Anonym (Doe)

Äldre 15 Dec 22:49

11 svar

När det sexuella uppvaknandet uteblir

Jag vet egentligen inte vad jag vill med tråden, dela med mig? Jag är asexuell (spoiler).

Om du orkar läsa, varsågod:

Jag.
Bra barndom (underbar barndom), många vänner, inga bekymmer.
Mitt första minne av sexuella saker är från lågstadiet. Jag hade samma löjliga fas när jag var 9 som alla andra i min klass, alla skulle skämta om och rynka på näsan åt sex. Jag minns inte hur vi kom över informationen om de olika ställningarna osv, men oj vad kul och äckligt det var att skoja om.
Precis som hos alla andra som kom och gick den fasen, allt gick tillbaka till normalen och jag tänkte inte mer på sex i låg och mellanstadiet.

När högstadiet började så började pratet om mer seriös attraktion till andra människor mellan mina vänner. Det tog lång tid innan jag uppfattade att det var en annan ton i samtalen, jag hängde på, om jag var fast på en öde ö, ja då var jag väl helst med S, för han såg vårdad ut och var snäll.
Personer brukade, nästan skrytande, dela med sig av deras "äventyr", hur de hade tappat trosor och oj vad pinsamt att *han* hade sett osv osv. Jag förstod aldrig varför de försatt sig i sådana situationer, och jag förstod inte varför de delade med sig, avfärdade det som "de vill vara coola och verka vuxna" då alkohol ofta ingick i berättelserna.

Började gymnasiet, gick i en bra och lugn klass, sexprat och allmänt relationssnack försvann i och med att det var en annan miljö.
Blir ihop med en kille för att han säger att han är kär i mig, det var ju så smickrande! Han var en vän och egentligen aldrig mer än en vän för mig, men han fick titeln pojkvän. Vi testade många olika saker av nyfikenhet och för att vi var medvetna om sexdebuts-medelåldern (man vill ju inte vara "sämre"?), det visade sig att ingen av oss var förtjust i det mer komplicerade, det gav ju ingenting. Att hålla hand och ge en puss på munnen räckte.
Efter 2 år tillsammans gör jag slut.

Sedan händer det, när jag är 18-19 år, jag hittar ett ord på nätet. Asexuell.
Jag minns inte exakt hur jag kom över ordet, men det var en underlig upptäckt. Definitionen beskrev ju bara vad jag tyckte var helt normalt, det var jag, men det gjorde ju att jag insåg något annat: alla andra (en klar majoritet, i alla fall) känner saker som jag inte gör.
Jag hade inte haft en aning om att folk kände en dragning, ett behov, åtrå osv. Jag fattade det inte innan dess, det var liksom inget som fanns i min värld, jag brukade tolka det hela som ett skådespeleri, ett spel, en lek, inte något som var "verkligt". Nu var det helt plötsligt verkligt?

Jag var äcklad ett tag efteråt, förstod mig liksom inte på det, men blev ihop med en kille när jag var 20 av samma anledning som förra.
"Jag älskar dig", sa han. Återigen, jag var smickrad, dessutom var det ett tag sedan jag hade en nära vän, och en relation visste jag ju sedan innan att den garanterade en kontakt, en person som blir ens bästis och som man pratar med varje dag om ALLT! Så absolut, "Jag älskar dig med", sa jag.
Den här killen var min första upplevelse av vad heterosexuell egentligen innebär. Även om jag hade förstått att jag inte kände saker andra kände så hade jag grovt underskattat hur dessa känslor kan uttryckas hos de som känner dem. Jag stod inte ut, jag lämnade honom.

Nu har det gått flera år, jag är idag 26. Jag tycker fortfarande att det är underligt hur det där sexuella uppvaknandet bara ... uteblev. Hur blir det så, liksom?

Jag fick för nåt år sedan kontakt med min första pojkvän igen. Efter lite vardagsprat så visar det sig att han också är asexuell. Komiskt. Två asexuella personer provade alltså på saker tillsammans innan de var medvetna om hur det låg till, men det antar jag förklarar hur jag kunde vara med honom i 2 år utan att känna obehag. Det som skiljer oss åt är dock att han verkar kunna bli kär, jag har aldrig varit kär.
Kan man bli kär för första gången om man är 26+ eller innebär det att det aldrig kommer hända? Jag hoppas att det aldrig händer, jag har en känsla av att det skulle ge mer bekymmer än glädje för en sådan som jag.

