Hur mkt umgänge borde han få?

Om ni är kyliga mot varann anser jag inte att ni ska vistas i samma rum som barnet, tillsammans. Bättre att någon annan i så fall är med när pappan ska ha umgänge.

Beroende på hur barnet är, kan det vara ytterst känsligt för sådant. Det finns en myt om att människor med autism inte känner nåt, men min erfarenhet är att det snarare är tvärtom - de är mycket medvetna om känslor men kanske inte alltid lyckas tolka dem. Om ni ska vara "kyliga" i barnets närvaro är det verkligen inte bra föräldraskap. 

Sedan kan det vara lite mycket på en gång för ett så litet barn att dels genomgå utredning och dels börja träffa sin pappa. En sak i taget vore mer lämpligt. 

Vi är inte otrevliga utan artiga etc mot varandra men liksom avvaktande och inte vänner eller så. Vi pratar inte om personliga saker med varandra utan kommer ha fokus på barnet. En hel del negativa känslor finns som döljs så gott det går när barnet är närvarande. Tyvärr finns ingen annan som kan vara med på umgänget som barnet är tryggt med och umgänget måste komma igång nu så där finns inget handlingsutrymme. Bara i hur det ska läggas upp.

Barnet verkar inte förstå så mkt av utredningen och ser det mer som en rolig grej. Barnet har också haft mkt läkarkontakter innan så är dels van men kommer också fortsätta ha det efter så det blir ingen stor skillnad efter. Men skrev det för att man kan ha i åtanke att det är stor risk att barnet får diagnos inom spektrat om det påverkar.

Barnet går dock på vanlig förskola och det går bra. Där finns ingen möjlighet att pappan är och har umgänge dock.

Hej!

Tänk det som att du skolar in en ny person för barnet bara.

- 2 timmar i park 2-3 ggr per vecka, där du är passiv i bakgrunden

- efter 2 veckor kanske lämna till pappan i parken någon timme och komma tillbaka

- efter 2 ytterligare veckor lämna för 3-4 timmar 2 ggr/v

Och så vidare....

För att nå till varannan helg dagtid + 1-2 vardagar i andra veckan. Och slutligen med övernattning och jobba er fram till ett schema barnet trivs i.

Känner barnet att du är trygg med pappa så underlättar du för ditt barn enormt. Och eftersom barnet har behov av en relation till sin pappa ger du barnet en enorm gåva genom att göra det så enkelt och smidigt som möjligt. Fejka ett leende till pappa, peppa i för ett roligt umgänge etc får man tillbaka så enormt av. Circle of trust innebär att våga sig ut och prova på omvärlden (inkl nya människor), få stödet av sin trygga person (du i detta fall) och sedan återvända efter sin upptäcktsresa tillbaka till tryggheten man känner till.

Varför tycker du att TS ska dra ut på "inskolningen" så att det kan ta 6 månader före barnet och pappan kan ha sammanhängande umgänge hemma hos pappan? Det är bättre att sköta det som inskolningen till förskolan. Eller inskolningen till umgänget med mormor och morfar eller TS eventuella nya partner? Jag anser att man ska träffas kortare stunder och ofta under en vecka sedan tar man kanske tre umgänge som är 2-4 timmar och sen kör man på och testar övernattning och heldagar.

6-månader?

Menade inte att TS måste ordagrant/exakt följa såsom jag skrev men det kanske är svårt för TS att få ihop det skyndsammare och samtidigt låta barnet landa i det nya. Men om det går är väl det bra.

Från att vara helt ny för barnet till att ha heldagar och övernattningar anser jag nog att det bör ta 4-6 veckors upptrappning i den åldern och med förskola inräknat. Barnet är utelämnat till den nya nattetid och då bör man ha byggt upp en trygghet först så att barnet inte behöver axla oro i onödan. Att nå varannan helg plus ytterligare övernattning i andra veckan inom 8-12 veckor anser jag rimligt i den åldern. Men om föräldrarna tycker det kan gå skyndsammare så är det upp till dom då dom känner barnet bäst.

Det du skrev såg för mina ögon ut som ett väldigt långsamt schema så jag ber om ursäkt för att jag missuppfattade poängen. :)

Jättetacksam att ni pratar om detta, det hjälper mig mkt att höra hur ni tänker.

Barnet är ganska orolig nattetid och behöver sövas om ett par gånger. Första sövningen brukar gå bra men barnet vaknar 3-4 ggr på natten och är förvirrad och ledsen, har ibland nattskräck. Jag kan trygga och även mormor som funnits nära barnet sedan födseln och bott hos oss i längre perioder. Andra personer som barnet känner bra tex vänner till mig och andra släktingar har ibland lyckats söva barnet på kvällen (då jag varit hemma) men inte lyckats söva om barnet någon gång. Det oroar mig med nätterna. Men samtidigt vill pappan ha nätter och det måste funka. Hur vänjer man in nätter bäst? Tror inte pappan vill ha mig översovandes där något för att hoppa in om det krävs etc.

Sovet funkar dåligt även på förskolan och oftast är barnet vaket hela dagen vilket funkar bra. Någon enstaka gång har barnet somnat där men då har de ju aldrig sövt om barnet utan tagit upp det.

Det bästa är att få med dig pappan på detta utan att han för den sakens skull känner sig oviktig för barnet. När umgänget kommit igång kan ni tillsammans bedöma när övernattningar skall börja. Se hur han beter sig med pappan, söker hjälp, tröst etc. Pappan vill nog inte heller ha övernattning för snabbt och riskera otröstligt barn på natten som kan leda till bakslag. Men så fort barnet känner trygghet hos honom så bör han kunna övernatta, kanske börja med vilostunder dagtid.

Så länge barnet inte känner sig utelämnad ensam om natten utan har byggt upp en trygghet med pappan som kan omfamna och trösta så klarar barnet natten även om den vaknar/är ledsen.

Nu vet jag inte hur ert samarbete ser ut men det finns alltid risker i att vara för beskyddande, även när man har fog för det. Sett flera domar avseende små barn som fått helgumgänge med förälder den inte riktigt känner. Domstolarna är inte lika försiktiga utan flera gånger uttryckt att den andre föräldern inte är främmande för barnet och därmed skall släppas in skyndsamt i barnets liv. Hitta en lösning du kan acceptera för barnet och som pappan känner sig nöjd med också så slipper ni domstolens avgörande i saken.

Lycka till!