• Anonym (LI)

    Vad händer efter 4 år?

    Vårt barn fyllde 4 år för 2 månader sedan..

    Sedan någon månad innan 4 års dagen vill barnet inte längre gå till förskolan. Vi trodde detta skulle vara övergående, då vi inte hittat någon förklaring till detta.

    Vi lämnar de flesta dagar, och säger  att någon hämtar dig tidigare ( far och morföräldrar) 

    Vissa dagar får hen stanna hemma med farmor tex, om han verkligen ber om att slippa gå. Men vi vill ju att han ska trivas på förskolan igen. 

    Han började på denna förskolan förra hösten ( efter att vi flyttat till orten) och har gladeligen gått dit tills plötsligt för ett par månader sedan, vad kan detta bero på?

  • Svar på tråden Vad händer efter 4 år?
  • lövet2

    Har han flyttat upp till en "äldre" avdelning? Har det börjat en ny fröken? Har det varit många vikarier?

  • Anonym (LI)
    lövet2 skrev 2022-10-04 21:59:51 följande:

    Har han flyttat upp till en "äldre" avdelning? Har det börjat en ny fröken? Har det varit många vikarier?


    Nej inget sådant, vikarier är det ju då och då, men så har det ju alltid varit. Så kan inte se att något förändrats i förskolan. 
  • Anonym (Trebarnsmamman)

    Det har inte hänt något sådär särskilt vid 4 år med något av våra barn. Vad säger han när ni frågar? Kan han ha blivit osams med något annat barn?


    Anonym (LI) skrev 2022-10-04 22:10:50 följande:
    Nej inget sådant, vikarier är det ju då och då, men så har det ju alltid varit. Så kan inte se att något förändrats i förskolan. 
  • Anonym (Jo)

    Har det hänt något speciellt då?

  • Anonym (Tvingar)

    Så länge det inte är något uppenbart problem med förskolan så tvingar man dit barnet.

    De gånger min dotter inte ville gå så försökte hon på alla sätt att slippa.
    Men jag tvingade på henne kläderna och satte henne i bilen.

    Kan säga att hon lärde sig till slut att det inte finns några kompromisser.

    Var den vuxne i era barns liv vill jag starkt rekommendera.

  • Anonym (P)
    Anonym (Tvingar) skrev 2022-10-05 20:21:05 följande:

    Så länge det inte är något uppenbart problem med förskolan så tvingar man dit barnet.

    De gånger min dotter inte ville gå så försökte hon på alla sätt att slippa.
    Men jag tvingade på henne kläderna och satte henne i bilen.

    Kan säga att hon lärde sig till slut att det inte finns några kompromisser.

    Var den vuxne i era barns liv vill jag starkt rekommendera.


    Fräsch inställning.
  • Citronella
    Anonym (P) skrev 2022-10-05 23:49:41 följande:
    Fräsch inställning.
    Vad vill du att man ska göra då? De flesta kan inte säga upp sig från jobbet och bara gå hemma.
  • Anonym (Tvingar)
    Anonym (P) skrev 2022-10-05 23:49:41 följande:
    Fräsch inställning.
    Eller så kan du ringa jobbet och säga.
    -"Min dotter ville inte gå till förskolan idag, så jag stannar hemma".
  • Anonym (Hur länge)
    Anonym (Tvingar) skrev 2022-10-06 12:12:59 följande:
    Eller så kan du ringa jobbet och säga.
    -"Min dotter ville inte gå till förskolan idag, så jag stannar hemma".

    Hur många gånger kan de flesta göra? 


    Någon enstaka gång, men sedan lär det ju finnas risk att man blir ombedd att se sig om efter annat jobb. Eller tänker du att det kvalar som vab?

  • Anonym (E)
    Anonym (Hur länge) skrev 2022-10-06 12:20:35 följande:

    Hur många gånger kan de flesta göra? 


    Någon enstaka gång, men sedan lär det ju finnas risk att man blir ombedd att se sig om efter annat jobb. Eller tänker du att det kvalar som vab?


    Du fattar inte ironi va?
  • Anonym (Malin)

    Till anonym tvingar: vilken superhärlig förälder du låter som! eller kanske inte.


    till ts; Prata med pedagogerna och hör vad de har att säga om saken. Sen kan du även säga att du vill vara med en dag på förskolan. Kanske har barnet konflikt med andra barn, som ev går att lösas.


