Kallar ni era bonusbarn "mina" eller "våra" barn när ni pratar med någon? Eller säger ni att det är era partners barn? Frågan gäller både små och stora barn och jag menar tillfällen då personen inte vet vad barnen heter och att det därför inte räcker med att säga namnet.
Jag säger bonusson. Dels för att jag tycker inte att jag ska komma och ta över rollen som mamma när han faktiskt har en mamma redan och dels så känner jag ju mig inte som hans mamma. Hade mamman inte funnits med i bilden så hade jag kanske sagt att han var min, det blir ju lite annorlunda då :)
Våra och den där.
Makens barn sen innan.
Jag säger våra barn, eller mina bonusbarn. Barnen vet att jag är deras bonusmamma och det förklarar de för sina vänner emellanåt med.
När någon vuxen frågar mig om jag har barn så säger jag att jag har bonusbarn.
Min sambos barn sen tidigare.
Min sambos barn.
Känns absolut inte som mina, tyvärr.
Jag säger oftast Sambons barn. Ibland säger jag bara tjejerna eller tonåringarna som då inbegriper både hans och mina...
Min vän kallar sitt bonusbarn för bonusdotter.
Min sambo säger bonusbarn om mina två barn, han ser sig själv som bonusförälder och barnen ser honom som en extra vuxen som bryr sig om dom och som vill göra allt för dom. Barnen har själva resonerat kring det där vad min sambo "är" till dom, och dom kom själva fram till att han är deras bonusförälder innan vi hade lagt ordet i munnen på dom.
Om någon frågar ytterligare hade han nog sagt att det är hans sambos två barn, men generellt ser han dom som sitt ansvar också även om han inte är biologisk pappa. Däremot är han också noga med den gränsen, att han inte är pappan, av respekt till pappan som nog annars hade fått dåndimpen över att någon annan "vill ta över hans roll som pappa" ;)
Klurig fråga. Min styvfar är just min styvfar. Han är bara Sven. Min Sven sa jag när jag var yngre och folk frågade om min mamma och pappa. "Nej, det är min mamma och min Sven." Däremot räknar Sven mig och min bror som sina barn, även om vi är bonus. När Sven säger barnen, eller våra barn så innefattar det alltid mig och min bror.
Tack! För mig finns inget annat än att fortsätta finnas som mamma för barnet om vi skulle gå skilda vägar.
Det är fint. Men du som bonusmamma har ju inga rättigheter till barnet och beslut kring hen om pappan och du går skilda vägar. Har ni funderat på adoption?
Min kusin träffade en tjej som hade två barn vars pappa var död. Kusinen blev barnens pappa genom adoption just för att säkerställa att barnen inte skulle mista honom om det blev skilsmässa samt att han skulle ha något att säga till om angående skola och andra beslut. Nu är killarna vuxna och föräldrarna håller ännu ihop. Kusinen har varit en bra far till pojkarna och har sett till att de vet att de har en biologisk far och har god kontakt med de biologiska farföräldrarna. Fint!
Alla jag känner förutom en säger bonusson eller bonusdotter, den enda jag känner som säger min dotter är en man som träffade sin fru då hon var gravid, barnets biologiska pappa skiter i barnet så den nya mannen blev pappa.
Kallar ni era bonusbarn "mina" eller "våra" barn när ni pratar med någon? Eller säger ni att det är era partners barn? Frågan gäller både små och stora barn och jag menar tillfällen då personen inte vet vad barnen heter och att det därför inte räcker med att säga namnet.