jag är mamma på 30 år

vad hade ni gjort behöver veta om den ska få gå endo

är det nån I min sits

Har ni inga andra barn i närheten? Föräldrar? Egen åsikt om varför de inte skulle?

jo men dom barnen är 14 och 15 år dom fick aldrig gå bus eller godis 

Om barnen vill själva och du tycker det är okej så vad är problemet?  

Varför spammar du?

problemet är att det känns som när man kommer till mellanstadiet så är det tigeri har jag rätt 

Nej det är inte tiggeri . Dom är barn. 

ok men vad ska dom klä ut sig till da Har inga dräkter ge mig tips är ni snälla 

vad ska era barn klä ut sig till behöver många tips

12åringa barn som vill gå bus och godis lär kunna komma på sina dräkter själva

men faktiskt kommer dom inte på några för max 500 kr mina barn vill ha tips dom får bara 500 kr var

vad skulle ni hitta på för dräkt till den budgeten 

Ja, hade jag sagt. Men det är ju du som är deras förälder och bestämmer.

Åk till närmaste Dollarstore.  Rusta eller ÖB eller leksaksaffär och låt dom välja något bland alla dräkter som finns där nu inför Halloween.  Kostar max 200 för något som ändå är lite kul. 

Har ni ingen fantasi? 

Jag tycker du tar en paus från dina föräldrar.
Du behöver inte säga upp bekantskapen helt, då blir det bara ett jättestort beslut som man går och drar på, eftersom det känns så stort och definitivt
En paus innebär lite luft och avstånd och tid att känna efter.
Ta bort de från sociala medier osv. Man kan skylla på att det är mycket på jobbet/trött, så man hinner inte ses. Detta för att unna sig att slippa konflikten om man basunerar ut en paus
Efter det kan man känna efter hur ofta man vill ses. Man måste inte skava på varann jämt och ständigt

Rekommenderar även någon samtalskontakt där man får bearbeta sin barndom och relation till föräldrarna

Det är egentligen inte hela världen. Skulle du vilja bli din syster? 

Du är den du är pga den uppväxt du fått. Är man mindre i blickfånget för sina föräldrar får man ett driv och en möjlighet att förverkliga sig själv som favoriserade barn har svårare för.

Se det inte som att du blivit orättvist behandlad. Se det som att det gett dig möjligheter som ditt syskon inte har.

Absolut det är ett alternativ jag funderat på Dock så har jag nog omedveten gjort det i något år och nu är relationen bara sämre. Men jag får fundera

Jag tycker du ska söka hjälp för att kunna släppa att dina föräldrar favoriserar din syster eftersom du inte kan göra något åt det men du kan lära dig hantera din reaktion och känslor. 

Jo jag försöker ju såklart men det är samtidigt svårt för att så fort vi ses så pratas det om henne och i och med att hon är manipulativ så ljuger hon ju om hur mycket som helst. Och jag är en person som har svårt för att sitta och prata med folk som ljuger. Jag umgås inte ens med sådana människor. 

Jag låter kanske lite introvert som person i min text men jag är en social och väldigt trevlig tjej som tycker om mode, har en bra karriär och som vet hur man för sig. Ville bara få med det. Men man kan ju trots ovanstående ha fått dåligt självförtroende på vägen pga olika händelser. 

Ett annat alternativ är hur hon favoriseras i allt. Det var totalt förbjudet att låna sommarhuset och jag frågade i kanske fem, sju år fram till att syrran och hennes man lyckades övertala mina stackars föräldrar att de ville åka dit med vänner. Nu får vi också låna det. 
Detta trots att min man hjälper dem med allt på huset och min syrras man inte orkar eller kan hjälpa dem med någonting på huset. 

Så det finns ju flera grejer i detta som jag stör mig på. Det är bara två år mellan oss och helt olika saker gäller. Ja jag kan tycka att det gör ont och känns väldigt tråkigt. 

Har inget tips, men vet hur det känns att syskonet är favoriten.