Behöver ett ensam arbete.

Det är bra lön och eget ansvar.

Nackdelen är usla arbetstider.

Är inskriven på någon sorts Rusta och Matcha .. jävla dagisverksamhet men-  vi har en snubbe i gruppen som verkar rädd för precis allt. Hur ska han få ett jobb ens?
Kan begripa att det var obehagligt att skyffla radioaktivt material  i heltäckande dräkt med mask - ok 
Vi pratade om A-I - det var också läskigt
Skulle få info från Kriminalvården om jobb - det var också läskigt
Han ställer frågor som ingen kan svara på för det finns ingen fråga ens. 
Är helt osammanhängande i det han säger, går inte att få ut något att ens försöka svara på.
Hur bemöter man någon sådan? Någon som inte ens lever i vår värld?

Intressant, min första tanke var att du får fråga honom, för det är nämligen inte jag, om du nu trodde det? Men efter en närmare eftertanke, så vill man ju hjälpa., och försöker åtminstone komma på något..

Men då jag tror att du är sarkastiskt, så kan du väl stata en egen tråd ang detta om du faktiskt menar allvar ? Skriver mer än gärna i den då du inte verkar ha någon som helst tanke på hur du skulle kunna prata med personen överhuvudtaget. 

Du skulle kunna vara han eftersom du vekar lika osammanhängande.
 Vilken stad?

Vad är ens rusta och matcha? Är det för handikappade eller ? O vart skulle enbart han och inte du ha burit på "radioaktivt avfall" inom Sverige? Du måste ju driva ärligt talat ??  frågorna finns antagligen, med all säkerhet, men bara för att just DU inte kan svara på dessa så betyder det inte att de inte existerar. Försvarar t om någon som jag inte ens känner. Se vad någons attytyd kan skapa bara genom misstro likt din. Nja, tror inte att ud är bättre än homer simpsons ens som ju har blivit påverkad utav just det du skriver om "radioaktivitet och en jävla massa alkohol". 

Du är snarare den tröga clownen som inte klarar mörda lilla bart... visst? 

Spännande att du lägger så mycket möda på ett på ett svar när du bara svamlar. 

Kanske ett alko-lås på tangenterna skulle passat fint?

Ja, för jag känner din energi och den är inte god, därav så försöker jag stå upp för en helt för mig okänd människa. Varför tar du inte o skriver i vilken stad som du själv bor i, i första hand ? Du kan uppge adress med tom, då jag inte vet, vilket du så kallade "vän borde veta eller " ? 

Absolut, med tanke på att du citerar dig själv och skriver till dig själv ?? 

Men då har du ju problem med det sociala. Att kunna hantera och, i rimlig mån, ha överenseende med andras misstag är att funka socialt. Om du blivit utsatt för andras felaktiga handlingar under uppväxten och aldrig fått upprättelse tycker inte jag att det är ett dugg konstigt om du reagerar starkt på liknande saker nu. 

Eftersom du nämner bup gissar jag att du fortfarande är ung (men inte tillräckligt ung för att höra till bup). Då ligger otäcka upplevelser från uppväxten fortfarande väldigt nära. Men du har också förhoppningsvis ett långt liv framför dig och det är ett gott skäl att ge psykiatrin en chans till. Tänk om du kan jobba dig förbi det som är tufft och sen ta dig vidare i livet på ett lättare sätt. 

Du skrev någonstans att du inte har någon diagnos och jag gissar att du då menar typ adhd eller autism. Men det finns ju andra diagnoser, PTSD till exempel. Det finns väl utarbetade metoder för behandling av det. 

Jag var full. Men tyckte att du hade en otrevligt dömande mot den du säger dig känna. Därav så reagerade jag emot dig för ingen människa bör bli behandlad så avärt som du verkar behandla personen som du skriver om. Jag har varit i liknande situationer, det kan jag erkänna... men dom har inte vetat någonting om mig överhuvudtaget ärligt talat. De har bara hummat och tror sig veta och dömer samt växer i sitt dömande och tro ang en likt en hårsäck som växer inåt. Men det är fel.

Dessutom så gör du fel, jag är inte han du tror att jag är. Tro mig. För mig känner du överhuvudtaget inte. Sluta vara paranoid och tro att du är smart och sluta döma ut den du känner än hårdare enbart pga någon felaktig känsla om någon anonym på detta forum som inte mår så bra. 

Tycker faktiskt är du är skyldig snubben en ursäkt och ett öppet sinne för att faktiskt försöka förstå den och lära känna den djupare, för uppenbarligen så bär han på djupare smärta än  vad du någonsin blivit nuddad av vinden med. 

O en sista sak, det är högst troligt att det är du som gör fel samt även den som är falsk framför den som du säger dig "känna". Du tror dig vara berättigad att döma utifrån din position. Men du vill bara döma och aldrig lyssna i samband med att förstå djupare.

Du är en skitsnackare helt enkelt.

Är du flyttbar finns det MASSOR av jobb inom lantbruk. Lönen brukar inte vara något vidare, men ofta erbjuds man väldigt förmånligt boende på gården. Och du får jobba med djur. Dock kommer man inte ifrån att arbeta med andra människor... och det är inte lugnt och bekvämt inom lantbruk. Men det kan kännas meningsfullt, och som en mer positiv stress. En kompis sadlade om och blev lantbruksarbete, och även om det ofta är fysiskt tungt och högt tempo känner han sig aldrig så stressad som han var i öppet kontorslandskap.

De där sakerna du räknar upp, särskilt det radioaktiva avfallet och kriminalvården, skulle JAG också tycka var läskigt. Och jag har definitivt inte psykiska problem. Men det här kanske var ett skoj-inlägg?

Det verkar som att du funkar så länge allt är trevligt och bra men att något slår slint hos dig när någon säger något negativt. Istället för att bli lite arg, upprörd eller besviken - så som de flesta blir i det läget - så går du fullkomligt i taket och känner att du behöver försvara dig själv med näbbar och klor. Men gör man så blir problemet ofta bara värre än vad det var från början. 

Jag förmodar att det har med din uppväxt att göra. Du fick aldrig chansen att lära dig ett nyanserat socialt samspel, för du kämpade för att överleva bland människor som betedde sig falsk och ville dig illa.

Jag hoppas verkligen att du hittar ett sätt att ta dig framåt i livet och ta igen åtminstone lite av det du aldrig fick som barn!

Det verkar som att du funkar så länge allt är trevligt och bra men att något slår slint hos dig när någon säger något negativt. Istället för att bli lite arg, upprörd eller besviken - så som de flesta blir i det läget - så går du fullkomligt i taket och känner att du behöver försvara dig själv med näbbar och klor. Men gör man så blir problemet ofta bara värre än vad det var från början. 

Jag förmodar att det har med din uppväxt att göra. Du fick aldrig chansen att lära dig ett nyanserat socialt samspel, för du kämpade för att överleva bland människor som betedde sig falsk och ville dig illa.

Jag hoppas verkligen att du hittar ett sätt att ta dig framåt i livet och ta igen åtminstone lite av det du aldrig fick som barn!