Hantera andras barn

Tycker det är okej att säga ifrån starkt där faktiskt, dom är nog gamla för att veta att man inte slåss osv. Ibland kan det nog krävas ett ryt från någon man inte känner, om det skulle varit en 15 åring som slog dig hade du garanterat sagt ifrån på skarpen, eller? Sen är det ju inte ditt jobb att säga till andras barn, men blir du eller någon annan skadad så bör man nästan. 

Men gå till personalen är nog kanske bäst om man inte vill att de barnens föräldrar ska bli sura, barnen måste ju fått sina "hyfs" från någon...

Jag hade inte brytt mig om barnen bara var lite stökiga, men jag hade sagt till på skarpen om de bråkade eller slogs. Hade det inte hjälpt hade jag sagt till personalen, om jag inte hittade föräldrarna.

Det är egentligen inte personalens ansvar heller, men de kan behöva veta att det finns föräldrar som lämnar sina bråkiga ungar vind för våg på museet. Kanske sätta upp ordningsregler eller informera vid ankomst? 

En del använder lekrum som barnvakter, men det fungerar bara om barnen kan sköta sig, i alla fall någorlunda. Och som förälder har man alltid det yttersta ansvaret, man måste inte alltid vara med men man måste ha lite koll. 

Hur menar du att ordningen på museet inte är museets ansvar?

De har ansvar för att ordning råder där. Jag som besökare ska inte behöva se till att andra sköter sig, förutom mina barn då. 

Jag menade att museet inte har ansvar för besökande barn, de är föräldrarnas ansvar. Det brukar vara tydligt (eller underförstått) att man förväntas hålla sina barn under uppsikt.

Men visst, ordningen är ytterst museets ansvar. Det var därför jag skrev att man ska säga till personalen om det finns besökare som inte sköter sig eller inte har koll på sina barn. 

Tycker det var anmärkningsvärt många barn i förhållande till föräldrar just i lekrummet. Så jag undrar verkligen var föräldrarna blev av. 

Minns en kompis som sa åt två barn på ett liknande ställe som slogs, han var tydligen rätt hård i tonen så en av dem började gråta. Kan ge dig fan på att föräldrarna dök upp som från ingenstans och skäller ut min kompis (!)

Sen att det sitter andra föräldrar i rummet, var två morföräldrar som tyckte att de kunde låta sitt barn få leka med en viss leksak som de här killarna haft väldigt länge. Tyvärr så var det väl lite väl mjäkig framtoning mot dem.

Nu handlade det om föräldrar som inte tar hand om sina stökiga barn. Och det är museets ansvar att se till att de gör det alternativt lämnar. 

Det kan vara ok att lämna barnen i ett lekrum om de sköter sig någorlunda samt om föräldrarna finns i närheten. Inte småbarn, men äldre barn.

Problemet var att dessa barn bråkade samt att du inte hittade föräldrarna. Så gör bara oansvariga föräldrar. Men jag hade inte gått runt och letat efter föräldrarna, jag hade sagt till personalen. 

Skulle barnen slå mig skulle jag ryta i på skarpen. Någon måtta med mjäkigheten får det väl finnas. Skulle en forälder sedan bli upprord over min tillsägelse skulle jag ryta i åt denne också.

Om jag hade blivit slagen i ryggen med en leksak hade jag argt frågat vad i helvete de sysslar med. Japp jag skulle inte hålla tillbaka med svordomar! Och om de fortsatte bete sig illa prata med personalen.

Jag hade meddelat personal att det fanns barn i lekrummet som angriper folk och går bärsärk
Oacceptabelt

Tanken fanns att leta upp personal, problemet var att det var väldigt svårt att hitta personal. Entrekassan var det full kö till, liksom caféet, och det låg en bra bit från lekrummet. Men det kommer garanterat att ske nästa gång något liknande händer.

Min första tanke är ju dock alltid att leta på föräldrarna till barnen.

Jag minns att jag lät rätt upprörd mot grabben som slog till mig, tyvärr så kom det väl bara ett skratt och ungen drog iväg.

Sen kan jag säga att det fanns väldigt exemplariska föräldrar där i resten av museet som sa åt sina barn "nej nu trängde du dig i kön" eller "nu är det fler barn i kö, nu får du lämna plats".

Jag var med om ett tillfälle i en lekpark, där en pappa (?) stod utanför nån leksaksbuss med sin son, som typ vägrade gå därifrån fastän han varit i bussen väldigt länge och många barn på kö.

Pappan stod bara och sa "snälla ***, nu måste du komma... snälla ***, kom nu"...

Var inte långt ifrån att jag tänkte lyfta upp ungen och dra ut honom därifrån ärligt talat. Lätt att vara efterklok dock.

Sen har jag varit med om barn som trängt sig, och jag sagt åt dem. 

Kolla hemsidan efter telefonnummer och ring på mobilen. Kanske någon som svarar i telefonen iaf

Har inte hamnat i den sitsen. Barn i den åldern har alltid respekterat mig. Sen är jag lite längre än snittet, ganska muskulös, har skägg och ett par ärr i ansiktet så de brukar tycka att jag ser lite tuff ut.

Sen brukar jag också komma överens med barn väldigt bra. Även de stökiga.

Men skulle det hända något så skulle jag lugnt och bestämt säga åt dem med en basig röst.

 

Mina barn och andras ungar.Även om det var styvbarn så kommer det aldrig bli mina barn.