Hur tänker ni ?

Hur är det med läsförståelsen?

Du är trångsynt för att du inte förstår att barn med föräldrar med olika ursprung visst kan likna sina föräldrar. Vissa barn liknar sina föräldrar jättemycket, andra inte så mycket och vissa knappt alls. Men det har inte med hudfärg att göra. Tror man det är man trångsynt.

För att jag inte håller med dig är jag trångsynt men du håller inte med mig och är inte trångsynt ? Jaha okej dåså!

Så du menar att en ögonform, näsform, kindben, haka osv inte kan se lika ut om hudfärg/hårfärg/etc inte är identisk med din? Och du menar att likheter som gester, temperament, uttryck, fallenheter, mm, inte kan vara samma ifall ytskiktet inte är samma?
Och varför ska det finnas skam i att ens barn inte är en klon av en själv?
Vilken märklig person du är, TS.

Att vilja vara en förälder bör drivas av en önskan att få sätta ett liv till världen, en vilja att ge kärlek, omvårdnad, trygghet. En vilja att se detta liv växa upp till en vuxen individ, att se det som en ära och ett förtroende att få vara där och hjälpa och stötta.

Om drivet att skaffa barn sitter i att ha en spegelbild av sig själv rännande omkring så borde personen inte skaffa barn alls.

TS, om du inte ville ha en hat-tråd, varför uttrycker du dig på ett sätt som ger ett skarpt sken av rasism och nedlåtande? Vill du ha en vuxen och saklig diskussion så får du se till att uttrycka dig lite mer nyanserat och med mindre förakt i tonen.

Har själv inte barn, men som exempel kan jag ta två av mina bästa väninnor. Den ena har barn med en västindier med typiskt rasta utseende och deras son är en perfekt mix av båda. Han liknar min väninna väldigt mycket även om han har fått sin pappas fina hår och ögon så har han väninnans drag, gester, mun, och näsa och kroppstyp.

Den andra har barn med en svensk väldigt ljushårig man och denna dotter liknar inte min väninna alls, endast sin far. Så i det fallet borde så  min väninna känna en sorg om hon fungerar som du? Hon var dessutom aldrig speciellt kär i mannen utan det var mer praktiskt.

Jag och mina systrar ser också väldigt olika ut och den ena av oss liknar ingen av föräldrarna särskilt mycket, så det finns nog aldrig några garantier att man ska fp barn som liknar en själv.

Jag har barn med en halvindier. Min son är ljus mulatt och han är det bästa som hänt mig. Ingen i min släkt har någonsin känt nåt illa emot det, inte ens min morfar som är lätt rasistisk.

Sonen är lik oss båda. Nu är jag och pappan separerade sen 7år tillbaka men har dagligt kontakt och sådär.

TS, är du ansiktsblind, eller varför har du annars så svårt att se det som alla vi andra ser? Utseende handlar ju om så mycket mer än färger! Och skulle det slumpa sig så att ett barn blir mycket mer likt den ena föräldern än den andra (sådant kan ju hända i vilken familj som helst) så är det väl inte så illa att ens barn ser ut som den man älskar och valt att dela livet med?

Du kanske borde skaffa en klon av dig själv eller barn med någon med enbart recessiva anlag? Annars ser de inte ut som bara du?

Jag är svensk och har barn med en man som är helsvensk och har samma färger som mig på ögon och hår och hud men barnet ser ut precis som honom och inte alls som mig... tycker du jag misslyckats här och borde skämmas?

Jag brukar också kunna se båda föräldrars ?drag? hos barn oavsett om den ena e svart och den andra vit. Sen kan det ju va i lite olika grad men så e det ju också med 2 vita föräldrar. Jag e förresten själv svart och känner flera par där ena föräldern e svart och andra vit.

För mig e det tyvärr alltför uppenbart att TS ser ner på svarta och andra icke-vita och inte vill ha sin fina rena vita ras besudlad. :(

TS, din åsikt är helt obegriplig och djupt ologisk för mig som har högre utbildning i genetik. Vidare är den rent förkastlig ur ideologisk och humanistisk synpunkt.

Ett råd på vägen:

"Bättre tiga och misstänkas för att vara dum, än att tala och undanröja varje tvivel därom".

Min mamma har två barn med olika pappor.

Min pappa är svensk och jag ser exakt likadan ut som honom.

Min brors pappa är mörk mulatt och min bror är ljusare än honom. Som en mörk spanjor. Han har också sin pappas drag.

Vår mamma är ljus europé.

Trots att min bror är mörkhyad och jag ljus älskar min mamma min bror mer.

Så alltså går det att älska barn trots att de är mörka.

Har barn med en man från Afghanistan som har östasiatiskt utseende då han tillhör folkgruppen hazara, han har bruna ögon och svart hår. Vårat första barn har kanske något mer asiatiska ögon men annars är han blond och blåögd.