• Havssol

    Hur mycket ska man orka?*Långt*

    Det är första gången jag skriver på den här sidan, men jag har haft två mf. Det ena i okt-05 i v5 & det andra nu i mars-06 v 11. Jag har en kurator tid på fredag men tänkte bli av med lite här. Det här mf blev en mardröm, hade en blödning en dag i v 5 och var helt säker på att det var missfall. 1 v senare med massor av grav symptom visade det sig på sjukhuset att jag fortfarande var gravid, vul gjordes i v7 och då såg vi att det var tvillingar. Hoppet kom tillbaka igen även om förnuftet sa åt mig att inte hoppas för mycket. Jag försökte att inte tänka på det för mycket men det är ju inte så lätt, jag vilade och ansträngde mig så lite som möjligt. Ändå kom blödningen i v 11, då när det kändes som att nu är det bara 1 v till så är vi safe. Men icke, jag fick själv dra ut moderkakan, smärtan var olidlig. Ändå fanns hoppet kvar att iallafall en av dom skulle klara sig. Åkte till akuten, fick cytotec som skulle få ut det sista, vilket inte hjälpte. Blev tvungen att skrapa mig för 3 dagar senare och nu är jag bara tom. Hur ska jag komma på fötter igen? Hade ju äntligen repat mig från förra mf i okt. Vet inte om jag kommer att våga bli gravid igen eftersom det känns som att jag bara kommer att få mf. Är det vanligt med upprepade mf? Är risken stor att jag kommer att få fler? Jag längtar efter att prata m kuratorn, känns som att alla runt mig säger: ja men det är väl vanligt med mf?! Som att det är någon tröst! Nu är det 1 v sen jag blev skrapad och blödningen har nästan slutat, undrar när blödningen i själen lugnar ner sig.
    Tack för att du orkade läsa ända hit!
    Havssol

  • Svar på tråden Hur mycket ska man orka?*Långt*
  • Pico

    jag har inga ord som kan trösta men jag skickar dig den största och varmaste kram jag har.

    kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam!!

  • Havssol

    Tack fina ni. Tårarna rinner över att det finns människor som ni som bryr sig!Tar tacksamt emot kramarna, dom behövs!

  • sabia

    oj, vad hemsk.
    jag hoppas att du orka ta dig på fötter igen.
    jag hoppas att nästa gång du lyckas.
    när jag sitter här å läser såna ilägg vet jag inte själv vart jag skulle ta väg om det
    skulle hända mig. då jag gråter med dig. kram på dig
    det är bra att gå till kurator för då vet man att man kan prata å gråta ut det som vi mest håller för oss själva. ge dig den tiden som du behöver, gråter när du känner att du måste gråta tills du känner att nu kan du fortsätta att ta tag i nya omgångar.

  • pear

    Mina varmaste kramar till dig Havssol. Förstår att du har det fruktansvärt jobbigt nu. Det finns inte ord att beskriva hur man mår efter att ha genomgått detta. Jag har själv haft 4 mf o sorgen är enorm. Det enda jag kan säga för att trösta dig är att även om det känns för bedrövligt just nu så i takt med tiden (låter som en klyscha, jag vet) så läker man lite undan för undan och rätt vad det är en dag så kanske du kan tänka dig att försöka igen. Så har iaf jag kännt eftersom längtan efter ett barn är så enorm så orkar jag fortsätta även om det inte kännts så direkt efteråt förstås.

    Det är inte speciellt vanligt med upprepade mf. Enligt min läkare så är inte risken större efter 2 mf att få ytterligare mf utan först efter det tredje mf:et så ökar risken att man ska få ytterligare mf.

    Jättebra att du ska prata med en kurator. Du behöver få prata massor nu. Det är skitjobbigt när folk "förminskar" sorgen genom att påpeka att det är vanligt med mf. Visst det är vanligt men det gör ju inte sorgen mindre för dig. Så tillåt dig att sörja!

    Massor av kramar till dig. Du får gärna höra av dig om du undrar nåt eller vill "prata".

  • Lilla skorpan

    Tycker så synd om dej.
    Skickar en BAMSE stor Kram

  • hallonblomma

    Förstår att det är jättejobbigt för dig just nu. Jag har själv ganska så nyligen fått driva ut mitt 5:e ma.
    Har påbörjat utredning nu, men jag har gett upp hoppet om att få ett eget barn.
    Håller tummarna för dig att du kommer att lyckas så småningom!

  • Herus

    Stor kram till dig..
    Jag vet att det känns tungt nu och det kommer att kännas tomt ett tag. Men snart kommer du hitta ork och styrka att försöka igen. Jag har haft tre mf på raken. Sen gjorde jag en utredning som visade att inget va fel. Vila i två månader och sen försökte vi igen. Jag är nu gravid igen i v10. Jag går på koller en gång i veckan för att stilla min oro plus att jag tar extra progestoron som ger näring till gulesäcken.

    Det är inte vanligt med upprepade mf, men visst finns det. Bra att du ska prata med en krutaor. Man behöver prata av sig. Gråt och va ledsen, det hjälper..

    Stora kramen. Bara o höra av dig om du vill prata med nån som vart med om liknande..

  • Karro midsommarbrud

    Ville bara skicka en varm kram. Har själv haft mf i v 11+5 ca och vet vad du går igenom.
    Kram och ta hand om dig.

  • loppis7

    Har själv varit med om jobbiga MA så jag vet vad du går igenom o jag kan bara säga tt på något vis kan man ta sig upp igen o igen , men låt det ta den tid ni behöver o ge inte upp .
    kram

  • Havssol

    Tack för alla era stöttande ord tjejer, ni är fantastiska. I dag känns det lite bättre & det är väl så det kommer att vara, får ta en dag i taget helt enkelt. Tack för att ni finns!

  • mammelimam

    kramar i massor!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

  • cilla35

    Hej Havssol!
    Jag lider med dig!
    Jag skrapades också för drygt en vecka sedan. Blev gravid efter 3 års väntan genom IVF. Gjorde ett VUL i v8 då slog hjärtat för fullt. I v15 gjorde jag ett nytt VUL för att jag gick o oroade mig för att nåt skulle vara fel. O vad rätt jag hade, barnet var dött.

    Jag har två pojkar sen innan med en annan man (12 o 15år) o har aldrig fått MF förut.
    Visst känns det fruktansvärt, man vet inte hur man ska orka. Jag ska träffa en kurator idag, äntligen!

    Det som håller mig uppe är nog hoppet om att EN dag ska vi lyckas o äntligen få var efterlängtade bebis!!

    Många KRAMMMAAAR!!!!!

  • Linusida

    Skickar en stor tröstkram. Fick självmissfall i november (v 8) efter att försökt att bli gravid i 3 år. Jag vet hur ont det gör i hjärtat!!

Svar på tråden Hur mycket ska man orka?*Långt*