Snart 3 år rädd för "allt"!

Min flicka på 3år är nästan likadan. Hon blir rädd för motorcykel ljud och normal höga skratt ljud. Även när man pratar lite högre. Hon är rädd för musik som är lite högt hemma. Rädd att gå till sitt rum själv. Följer mig som ett plåster överallt. Funderar på ljudöverkänslighet.

Min son var likadan i den åldern. Det mesta av det du nämner var han rädd för och en del del till. Idag är han inte rädd för sådana saker, men han är fortfarande en känslosam och känslig kille, som har lätt till gråt, samtidigt som han är väldigt orädd för sånt som många andra barn tycker är läskigt.

Jaa jag läste lite om ljudkänslighet.verkar ju stämma överens på din dotter. Har du tänkt ta upp det med bvc eller hur har du tänkt? Sonen blir nu rädd bara han såg regn på bilen. Alltså inget ljud. Utan att bilen var blöt.. kopplar det fortfarande till tvätten. Men många skriver om autism i forum liknande som min

Min åttaåring har alltid varit ängslig. I ditt barns ålder var hon rädd för främlingar, plötsliga ljud, andra barn, hundar, katter, dammsugaren mm mm. Vi har utsatt henne för allt det som hon är rädd för lite mjukt och försiktigt och under trygga former.

Mest bekymrade var vi över att hon ofta blev rädd för andra barn, särskilt stimmiga. Så vi gick på lekplatser och lekland och lät henne vänja sig. Hon är nu som åttaring av den lite ängsliga sorten, men vi är inte längre alls oroade. Däremot jobbar vi fortfarande med det hon är rädd för. Försöker träffa hundar tex.

Vi säger att vi ser att hon är rädd och förklarar att det känns läskigt men inte är farligt. Läskigt och farligt är inte samma sak och vi försöker lära henne skillnaden.

Tack alla ni för svaren =) Sonen har faktiskt blivit bättre med dessa höga ljud. Igår när vi åkte bil och det började regna så fick han inte panik. Men lite orolig och sa "inte farlig med regn, mamma, inte farligt" =) Så jag märker att det blivit betydligt bättre. 

Kom in på detta med Autism te.x för när jag googlade om detta vad som skulle hjälpa honom kom så mycket saker in som passar precis på honom, saker som kanske är normalt för andra barn också? =) 

 

sonen:

*rädd för höga ljud (som jag iofs tror grundar sig på borrningen i hyreshuset)
*radar upp bilar hela tiden, enformig lek
*väldig Kinkig med maten
*Sonen är mest iakttagande på förskolan enl lärarna (tror detta är ärvt från mig, är själv blyg osv.)
*Leker fortfarande mest brevid andra barn bara

Annars inga anmärkningar från BVC, och dessa tankar kom ju helt plötsligt för mig efter att ha snubblat in i olika forum om barn som är rädda för höga ljud. Blev förvånad att så många punkter passar in på min son.

Men barn kan väl vara känsligt och petiga utan att ha en diagnos? Borde BVC ha märkt något när dom gjorde test på 2,5 kontrollen? "JA-obs" 

Har ett ljudkänsligt barn med autismdiagnos.

För oss hjälper det mycket att förbereda honom på att ljud kan komma. Tex åker man in i en biltvätt berättar jag att här finns borstar som kommer att snurra och att det kommer spruta vatten på bilen. Det som är självklart för mig är inte det för små barn ännu mindre utifall de har diagnos.

När det blir för intensivt har min kille hörselskydd alt hörlurar på.

Min kille börjar gymnasiet till hösten och är högpresterande i skolan. Han har hittat många strategier som hjälper honom med svårigheterna han har i och med sin diagnos.

Så även om det är så att ditt barn har en diagnos så behöver inte det vara någon katastrof. Livet kan bli toppen ändå.

Absolut =) Det är mer ovissheten att jag vill veta.. Om detta är fullt "normalt" om man kan säga så för min son i hans ålder, eller om det är bra att vända sig till BVC och prata med henne? 

