Lördag som eskalera

Jag har själv levt i en destruktiv relation med en sjukligt svartsjuk man som ständigt provocerade mig med sina anklagelser om att jag hade varit otrogen. (Enligt honom)
Det eskalerade och han slog och försökte strypa mig och jag slog då tillbaka.
Men där och då insåg jag också att vi aldrig skulle kunna få det att funka tillsammans.
Så jag gjorde slut.
Jag ville inte leva i ett förhållande som präglades av bråk och respektlöshet.
Jag är inte sådan som person själv.
Så visst kan saker spåra ur och man kan bete sig destruktivt i stridens hetta.
Men man bör också ta sitt ansvar och försöka lösa problemet istället för att fortsätta i samma spår och bete sig lika illa som sin partner.

Sjuklig svartsjuka präglade er relation, du borde ju kanske gått redan tidigare om man ser det krasst. Tycker inte det är riktigt jämforbart i sammanhanget med TS situation. I ert fall satt destruktiviteten djupare, inte bara ett tillfälle.

Alla ni som tycker TS och mannen ska söka hjälp; har ni aldrig betett er destruktivt på ett eller annat sätt i era liv, men insett det inte håller och bara ändrat er av er själva då ni bestämt er? Söker ni verkligen hjälp för allt? eller är ni så perfekta ni aldrig gjort något destruktivt? Själv har jag nog flera saker, men det har bara varit att bestämma sig att inte göra så igen.

Alla ni som tycker TS och mannen ska söka hjälp; har ni aldrig betett er destruktivt på ett eller annat sätt i era liv, men insett det inte håller och bara ändrat er av er själva då ni bestämt er? Söker ni verkligen hjälp för allt? eller är ni så perfekta ni aldrig gjort något destruktivt? Själv har jag nog flera saker, men det har bara varit att bestämma sig att inte göra så igen.

Så även om allt i normalfallet är bra så avslutar MSN efter en sån här grej?

Jag tycker det är lite väl att dra parallellen att jag kommer bli ihjälslagen för en enda incident. Minns dessutom att jag slog först. Kan ju lika gärna vara honom det står om då och att jag misshandla honom till döds om vi ska vara så krassa

Det är inte glömt men vi har valt att lägga det bakom oss. 

Alltså på nått sett kan jag verkligen köpa mannen här. Han har alltså flyttat 40 mil för att vara med sin tjej för att ta emot hot om att hon ska vara otrogen och träffa en annan snubbe. Snacka om att göra någon otrygg och helt med flit också, det hör ju inte till i ett förhållande öht. Att få känna sig trygg med sin partner är ju en självklarhet. Fan ord är ju också slag. Sen följs det upp med en lavett. 

Det är inte glömt men vi har valt att lägga det bakom oss. 

1. Jag håller med och mannen ifråga insåg det av sig själv att det var en dålig idé. Kanske inte eg att dricka klockan 8 på morgonen men att det blev lite för många fram till 14. 

2. Håller också med. Jag slog först och jag förvänta mig faktiskt slag tillbaka. Jag ångra mig i samma stund som jag slog och tänkte vad fan gör jag men jag förvänta mig inte att han bara skulle ta det men trodde på örfil tillbaka. Det där att män inte ska slå på kvinnor gäller ju om kvinnan inte slår. Så lite både och, anser det var mitt fel som tog till ett slag men önskar hans svar inte varit med knuten näve.

3. Det var jävligt fel av mig att hota vara med andra, så gör man verkligen inte. Antar jag helt enkelt ville såra honom och gjorde det på en väldigt svag punkt. Hans hot är helt klart resultat av att han druckit förmycket. Jag ifrågasatte ju honom direkt.

Han är inte speciellt svartsjuk, han är aldrig kontrollerande annars, kollar inte min telefon eller frågar vem det är som skickar på messenger och dylikt. Hans svartsjuka kom av det jag sa och är väl ganska naturligt man blir svartsjuk om man får det slängt i ansiktet. Han har i vanliga fall inte problem att kontrollera alkohol, självklart märks det när han dricker men aldrig annars på något aggressivt vis utan mer att han blir ännu mer kärleksfull, lite klängig och upprepar sig. I normala fall snackar vi ju inte heller dom mängderna. 

