Min man dricker. Oftast är det sprit som han dricker som han gömmer för det är inte ok för mig att dricka så. Jag skulle tippa det är varenda dag. I mina ögon är han sjuk och en alkoholist som behöver hjälp.
Han däremot menar att de flesta småbarnsföräldrar dricker så här. Att det är inget ovanligt.
Även om han aldrig blir ordentligt full så är han sjuk i mina ögon.
Min man dricker. Oftast är det sprit som han dricker som han gömmer för det är inte ok för mig att dricka så. Jag skulle tippa det är varenda dag. I mina ögon är han sjuk och en alkoholist som behöver hjälp.
Han däremot menar att de flesta småbarnsföräldrar dricker så här. Att det är inget ovanligt.
Även om han aldrig blir ordentligt full så är han sjuk i mina ögon.
Min man dricker. Oftast är det sprit som han dricker som han gömmer för det är inte ok för mig att dricka så. Jag skulle tippa det är varenda dag. I mina ögon är han sjuk och en alkoholist som behöver hjälp.
Han däremot menar att de flesta småbarnsföräldrar dricker så här. Att det är inget ovanligt.
Även om han aldrig blir ordentligt full så är han sjuk i mina ögon.
Att han inte upplevs som berusad behöver inte alls betyda att hans konsumtion är rimlig - tvärtom. Det kan mycket väl vara så att hans kropp blivit så van vid alkohol att ribban höjs för hur mycket som krävs för att han ska bli påtagligt packad.
Och det är fullständigt rimligt att ställa kravet att alkohol inte ska drickas varje dag - i synnerhet om man har hemmaboende barn. Det handlar inte om något moraliserande, utan att ta ansvar. Även om han så bara druckit ett glas vin, kan han inte köra bil sen. Så skulle det uppstå en situation att man t.ex. behöver läkarvård, är det den andre föräldern som får köra och alltid se till att vara tillgänglig för barnen. Det är helt enkelt inte jämställt föräldraskap. Visst, nån fredag kanske bägge vuxna dricker vin i soffan, och skulle någon olycka mot förmodan ske får man hoppas att någon annan kan rycka in och att man löser det på något sätt. Men att dricka VARJE dag och räkna med att den andre föräldern alltid fixar allt är helt enkelt oansvarigt.
Alla varningsklockor ringer. Rättfärdigar sitt drickande med en klockren lögn om att de flesta andra lever som honom.
Tror han en sån där som behöver lägga av helt och hållet, men i hand egen värld ska han nog klara av att hålla sitt drickande på en lagom nivå.
Igår sa han att han inte druckit nåt å jag märkte inget heller honom. Hade en trevlig kväll men sen snarkade han så fruktansvärt så gick upp..vi sover i skilda sovrum. Sa bara har du druckit. Nej sa han. Vad bra då hämtar jag alkomätaren så får vi se. Nej det behövs inte sa han för jag har druckit.
På nåt konstigt sätt så känns livet man har tillsammans fejk. Där går jag å tror att det är bra osv men självklart har han druckit. Verkar inte kunna leva med sin familj om han inte är full. Det är så jag känner å det är så jag tar det.
Så idag sa jag att antingen ber du om hjälp idag eller så går vi skilda vägar.
Igår sa han att han inte druckit nåt å jag märkte inget heller honom. Hade en trevlig kväll men sen snarkade han så fruktansvärt så gick upp..vi sover i skilda sovrum. Sa bara har du druckit. Nej sa han. Vad bra då hämtar jag alkomätaren så får vi se. Nej det behövs inte sa han för jag har druckit.
På nåt konstigt sätt så känns livet man har tillsammans fejk. Där går jag å tror att det är bra osv men självklart har han druckit. Verkar inte kunna leva med sin familj om han inte är full. Det är så jag känner å det är så jag tar det.
Så idag sa jag att antingen ber du om hjälp idag eller så går vi skilda vägar.
Du beskriver det som att livet med honom känns fejk och ja, tyvärr är det så det är att leva med någon som har ett missbruk och/eller ett beroende.
Den känslan ligger som en skugga över allt. En lång period innan jag skilde mig från min man var det lite "fake it til you make it" över vårt samliv. Skratta tills du tror att du är lycklig. Allt man gjorde för att försöka avleda honom från alkohol, allt man gjorde för att bara försöka tänka på annat, alla fasader man visade upp för andra.
För en alkoholist - oavsett om denne själv förstår att hen är det eller inte - kommer alkoholen ALLTID i första rummet. Om du tror att han är alkoholist - vilket din beskrivning verkligen låter som - och du väljer att stanna hos honom, väljer du att leva ett liv där alkohol styr allt. Det tror jag inte att du vill.
Jag hoppas verkligen, VERKLIGEN att han tar till sig av ditt ultimatum, kommer till insikt och gör ett genuint försök att bli av med sitt beroende.
Men risken är stor att han inte gör det. Och då måste du göra ditt val.
Min man var inte intresserad av förändring utan bröt upp med mig när jag sa att jag inte längre ville leva med hans drickande. Det var fruktansvärt såklart. Det är många år sedan nu och en liten del av mig älskar fortfarande människan som fanns innan han förstördes av sprit. Jag kan också sörja den förlorade tiden, våra gemensamma kretsar som försvann med tiden etc. Men jag känner full acceptans över att jag gjorde allt jag kunde och att det var rätt att det tog slut när han inte ville - eller kunde - prioritera annorlunda. I dag är jag gift med en annan man och vi har en fantastisk relation. Kan njuta av en god öl ibland men alkohol orsakar aldrig problem.