Förutom det jag skrev så är min son även väldigt fixerad vid sina bilar. Te.x dom ska ALLTID med om vi ska åka någonstans. och han ska ha med ALLA bilar. Man får inte missa någon, för då blir det utrbrott. Eller har vi bara gjort detta till en grej tro? 

 

Visade din son andra tecken på Autismdiagnos förutom ljudkänslig? 

Hur tidigt visade det sig? =) 

Jag tror inte att du ska tänka att din son har autism pga det du beskriver. För mig låter det som att han är högkänslig. Googla på det så finns det jättemycket bra information. Jag är det själv, min son likaså och en nära släktings barn också. Högkänsliga människor är känsliga för sinnesintryck, höga ljud, starka dofter, smaker, ljus osv. Trygghet är viktigt, och rutiner. Man orkar helt enkelt inte med för mycket intryck, och därför behöver man vila efter att ha varit i stökiga miljöer. Man känner ofta känslor mer än andra, får lättare lyckorus men blir kanske lättare ledsen också. Alla känslor förstärks i en liksom. Som sagt, googla högkänslig eller high sensitive person. Jag har alltid blivit rädd lätt, och minns att jag blev det som liten också. Nu som vuxen blir jag det fortfarande men jag har ju lärt mig att rädslan inte är verklig och nu är det ju mycket lättare att hantera än när jag var barn.

Sen är det ju fullständigt normalt att en treåring vill ha speciella saker med sig när den ska någonstans. Såna är väl de flesta i den åldern? Och kinkiga med maten är väl minst 75 procent av alla ungar :)

Tänkte bara tillägga att högkänslighet inte är en diagnos utan en personlighetstyp. Så inget konstigt med det. Och det är inget konstigt med autism heller för den delen, men det låter verkligen inte för mig som om din son är autistisk.

Han fick inte sin diagnos förrän han var ganska stor men sådant som var tydligt när han var liten var:

Ljudkänsligheten -som sagt

Extremt fokus på vissa saker -han hade blixten bilar tre stycken som han hade med överallt. Tom i sängen.

Lärde sig varenda bilmärke och kunde alla bokstäver när han var två.

Svårt för förändring -att avbryta lek tex för att det var dags att gå hem eller att gå bort utan att han blivit förberedd.

Rollekar fattade han aldrig. Gärna bygga och pussla och spela spel med fasta regler men rollekar funkade inte.

Det kunde varit min son du beskrev där, varenda punkt stämmer precis.

Han är 3,5 nu och jag har till och från funderat över ev diagnos, just på grund av rädslorna och känsligheten osv.

Har pratat med en duktig pedagog på dagis och vi har enats om att han med störst sannolikhet är just högkänslig som andra pratat om i tråden. Genom att prata mkt och förbereda inför olika situationer så har vi löst många knutar för honom.

Varken BVC eller ngn annan verkar fundera över diagnos så jag har det som en tanke i bakhuvudet, kanske är det ngt som blir tydligare när han blir äldre.

Mitt tips är att läsa på om högkänsliga barn, det har gjort mig tryggare i hur vi ska tackla vardagen ihop. De är ju helt fantastiska små känslosamma barn, våra grabbar, man får bara acceptera att vissa saker tar lite längre tid och kräver lite mer jobb.

Även min räddhågsna 8-åring tittade mest på de andra barnen fram till hon var ca fyra år. Sen behövde hon lite hjälp av vuxna för att liksom komma in i de andra barnens lek. Numera är hon blyg, men vet hur man gör.

Hennes förskolelärare bekräftade att vi gjorde rätt som utsatte henne för det hon är rädd för, inte skyddade. Men det ska vara under trygga former så klart.

Samspelar och kommunicerar han väl med er föräldrar? Tar ögonkontakt och initiativ till samtal? Om det brister där brukar väl vara ett av de första och tydligaste tecknen på en diagnos inom autismspektrat? 

Det där med bilarna i sig är inte ett tecken iaf :) Så var min stora kille med bilar, stod uppradade överallt och blev katastrof om han glömde någon. Han radade upp allt möjligt, inte bara bilar.