Skaffa barn under läkarlinjen?

Dissektionerna får man inte vara med på som gravid, pga formalinet. Där jag pluggade fick de som var gravida den terminen alternativa uppgifter. De vanliga obduktionerna luktar inte lika mycket och det är inte så många tillfällen, kanske 2-3 eller så, och det kan man säkert ta igen senare. Även under vanliga operationer kan det förekomma en del obehagliga lukter. 

Jag fick ett barn i början av utbildningen och ett under T9. Det har inte varit några större problem, förutom möjligen att gynkursen låg just under T9 och jag tyckte det var lite småjobbigt att stöta på mina kursare på förlossningen. 

Jag började läkarlinjen när jag var 23 och efter examen har jag disputerat (jag har alltid haft ett stort forskningsintresse så det var självklart för mig att göra detta tidigt), vik:at ett år och nu till slut påbörjat min AT. Nu har jag kanske 2-3 år kvar tills att jag får fast jobb, och då återstår 4 antagligen ganska jourtunga år innan jag till slut är specialist. Vid det laget kommer jag vara en bit över 40. Hade jag väntat på ?rätt tillfälle? att skaffa barn så hade jag med stor sannolikhet blivit utan barn.

 

Ja, det heter väl så sedan bolognaprocessen tror jag. Ca 2008 eller något sådant? Inte för att det spelar någon roll, det är ju samma sak.

Tack för ditt svar! Jag började som 25 åring så var lite äldre än flera kurskamrater så barnfrågan har alltid stressat mig lite. Får man fråga hur du la upp det rent praktiskt? Tog du studieuppehåll med båda barnen och under hur många terminer? 
Var det något strul med föräldrapenningen?

Jag tog ett år med första och ett halvt med andra. Inga strul med föräldrapenningen, men däremot hade jag ingen SGI så jag fick den lägsta ersättningen. Med första barnet levde vi på min mans lön och med andra så skrev jag in mig på en kurs i kostvetenskap under ledigheten och kunde då ta 50% av poängen och ändå få 100% CSN (jag gick ju gamla läkarprogrammet och man fick ta CSN för 12 terminer, så det blev en över). Maken tog sedan ut alla föräldradagar vilket var praktiskt eftersom jag kunde plugga färdigt utan att tänka på VAB och hämtning/lämning på förskolan. 

Det var inte heller några problem med att återuppta studierna då man är prioriterad för en plats om man varit föräldraledig. Det som dock säkert kan bli ett problem är om man går gamla programmet och sedan behöver byta till nya, men jag tolkar det som att det är nya du går. 

En klasskamrat till mig var över 35 och hade redan två barn när hon började läkarprogrammet. Under utbildningens gång fick hon ytterligare två och tog aldrig ens uppehåll. Så är det nog inte för många, men tror dels hon hade väldigt lätt för studierna p.g.a. att de relaterade till hennes tidigare utbildning och jobb, och dels att hennes partner var flexibel och tog mycket kring barnen under utbildningen.

Och att hon inte drabbades av extremt illamående, trötthet, svår foglossning, förlossningsdepression, havandeskapsförgiftning, svår inkontinens mm. 

Jag är ju olyckskorpen här i tråden, men jag vet så många, inklusive jag själv, som aldrig hade klarat vad hon gjorde av medicinska skäl. Antingen för mammans eller barnets del.

Man behöver vara beredd på att allt kanske inte går som smort. Som läkarstuderande vet såklart TS det i teorin - men det är inte alltid samma sak som att förstå det känslomässigt. Men TS kan hamna i samma sits som min familj där jag behövde vara sjukskriven och min sambo föräldraledig. Har ni råd med det, TS? 

Ja, självklart är det så. Man vet aldrig vilken lott man drar i graviditets-/postgraviditetslotteriet, om man får ett barn med kolik osv. Men faktum är att det inte är ovanligt att man skaffar barn under en lång utbildning (och då är det absolut vanligast att ta uppehåll såklart), så det ju långt ifrån uteslutet.

Jag gillar inte att måla fan på väggen och är själv inte sådan att jag skulle sätta en så stor sak som barn på paus i 5-6,5 år om jag verkligen ville ha barn. Då hade jag hellre sett till att bo billigt osv för att i den mån det går planera för något av de scenarier du beskriver.

Hej igen,
Pengar är inga problem, det hade vi haft råd med om något sådant hade inträffat. 

Men eftersom du är återkommande negativ här i tråden så blir jag nyfiken på vad du hade tyckt varit en bättre idé? Vänta med att skaffa barn tills man har en examen och riskera att det kan vara för sent? Hoppa av programmet?

Att var trött under graviditeten är väldigt individuellt.

Med mitt första barn var jag 24, jag mådde hur bra som helst, var pigg och alert. När jag blev 29 var jag trött i början av graviditeten i ca 12 veckor.

Med sista barnet  var jag 35. Då var jag konstant trött genom hela graviditeten och fick därav mer komplikationer. Min biologiska klocka började nog säga ifrån när jag var i 35 års åldern. Både mentalt och kroppsligt. min graviditet blev  ?värre? ju äldre jag blev.

Lika så gäller lukter. Endel har problem under hela graviditeten medans somliga har det en kortare period eller ingenting alls.

Så länge man har ekonomi som tål det tycker jag att det låter som en bra idé att få barn under studierna. :) Jag hade gärna fått barn i den åldern, men det gick inte att ta paus från mina studier (det var därför den supertrötta gravida kursaren kämpade på), så jag fick vänta tills jag hade fast jobb. 

Har man inte som ni, ekonomi som tål sjukskrivning, så hade jag föreslagit att jobba upp en bra SGI först. 

Att chansa på att göra som 35-åringen som beskrevs kan man ju göra, men då får man vara beredd på att planen kanske skiter sig och att det finns en lösning för den händelsen. 

Jag är inte alls emot att få barn när man pluggar, men jag är för att vara förberedd på strul och ha en plan B. 

Jag rekommenderar dig att köra på om ni har ekonomiska förutsättningar för det.

Det har blivit svårt att skaffa barn i dagens  samhälle då unga par måste ha så mycket ?ordnad? innan. Det är betydligt svårare att få allt inordning idag jämfört med förr. 

Min personliga erfarenhet är att min kropp mådde mycket bättre när jag skaffade barn som 24 åring än som 35 åring. Att skaffa barn är inget som ska tas för givet. Säg om det skulle vara svårt för er att skaffa barn där ni behöver hjälp, så är förutsättningarna bättre nu än att du ska vänta i 5 år.

När barnet har blivit äldre så är det inget konstigare än att ha barnet på förskolan medans du studerar. 

Kör på! Kroppen hanterar en graviditet  bättre ju yngre du är:)