Funderar på att skaffa en mops!

Jag har självklart läst på om samtliga raser. Anledningen till att jag först skriver mops, sedan flatte och schäfer är på grund av att jag kan tänka mig en hund som enbart är till för sällskap men jag kan också tänka mig en hund som behöver arbeta mycket, för det är jag villig att göra! Så det spelar liksom ingen större roll där. Då är det viktigare att de inte har för mycket hälsoproblem osv, därav tvivlar jag på mops.

Cancer är vanligt hos flattar, och schäferns räkrygg är ju inte heller ett sundhetstecken direkt. Jag tror du kommer tycka din hund är väldigt fin när du väl har den, oavsett ras, så det skulle jag inte stirra mig blind på.

En bruksschäfer är dock väldigt mycket hund för en total nybörjare, då måste du veta att du verkligen vill leva hundlivet fullt ut de kommande tio åren. Alltså lägga all din lediga tid på brukshundklubben i princip. Och göra allt rätt redan från början. Det är ett rätt stort beslut att ta på förhand, utan att ha testat. Jag skulle tom vara så krass som att säga att det kan bli aktuellt att skjuta på att skaffa barn, eftersom det minst sagt är svårt att både erbjuda ett litet barn och en sån krävande hund tillräckligt med tid och engagemang.

En spaniel tycker jag låter som ett bra förslag, det är väldigt väna hundar. Sen kan man ju bli tokig på deras sniffande om man vill tävla i något annat än just spår/sök/apportering etc, men i just de grenarna är de ju väldigt lämpliga.

Men att vara villig att aktivera en krävande brukshund är ju inte samma sak som att ha ett brinnande intresse så fundera på vad du vill ha ut av hundägandet. Några timmars promenad per dag, lite vardagsaktivering och "vanliga" vardagslydnadskurser eller 100% fokus på hunden, träningar och mycket kurser då du är "nybörjare" ? Att köpa en schäfer om man ändå inte har intresset och kunskapen att jobba väldigt mycket med sin hund är ju som bäddat för en jobbig, understimulerad hund och dåligt samvete för att du tagit dig vatten över huvudet.
Att få tag på en bra schäfer av en seriös uppfödare är inte heller det lättaste och många uppfödare ställer krav att du ska meritera hunden om du ska få köpa en valp.
Personligen hade jag skippat både schäfer och mops pga hälsan och tittat på "allroundraser" som pudel, schapendoes och bedlingtonterrier.

Välj en frisk sällskapsras så kan du träna alla grenar utan att ha det stora behovet och drivet som brukshundar har.

Tycker det är fel att stödja över-avlade raser såsom mopsar. Att de är söta känns inte som ett tillräckligt starkt argument för att skaffa en. Satsa på en friskare ras.

Jag skaffade min första hund för ett par år sedan - ville ha en ren sällskapshund och valde malteser. Otroligt fin ras som jag verkligen kan rekommendera - fäller inte, har mjuk päls, tillgiven, glad och gosig! Alla andra maltesers jag träffat har haft samma egenskaper. Min maltesertik väger 3,5kg men vissa hanar kan väga upp till 5kg. Liten och smidig hund, men inte sådär pytteliten som typ chiuaua eller pomerainian. Enda negativa med malteser är att pälsen är vit, så behöver skölja tassarna efter varje promenad såhär i slasktider. Är dock inget som stör mig vidare, då jag "valpklipper" henne och håller pälsen kort och fin och inte sådär lång och löjlig som de har på utställningar. Googla på malteservalp så ser du hur min tik ser ut - många tror att hon fortfarande är valp!

Kan också rekommendera bichon havanais som någon skrev ovan - 5-7kg sällskapshund som varierar i färg. Superfin ras!

Obs TS köp från en seriös, svensk uppfödare som finns registrerad på svenska Kennelklubbens hemsida! Där står all info om vilka valpar som är på g, telefonnummer så att du kan ta kontakt till uppfödare osv - det var såklart där jag köpte min hund. Stöd INTE säljare från blocket där det är stor risk att det är smuggel-valpar!!

