Har ni förtroende för erat barns skola?

Har ni tagit upp det? Med läraren. Det är viktigt att det kommer fram. Har ni försökt då tar ni det med rektorn.

Det där är under all kritik. Lärare ska skriva rätt.

Hur tar man upp det utan att låta dryg och överlägsen?

Det kan du inte. Att skälla på läraren eller ännu värre klaga på läraren hos rektorn gör bara att ditt barn kommer särbehandlas negativt.

Ja, men tyvärr har det visat sig i efterhand att det samtalet inte fungerade. Läraren har medvetet valt att inte nämna vissa svagheter och förbättringsområden. Vi har känt oss vilseledda. Funderar på om man i fortsättningen kan begära att få utvecklingssamtalen skriftligt med underskrift av ansvarig rektor.  

Hur tar man upp det utan att låta dryg och överlägsen?

Typ: Jag förstår att du missat din egen skolgång och trott att du blivit fullfjädrad av fem lekår på lärarutbildningen. Men nej. Du har ju helt missat grunderna, människa!

Nä. Låter det bara vara. Klassen byter lärare efter sommaren.

Har ni förtroende för erat barns skola?
Har ni förtroende för att skolan sköter undervisningen på bästa tänkbara sätt? Att eleven får bästa möjliga förutsättningar för att nå upp till kunskapsmålen? Har ni förtroende för skolans förmåga att kommunicera resultat och utveckling med såväl elev som föräldrar? Borde vi kräva skriftlig kommunikation? 

Tänker att det inte ska komma som en chock är barnen väl börjar få betyg att kunskaperna inom olika ämnen inte når upp till målen.

Trots allt är det ju skolan som har huvudansvaret för barnens lärande. Då måste vi föräldrar kunna lite på att skolan klarar av sitt uppdrag. Misslyckas skolan med sitt uppdrag måste det kommuniceras med föräldrar, och det måste ges tillfälle och möjlighet att komma till rätt med svagheterna. 

Vad för slags kommunikationsvägar är lämpliga så att det dessutom dokumenteras?

Då ska den läraren sparkas, om den särbehandlar barnet vid delade meningar med föräldern.

Kan man inte agera professionellt och klara av att ta kritik, så ska man inte jobba med människor.

Vi har gått på både lärare och rektor rejält för att vårt barn inte fick den hjälp hon var berättigad till. Sen må de tycka att jag är en fitta mm, men barnet behandlade de bra. De behöver inte tycka om mig för att sköta sitt jobb.

Jo det vet jag för jag var med i skolan under en längre tid. Dessutom var hon stor nog att berätta hur det funkade när hon övergick till att va där själv.

Att läraren inte tyckte om mig märkte jag, men hon var bra med dottern och var ett bra stöd åt henne.

Jag brukar bedöma både barn och vuxna efter deras egen person. Att jag gillar föräldrarna är ingen garanti för att jag gillar barnet och tvärtom.

Du är nog den första föräldern som varit med sitt barn varje dag under dennes skolgång. Du låter väldigt naiv faktiskt. Du borde passa på att lära dig om hur människor i gemen fungerar.

Vi har förstått nu att du inte har förtroende för ditt barns skola efter att de gjorde sitt jobb och anmälde er till socialen. Sluta var så kränkt och släpp det.

Ni har problem med att skolan anmälde oro för ert barn. Problem med att skolan inte undervisar ordentligt och problem med att fritids inte har verksamhet hela dagen samt låter ert barn att bli smutsig. Om ni har problem med allt som rör era barns skolgång borde ni fundera på om ni har orimliga förväntningar eller om ni har samarbets/ kommunikationssvårigheter.

Självklart fanns det anledning till att va med. Läraren skulle inte våga göra annat än ta hand om och möta upp dottern på ett bra sätt, eftersom vi drog in kommunen när hon inte fick den berättigade hjälpen och bemötandet som hon behövde för att kunna gå till skolan överhuvudtaget.

Naiv kan du va själv som inte förstår att det går att skilja på privata känslor och ett professionellt bemötande.

Jag förstår mig verkligen inte på människor som inte klarar av att bemöta en person på ett bra vis även om man avskyr en närstående till denne....