Det här med abort. Varför så många konflikter? Har själv gjort abort och jag förstår abortmotståndare.

Fattar inte alls hur det är något levande i exempelvis v. 8 (då jag själv gjorde abort). Det finns ingen där som har ont, känner sig övergiven etc. Däremot tycker jag absolut vi ska sänka gränsen för den fria aborten, och när det måste göras sena aborten behövs det andra rutiner. Förjävligt att det kommer ut foster som andas och lever!

Förstår inte alls de här radikala abortmotståndarna öht, Men ja jag är för att man borde sänka abortgränsen och jag tycker abort verkar tas alldeles för lättvindigt hos många. Men man kan inte ens lyfta dessa frågor tyvärr, man blir då helt demoniserad. 
Det är ok att ha fler tankar i huvudet samtidigt.
Jag gjorde en abort i v9. Har 3 barn innan. Längtade så tills det var dags för aborten och kände en sådan befrielse när det var klart. 
Samtidigt kände jag en liten sorg för jag vet ju givetvis att det var ett levande foster som skulle bli människa egentligen såsmåningom. 
Hade hen blivit lik sina syskon, hen hade varit 3 år nu är saker jag kan tänka ibland. 
Men det är ok att känna flertalet olika känslor tycker jag. Abort var ändå det bästa i min situation pga hälsan och min energi ska räcka till de barn vi har. 

Ja det är helt fruktansvärt, då kan man ha viss förståelse att vårdpersonal inte vill medverka till aborter just sena iaf. De är utbildade att rädda liv, värna liv och ska tvingas se foster ligga och dö. Tror det är ovanligt dock i Sverige med väldigt sena aborter. Finns 1 el 2 delstater i USA där det är fri abort nästan hela grav (?)
Även vissa andra länder är rätt frikostiga även om det heter att man är ganska strikt emot. Privatvård, bara betala så får man. Lite förenklat men ja. 

Fast så är det inte alltid .Känner några kvinnor som var tvungna att föda barnet ,för att graviditeten upptäcktes för sent.

Extremt sena aborter är ovanliga överallt.
Som vårdpersonal går det faktiskt att förlika sig med situationen, då omständigheterna kring dessa aborter också är extremt svåra.

Omständigheterna = dvs. orsakerna till att aborten beviljats.

Det är givetvis tragiskt med sena aborter just för att det i dessa fall beror på att barnet är svårt missbildat/skadat och ändå inte kommer klara sig, eller ännu värre; modern kommer inte klara sig. Måste kännas förjävligt för kvinnan. Sen har vi de våldtagna och/eller unga som levt i förnekelse. 
Det jag efterfrågar är ordentliga ultraljud som bekräftar att fostret verkligen är dött innan det kommer ut. 

Själv är jag emot abort men för aborträtt. Dvs jag själv skulle ha svårt att utföra en men är helt för att andra ska kunna ha friheten att välja själva.
Tvärtom tror jag det görs för lite aborter. Vissa borde inte ha barn helt enkelt!

Även om man nu tror att vissa väntar för länge bara för att man kan, hur ansvarsfulla hade då dessa blivit som föräldrar? Om abortmotståndarna fick sin vilja igenom och ponera att det inte skedde några illegala aborter - hur många fler barn tror ni skulle råka illa ut? 

Visst förlikar man sig med det det är ju som det är. Arbetar själv i sjukvården inte inom gynekologi dock. Men vet av vänner och kollegor att det kan vara ganska tungt. Det är ju kvinnans hälsa som ju är prio vid exempelvis abort.
Vi är ändå människor och känner nog ngt om ett foster ligger och flämtar även om det är en väldigt kort tid. 

Ja, i alla yrken inom vården och även andra områden finns mer eller mindre tunga situationer. Det bör man som personal reflektera över huruvida man mäktar med eller inte. INTE yla om att slippa delta.
( Är barnmorska f.ö.)
Men jag tror att vi ganska överens i grund och botten.

Konflikten består i att extremister anser att de/staten ska ha rätt att bestämma över kvinnors kroppsdelar.