Insemineringsprocessen - hur går det till?

Jag valde en privatklinik i Danmark trots att jag uppfyllde villkoren och var framme i kön på svenska landstinget. Jag gillade inte bemötandet och stressen på svenska och möjligheterna att påverka hur man ville ha det var ytterst små. På kliniken i Köpenhamn var det lugnt och trivsamt, man blev väl omhändertagen, lyssnad på och respekterad. Bara såna saker som när man kommer in och väntar i sköna soffor så bjuder de på te, i inseminationsrummen spelar de musik och har dämpad belysning, sängarna är extra breda så att ens partner kan ligga brevid en och hålla om en, instrumenten är uppvärmda till kroppstemperatur för att vara mer behagliga och när inseminationen är klar tassar barnmorska tysst ut och man får stanna kvar och vila så länge man vill. De är tillgängliga varje dag under året, svara omedelbart på telefon och e-mail och nekar aldrig behandling till parient när hon har ägglossning, även på storhelger. 

Vad gäller donatorn så funderade vi länge på att ha en helt annonym, alltså en som inte går att spåra, och det alternativet finns i Danmark. Till slut ändrade vi oss, men valmöjligheten finns. Man kan också få veta väldigt mycket om donatorn om man vill, förutom utseende så även utbildning, intresse, motivation för att donera, handskrivna brev och foto som barn och som vuxen. 

Det kostade ju oss en hel del, men det var en viktig process för oss och vi ville att varje steg skulle kännas bra.