Mina släktingar har tappat intresset för mina barn

Ja. Gullighetsfaktorn minskar när barnen blir större samtidigt som mor- och farföräldrar blir tröttare med stigande ålder. Alltså fullt normalt.

Tror också det är normalt. Jag har den yngsta flickan bland kusinerna (flickor) och det har en tendens att bli en väldig uppmärksamhet på min tjej när släkt och familj umgås. Tror anledningen är enkel- många tycker mycket om småttningar helt enkelt

Mina släktingar har gjort exakt detsamma! Normalt skulle jag inte vilja kalla det, trist beteende snarare. För mina barn är tonåringar nu, och nu gnälls det över att de inte hör av sig till mormor och morfar som är gamla och trötta.

När de var små, fram till 1-3 års ålder var mina föräldrar ganska engagerade, eller i alla fall brydde sig lite. Lekte en stund, gullade med barnen, pratade med dem, kunde ringa och prata med dem. Men med tiden blev det knappt att de ens uppmärksammade barnen alls, pratade inte med dem när vi var på besök eller de kom till oss. Ville mest prata med oss vuxna, ibland kanske OM barnen, men sällan MED barnen. Kom alltmer sällan också, hade fullt upp med sitt, resor, vinprovning, vänner med mera. 

Jag har inte tvingat på dem mina barn eller umgänge med oss, så kontakten har gradvis runnit ut i sanden. Och nu när mina föräldrar inte orkar med resor, vinprovning och vänner längre så är de upprörda över att barnen inte har lust att ägna dem nån tid. Bara det att barnen ju knappt känner dem...

Min mans föräldrar har som tur är varit helt annorlunda, alltid varit engagerade i barnen, lärt känna dem som personer, och där finns ju kontakten ännu när barnen nu är snart vuxna. 

Trist! Har inte direkt upplevt det (än i alla fall, äldsta blir 8 i år). Då är förstås mina barn av den väldigt sociala och rätt artiga varianten, så det brukar vara ganska enkelt ändå att umgås med dem för det blir inte att man behöver "dra ur" dem information ur barnen och helt ensidigt bara pratar om deras intressen (mina ungar frågar om sina släktingars jobb, platser de rest till, vad de tyckte om som barn o.s.v., medan vissas barn knappt svarar på tilltal och absolut aldrig skulle försöka intressera sig för sin mormors liv). Det jag menar är att vissa äldre barn som blir lite "svåra" att umgås och klicka med, även för släktingar. Tycker dock att vuxna har ett större ansvar för umgänge även med "svårare" barn i släkten, så det du beskriver låter väldigt trist TS, och särskilt om dina barn är enkla att umgås med.

Mina farföräldrar var så. Mormor var tvärtom. Vi blev närmare varandra ju äldre jag blev.
Min mamma har bra relation med alla sina barnbarn oavsett ålder likaså mina svärföräldrar

Mina barn (söner) är sedan länge vuxna, och min mamma är fortfarande väldigt engagerad i dem. Och i mina barnbarn som hon är gammelmormor till.

Helt fantastiskt är det!

Till ts vill jag säga att det högst sannerligen inte har något med att göra om det handlar om flickor eller pojkar.
Själv önskade jag mig innerligt just pojkar, som jag fick. Och mina barnbarn är också pojkar. Jag älskar dem alla för evigt!

Jag upplever snarare motsatsen att de kommer närmare barnen ju äldre de blir. Men det kan ju ha att göra med vilken "typ" man är, bebisälskare eller inte bebisälskare. 

Vissa föräldrar älskar ju småbarn och bebisar medan andra mer längtar efter att barnen ska bli äldre, så det är väl inte så konstigt att mor- och farföräldrar kan känna samma sak. 

Sedan så blir det ju jobbigare i och med att man blir äldre, så det kan ju också vara det som spelar in. 

Jag tycker att det är stor skillnad på tjejer och killar. Jag har en av varje och flickan har alltid varit mycket mer uppskattad av släktingar, folk i allmänhet tycker att flickor är sötare och roligare, så är det bara. 

Haha va?
Nej, det håller jag verkligen inte med om. Pojkarna är, i min mening, i stort sett alltid roligare. Flickor har en tendens att vara tråkiga om du frågar mig.  

Du får gärna visa en källa som styrker ditt antagande.  

Det beror väl inte på kön, utan på att just din flicka är mer trevlig och social än pojken?

Sjukt av dina släktingar att göra sån tydlig skillnad.

Det beror ju som sagt på personligheten även i ditt fall. Även om du går ett steg längre och inte bara menar att din kille får mer uppmärksamhet än tjejen av släktingar. Du menar tom. att killar nästan alltid är roligare än tjejer?!

Fram med källan var det ja

Det beror ju som sagt på personligheten även i ditt fall. Även om du går ett steg längre och inte bara menar att din kille får mer uppmärksamhet än tjejen av släktingar. Du menar tom. att killar nästan alltid är roligare än tjejer?!

Fram med källan var det ja

Jag har förstås ingen tydlig källa men jag har en känsla av att vi i allmänhet i Sverige uppskattar flickor mer än pojkar. Flickor är ju oftast ändå lite sötare och näpnare. Pojkar är av naturen lite mer röjiga och passar kanske äldre släktingar sämre. Men jag talar om en nyansskillnad , ingen tydlig diskriminering. 

Rent allmänt ärflickor populärare i vår kultur just nu, många vill bara ha döttrar, få vill bara hasande. 

Min pojke var jättesöt och ser lika bra ut nu, han är smart och rolig och empatisk, men alla släktingar och vuxna vänner har alltid favoriserat hans tvillingsyster. Dock inte jättetydligt, ingen tydlig diskriminella, förstås.

Jag upplevde också i skolan, särskilt på fritids, att pedagogerna favoriserade flickorna. 

Jag har ingen dotter, så kan inte besvara din fundering.

Mina "pojkar" är dessutom vuxna män numera.