    Rådet du fick att tvinga ditt barn till förskolan utan att försöka ta reda på orsaken till de negativa känslorna tycker jag inte du ska lyssna på. 

  • Jemp
    Anonym (Malin) skrev 2022-10-06 12:28:39 följande:

    Till anonym tvingar: vilken superhärlig förälder du låter som! eller kanske inte.


    till ts; Prata med pedagogerna och hör vad de har att säga om saken. Sen kan du även säga att du vill vara med en dag på förskolan. Kanske har barnet konflikt med andra barn, som ev går att lösas.


    Rådet du fick att tvinga ditt barn till förskolan utan att försöka ta reda på orsaken till de negativa känslorna tycker jag inte du ska lyssna på. 


    Det ena utesluter ju inte det andra. Att lämna oavsett är ju verkligheten för de allra flesta av oss. Särskilt om det inte är en öppen/känd konflikt som ligger bakom. 
    Samtidigt ska man givetvis också ha dialog med både skolan och barnet. 

    Det går att både bekräfta barnets känslor, försöka arbeta på bättre trivsel och ändå fortsätta lämna. 

    Ts: vi har emellanåt ovilja, men inte tolkat det just till åldern. Hon är drygt 4. Finns inga tecken på att hon inte trivs, men just säga hejdå kan vara kämpigt. Hon trivs väl kanske bättre hemma helt enkelt. Hennes avdelning har också haft väldigt hög personalomsättning en tid. 
    Det krånglar till det lite också att hon har mycket problem med (äkta) huvudvärk, men vi börjar misstänka att det ibland används som svepskäl också.
  • Anonym (P)

    Anonym Tvingar: Eller så är man en oflexibel och lat förälder som inte har förmåga att bemöta sitt barn i en uppkommen situation. Barnet lär sig att det inte blir lyssnat på eftersom det tystas och körs iväg utan att ta reda på varöd som kan vara på tok. Härligt! Lite extra stöd i sitt föräldraskap kanske inte vore helt fel.

  • Anonym (P)
    Anonym (P) skrev 2022-10-06 14:36:58 följande:

    Anonym Tvingar: Eller så är man en oflexibel och lat förälder som inte har förmåga att bemöta sitt barn i en uppkommen situation. Barnet lär sig att det inte blir lyssnat på eftersom det tystas och körs iväg utan att ta reda på varöd som kan vara på tok. Härligt! Lite extra stöd i sitt föräldraskap kanske inte vore helt fel.


    Hela det inlägget är faktiskt rätt vidrigt skrivet. 
  • Anonym (E)

    Lite nyfiken på er som tycker att man inte ska ta barnet till fsk när hen (utan att kunna uppge någon vettig orsak) inte längre vill gå dit. Stannar ni hemma med barnet tills hen en dag plötsligt känner för att gå dit igen, eller lever ni med någon hypotetisk tanke där ni sitter på era höga hästar med pekpinnar om hur andra borde göra, bara för att ni själva inte har samma problem? Tycker ni på riktigt att man bara ska lägga sig platt för att en fyraåring (!) inte vill göra en viss sak? Är ni lika slapphänta gällande mat, sömn, skärmtid, godis och annat? Är det småbarnen som styr era hem eller "tvingar" ni också era barn att göra vissa saker?

    Skulle vara väldigt intressant att få höra från moralkärringarna att JA, de har varit hemma med sina barn för att de plötsligt inte längre vill gå till fsk/skola utan en vettig tanke på att fostra sina barn till att man ibland behöver göra sånt man kanske inte alltid känner för, låter dem gå hemma i dagar, veckor kanske månader i sträck och ger upp sina anställningar för att de små liven inte ska "tvingas" till något så fruktansvärt som att behöva delta i ett normalt samhällsliv.

    Full of shit, kallar jag det för.

