Ålderskillnad och ung förälder

Jag tycker inte att det är konstigt alls, eftersom ni är gifta och alla barnen är gemensamma (och du kan stava). Och på vilket sätt skulle en större åldersskillnad mellan barnen ha ändrat på det faktum, att du är en ung mamma? DET definieras ju av åldern vid första barnet, sedan gör det ingen skillnad länge. När era vänner är mitt i värsta småbarnsköret, har ni stora barn som ni kan göra intressanta resor med - samtidigt som ni själva fortfarande är unga! :)

Det finns mycket problem med unga mammor som grupp, men du ingår ju uppenbarligen inte i den gruppen p.g.a. ovanstående faktorer (gift, alla barn med samma pappa, kan stava - med allt vad det tyder på av intelligens och ordningsamhet). 

Var nyligen 37 fyllda när barnen kom. Fick två på en gång annars hade det nog bara blivit ett. Det var inget eget val att jag var så pass gammal när de kom utan det tog fem år för oss från det att vi bestämde oss för att vi ville ha barn tills dess att det blev levande barn. Barnens pappa var då 43 år.

Mamma var 20 och pappa 21 när de i mitten av 70-talet fick mig. De sågs som väldigt unga föräldrar även på den tiden då vi pratar Stockholm. Mamma och pappa var överlägset yngst bland mina klasskamraters föräldrar.

Åldern på förstföderskor varierar ju en hel del beroende på vart i landet man bor och om det är stad eller landsbygd.

Spelar det någon roll om man har barnen med samma pappa? 

Det är bara om man vill slippa de statistiskt bevisade ökade riskerna för diverse problem för barnet. 

Jag var nyss fyllda 27 och först i bekantskapskretsen och yngst i föräldragruppen. Men min föräldragrupp var märklig, näst yngsta var 38 (sju förstföderskor). Varierar mycket lokalt. 

Jag tycker 27 var en bra ålder, kanske tråkigt att mina vänner har betydligt yngre barn bara. 

För unga mammor gör det ju det. För det är en viss sorts, vanlig ung mamma som strular till sitt liv: hon har ingen utbildning, inget jobb, ingen egen bostad, ingen fast relation. Hon röker och dricker även under graviditeten, amningen ger hon upp direkt när det bara blir lite jobbigt, sedan fattar hon inte hur man läser på ersättningspaketet och orkar inte göra rent nappflaskorna.

...och så blir det en ny kille på en gång, som ofta inte är snäll mot det barn hon har sedan förr. Sedan blir det ett till barn, sedan försvinner den killen också... och så fortsätter det.

När personer har fått barn som äldre, behöver det inte vara samma problembild även om den ena eller båda föräldrarna har barn från ett tidigare äktenskap. 

Oj vad generaliserande! Men med det svaret inser jag ju varför jag upplever att jag måste försvara och förklara mig. Tragiskt. Jag var 19 år och gift med en kille som är 10 år äldre. Barnen var superplanerade. Vi hade ordnat boende och jobb. Efter 6 år tillsammans lämnade vi varandra (som många gör i dagens samhälle) och tre år senare skulle jag träffade jag han som skulle visa sig vara mitt livs kärlek. Nu är vi gifta, har barn ihop, bor i hus och jobbar såklart med två bra yrken båda två. Tycker att folk ska sluta döma så himla mycket. 

Barn 1 30
Barn 2 37
Barn 3 44

Handlade väl inte bara att vi ville ha så långt mellan barnen utan ibland kommer livet mellan och ibland vill inte kroppen. Men samtidigt tycker jag det varit toppen med långt mellan , de har kul ihop men aldrig behövt bråka om samma saker för de varit på olika ställen i livet. För oss har det fu kat toppen. 

Av de jag träffat tycker jag ni verkar vara "normala" att vara runt 20/21 vid första barnet är ju inte jättetidigt.de flesta jag umgås med fick första mellan 20-32.  Min kompis fick första när hon var 16, det år tidigt

Fast nu var ju XXXs inlägg riktad till ts, som har 3 barn där det skiljer sig 2 år mellan varje. Hade det varit 2 eller 3 olika pappor till barnen så hade det inneburit att ts hunnit separera, träffa en ny man och föda barn under bara 2 år. Det är väldigt oansvarigt. Men iom att ts har samma pappa till barnen och det är en kärnfamilj så är det en annan sak. 

Man behöver ju inte ta allt personligt.

Jag fick min son när jag var 34 år. Tror att folk kanske reagerar eftersom de har svårt att se sig själva i den situationen. Jag kan inte föreställa mig att jag skulle ha ens ett barn i den åldern med tanke på hur jag levde 😅 men med det sagt så är det ju rätt oförskämt att kommentera andras livsval på det sättet. Lr så är alla vi gamlingföräldrar avundsjuka på att du säkert har mkt mer energi än vad vi har haha

Vad i hela fridens namn skulle någon vara avundsjuk på i TS situation? Inte så att den är dålig på något vis, men vad menar du skulle vara orsak till avundsjuka?

TS, jag var 33 vid första barnet. Andra kom tre år senare. 