Summa summarum, det blev fel på så himla många vis den dagen. Beslutet är taget och även fast det när jag skrev detta inlägg kändes skönt att få lätta på sitt hjärta i stunden för främlingar så känner jag nu att jag borde låtit bli. Jag borde ha tagit det med någon som känner oss och vet om att detta inte är vi. Jag förstår att ni dömer ut oss men jag tycker ni är för hårda utifrån en incident och att många lägger till egna historier om att detta måste hänt förr, ni måste vara si och så osv. Jag vet vad vi är och vi är bättre än såhär

Skit i alla som vill tjafsa TS. Ni har bestämt er for att agera annorlunda nu. Det är bra.
En gång är faktist ingen gång, oavsett hur mycket kråkorna kraxar här.

Förlåt , men jag skiter verkligen i kvinnors våld mot män. Jag menar att hormoner testosteron och den fysiska överlägsenheten är nog för att en man måste tänka efter fler gånger innan man kontrar med en näve. Visst, ett slag ska man inte ta från en man eller en kvinna, men nu står vi här med en kvinna som fått ett knytnävsslag av en man, som vi kan förutsätta har större fysiska tillgångar.

Men självklart ska ni incels försvara rätten att slå tillbaka, istället för att förespråka att backa och lämna situationen.

Alla ni som tycker TS och mannen ska söka hjälp; har ni aldrig betett er destruktivt på ett eller annat sätt i era liv, men insett det inte håller och bara ändrat er av er själva då ni bestämt er? Söker ni verkligen hjälp för allt? eller är ni så perfekta ni aldrig gjort något destruktivt? Själv har jag nog flera saker, men det har bara varit att bestämma sig att inte göra så igen.

Här är. Min filosofi, som säkert inte kommer uppskattas av gemene fl-användare: En gång är ingen gång (särskilt inte provocerad), två gånger är en vana. 

Ja, det håller jag med om. Men om detta har jag inte skrivit något.

Skulle du se hotet lika allvarligt om rollerna var omvända och det var hon som hade hotat att döda honom?

Skulle du då ens ha brytt dig om att svara på mitt inlägg?
Jag tror inte det.

Här är. Min filosofi, som säkert inte kommer uppskattas av gemene fl-användare: En gång är ingen gång (särskilt inte provocerad), två gånger är en vana. 

Nä, det är verkligen inte okej. Han har åtminstone alkoholen att skylla på, själv vet jag inte vad jag ska komma med. Verkligen inte okej agerat av någon av oss

Har man valt att vara så vidrig att man hotar med att döda och/eller lemlästa sin partner samt väljer att kränka och plåga den genom att slå den i ansiktet skall man söka hjälp. Jag hade omedelbart lämnat och polisanmält mannen om jag hade varit TS och förmodligen åtminstone lämnat om jag hade varit TS man.

Är du på riktigt eller ? 

Du anser alltså att en kvinna alltid har rätt att slå en man för att hon är klenare än en man?

Nej du, feminismen ville ha rättvisa mellan könen och då kan ni inte bara plocka russina ur kakan. Slår du en man så räkna med att du får smäll tillbaka. Har du utdelat första slaget så kan du inte sitta och lipa över att du blev slagen tillbaka efteråt. 

Jaså min tråd tog fart igen.
Jag mår bra och relationen har hämtat sig bra efter händelsen. Det "men" jag har kvar är att senast han blev arg på mig och höjde rösten så blev jag riktigt rädd och började gråta hysteriskt. Bråket upphörde tvärt då men var ingen kul känsla så jag inser ju att där finns att bearbeta hos mig och att jag borde prata med någon. 
(Detta var första gången efter händelsen som vi blev lite ovänner och rösten höjdes.)