Frågor om pengar i förhållande

Ja pojkvännen kommer inte vilja försörja ts i all evighet, det märks redan nu att han är lite grinig kring pengar så framtiden är högst oviss för ts. Psykisk ohälsa är jobbigt men om hon en dag blir utslängd så står hon med ännu större problem, lika bra att redan nu försöka tänka på vad man själv kan göra för att förbättra eller förebygga. Eller blir lösningen att leva på samhället hela livet...?

Som en som aktivt jobbat i 20 plus år och fortfarande gör, mot bättre vetande, för att uppfylla drömmen om arbetslinjen, så tog jag mig den lilla rätten att förmedla vikten av att sköta om sin ekonomi och rätten att inte lyssna på folk som påstår att det ordnar sig.

Jag hoppas verkligen att det ordnar sig med jobb och studier för tjugoåringen men att lära sig om pengar är aldrig fel.

Här blev det en konflikt som inte är en katastrof, men går att lära sig av. 

Prata med varann som vuxna, och dela på beloppet.

Tjafsar ni om 1000 kr hoppas jag ni använder dubbla preventivmedel så inget oväntat händer på den fronten, det kan bli mycket dyrt och svårt om du är sjuk.

Jag känner visserligen till två fall där barn blivit vändpunkten som fått folk att komma tillbaka i jobb och studier efter åratal av sjukskrivning i ungdomsåren.

Det är väldigt onödigt att skriva till en ung människa att den ska använda preventivmedel i en tråd om ekonomi. 

Varför? Vad ligger bakom? Vad har du för värderingar? 

Försök se den större bilden istället för att hänga upp dig på en sak i sammanhanget. Och om du på riktigt tror att skaffa barn är lösningen på att ta sig ur psykisk ohälsa så är du bra naiv och uppenbarligen inte förälder själv. 

Hur utbränd och slut kan man egentligen hinna med att bli till 20års åldern?

Upp o hoppa, ta lite ansvar, du är stor nu.

Jag tyckte att kommentaren var onödig och känner till fall där barn varit vändningen. Det betyder inte att barn är lösningen på problem för alla alltid. 

Det beror väl på hur svårt man har det, och vilken slags ohälsa det är frågan om.

Ja precis 

Självklart betalar ni hälften var. 

Femhundraspänn var!

Det finns många olika orsaker till psykisk ohälsa och alla människor är olika känsliga för påfrestningar under livet (däribland stress, oro, ångest och sorg). Dessutom miljön du är uppväxt i eller lever just nu kan absolut vara påfrestande. Därav att söka konstruktiv hjälp är nödvändigt så du kan så småningom komma in arbetslivet igen. 

Vad gäller er ekonomiska problem - som flertal har sagt i tråden - njut inte av livet på andras välvilja. Gör det ni har råd att göra. Om nu hans föräldrarna var beredda att punga ut 1000 kr så är det all rätt att ni delar den andra 1000 kr mellan er själva under förutsättning att ni bägge gick med på det. Ville killen backa på plats (och det var möjligt) och du insisterade så får du stå för det där extra påslaget. 

Insisterar han att detta ska du stå för så bör du se över relationen. Nu var det om mindre summa, vad blir det senare i livet? Om du inte kan betala, så får din mamma betala eller fin ett avbetalningsplan med någon.