Det finns verkligen folk som blir avundsjuka. Vet inte hur många syrliga kommentarer man fick av många medelåldersföräldrar på föräldramöten på dagis, när jag var runt 23-24 och majoriteten 35-40

Och är det något vi alla bör ha lärt oss, är det att skeva beteenden så som nedlåtande kommentarer adresserat från ingenstans ofta grundar sig i avundsjuka.

Än idag när mina barn är på väg in i tonåren, och jag 33, finns dessa människor som bittert ska fråga om man har  haft tillräckligt med ?erfarenhet? för att uppfostra barn, och hur jag kan bygga karriär fast jag fick barn ung medans de nu mer 45-50 fått lägga karriären på paus. Svaret är som ung orkar man både ha ett familjeliv, plugga och jobba, senare får man högre krav på livskvalitet och kan inte hantera den stress det kan innebära.

Jag vet att alla absolut inte är så, men ur en ung faders perspektiv är det otroligt många som tror sig ha rätten att ifrågasätta, som om det skulle vara mer konstigt att skaffa barn ung än gammal, som trots allt bara varit en fluga de senaste 15 åren.

Det tror jag absolut, att unga föräldrar får syrliga kommentarer (vilket så klart är skitdumt). Men varför skulle ngn vara avundsjuk på TS, eller dig? 

Att få barn ung har fö varit ovanligt även tidigare.  Vanligt folk hade inte råd att få barn unga. Som piga/dräng hade man ofta inte ens egen bostad. Förstagångsmammorna var faktiskt äldre förr än de är idag. Under 60- och 70-talen däremot, då var föräldrarna osedvanligt unga. 

https://www.scb.se/hitta-statistik/artiklar/2013/Aldre-mammor-vanligare-forr/

I mitt fall kan jag så klart ha fel, men min upplevelse av just de som är såna är generellt bittra slitna människor, med uppenbart kvävd livsgnista. Då är det lätt att dra den slutsatsen!

Det visste jag faktiskt inte, intressant. Det har väl att göra med tidanda antar jag. Förr var det fattigdom, idag är det karriär 

Jag tror att det vart så för mig för att jag själv har unga föräldrar, min barnsliga vision var alltid att jag vill ha ett fritt liv efter 40🤣 men då missade jag istället friheten som ung vuxen? I slutändan är det hugget som stucket, det finns inget facit på vad som är rätt väg att gå

Jag var 36 när våra tvillingar föddes, maken 33. För några decennier sedan hade det ansetts gammalt för första barnet. Men idag är ju 36 ingen ålder, särskilt inte i högutbildade kretsar.

Jag var absolut inte redo för barn i din ålder TS, hade inte hittat rätt man heller. Men alla är olika.

De flesta jag känner var över 30 när de fick första barnet. Några var mellan 25 och 30. Bara en var under 25. Rent biologiskt är ju det bättre, men mycket annat spelar in. Och jag känner mig varken gammal eller orkeslös.

Det viktigaste är att man VILL ha barn samt helst har ett ordnat liv. Ålder spelar mindre roll.

Sen får man försöka strunta i vad andra tycker. Det finns alltid de som har åsikter. Som anser att man är för ung, för gammal, har för många barn, för få barn. För att helt slippa synpunkter ska man tydligen få alla sina barn mellan 25 och 35, samt högst tre. Fler är för många, men ensambarn är det synd om. Som sagt, det finns så många åsikter om hur det borde vara. 

Tillägg:

För oss var det aldrig aktuellt med ett tredje barn. Hade vi bara fått ett barn, hade vi troligen försökt få en tvåa inom ett par år, med tanke på min ålder. Nu blev det ju två på en gång och vi var nöjda med det.

Bry dig inte om Anonym XXX. Hon skriver ofta sådana inlägg. Alla som inte är gifta och lever i kärnfamilj, är trash enligt henne. Röker och dricker och kan inte ta hand om sina barn. Dessutom hackar hon bara på mammorna. Alla frånvarande pappor som ibland avlar barn till höger och vänster, skriver hon sällan om.

Hon lever kvar på 50-talet.

Det klart att det finns unga föräldrar med problematik, som inte klarar att ta ansvar. Men de flesta föräldrar, särskilt mammor, tar väl hand om sina barn. Oavsett ålder, och oavsett om de bar barn med en eller flera partners. 

Min svägerska var ganska ung när hon fick sitt första barn med en kille som visade sig vara missbrukare. De separerade under graviditeten. När dottern var 2 år träffade hon en ny man. Dotterns halvsyskon är bara 4 och 6 år yngre.

På pappret verkar min svägerska kanske vara en sån där "strulig" morsa som skaffade barn ganska tidigt och ganska tätt med två olika män, samt har en frånvarande far till äldsta dottern. Men HON har ju inte strulat, utan alltid tagit väl hand om sina barn. Lever fortfarande ihop med de yngre barnens pappa 20 år senare. Både hon och mannen har bra jobb och ordnade liv.

Min åsikt är att barnen kommer när dom kommer oavsett ålder på föräldrarna? Folk måste bara lägga sig i precis allt som dom inte har med att göra och drömma andra i ens närhet efter vad dom själva tycker ska vara ?normalt?  :( Det är tyvärr så 

jag var 18 när min äldsta föddes och 27 när nummer 2 och 3 (tvillingar) kom