• Ammieelv26

    Ej jämställd relation... flytta ut?

    Skulle bli väldigt tacksam för erfarenheter/idéer/synpunkter kring detta?


     


    Jag har varit tillsammans med med min kille i snart två år och vi har varit sambos i ett år. Vi älskar varandra otroligt mycket och pratar om att gifta oss och försöka skaffa barn inom en relativt snar framtid. Det finns dock ett problem som jag upplever står i vägen för allt detta. Jag upplever att jag tar mycket större ansvar för vårt hem och vår vardag, något han inte alls håller med om. Det hela började med att jag var sjukskriven några månader på grund av utbrändhet samtidigt som vi flyttade ihop. Han ansåg då att det var mitt ansvar att ta hand om allt i hemmet eftersom jag var hemma och han jobbade. Detta bråkade vi otroligt mycket om eftersom jag var ordinerad strikt vila av min läkare. Hur som helst slutade det alltid med att jag gjorde allt ändå. Han upplevde det som väldigt jobbigt att jag mådde dåligt, vilket gjorde att det tog mycket på hans krafter också och han menar att det blev för mycket för honom att både jobba och stötta mig, alltså hade han ingen ork kvar till att göra annat. Jag kan förstå honom i det och har accepterat att det blev som det blev, även om jag kanske inte helt håller med. Jag har varit frisk och återställd sedan ett halvår tillbaka och vardagen rullar på som vanligt, men det är fortfarande jag som gör det mesta. Jag upplever att han helt enkelt inte förstår hur mycket som behöver göras här hemma. Vi har bråkat mycket om detta och bestämde oss för att dela upp sysslorna. Han har gått med på en fördelning som innebär att han diskar och jag gör allt annat. Han hävdar att disken väger lika tungt som det jag gör: tvätta, damsuga, rengöra, planera matinköp, plocka undan osv. (allt annat som behövs göras i ett hem), och han kanske har rätt? Jag håller inte riktigt med, men tycker att den här uppdelningen är okej, för den gör i alla fall att vi båda hjälps åt i hemmet. Men så fort jag frågar om han kan tänka sig göra något litet utanför hans ansvarsområde (typ bädda sängen eller lägga in en tvätt i maskinen) om jag är stressad eller ska iväg blir det bråk. 


     


    Jag älskar honom och vill leva med honom, men känner att han saknar känsla för ansvar. Han har inte behövt hjälpa till så mycket hemma under sin uppväxt och jag tror att han inte riktigt förstår vad som krävs för att få ett hem att gå runt (trots att jag förklarat det många gånger).


     


    Just nu funderar jag på om en lösning kan vara att jag helt enkelt flyttar ut, så slipper vi det här tjafset? Allt annat fungerar liksom bra. Men samtidigt känns det ju som att ta ett steg tillbaks i relationen..? 


     


    Oj vad långt det blev! Men skulle bli otroligt tacksam för svar! 

  • Svar på tråden Ej jämställd relation... flytta ut?
  • Anonym (Sssss)
    Herregudjesus skrev 2018-12-04 23:48:20 följande:

    Min kille e typ likadan mem har blivit bättre med åren (tsm i 5 år)... Men helt jävla ärligt så gör de mig så förbannad. Om han diskar eller gör ngt så säger jag tack så mkt - precis som det var MIN upg som kvinna! Nä tack. Om. Ja diskar inte tackar han... Vi håller på att separera och detta har säkert bidragit. Min undran e dock finns de män som faktiskt genuint hjälper till hemma?!


    Ja, det finns det! Jag har turen att ha en sådan man. Han putsar fönster, tvättar, lagar mat, bakar bullar, kokar saft och sylt. Jag sköter väl det mesta med städ, tvättar också. Men vi hjälps åt mycket. Självklart lagar jag mat också ibland men min man är så mycket bättre på det!
  • Herregudjesus

    Då finns det hopp... Hemskt att relationen tyvärr går åt helvete pga detta. Men som ni alla säger man blir arg, ledsen, sur, bitter och vill inte ligga tillslut heller för den delen. Blir en ond cirkel.