Jag antar att en anledning till att jag skrev ner allt det här var för att jag råkade snubbla in på 1177s sida om sexuell läggning, där asexualitet inte nämns. Om det inte är en sexuell läggning, eller avsaknad av sexuell läggning, vad är det då? Kollade vidare och ser att de har en separat sida om asexualitet, hur lätt är den att hitta om man inte redan kan ordet?

Jag vet att innan jag visste så kryssade jag i "heterosexuell" på anonyma undersökningar i skolan, det var ju det man var om man inte var annorlunda, och det var ju inte jag, tyckte jag. De som inte var heterosexuella verkade ju veta om det, och det visste inte jag, så självklart var jag heterosexuell.
Jag hoppas att det ges bättre information på sexualundervisningen numera.

Anonym (L)

Äldre 16 Dec 05:32

#1

Jag känner ingen åtrå eller attraktion om jag inte blivit intresserad i personligheten på en man. Så är jag singel och folk bara taggar och vill ligga eller ge komplimanger om min kropp så är jag totalt sexuell och kan vara det i flera år tills jag tycker att en person är vettig och jag blir nyfiken.

Asexuell är inte en norm och har inte kommit in i samhället än så förstår att du hade svårt att hitta den läggningen. Det finns så många läggningar att det är lättast att vara ta upp Hetero / Annat

på blanketter.

Vad häftigt att det visade sig att ditt ex också var asexuell, kanske dra lika till lika undermedvetet?

Jag vet inte hur det känns att vara asexuell mer än den skymten av det som jag beskrev högst upp, men jag blue nyfiken på hur det hör ihop med vår instinkt att reproducera och utöka vår art. Har intellekt gått förbi instinkt?

Spännande outforskat ämne minst sagt!

Anonym (Doe) Trådstartaren

Äldre 16 Dec 08:56

#2

Anonym (L) skrev 2017-12-16 05:32:32 följande:

Jag känner ingen åtrå eller attraktion om jag inte blivit intresserad i personligheten på en man. Så är jag singel och folk bara taggar och vill ligga eller ge komplimanger om min kropp så är jag totalt sexuell och kan vara det i flera år tills jag tycker att en person är vettig och jag blir nyfiken.

Asexuell är inte en norm och har inte kommit in i samhället än så förstår att du hade svårt att hitta den läggningen. Det finns så många läggningar att det är lättast att vara ta upp Hetero / Annat
på blanketter.

Vad häftigt att det visade sig att ditt ex också var asexuell, kanske dra lika till lika undermedvetet?

Jag vet inte hur det känns att vara asexuell mer än den skymten av det som jag beskrev högst upp, men jag blue nyfiken på hur det hör ihop med vår instinkt att reproducera och utöka vår art. Har intellekt gått förbi instinkt?

Spännande outforskat ämne minst sagt!

Är det det som brukar kallas demisexuell?
Jag vet att min farmor vid något tillfälle sa att min upplevelse var helt normal, "jag hade bara inte träffat rätt person ännu". Kan det sexuella uppvaknandet utebli fram tills dess att man möter "rätt person"? Även om det är när man är 60 år?
Jag har ju aldrig varit intresserad av en person på det sättet, det starkaste jag har känt var vänskapen jag hade med en av mina barndomsvänner, en person jag lekte med dagligen. Henne brydde jag mig om, men jag kände ju inget mer än vänskapskänslor för henne, möjligen att hon var lite som en syster.

För att vara ärlig trodde jag att mitt ex drev med mig först, men han visade mig sin account på aven (en hemsida för bl.a. asexuella). Det är lite lustigt, men visst, det kanske var något undermedvetet, att han kände av att jag var lite mer på hans plan.

Jag vet inte hur jag ska förklara hur det känns att vara asexuell, att förklara hur det känns att inte känna någonting är ju ganska diffust. Däremot så har väl de flesta minnen av hur de var innan de upptäckte sin sexualitet, så det enklaste kanske är att säga att "jag stannade där du gick vidare".
Asexualitet är nog snarare ett resultat av någon mutation eller annan avvikelse och inte evolution, för asexuella lär ju inte vara de som får massa barn av misstag

Jag ser gärna att det kommer mer forskning om asexualitet, och att det därmed också kommer mer information. Mycket möjligt att det är svårare att skriva om det än om t.ex. homosexualitet, där känslorna bara riktas åt ett annat håll. Hur ska en sexuell människa beskriva en asexuell människa i text? Hur ska en asexuell människa beskriva sig själv så att en sexuell människa förstår? Det är ju med största sannolikhet inget som kommer kunna uppmätas på något sätt, så det blir ju...diffust.