En sällskapshund är fortfarande en hund och behöver arbeta både fysiskt och psykiskt. Min malteser kan absolut vara aktiv en hel dag, samtidigt som hon inte heller har något emot att ligga i soffan en halv dag om vi människor gör det. Du får tänka vad olika hundar är specifikt avlade för och det livet de är tänkta att ha. Vallhundar exempelvis behöver mycket motion och passar inte bra i stadsmiljö, grythundar kommer antagligen bli galna när de ser en kanin osv. Skulle verkligen rekommendera dig att skaffa en hund under kategori "sällskapshund" som första ras, speciellt om du bor i lägenhet.

Kan inte hålla med om att tax överlag är en frisk ras, men jag syftade nog främst på just de strävhåriga jaktvarianterna (jag är ju jägare så det skulle vara en sån som vore av intresse), för situationen har blivit mycket bättre bland de sällskapsavlade varianterna. Ser jag på de strävhåriga valpkullarna jag haft att göra med genom åren så tror jag att ca hälften av valparna har haft svåra problem med rygg eller knän efter 5 års ålder. Vi ser också ofta taxar med epilepsi och allergier.

De taxar som klarar sig undan problem blir ju dock ofta gamla.

Jag vill så gärna skaffa en långhårig i framtiden, men kan man få reda på hur det ligger till med såna problem via uppfödare? Att man får information om huruvida risken finns i just deras kullar. Registreras sånt liksom?

Titta på de lite mer aktiva sällskapsraserna då. Det är ju inte bara milsvida skillnader i aktivitetsnivå på de raser du nämner utan också i utseende. Det finns ju inga gemensamma nämnare alls.

Men, om vi nu tar små aktiva hundar som gärna hänger med på det mesta du hittar på (agility, spår, nosework etc) utan att vara arbetsmaskiner så har du ju tex både papillon, dansk-svensk gårdshund och dvärgpinscher.

Medelstora hundar är det ju spanielraserna och till viss del retrivers (finns ju betydligt mer sansade retrivers än flatten som är precis så fladdrig livet igenom som man kan tänka sig när man träffar en). Även om tex golden är en rätt delad ras så finns det ju de som faktiskt satsar på att få fram en aktiv hund utan att den är en försoffad utställningsavlad hund eller en jakthund, samma sak med labben (tror det är enklare att hitta en sk "dual purpose"-hund hos labben än golden iofs).

Terrierraserna kräver sin ägare men är jäkligt härliga om man gillar den typen av hund och temperament. Är generellt sett pigga på att hänga med på precis vad som helst du kan tänka dig men har också ofta väldigt egna idéer om hur saker och ting ska ske  Älskar terriers själv. 

Oavsett vilken ras du väljer, kolla upp allt du kan kolla upp via SKKs tjänster Avelsdata och Hunddata. Titta inte bara på vad föräldrarna har för hälsostatus utan även föräldrarnas kullsyskon, halvsyskon, föräldrar och helt enkelt så långt ban och åt sidorna du kan. Läs på ordentligt vad som finns på rasklubbens hemsida om deras hälsoproblem så du vet vad du ska ställa för frågor gällande detta till en uppfödare. Allt i hälsoväg registreras ju tyvärr inte hos SKK. Se vilka undersökningar som ska vara gjorda, om det finns något "tidskrav" som på tex patella och ögonlysning. 

Hos SKK kan du även se eventuella tävlingsresultat hos hundarna. De flesta rasklubbar har även klubbmästerskap eller tävlingar där de korar årets bästa inom olika grenar, kolla vilka kennlar som är representerade. Nej, meriter ärvs inte men arbetsbarhet är ärftlig. På samma vis som man anser att två snygga hundar ger snygg avkomma (utställningsmeriter) så ger föräldrar med arbetsmeriter en större chans att du får en bra hund att jobba med. 

Här hittar du mycket hälsoinfo om taxar, tex diskbråck. 

www.taxklubben.org/avel.htm

Får man föreslå Shetland Sheepdog. Det är en hundras som blir vad man gör den till. De gillar att bli aktiverade, men kan också trivas som ren sällskapshund, verkar även vara en ras med få defekter. 
Minus är kanske pälsvården och att det kan bli lite skälliga.