  • Anonym (Särbo?)

    Säg att du vill bli särbo, och förklara att ni helt uppenbart ser olika på hur hushållet ska skötas. Och varför ska du vara den som far illa av det? Är han okej med att leva i smuts så är det ju win-win. Ett förhållande kan funka utmärkt även om man inte bor ihop, man kan ju försöka bo nära varandra ändå.

  • Anonym (Hjälper till??)

    Vad menas med hjälper till? Är de barn? Är man vuxna som bor ihop gör man sin del, inte är det väl ena som är ansvarig och den andra hjälper till? Jag gör också mer hemma, är föräldraledig, men lämnar alltid det jag vet att mannen fixar (utan att jag behöver säga till som till ett barn). Be era män växa upp och ta sitt ansvar.

  • Herregudjesus

    ts!

    Jag o min sambo ska ju flytta isär o bli särbo men helt ärligt så vet ja inte om ja ens vill va tsm mer. Trött. På o va med en egoistisk mansbebis som fullständigt sket i vår fem års dag för han hellre ville gå match eller klickat mig när ja ringt för han varit me kompisar. Nej tack. Ja förtjänar fan så mkt mer än så!

  • Anonym (TS)

    Tack för era svar allihop! Det hjälper verkligen att få andras synpunker på saker och ting. 


    En del av mig tänker att det det kommer bli svårt att få detta att fungera i längden. Samtidigt känns det så konstigt att göra slut på det, eftersom vi båda älskar varandra otroligt mycket. Vill liksom inte ha någon anan än honom.. samtidigt som jag ofta känner att jag hellre lever själv resten av livet än att vara någons "mamma" vad gäller hushållet. Vill bara att han ska växa upp och inse att det är på tiden att börja ta lite ansvar.. (vilket förmodligen inte kommer hända). Så svårt... Kommer hur som helst ta ett samtal med honom först (fast jag gjort det många gånger) där jag förklarar varför jag eventuellt vill flytta ut... 

  • AndreaBD

    Gör helt enkelt så att ni gör saker tillsammans tills det är klart. T.ex. städa hela lägenheten på helgen kan ni göra tillsammans. Och om han påstår att disken är så mycket mer jobb - tima det. Kolla hur lång tid det tar och hur mycket annat tar.

    Men om det bara är frågan om att han försöker lasta allt på dig, så är han nog inte att satsa på.

  • GGN

    Flytta! Det kommer bara bli ännu jävligare om ni skaffar barn!

  • Anonym (Känner igen)

    Jag om min sambo bråkade om andra saker än städningen. Vill inte gå in på vad det var, men jag flyttade ut. Bodde bara ihop i 2 månader men jag tyckte inte han riktigt fattade problemet när jag pratade med honom. Vi bodde isär i 4 månader efter det men fortsatt kontakt. Jag gav mig inte på mina punkter och sa att vi försöker igen efter flera önskningar från han sida att bo ihop, men att jag drar om han inte förbättrar sig. Eftersom jag redan att stuckit en gång visste han att jag skulle göra det igen. Det blev bättre, mycket bättre faktiskt. Idag 5 år senare bor vi fortfarande ihop, förlovade, planerar barn och är lyckliga. Det kan hjälpa att flytta isär ibland.

  • Lilyje

    Har han aldrig bott ensam? Isåfall skulle jag nog rekomendera att vara särbo ett tag tills han inser hur det är att ta hand om ett hem. Och skippa barn och giftemål innan ni är på samma plan.


    M 2010 | B 2017 | A 2019
  • Anonym (Särbo?)
    Anonym (TS) skrev 2018-12-06 14:39:34 följande:

    Tack för era svar allihop! Det hjälper verkligen att få andras synpunker på saker och ting. 