Anonym (drift)

Äldre 16 Dec 09:28

#3

Ett inlägg i ämnet från mig, en man.

Jag har förstått att många män generellt har en stark sexdrift. Det kanske behöver vara så för då blir det fortplatning och barn och mänskligheten lever vidare. I och med denna drift skapar det en hel del elände för kvinnor och som idag har lett till MeToo. Hur som helst, jag har inte den där starka driften att vilja ligga. Om min sambo petar lite på organet så kan jag tänka erotiska tankar för att förstärka det intima tillfället och då kan det ibland hända att jag genomför ett samlag, mest för att jag inte ska göra henne besviken. Ibland vill jag verkligen ligga också för hon är så underbar människa.
I början på förhållandet var det mycket sex och det skedde ganska ofta men nu har det klingat av ganska rejält.
Jag ville komma till att jag tror att sexdriften kan likställas med en hunger. De flesta blir hungriga om de inte ätit på ett tag. En del vill äta hela tiden. En del vill inte ha nån mat alls.
Jag överlever på ett äpple om dagen och är nöjd med det. Jag är fortfarande heterosexuell men inte hungrig. Jag blir heller inte hungrig trots dignande julbord.

Jag accepterar läget och tillfredsställer min sambo på olika sätt, mest med handen. Jag säger till henne att jag inte behöver ligga hela tiden (=inte få orgasm hela tiden) utan att jag säger att jag laddar. Hon accepterar det och är nöjd med det. Hon är otroligt bra sambo....

Min kommentar kanske inte alls passar in i tråden men jag har iaf skrivit det jag ville...

Anonym (Doe) Trådstartaren

Äldre 16 Dec 14:11

#4

Anonym (drift) skrev 2017-12-16 09:28:58 följande:

Ett inlägg i ämnet från mig, en man.

Jag har förstått att många män generellt har en stark sexdrift. Det kanske behöver vara så för då blir det fortplatning och barn och mänskligheten lever vidare. I och med denna drift skapar det en hel del elände för kvinnor och som idag har lett till MeToo. Hur som helst, jag har inte den där starka driften att vilja ligga. Om min sambo petar lite på organet så kan jag tänka erotiska tankar för att förstärka det intima tillfället och då kan det ibland hända att jag genomför ett samlag, mest för att jag inte ska göra henne besviken. Ibland vill jag verkligen ligga också för hon är så underbar människa.
I början på förhållandet var det mycket sex och det skedde ganska ofta men nu har det klingat av ganska rejält.
Jag ville komma till att jag tror att sexdriften kan likställas med en hunger. De flesta blir hungriga om de inte ätit på ett tag. En del vill äta hela tiden. En del vill inte ha nån mat alls.
Jag överlever på ett äpple om dagen och är nöjd med det. Jag är fortfarande heterosexuell men inte hungrig. Jag blir heller inte hungrig trots dignande julbord.

Jag accepterar läget och tillfredsställer min sambo på olika sätt, mest med handen. Jag säger till henne att jag inte behöver ligga hela tiden (=inte få orgasm hela tiden) utan att jag säger att jag laddar. Hon accepterar det och är nöjd med det. Hon är otroligt bra sambo....

Min kommentar kanske inte alls passar in i tråden men jag har iaf skrivit det jag ville...

Det är nog så att våra inlägg egentligen inte har så mycket att göra med varandra, men du skrev om ditt liv och din relation/erfarenhet så som jag ändå skrev om mitt. Det är bra att bara skriva ibland, även om inget är fel och man mår bra så kan det vara nyttigt att reflektera lite extra över sitt liv.
Jag har hört fler jämföra driften med hunger, det hjälper inte mig att förstå det bättre, men jag känner inte att jag behöver förstå.

