Karriär eller barn?

Skaffa först det du vill ha först. Du är väldigt ung. Det är inte sant att barn är viktigare än andra sfärer.

Tycker nog inte man ska skaffa barn om man lever för någon sorts karriäär. Bättre att lämna det till människor som ser familjen som det värdefullaste snarare än pengar och status.

Bägge såklart! Varför skulle det ena utesluta det andra?

Jag(man) 32 driftchef på ett stort företag.

Min sambo 34 fastighetschef på stort företag.

Vi har flertalet barn och delat 50/50 på föräldraledighet.

Kanske det konstigaste inlägget jag läst på Familjeliv på bra länge.

Okej, tack för din konstruktiva kritik.

Barn. Såklart. Jobbet älskar dig inte tillbaka och jobbet är inte varför du är satt här på jorden.

Tänker på denna:

www.dailymail.co.uk/tvshowbiz/article-7295837/Sex-City-writer-admits-regrets-choosing-career-having-children.html

Feminismen har länge nog haft makt över oss.

Denna attityden är rent skadlig för samhället. Ts är inte väldigt ung. Inte gammal heller såklart, men hon har varit juridiskt vuxen i nästan ett jäkla decennie. Att räkna vuxenpoäng och jaga ungdom upp i femtioårsåldern är destruktivt på så många plan. Skärpning!

Behöver väl inte överdriva. Ganska långt till femtioårsåldern för TS som är 26.

Å andra sidan kanske han som gissningsvis hunnit längre i karriären än dig (?) kan ta större delen av föräldraledighet och VAB. Det måste ju inte bli en jättestor paus i karriären för just mamman nödvändigtvis. För MIG hade det varit en enorm tragedi om jag väntade tills 30+, för att sedan inse att det inte gick att få de barnen jag ville ha. Den (framförallt) kvinnliga fertiliteten har ju trots allt ett fönster, men karriär har man längre tid att bygga upp.

Jag fick som 20-åring veta att jag var påväg in i ett tidigt klimakterium. Min man var nyutexad och hade börjat sitt första kvalificerade jobb, och jag hade ett år kvar till kandidatexamen (läste på distans till magisterexamen hemma med barnen). Vi hade tänkt vänta till 28-30 nånstans för att skaffa barn, men körde igång omedelbart. Nu är jag 25 och vår trea föddes för några veckor sedan. Både jag och min man älskar våra karriärer, men barnen ännu mer Detta är ju såklart en väldigt annorlunda situation, de flesta kan ju få barn upp till 40 (och några år till) - men samtidigt kanske man inte ska räkna med det...

Min gissning är att TS bryr sig mer om vad som är skadligt för henne personligen än om vad du tycker är skadigt för samhället.

Har du börjat föda barn så fort du blev könsmogen? Det är det bästa för "samhället" om ditt mål är att det ska vara många barn.

Och ja, det är sant att barn inte är högsta prioritet för alla. De som har det som högsta prioritet skrider till verket runt 20.

Överdriver inte det minsta. Jag gar inte påstått att just ts har nära till 50, det var en reflektion över attityderna i samhället över lag.

Nu var det ju visserligen dig jag svarade i det inlägget och inte ts, men ok...

Var skriver jag att många barn är det ultimata målet ? Men personligen ordnade jag det så för mig att jag kunde föda barn som ung. Dock inte direkt efter könsmognaden, som idag infaller för tidigt.

Det du tror är bäst för samhället kämpar du för. Samma gör jag.

Så tänkte jag - jag träffade min man när jag var 25. Han är också äldre än mig, men egentligen ingen av oss var redo för barn då, dessutom ville vi definitivt först se om vi ens vill vara tillsammans om ett par år (det värsta man kan göra är att skaffa barn tidigt i relation och sedan om ett par år upptäcka att ni är inte menade för varandra!). Börjat göra lite karriär (fick börja om för att har flyttat till Sverige då). Vi bestämde oss för att skaffa barn när vi varit tillsammans i 5 år. Vi fick vår dotter när jag var 31 (nästan 32) - fick inga större problem med att bli gravid heller. Efter det fortsatte jag med karriären. Så mitt råd - vänta lite, men inte för länge, dock har du definitivt ca 10 år på dig

Fast nej det kanske hon inte alla har? Fler än man tror kommer tidigt in i klimakteriet och får svårigheter med att skaffa barn då. Om 10 år är ts 36. Nej, vänta inte så länge skulle jag säga

Definitivt behöver man inte vänta för väntans skull, men man ska inte ha bråttom heller i en sådan viktig fråga.