    En del av mig tänker att det det kommer bli svårt att få detta att fungera i längden. Samtidigt känns det så konstigt att göra slut på det, eftersom vi båda älskar varandra otroligt mycket. Vill liksom inte ha någon anan än honom.. samtidigt som jag ofta känner att jag hellre lever själv resten av livet än att vara någons "mamma" vad gäller hushållet. Vill bara att han ska växa upp och inse att det är på tiden att börja ta lite ansvar.. (vilket förmodligen inte kommer hända). Så svårt... Kommer hur som helst ta ett samtal med honom först (fast jag gjort det många gånger) där jag förklarar varför jag eventuellt vill flytta ut... 


    Bra! Var brutalt ärlig och stå på dig! Berätta sen hur det gick :)
  • nnnnnnnn

    Orkar inte läsa alla svar men det rimliga är att ni lägger lika mycket tid.

    Så ni tar en stund varje dag eller som det passar er bäst, när båda jobbar samtidigt med hushållet.

    Tex:
    När det är dags att laga mat, så börjar den som inte laga mat att göra något annat. Tex städa på bordet, duka mm som har med matlagningen att göra. Blir det tid över så är det bara att fortsätta pyssla tex dammsuga, städa i badrummet osv.
    När det är dags att duka av och diska, så städar den andre något annat!

    Svårare än så är det inte... Det tar väl ca 30-60 min att laga maten = mycket hinner hända i resten av hushållet. Man kan t.o.m. boka tvättstuga och hinna köra en del tvätt under tiden man lagar mat, äter mat och diskar/städar undan efter maten.

    Med dessa vardagliga tider så behövs det inte alls mycket extra!
    Tänker man tex putsa fönsterna, så kan man ta 1-2 st när den andre lagar mat, så får det ta en hel vecka om det behövs, men man måste inte lägga en hel dag på det under helgen.

    Min erfarenhet är att det blir otroligt mycket tydligare om man jobbar samtidigt och vilar samtidigt.
    Om man delar upp det - lagar du maten nu så kan jag dammsuga imorgon - då blir det inte alls tydligt! För nästa dag så måste samma person laga maten igen! Och dammsugningen kanske kan vänta ännu en dag...

  • Anonym (flytta!)
    Anonym (TS) skrev 2018-12-06 14:39:34 följande:

    Tack för era svar allihop! Det hjälper verkligen att få andras synpunker på saker och ting. 


    En del av mig tänker att det det kommer bli svårt att få detta att fungera i längden. Samtidigt känns det så konstigt att göra slut på det, eftersom vi båda älskar varandra otroligt mycket. Vill liksom inte ha någon anan än honom.. samtidigt som jag ofta känner att jag hellre lever själv resten av livet än att vara någons "mamma" vad gäller hushållet. Vill bara att han ska växa upp och inse att det är på tiden att börja ta lite ansvar.. (vilket förmodligen inte kommer hända). Så svårt... Kommer hur som helst ta ett samtal med honom först (fast jag gjort det många gånger) där jag förklarar varför jag eventuellt vill flytta ut... 


    Flytta! Jag gav 20 år åt en man som betedde sig som din. Det är inte värt det. All ork som försvinner och alla bråk som blir och ingenting blir bättre.
    Han kommer inte börja hjälpas åt.  Du kommer få göra allt. När barnen kommer blir det ännu värre.

    Du skriver att han älskar dig så otroligt mycket, men behandlar man någon man älskar på det sättet, lägger över allt arbete på den personen? Nej, det gör man inte!
    Hade jag varit du hade jag inte lyft ett finger hemma på en månad, sett vad som hände, sen flyttat. Eller flyttat direkt. Du är inte hans mamma eller hushållerska, ni ska vara partners, men han tycker uppenbarligen inte det.

  • Anonym (Oso)

    Det kommer ju definitivt inte bli bättre om ni skaffar barn. Tvärt om. Och risken finns att när ni varit ett par länge att en bitterhet kommer, du ifrågasätter varför han inte har något problem med att du jobbar dubbelt och sliter ut dig medan han tittar på. Du ifrågasätter om dett beror på att han inte älskar dig tillräckligt för att värna om dig. Du blir ledsen och besviken över hans egoism.

    Så ni måste ta itu med detta nu. Jag rekommenderar samtalsterapi.

Svar på tråden Ej jämställd relation... flytta ut?