Anonym (samma här)

Äldre 16 Dec 14:27

#5

Det är som om jag kunde skrivit inlägget själv... Jag aldrig haft någon sexlust alls i mitt liv och tycker alltid det är så överdrivet med folk som säger att de inte står ut med att vara utan sex i en vecka. Och att folk går och är otrogna just på grund av det. Jag har dock insett att jag är onormal och aldrig kommer kunna ha ett förhållande (det och att jag har underlivssmärta så skulle inte kunna ha sex även om jag ville det), och har liksom ställt in mig på att koncentrera mig på jobb/plugg och kanske skaffa en katt eller hund om jag behöver sällskap, och jag är endast 20. Hur har du tänkt göra ? För jag är även en pessimist när det kommer till att "vänta på den rätte" och det är inte så klokt enligt mig.

Anonym (Doe) Trådstartaren

Äldre 16 Dec 15:16

#6

Anonym (samma här) skrev 2017-12-16 14:27:23 följande:

Det är som om jag kunde skrivit inlägget själv... Jag aldrig haft någon sexlust alls i mitt liv och tycker alltid det är så överdrivet med folk som säger att de inte står ut med att vara utan sex i en vecka. Och att folk går och är otrogna just på grund av det. Jag har dock insett att jag är onormal och aldrig kommer kunna ha ett förhållande (det och att jag har underlivssmärta så skulle inte kunna ha sex även om jag ville det), och har liksom ställt in mig på att koncentrera mig på jobb/plugg och kanske skaffa en katt eller hund om jag behöver sällskap, och jag är endast 20. Hur har du tänkt göra ? För jag är även en pessimist när det kommer till att "vänta på den rätte" och det är inte så klokt enligt mig.

Uppmärksamheten var det enda som jag tyckte var kul med att ha en partner, resten var inte för mig. Jag kommer spendera resten av mitt liv som singel, jag gillar att bo ensam, ha en egen säng osv. Jag gillar att kunna vara helt för mig själv. Jag träffar gärna nya vänner och skulle gärna få en ny "bästis" någon dag, men det är inget jag känner att jag behöver.

Jag är rätt övertygad om att jag inte kommer förändras, vad skulle kunna få min hjärna att förändras nu när utvecklingen av hjärnan ska vara klar? Ett slag i huvudet? Jag väntar inte på något mirakel, och varför skulle jag? Det bästa och hjärtligaste stunderna jag har haft i mitt liv har varit med vänner, och vänner har jag.
Jag saknar inget, förutom kanske en katt då.

Jag är, till skillnad från dig, en optimist (och en gnutta realist). Jag har drömmar om framtiden, ingen av drömmarna involverar att hitta någon annan. Jag är liksom inte intresserad av det.

För att vara helt ärlig är jag glad över att jag är som jag är, de som blir kära och känner åtrå verkar ju stöta på massvis med problem, iaf om man ska tro det man läser på familjeliv.
Jag tycker din plan låter bra, djur är dessutom mysigare än människor.

Anonym (samma här)

Äldre 16 Dec 19:51

#7

Anonym (Doe) skrev 2017-12-16 15:16:23 följande:

Uppmärksamheten var det enda som jag tyckte var kul med att ha en partner, resten var inte för mig. Jag kommer spendera resten av mitt liv som singel, jag gillar att bo ensam, ha en egen säng osv. Jag gillar att kunna vara helt för mig själv. Jag träffar gärna nya vänner och skulle gärna få en ny "bästis" någon dag, men det är inget jag känner att jag behöver.

Jag är rätt övertygad om att jag inte kommer förändras, vad skulle kunna få min hjärna att förändras nu när utvecklingen av hjärnan ska vara klar? Ett slag i huvudet? Jag väntar inte på något mirakel, och varför skulle jag? Det bästa och hjärtligaste stunderna jag har haft i mitt liv har varit med vänner, och vänner har jag.
Jag saknar inget, förutom kanske en katt då.

Jag är, till skillnad från dig, en optimist (och en gnutta realist). Jag har drömmar om framtiden, ingen av drömmarna involverar att hitta någon annan. Jag är liksom inte intresserad av det.

För att vara helt ärlig är jag glad över att jag är som jag är, de som blir kära och känner åtrå verkar ju stöta på massvis med problem, iaf om man ska tro det man läser på familjeliv.
Jag tycker din plan låter bra, djur är dessutom mysigare än människor.

