Panikångest! Jag blir inte fri!?

Det här är en läkare som har hjälpt mig väldigt mycket så jag vill inte byta. Jag upplever honom som både kompetent och ödmjuk. Men han riktar nog mest in sig på min ADD och "vanlig" ångest. Ska föreslå kbt. 

Psykolog och läkare (psykiater) är inte samma sak. Men de kan arbeta med liknande saker.  Men bra om du har en kontakt som funkar och som du tycker hjälper dig?

KBT är inte klassisk samtalsterapi utan mer att du får övningar/läxor som du ska göra utifrån överenskomna mål.
Det är alltså inte riktigt att träffa någon att prata med...
Där tror jag din läkare nog har rätt att det kanske inte blir så hjälpsamt för dig, då ADDn kanske gör att du har svårt med fokus under långa samtal men även att det inte blir något konkret i de stunder du har ångest.

KBT handlar mycket om att hitta sambandet mellan dina tankar och din ångest, utveckla sunda strategier i de stunder som du får ångest, öva på dem och sen utvärdera.

Att ha samma läkare länge kan vara jättebra för man känner sig trygg samtidigt som det ju efter tag kan bli lite slentrian och brist på nya infallsvinklar. Läkaren tror sig redan veta svaren om vad som fungerar och inte fungerar och ställer inte samma skarpa frågor som en ny kontakt skulle göra.

Kanske kan vara vits för TS att bibehålla kontakt med läkare som funkar, och sen dessutom träffa annan terapeut för att jobba konkret med KBT riktat mot det som skapar ångest?
Så kan TS med läkaren tryggt reflektera över KBT-behandlingen parallellt.
Men det förutsätter förstås att läkaren inte är av slentrian-modellen som du beskriver utan att även om hen själv inte arbetar med KBT som metod så är hen öppen för att det kan fungera. Annars kommer TS förmodligen spegla läkarens skepticism och då är risken att det bara därför inte fungerar. Eller ?

Absolut.
Att ha läkare länge behöver inte vara dåligt MEN det kan bli det om läkaren slutar ställa frågor för hen känner sin patient lite för väl att nya ideer/infallsvinklar aldrig får komma fram.

Läkarens jobb är ju att tillsammans med patienten utvärdera det man testat, komma på nya behandlingsformer att testa och skicka nödvändiga remisser och så länge hen ständigt är nyfiken att testa nytt och kanske testa nya kombinationer av behandlingar så finns det ju ingen anledning att byta.

Jag tappar ju koncentrationen ganska snabbt ja, det kan bli problem. Dagsformen avgör hur mycket jag orkar ta till mig.

Jag anser dock att jag fortsätter utsätta mig för situationer jag får ångest i. Har tränat på gym i snart 10 år men fortfarande hjälper det inte hur mycket jag än försöker tänka att att ångesten inte är "på riktigt". Fysiska symptomen kommer ändå. 

Varför skriver du hen? Det är en manlig läkare jag har vilket jag har skrivit.

Precis vad jag anade...med koncentrationen alltså...

Ångesten är ju dock på riktigt så jag förstår att just de tankarna inte hjälper....

Jag är ju inte expert på din ångest (inte alltid på min egen....men har i alla fall hittat sätt att leva med och genom den). Jag har alltså ångest men är inte begränsad av den. Jag mest noterar det som händer och har numera oftast koll på varför, andas igenom det värsta men undviker ingenting längre, hur stark ångest jag än har. 
Jag har levt med oro för allt hela mitt liv och aktivt undvikit saker som jag inte känt mig säker på. Oroat mig för varje steg, övertänkt allting, alla risker, alla hinder.

För mig är det en sådan befrielse att inte leva så längre.

Och har ju ingen aning  hur det kommer att bli för dig med KBT men jag vill ändå skänka lite hopp om att det kan gå.
Och bara det faktum att du enträget går på gym trots ångest ger mig en hint om att du nog kan få det att fungera...

På riktigt kanske var fel ordval, men den är inte farlig i alla fall. Men hjälper inte att tänka så heller för mig.

Nu vet inte jag hur din ångest yttrar sig. Men mina panikkänslor kan sitta i, i 3-4 timmar. Så tränar jag på eftermiddagen och får ångest så sitter den i stort sett i hela kvällen. Det ända som hjälper är att gå och sova.

Det hjälper heller inte för mig att andas så som jag fått lära mig och göra. Min ångest blir värre av den andningen. Det funkar bara att vänta ut den.

Var det så viktigt att påpeka? Personen kanske inte kunde se dina tidigare inlägg när hen skrev, vanligt  eller orkade inte dubbelkolla en så obetydlig detalj

Inte längre men tidigare så kunde den verkligen det.
Fruktansvärt när man knappt kan andas, fokusera blicken eller svårt att göra nåt vettigt.

Det som hjälpte mig med KBTn var ju att få hjälp med vilka tankar som kunde hjälpa och vilka tankar som gjorde det värre.
Även hur just jag kan hantera och förebygga.

En del strategier kan ju ge mer ångest i början som t.ex meditation.
Men nu får jag inte det (och det var bara i början) och känner att de dagar jag hunnit meditera så får jag mindre ångest för sånt som jag verkligen brukar reagera på.

