Add i tonåren

Eftersom de också ska ta sig igenom puberteten så ja. 
Det är inte alls ovanligt. 
Vad säger skolan? Har ni sökt vård där ni fick diagnosen?
Det här behöver man ta om hand, det kan inte fortgå med tanke på att han drar sig undan mer och mer samt detta med kosten. 
Jag är ganska tveksam till att det kommer att gå över av sig självt!

Jag förstår att det är jättejobbigt och att du känner ditt barn bäst men här kan behövas hjälp innan det går ännu längre. Då blir vägen tillbaka tuffare.
Mitt yngsta barn har nivå 1 autism och ADD men hen är bara i lågstadiet än så länge, så jag håller precis på att sätta mig in i allt. Jag har dock läst psykologi och pedagogik bland annat så jag tänkte att jag skulle ha en fördel av att vara ganska insatt i diagnoser och utvecklingspsykologi mm. Men vi får se hur det kommer att utveckla sig för oss. 

Självklart har vi regelbunden kontakt med vården och skolan. Jag har inte inställningen att det kommer gå över av sig själv. 

Är det någon med erfarenhet av tonåringar med npf som vill dela med sig?

Jag arbetar som lärare på högstadiet och ja, det är mycket vanligt med ökade problem under puberteten. Medicinen behöver ändras med vikten men också hormlner verkar påverka. 

Har ett barn i min klass nu som justerar upp, får justera ner, testar ny medicin, får blodtrycksproble, får testa ny, minska dosen, öka den igen osv. Barnet upplever och uttrycker också att den behöver medicinen då den känner att både skola och vardag fungerar bättre då, så hen tycker det är värt att kämpa på. Kan tänka mig att de vårdnadshavarna har det tufft. 

Sen är det en del som det liksom bara klickar direkt för när de börjar medicinera. De justerar ingenting. 

Pans/pandas?

Har tänkt den tanken men det är inte helt nya symptom som dykt upp utan mer att vissa av de tidigare ganska milda symptomen som blivit betydligt värre. Så jag hoppas att det ?bara? är add:n och hormoner som skapar svårigheter att hitta bra balans i medicinering och magproblem som gör detta. 

Tack! Jag tänker att det borde vara så här för många. Har försökt prata med hans mentor, och mentorn är snäll och säkert en bra lärare (i just hans ämnen funkar det bra för min son för han gillar dem) men också lite sävlig så jag får mest hummanden och vi får ta en dag i taget tillbaka. Sonens frånvaro börjar dock sticka iväg så jag behöver nog få en mer fördjupad dialog med skolan om vad som är rimligt att göra. 

Ja och i realiteten kan man ju inte gör så mycket som lärare. Om det dessutom fungerar väl i hans ämnen kanske man inte heller ser problemet. Närvaron ska ju följas upp - vi utreder all frånvaro över 15 procent - men under ett läsår bör man normalt sett ligga i spannet 5-10 procent som mest (mätt över längre period som från läsårsstart till nu), så jag lyfter ibland frånvaro under 15.

Det man också kan be mentorn om är ju att utreda elevens situation. Vi får ibland sådana lappar vi fyller i som underlag till elevhälsomöten. Så ni får en bättre bild innan ni kontaktar vården. Fast i slutändan är det ju där ni hamnar för justering av medicin. Jag skulle dock säga att det är vanligt att behöva justera. 

 Vi har regelbunden kontakt med vården.

Det jag skulle vilja ha hjälp av från skolan är lite mer info om hur det går för honom i vissa ämnen. Om det är någon dag med genomgång eller nåt som är extra viktigt att han inte missar. Tydligare anvisningar för vad han behöver läsa på om han är hemma. Jag fattar att det är svårt för lärare att hinna med extra stöd till elever som är frånvarande och att man i högstadiet  behöver ta mycket eget ansvar, men det är samtidigt så jäkla dumt med dagens skola och fragmentiserade digitala läromedel. Helt omöjligt för mig som förälder att hjälpa mitt barn. Men det är en annan fråga.

Förstår precis vad du är ute efter och det är precis som du är inne på svårt att hinna med i rollen. Jag brukar påminna vårdnadshavare om att jag har ca 130 barn jag har ansvar för i skolarbete, som förälder kanske man har 2-3 st i de flesta fall. Det är ibland lättare att svara på ett mail än att skicka ett. När barnet är hemma, kolla schemat och maila dagens lärare: Hej XX var hemma idag, vad kan vi göra hemma?

Sen är det inte alltid bara läs igenom något, utan man kanske haft gruppdiskussione, labbat osv. Sådant som man kanske inte alltid kan ta igen på egen hand  

Jag tycker det är super att du är medveten om frånvaron och ditt barns situation. Det kommer bli bra, men det kanske tar ett tag. Det gäller att hålla i och hålla ut. Be skolan att upprätta en studieplan om det har börjat samlas på rester, önska ett möte med elevhälsan och rektor - ett EHM, där nu börjar nysta i situationen. Be mentorn anmäla ett ärende till elevhälsan. Är några små konkreta saker du kan göra för att starta en dialog med skolan jag tror blir fruktbar. 

All lycka till er bägge. 

Stort tack för dina konkreta råd. Jag upplever att han fick mer stöd i mellanstadiet när problemen var mindre, men det beror nog mycket på mentorerna och hur på de är i sådana här fall. Ska fråga efter en studieplan och ett ärende till elevhälsan, och om inte mentorn tar i det skicka frågan till rektorn. 

Nu är min son 2 år yngre än din så har inte kommit in i den perioden ännu.

Men tänker på det du skriver angående problem med maten. Min son bytte från equasym (som ju har samma verksamma ämne som ritalin) till elvanse pga viktnedgång och svårt att äta. Med elvanse så upplever han samma positiva effekter men färre bieffekter. Tex lättare att äta och mår inte lika dåligt när medicinen går ur kroppen.