???

Vad var du då? Om du var barnvakt så är det din dotter som borde ha betalat dig, inte soc.

Klart du tycker det är svårt att förstå, du vet inte hur många gånger jag har hjälpt henne med att ta hem henne i hennes 31 åriga liv.

Det är ju klart att ni ser elaka mormor i detta, men jag måste ju visa min dotter också att hon måste göra nått för att komma på fötter igen, å när hon hade chansen att få tillbaka sin lägenhet och struntar i de, är det mitt fel också, att hon inte vill skriva in sig på af, är det också mitt fel? Att hon "glömmer" sina barn, speciellt den minsta, är det också mitt fel?

Jag har också gränser, jag har alltid funnits där i hennes liv, alltid funnits i mina barnbarns liv och vad får jag för det, jo, skit, de ända ni ser här är att jag har slängt ut min dotter och ja, tyvärr följde hennes två barn med på ett snöre, men som jag också skrev så hade jag varit smart där så hade jag bara slängt ut henne å behållit barnen och ringt soc då.

men det ni alla ser här bara den elaka jäkla dumma mamma/mormor som slängt ut sitt barn och barnbarn.

Ingen kan sätta sig in i min situation, men, men jag får väl ta det och som vanligt så är det så synd om min dotter, men blir bra de.

Jag vill inte sätta ditt nån, jag vill bara att nån ska förstå hur jag tänker, inte sätta all skuld på mig.

När man inte ens har förmågan att sätta sitt/sina barnbarn i främsta rum och  lyckas behärska sig så pass så att inte barnen blir drabbade av att bli hemlös och därmed i otrygghet så ska du inte ens påstå att du funnits där för stackarn! Du har snarare orsakat honom mer trauma än du någonsin kommer begripa. Ingen som helst självinsikt i dig. Hoppas barnen blir placerade i trygga familjehem långt ifrån er båda. Inte svårt att begripa vilket kaos det måste varit för barnen både innan och framförallt NÄR du kastade ut dem! Återigen arma barn! Lite självrannsakan skulle vara på sin plats! Som mamma! och nu som mormor! 

Tack, det var det där jag ville komma fram till.
Nej, jag var inte barnvakt, mitt barnbarn blev boende hos mig för att min dotter och hennes "pojkvän" godkände det till soc.

Fast min dotter har/haft barnbidrag och underhåll så har inte mitt barnbarn eller jag fått ett korv öre, behållt allt själv.

Därför jag tycker soc skulle strypa pengarna som dom sagt att dom kan göra.

Jag har ALDRIG krävt några pengar från soc, ALDRIG.

Det är tur att du kan tänka på allt, inte många som kan det tror jag, speciellt inte en jobbig situation....

Och jag tror också att ni tror detta är lätt för mig också, kasta skit på mig om ni nu mår bra av de, sätt all skuld på mig, gö de...TACK!!!

Du skulle må bättre av att ta av dig offerkoftan och försöka se livet ur ditt barnbarns perspektiv! Jag är ganska övertygad om att en normalt fungerande människa skulle göra allt som krävdes för att skona barnen från trauman som kan prägla hela deras fortsatta liv, oavsett konflikt med dottern. Inte hjälpa till att knuffa barnen ut i ännu mer otrygghet. Någon av er måste ju vara den vuxna även i jobbiga situationer. Det klarar uppenbarligen vare sig du eller din dotter! Barn behöver trygga, stadiga vuxna som kan förmedla trygghet till dem. Tycker du att du är den personen? 

Som skrivet, det är ju tur du tänker på allt, det är ju tur eller hur?

Jag har gjort allt för mitt barnbarn sedan får du skriva vad du vill, varsegod.

Jag gav mitt barnbarn tak över huvudet, mat i magen, kläder som ej va för små, skor osv mer än vad hans föräldrar gör just nu.

Sedan om du nu har hakat upp dig på att jag slängde ut mina barnbarn också när jag slängde ut min dotter är upp till dig, varsegod.

Fortsätt å skriv du, jag känner mig stolt ändå att jag har funnits vid hans sida i 4 månader när hans föräldrar inte gjorde.

Sorglig tråd, det gör ont i själen att läsa inläggen. 

Att man kan agera moget som en vuxen människa med barnens bästa för ögonen har inget med tur att göra! De allra flesta vuxna människor klarar av att sätta barns behov i främsta rum och det har heller inget med tur att göra! Att klara av att inte agera på ilska och aggression runt barn har heller inget med tur att göra! Att barns behov är så mycket mer än det basala som mat och kläder begriper de allra flesta vuxna människor också och har heller inget med tur att göra. 
När detta barn blir äldre så tror du alltså att det är ett par byxor du givit honom som kommer sitta i hans minne?! 
Sitt du där i din offerkofta och känn stolthet! 

Här har vi en som vill ha sista ordet märker jag...

Han kommer nog vara glad över att jag fanns där...
Han kommer nog inte tänka på dom där byxorna, men att mormor gav han tak över huvudet.

Du får kritisera mig hur mycket du vill, känner mig iallafall stolt över att jag har haft hand om han i 4 månader.

Har både omkostnadsersättning, lön & barnbidrag för mitt barnbarn som bor hos mig 

Men då kanske ditt barnbarnet är placerat hos dig, det var inte mitt barnbarn, han bodde bara här för att få tak över huvudet typ.