Alla är olika och jag hoppas att du hittar det som fungerar för just dig.

 

Och meditation är min strategi...det fungerar inte för alla...bara ett exempel...

Vagus nerve exercises / resets / massage. Man börjar meditera, exempelvis Trataka meditation. Utesluter ur kosten sådant man märker förvärrar stress reaktionerna/ångesten. Kroppen är antagligen i ett väldigt känslig läge, så man kan behöva skala bort aktiviteter och måsten - det kanske funkar att exempelvis rita i 30minuter, men efter 60minuter får man nån knepig stress reaktion. Man har överansträngt sig alltså. Att laga mat kanske gör en stressad, ja men kan man nöja sig med färdigrätter ett par gånger i veckan? Sånt måste man fundera över. Kosttillskottet KSM66 i kombo med Neurol eller Valerina, effekt fås inte direkt - tar 3-4 veckor. 

Har fått skaplig bukt med skiten nu. Ovan är det jag gjort/gör. Men är extremt känslig, minsta lilla plötsliga oförberedda sak (eller överansträngning) och det blir en sju jäkla stress reaktion i kroppen. Vi snackar tok-darrar. Blir knäsvag. Musklerna blir som stålfjädrar och hjärtat rusar. Vagus nerve grejerna biter på det, så man återfår kontrollen och blir lugn. I mitt fall blir kroppen försvagad och matt under resten av dagen. 

Som bakgrund. Tidigare varit rejält utbränd (över 10 år sedan), så är överlag stress känslig sedan dess. Å tyvärr har dom här två senaste åren varit katastrof. Skiten har avlöst varandra. Nu i början på året sa kroppen tvärstopp. Nått helt extremt. Vart så pass illa tillslut att jag inte kunde sova, på flera nätter och hade en skenande stress/ångest i kroppen att det kändes som att man skulle gå fysiskt i tusen bitar snart. Men det är hanterbart nu. 

Har testat KSM66 men det fungerade inte på mig. Åt i 2 månader drygt.  Jag känner igen dina symptom. Kan bli så svag och darrig, framförallt i benen att jag knappt kan gå. Sen ostadighetskänsla och känslan av att man ska svimma på det, livet är underbart.

Har haft sömnproblem också. Fick reda på att jag hade järnbrist och sen jag började med järntabletter sover jag otroligt mycket bättre. Alltid något att glädjas sig åt.

 

Ja det är ju olika det där om man märker av någon effekt eller inte. Individuellt. Precis som med medicin. Men om du har järnbrist har du troligtvis B12 och B9 brister också. Båda, kan ge fysiologiska symptom som är väldigt lik på ångest. Ska du prova tillskott, se till att det är i den biotillgängliga formen. Inte syntetisk skit som är svår för kroppen att ta upp. Så metylkobalamin (B12) och metylfolat (B9). Ät B12:et i ca 3 veckor innan du lägger till B9. Kan bli rent fördjävligt annars, en icke korrigerad B12 brist när man påbörjar B9. Bespara dig det eländet. Jag får dessvärre ofta brist av just dessa två.  

Men vagus nerv joxet. Kan starkt rekommendera. Skitenkelt att göra med. 

Samt Trataka meditation - är inte det där hålla på att andas och sånt. Utan annat. Jäkligt bra meditation för att träna hjärnan till att upphöra med att vara så jäkla lättdistraherad och flyktig. Finns massor av olika sorters meditation egentligen, för specifika ändamål, som du aldrig stöter på om du bara gör en generisk googling på meditation. Gamla indiska tekniker, som är jäkligt häftiga. 

Jag hade som du i 33 år, varit med om mycket i livet. Gått i psykolog i 7 år och DBT ett halvår. Vet du vad som förändrade mitt liv? Jo, för ett år sen började jag meditera. Det har förändrat ALLT! Jag mediterar två omgångar per dag, 30 min varje gång. Jag började läsa på om hjärnan och hur våra tankar startas, lärde mig mycket om mindfulness och jag har helt seriöst fått bort 80% av all min ångest och panikångest. Hjärnan är den som förstör för oss, men genom meditation och mindfulnes kan vi lära oss se på våra tankar på andra sätt. Meditation tar tid, men det går!! De var hopplöst i början med efter ett par veckor blev de bättre och bättre . Jag önskar såhär i efterhand att jag började tidigare. Har gått på antidepressiva och lugnande i många år, men när du väl blir SAMS med din hjärna, dina svåra gamla minnen, rädslor så kan du ALLT! Om de funkade för mig, så kommer det funka för dig! Meditation har många års forskning på sig, inget som hör med något övernaturligt eller religon att göra. 

Meditation kommer ju från buddhismen, så visst har det med religion att göra. På samma sätt som de kristna får hjälp med ångest genom att vända sig till Jesus. 

Meditation handlar om att lyssna på sin andning helt enkelt. Jag har vänner som mediterar och som är ateister. Men du gör som du vill med din panikångest, jag försökte bara hjälpa 

Jag har lidit av panikångest i flera år och det som hjälpt mest är träning och meditation. Jag kan varmt rekommendera dessa guidade meditationer, med enkla anvisningar om hur man ska andas. Finns på flera olika teman: www.youtube.com/@AirToGetThere