• Anonym (Pappa mitt i livet)

    Narcissistisk mamma

    Hej.

    Jag behöver hjälp.

    Jag har delad vårdnad om två barn. Pojke och flicka. Jag och min före detta sambo bor i samma stad. Vi har båda nya partners som också har barn sedan tidigare. Vi har legat i vårdnadstvist i flera år. Min före detta sambo anser att det är endast hon som är lämplig som förälder. Hon har bråkat i 9 år nu. Hon har hotat, skrikit, gapat, ljugit och stämt mig. Rätten har inte funnit att jag skulle vara olämplig som förälder utan dömt till fortsatt vårdnad. Hon har alltså förlorat och är nu galnare än någonsin. Hon gör allt för att förstöra för mig och barnen. Hon ringer barnen flera gånger om dagen, även från sitt jobb och under mina veckor. Vi får aldrig vara ifred. Inte ens på semestrarna. Hon har försökt hindra barnen att resa med oss men aldrig lyckats mer än att skapa tandgnissling och magont. Barnen får bara tycka om henne. Barnen är 12 och 9 år gamla men hon behandlar dem som bebisar. Nu har jag blivit uppsagd från mitt jobb pga nedläggning och behöver flytta från vår hemstad ner till Göteborg tillsammans med min nya fru, hennes barn och vårt gemensamma barn. Min son som är 12 år vill flytta med men han får inte för sin mamma och han är nu helt förkrossad. Dessutom har min före detta sambos nya man börjat bli mer och mer obehaglig. Han förhör barnen varje gång de varit med mig eller med min nya sambo. Vi är alla på min sida högutbildade och ansvarsfulla. På min före detta sambos sida är det ingen som har någon utbildning. Det är mycket problem med det mesta. Det har förekommit både droger, våld och rättsliga påföljder i form av både fängelse och tvångsomhändertagande i hennes närmsta omkrets. Jag tog avstånd för nio år sedan när jag såg att barnen höll på att dras in i social misär. Nu har hennes nya sambo börjat bråka med mig. Barnen tycker att hennes nya sambo är obehaglig som på ett passivt aggressivt sätt frågar ut dem om allt hela tiden. Dessutom blir han väldigt arg på sina egna barn emellanåt. Min dotter har haft ont i magen i perioder pga hans ilska. Nu har han börjat ge sig på mig verbalt genom långa insinuanta och passivt aggressiva SMS sent på kvällarna.

    Själv känner jag mig illa till mods och vet inte vad han är kapabel till. Jag har varit i kontakt med socialtjänsten som tyvärr bara tar allt med en lång gäspning. De kan inget göra så länge barnen har tak över huvudet, får mat och kommer till skolan. Jag vill bara gå vidare med mitt liv, befria barnen från all tyranni men de här människorna gör allt för att sabotera. De är avundsjuka, hatiska och besatta av att bråka. Min före detta sambo har sagt att hon aldrig någonsin kommer att låta något av våra barn att flytta. Det här kommer att hämma barnens utveckling och skada dem på sikt och jag vet inte vad jag ska göra. En vän till mig som jobbar inom psykiatrin och som dessutom känner min före detta sambo sa att hon nog kvalar in som Bipolär och Borderline med narcissistisk-psykopatisk personlighetsstörning och att problemet är att många med psykiska besvär saknar sjukdomsinsikt och därmed blir omöjliga att behandla. Det är 9 år kvar av helvete till dottern fyller 18. Det ska bli skönt att flytta och få distans men jag vet inte vad jag ska ta mig till. Hjälp!

  • Svar på tråden Narcissistisk mamma
  • Anonym (guggi)
    Anonym (Pappa mitt i livet) skrev 2019-09-21 08:40:24 följande:

    Jag känner mig splittrad och uppgiven. Jag kan självklart starta en rättslig process mot henne som förmodligen inte leder någon annan stans än till att hon får fortsätta som vanligt.

    Hon är expert på att dupera andra. Jag måste ju ha mat på bordet och tak över huvudet till mitt andra barn också. Jag känner själv att jag borde stanna men ser inte hur det ska gå till. Det finns inget jobb här längre och jag dör inombords av allt bråk. Det finns inget slut på eländet. Hon ger sig aldrig. Hennes livs uppgift är att förstöra så mycket som möjligt för oss. Jag tror att hon njuter av att skapa lidande. Självklart mår jag väldigt dåligt över att lämna barnen men jag ser inte arbetslöshet som någon utväg. Då minskar mina möjligheter ännu mer att kunna strida för barnen mot henne.