  • Anonym (P)
    Anonym (E) skrev 2022-10-06 15:18:52 följande:

    Lite nyfiken på er som tycker att man inte ska ta barnet till fsk när hen (utan att kunna uppge någon vettig orsak) inte längre vill gå dit. Stannar ni hemma med barnet tills hen en dag plötsligt känner för att gå dit igen, eller lever ni med någon hypotetisk tanke där ni sitter på era höga hästar med pekpinnar om hur andra borde göra, bara för att ni själva inte har samma problem? Tycker ni på riktigt att man bara ska lägga sig platt för att en fyraåring (!) inte vill göra en viss sak? Är ni lika slapphänta gällande mat, sömn, skärmtid, godis och annat? Är det småbarnen som styr era hem eller "tvingar" ni också era barn att göra vissa saker?

    Skulle vara väldigt intressant att få höra från moralkärringarna att JA, de har varit hemma med sina barn för att de plötsligt inte längre vill gå till fsk/skola utan en vettig tanke på att fostra sina barn till att man ibland behöver göra sånt man kanske inte alltid känner för, låter dem gå hemma i dagar, veckor kanske månader i sträck och ger upp sina anställningar för att de små liven inte ska "tvingas" till något så fruktansvärt som att behöva delta i ett normalt samhällsliv.

    Full of shit, kallar jag det för.


    Jag är verkligen ingen moralkärring men när en förälder uttrycker sig på ett känslokallt vis och skriver bland annat "Kan säga att hon lärde sig till slut att det inte finns några kompromisser." Då reagerar iaf jag och menar att man brister på en hel del ställen i sitt föräldraskap.

    Full av skit kan du vara själv :) Verkar som att jag träffade en öm tå med mitt inlägg? Är du också dålig på att bemöta ditt barn med normal respekt?
  • Anonym (Suck)
    Anonym (Tvingar) skrev 2022-10-05 20:21:05 följande:

    Så länge det inte är något uppenbart problem med förskolan så tvingar man dit barnet.

    De gånger min dotter inte ville gå så försökte hon på alla sätt att slippa.
    Men jag tvingade på henne kläderna och satte henne i bilen.

    Kan säga att hon lärde sig till slut att det inte finns några kompromisser.

    Var den vuxne i era barns liv vill jag starkt rekommendera.


    Fast det FINNS ju kompromisser. Hela en människas liv är ju fullt av kompromisser. En kompromiss kunde vara att någon gång vara hemma, om barnet verkligen får panik. En kompromiss kan vara att ta en kortare dag. En kompromiss kan vara att man stryker alla planer för helgen som kommer och låter barnet få styra där, lite ?okej idag måste du gå till förskolan men ikväll planerar vi för vad du vill i helgen?.

    Du är ju inte den vuxne i ditt barns liv, du är envåldshärskaren.
  • Anonym (E)
    Anonym (P) skrev 2022-10-06 17:20:38 följande:
    Jag är verkligen ingen moralkärring men när en förälder uttrycker sig på ett känslokallt vis och skriver bland annat "Kan säga att hon lärde sig till slut att det inte finns några kompromisser." Då reagerar iaf jag och menar att man brister på en hel del ställen i sitt föräldraskap.

    Full av skit kan du vara själv :) Verkar som att jag träffade en öm tå med mitt inlägg? Är du också dålig på att bemöta ditt barn med normal respekt?
    När det gäller ömma tår ser vi nog vem som tog åt sig mest iaf :) Så du är alltså en sån som kompromissar med en fyraåring om hen ska gå till fsk eller inte? Hemmaförälder då så ni kunde vara hemma, eller vad hade chefen att säga såna gånger?
  • Anonym (P)
    Anonym (E) skrev 2022-10-06 17:33:15 följande:
    När det gäller ömma tår ser vi nog vem som tog åt sig mest iaf :) Så du är alltså en sån som kompromissar med en fyraåring om hen ska gå till fsk eller inte? Hemmaförälder då så ni kunde vara hemma, eller vad hade chefen att säga såna gånger?
    Rätt uppenbart att det var bla mig du menade. :) Jag diskuterar med barnet på dess nivå och behöver således inte tvinga det, kompromisser betyder för mig att man möts på halva vägen och hittar en lösning. Därför kan vi komma iväg till förskola även om barnet krånglar innan. Jobbar man även förebyggande med bekräftelse, bemötande och trygghet behöver såna situationer sällan uppstå. Är ingen hemmaförälder och har aldrig behövt stanna hemma från jobbet pga detta.
Svar på tråden Vad händer efter 4 år?