andra fina sätt att leva livet. Du kan träffa en man med barn. Du kan träffa en man och skaffa djur eller vara bara ni. Du kan ha fosterbarn.
Och du kan också vara en fin vän och närvarande vuxen för dina vänners barn.
Livet blir ofta inte som man tänker sig men det betyder inte att det inte kan bli bra ändå!
-
Tack för alla fina svar!
Jag vet inte riktigt vad det är som gör att det inte funkar, tyvärr. I år har jag gått på dejter med 2 personer, den ena träffade jag ungefär 4 gånger, sen kände han mer vänskapliga känslor för mig (?! då hade vi redan legat vid två av dom träffarna, sånt gör väl inte vänner, haha!). Nån månad eller två senare träffade jag en annan kille som jag träffade två gånger. Magiska dejter med djupa samtal och mycket skratt, särskilt nummer 2. Den dejten slutade också med sex och att jag sen blev ghostad. Skulle egentligen vilja fråga dom båda vad det var som gjorde att de inte ville fortsätta men det känns också lite pinsamt på något sätt. Lite dumt. Nu har jag inte träffat någon ny på ganska länge då jag helt enkelt inte vilat upp mig efter de här två känns det som.
Har funderat på lite olika ?förklaringar? till vad det kan vara som inte funkar. Ibland tycker jag att jag är lite för fyrkantig och lätt ger upp om jag möter motstånd eller om nåt inte är som jag förväntar mig. Nu senast känner jag att jag nog snarare är en person som speglar andras personligheter lite väl mycket, så mycket att när jag tappar en person som varit i mitt liv så vet jag inte längre vem jag är. Men, det finns kanske ingen enkel förklaring.
nån skrev att jag kan köpa hus själv, och ja, det lutar nog att det får bli så. Känns lite motigt för då har man ju verkligen bestämt sig för att det inte ?blir nåt? och liksom stängt den dörren. Men samtidigt är det ju min dröm och nu har jag kanske försökt/väntat så länge att jag bara ska köra på det spåret.