    Har du tänkt offra barnen för din egen lycka?
  • Anonym (,kjhgfdfghjk)
    Anonym (guggi) skrev 2019-09-21 10:26:04 följande:
    Har du tänkt offra barnen för din egen lycka?
    Så olika man kan tolka ett inlägg. Jag tolkar det som att han får välja mellan att vara arbetslös eller flytta. Inte mellan att han ska vara lycklig, eller barnen. Barnen är ju inte lyckliga som det är redan nu. 
  • marräng

    Ärligt talat när jag läser din berättelse får jag uppfattningen att du inte berättar din del i historien. Något som jag reagerar över att du skriver att du lever tillsammans med din fru hennes barn och ert gemensamma barn

    Ändå måste du anlita en barnvakt när du arbetar nätter och helger under dina veckor. Varför är inte barnet hemma och sover i ert gemensamma hem.

    Ärligt talat undrar jag vem som är.....

  • Gameofthrones

    Personer med personlighetsstörning går inte direkt och bota.

    Du ska hålla dig ifrån henne med barnen. Byt nr, mail adress, försök hitta bra jobb om du inte har det redan börja om på ny kula.

    Har man råd, tid så flytta så långt bort som möjligt. Vet barnen om hur deras mamma är? Då menar jag om dem Har märkt det själva. Har dem det så förstår dem varför du gör såhär. 9 åring och 12 åring fattar mer än vad du tror.

    Sådana människor måste man kapa på en gång det spelar ingen roll med barn eller inte. Det är din skyldighet att skydda dem.

    Barnen får träffa sin mamma när dem har mer kött på benen.

  • Gameofthrones

    Ansök om hela vårdnaden

  • Anonym (Pappa mitt i livet)

    Trist med dekonstruktion kritik. Jag har aldrig skrivit att jag bor ihop med min nya fru. Vi är särbos och bor en dryg timme ifrån varandra men har ett barn gemensamt. Vi har gjort så med respekt för att barnen behöver båda föräldrar. Nu när min frus barn är äldre (13 och 10) har hon precis fått klart från sin exman att flytta med barnen och mig till Göteborg. Därför behöver jag barnvakt på kvällar, nätter och helger men kommer inte att behöva det sen.

  • Anonym (Pappa mitt i livet)

    Tack för all stöttning. Det ger mig kraft att kämpa vidare.

  • Anonym (Anonym)

    Fast du skrev det i och för sig att ni var sambos. Eller är du gift med en person och har en sambo? Så måste det vara.

    "Dessutom har min före detta sambos nya man börjat bli mer och mer obehaglig. Han förhör barnen varje gång de varit med mig eller med min nya sambo. "

  • Anonym (guggi)

    Ni verkar leva i ett kaos med en mamma som bryter umgänget som hon vill och en ny partner som skickar hotfulla sms.

    Har ni testat samarbetssamtal på familjerätten? Inte för att ni ska bli bättre på att samarbeta utan för att få hjälp med att skapa tydliga regler och rutiner gällande barnen. Ni kan få hjälp med att avtala om boende och umgänge så att ingen av er kan bete sig godtyckligt och så att ni slipper tjafsa om vem som ska ha barnen. Ni behöver aldrig träffa varandra eller prata i person om ni får till ett bra avtal.

  • Utvandraren
    Anonym (Eva) skrev 2019-09-21 07:17:29 följande:

    Jag tycker du gör fel. Jag förstår inte hur du kan flytta ifrån en nioåring som är i den sitsen. Om du mår dåligt så kan du räkna med att barnet mår minst dubbelt så dåligt. Du kan inte trösta dig med att hon kommer tillbaka till dig när hon blir äldre. Varför skulle hon det? Och i vilket skick?


    Vad föreslår du då? Att han går arbetslös och inte har råd att driva fallet med att få ha sina barn heltid?
  • Anonym (Eva)
    Utvandraren skrev 2019-09-22 12:33:05 följande:
    Vad föreslår du då? Att han går arbetslös och inte har råd att driva fallet med att få ha sina barn heltid?
    Han kan ju inte bara dumpa en nioåring och börja på ny kula. Jag hade aldrig flyttat från mitt barn i den sitsen. När han flyttar kommer han inte kunna ha henne varannan vecka. Han ger upp henne och vill bara ha med sig tolvåringen. Det hjälper inte nioåringen att han skaffar sig ett nytt liv i Göteborg med en god ekonomi. Hon kommer inte ha någon som vill henne genuint väl längre. Domstolen kommer tycka att hon ska bo kvar där hon är, eftersom mamman har henne på heltid och pappan har flyttat till Göteborg. Jag hade hellre bott kvar och haft dålig ekonomi, men haft mitt barn på halvtid. Detta är Sverige och man får hjälp när man blir arbetslös. Ingen svälter ihjäl. Ingen måste dumpa sitt barn med en narcissist för att flytta till en stad där jobben finns. Det är ett val han gör för att det är viktigare för honom att han får en god ekonomi än att finnas till hands för alla barn han satt till världen. 
Svar på tråden Narcissistisk mamma