Tycker det låter bra, och jag håller med om att det är på tok för ofta man hör om otrohetsaffärer från par eller så hjälper inte partnern/sambon till tillräckligt, eller så vill man göra totalt olika saker så man kanske ska vara glad att man slipper det. Ja, och en hund eller katt kommer alltid vara lojal också så man slipper att bli huggen i ryggen.

Anonym (drift)

Äldre 16 Dec 20:03

#8

Anonym (Doe) skrev 2017-12-16 15:16:23 följande:

Uppmärksamheten var det enda som jag tyckte var kul med att ha en partner, resten var inte för mig. Jag kommer spendera resten av mitt liv som singel, jag gillar att bo ensam, ha en egen säng osv. Jag gillar att kunna vara helt för mig själv. Jag träffar gärna nya vänner och skulle gärna få en ny "bästis" någon dag, men det är inget jag känner att jag behöver.

Jag är rätt övertygad om att jag inte kommer förändras, vad skulle kunna få min hjärna att förändras nu när utvecklingen av hjärnan ska vara klar? Ett slag i huvudet? Jag väntar inte på något mirakel, och varför skulle jag? Det bästa och hjärtligaste stunderna jag har haft i mitt liv har varit med vänner, och vänner har jag.

Jag saknar inget, förutom kanske en katt då.

Jag är, till skillnad från dig, en optimist (och en gnutta realist). Jag har drömmar om framtiden, ingen av drömmarna involverar att hitta någon annan. Jag är liksom inte intresserad av det.

För att vara helt ärlig är jag glad över att jag är som jag är, de som blir kära och känner åtrå verkar ju stöta på massvis med problem, iaf om man ska tro det man läser på familjeliv.

Jag tycker din plan låter bra, djur är dessutom mysigare än människor.

TS. Låter lite sorgligt att du väljer aktivt singellivet. Du verkar vara en tänkande och insiktsfull människa. Jag gillar såna. För egen del är jag tsm med en sambo för jag gillar henne. Sex kommer inte inte högst på priolistan. Överskattat. Mentala samvaron är mycket mer viktigt. Så jag tycker verkligen inte du ska avfärda tvåsamheten med en man. Som sagt, sex och drift är sekundärt. Ialla fall för egen del.

Anonym (Doe) Trådstartaren

Äldre 16 Dec 20:12

#9

Anonym (samma här) skrev 2017-12-16 19:51:09 följande:

Tycker det låter bra, och jag håller med om att det är på tok för ofta man hör om otrohetsaffärer från par eller så hjälper inte partnern/sambon till tillräckligt, eller så vill man göra totalt olika saker så man kanske ska vara glad att man slipper det. Ja, och en hund eller katt kommer alltid vara lojal också så man slipper att bli huggen i ryggen.

Precis, det är en underlig värld vi lever i. Ett djur kan ge det sällskap man behöver!

Anonym (drift) skrev 2017-12-16 20:03:19 följande:

TS. Låter lite sorgligt att du väljer aktivt singellivet. Du verkar vara en tänkande och insiktsfull människa. Jag gillar såna. För egen del är jag tsm med en sambo för jag gillar henne. Sex kommer inte inte högst på priolistan. Överskattat. Mentala samvaron är mycket mer viktigt. Så jag tycker verkligen inte du ska avfärda tvåsamheten med en man. Som sagt, sex och drift är sekundärt. Ialla fall för egen del.

Det enda aktiva val jag egentligen har gjort är att sluta låtsas att jag älskar folk tillbaka bara för att de säger att de älskar mig. Jag känner ingenting gentemot män (eller kvinnor, för den delen), ingenting. Jag håller med dig om att sex är överskattat, men jag har inget behov av en relation och tänker inte tvinga in mig i en bara för att det är normen i vårt samhälle. vem skulle liksom bli offret för mitt skådespeleri? Vem skulle jag låtsas älska och varför skulle jag göra det? Var skulle jag vinna på det? Det är ju inte bara sexdrift jag saknar, jag blir ju inte kär överhuvudtaget.
Nej, jag är säker på min sak. En katt duger bra :)

Anonym (drift)

Äldre 16 Dec 20:25

#10

Jag ska inte säga emot för jag är övertygad du har tänkt igenom detta.

Anonym (Doe) Trådstartaren

Äldre 17 Dec 07:51

#11

Ja, det finns ju inte så mycket annat att göra :P

När det sexuella uppvaknandet uteblir

INNEHÅLL