Insemineringsprocessen - hur går det till?

Jag valde en privatklinik i Danmark trots att jag uppfyllde villkoren och var framme i kön på svenska landstinget. Jag gillade inte bemötandet och stressen på svenska och möjligheterna att påverka hur man ville ha det var ytterst små. På kliniken i Köpenhamn var det lugnt och trivsamt, man blev väl omhändertagen, lyssnad på och respekterad. Bara såna saker som när man kommer in och väntar i sköna soffor så bjuder de på te, i inseminationsrummen spelar de musik och har dämpad belysning, sängarna är extra breda så att ens partner kan ligga brevid en och hålla om en, instrumenten är uppvärmda till kroppstemperatur för att vara mer behagliga och när inseminationen är klar tassar barnmorska tysst ut och man får stanna kvar och vila så länge man vill. De är tillgängliga varje dag under året, svara omedelbart på telefon och e-mail och nekar aldrig behandling till parient när hon har ägglossning, även på storhelger. 

Vad gäller donatorn så funderade vi länge på att ha en helt annonym, alltså en som inte går att spåra, och det alternativet finns i Danmark. Till slut ändrade vi oss, men valmöjligheten finns. Man kan också få veta väldigt mycket om donatorn om man vill, förutom utseende så även utbildning, intresse, motivation för att donera, handskrivna brev och foto som barn och som vuxen. 

Det kostade ju oss en hel del, men det var en viktig process för oss och vi ville att varje steg skulle kännas bra. 

Väldigt sen på svar till dig men har har för någon vecka sedan tagit kontakt med klinik (Sellmer klinik i Danmark), haft första mötet och ska dit nästa vecka när jag får ett positivt ägglossningstest (förhoppningsvis)

Att jag väljer att åka till Danmark och betala allt själv är till stor del att steget till att skaffa barn är ett stort steg. Att kunna själv få sitta ner och läsa om alla donatorer, hur deras vänner och familj beskriver dom, deras hobbys, va de läste i skolan, va de jobbar med osv osv. Kliniken själva berättar om deras första intryck på donatorn. Se bilder på dom som små. Det känns mer personligt, du får veta såååå mycket om donatorn du väljer vilket kan underlätta sen när ditt barn blir äldre och har frågor. 

Här i Sverige får du inte veta något. Du kan själv komma med önskemål på hårfärg och ögonfärg men i slutändan är der läkaren som väljer åt dig. Det känns så opersonligt. Du får inte veta något. Jag ska liksom skaffa barn, för mig känns de mer "på riktigt" när Jag Själv tar beslutet om vilken donator jag vill ha och inte en främmande läkare som inte känner mig som tar det beslutet. 

Men det är så jag känner. Jag har tagit beslut att skaffa barn, då vill jag även ta beslutet vems spermier som används. Du själv känner vilken donatorn som känns bäst för dig när du läser igenom breven och introduktionen.